Magnus tankar

Det skulle kunnat vara baksmällans och eftertankens dag i den svenska borgerligheten idag. Men när kannibalismen återuppstod i skepnad av Erik Ullenhags attack på centerpartiet så är det tydligen bara toppen på ett isberg av borgerlig frustration.

Att folkpartiet har det skakigt märks av Ana Maria Nartis attack på sin partiledning. Hon talar om en osynlig maktstruktur som bara är intresserad av att göra utspel. Och även om hon inte talar klarspråk så är det tydligt vad hon är missnöjd med. Hon attackerar Nyamko Sabuni för hennes utspel om gynekologitvång för tonårsflickor, hon klagar på populistiska utspel om invandrarkriminalitet och hon är tydligt missnöjd med partiledningens vurm att luftlandsätta kändisar rakt in i partiet. Det är en rejäl salva.

Några stycken jag talat med med viss insyn i folkpartiet funderar på om inte Ullenhags attack på centern också är en attack på den gamla partiledningen med Johan Jakobsson och Lars Leijonborg i spetsen. Är snällisterna månne på väg tillbaka?

Dagens Nyheters ledarsida (oberoende liberal) går till frontalattack på folkpartiet som man kallar för Alliansens svaga länk. Men de konstaterar att alla partier i det borgerliga lägret har lämnat alliansen för att profilera sig själva även om folkpartiet “är värst”.

Det gäller att profilera det egna partiet, särskilt när det går dåligt i opinion. Efter valet har alla regeringspartier visat prov på det. Kristdemokraterna i familjepolitiken, centern i fråga om arbetsmarknaden och moderaterna genom att lägga beslag på de centrala statsrådsposterna. Men värst i klassen har folkpartisterna varit.

På svenskans ledarsida är man djupt oroad över folkpartiets utspel. Oron gäller förstås att denna typ av utspel skulle få borgerligheten att gå till vänster.

[Artikeln speglar] en övertygelse om att det kommer att gå åt skogen för alliansen om man i regeringsställning bedriver en politik som skiljer sig i grunden från socialdemokraternas. Om alliansen inför platt skatt, reformerar arbetsrätten eller ökar inslaget av marknadsekonomi på hyresmarknaden, kommer man att få kritik från vänsterblocket och hotas av valförlust 2010.

Den inställningen doftar borgerligt 1970-tal och har aldrig varit någon väg till respekt eller framgång. Klart att en borgerlig regering ska stå för en ny politisk kurs och bilda opinion för borgerliga idéer.

Men på sydsvenskan tycker man att det är bra att allianspartierna bråkar. Det är bara bra för borgerligheten om profileringen sker mellan valen och sedan kan man samlas till nästa val igen. Men frågan man måste ställa sig då är hur effektiv blir en regering som drar åt fyra olika håll?

Igår sade partisekreteraren Anders Flanking (c) att fp-utspelet var ”löjligt”. Hans moderata kollega Per Schlingmann ansåg det vara ”olyckligt”.
Tvärtom. Det är bra om allianspartierna bråkar mer.
Mellan valen måste alliansens partier få chans att profilera sig och pröva argument.

Ännu en dag i Sverige med en borgerlig regering. Vad hände med kampen mot arbetslösheten och utanförskapet, handlade det om att göra Leijonborg arbetslös och utanför?

Andra intressanta bloggar om: folkpartiet, Erik Ullenhag, regeringen, alliansen, politik