Granskning av inkomstuppgifter, skulder och så vidare ingår i standardrepetoaren i den granskande journalistiken. Uppgifter om detta finns offentligt i skatteverkets databaser och har varit tillgängligt för de etablerade redaktionerna under lång tid. Men något nytt har hänt. Genom sajter som ratsit.se och upplysning.se har dessa uppgifter enkelt gjorts tillgängliga för alla.
Skatteverket gör idag bedömningen att detta kränker den personliga integriteten så mycket att de bestämt sig för att stänga ner om inte dessa företag lovar att skicka ut ett besked till den granskade om att han granskats och av vem. Jag har egentligen ingenting emot det första ledet. Men offentlighetsprincipen bygger på att man ska kunna söka information och vara anonym. Nu omöjligörs detta. Eller försvåras åtminstone kraftigt.
Detta skapar förstås en ojämlikhet mellan oss som med små resurser försöker bedriva medborgarjournalistik och redaktioner som får behålla möjligheten till uppkoppling mot skatteverkets databaser. Eller menar skatteverkets generaldirektör, Mats Sjöstrand, att de också har ett krav på att Aftonbladet och DN också ska meddela den de granskar när de granskar?
Det finns förstås en konflikt mellan offentlighetsprincipen och integriteten. Men de uppgifter som man nu kan få ut blir inte mindre offentliga. Det blir bara svårare för vanliga medborgare att komma åt dem. Det är ett slag mot den framväxande medborgarjournalistiken och ett slag mot offentlighetsprincipen. Det har aldrig varit en tanke att det ska vara svårt att komma åt offentliga uppgifter. Tvärtom borde myndigheterna bejaka allt som underlättar för medborgare att komma åt dessa uppgifter.
Vi vill inte ha ett samhälle där journalistkåren har en gräddfil till offentlig information som hålls undan för vanliga medborgare. Skatteverkets beslut är dåligt, mycket dåligt.
[tags]skatteverket, mats sjöstrand, offentlighetsprincipen, offentlighet, integritet, media, medborgarjournalistik, politik[/tags]
Vill man granska finns möjligheten fortfarande. Du måste bara masa dig iväg till Skatteverket. En tröskel som säkert är tillräcklig för att min granne inte ska orka kolla upp min ekonomi av ren nyfikenhet. Och uppgifterna om bostadsort osv är direkt obehagliga för människor som lever under hot, från tex exmakar, hedersrelaterat våld osv. Ett alldeles utmärkt beslut.
[...] Men alla är inte lika nöjda. Magnus Ljungkvist med bloggen Magnus tankar tycker beslutet är uselt. Det är ett slag mot den framväxande medborgarjournalistiken och ett [...]
Du har helt rätt i att detta är en stor förlust för medborgarna. Vad som tystats ner helt i denna debatt är att företag, myndigheter och organisationer har haft direkt tillgång till Skatteverkets databaser i en herrans massa år.
De enda som förlorar på detta nya direktiv är naturligtvis medborgarna. Återigen gynnas samhällets starka grupper på bekostnad av de enskilda medborgarna.
Skitsnack!
”Medborgarjournalisten” kanske kan resa sig från datorplatsen och sedan besöka relevant myndighet för att begära ut allmänna handlingar. Såtillvida skapas ett bättre skydd för den personliga integriteten genom att det inte blir allt för lättvindigt för medborgaren att sprida mängder av personuppgifter om andra medborgare.
Den enskilde medborgarens exploatering av sina medborgliga rättigheter underminerar skyddet av andras rättigheter.
Mvh
Tristan
Det är klart att medborgarjournalisten kan resa sig upp och besöka en myndighet. Men varför ska vi ha två tillgänglighetsnivåer på offentlig information – en för journalister och en för andra?
Och varför ska offentlig information göras svår att söka? Integritetsproblemet, om man tycker att det finns, försvinner ju inte med detta beslut. Det enda det åstadkommer är att försvåra informationsflödet och jag kan näppeligen se någon poäng med det.
Man behöver inte ens resa sig upp. Inkomstuppgifter får man via telefon. Helt anonymt.
Men jag håller med dig i sakfrågan. Myndigheters handlingar bör bli mer lättillgängliga. Fler diarier på nätet. Mer databaser åt folket.
va där det för fel med att man blir informerad av vem som söker uppgifter om mig då i detta offenlighetsraseri. Borde väl var i allas intresse. Håller helt med orwell att några trösklar måste vi ha.
Kul att notera att Ratsit fått en halv miljon medlemmar på kort tid så att kolla grannen är svenskens nya kvällsnöje. Men varför inte löpa linan ut lägg ut allt på nätet sjukdomshistoria, försäkringärenden, prickar i polisregistret. I en villasamfällighet här i Stockholm har en gynnare printat ut skuldsaldo och uppgifer på en granne och satt upp i kvarterslokalen för allmän beskådan.
vi ska göra det svårare att få fram uppgifer om en person anser jag..och du Magnus vad sägs om att få lite uppgifer på dig printat och uppsatt i tvättstugan ?. Nej fram för ett ökat skydd för medborgarn så han kan själv godkänna och informeras om vad för information som utlämnas.
Felet ligger i att det är ett brott mot andan i tryckfrihetsförordningen 1 § ”Till främjande av fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare har rätt att taga del av allmänna handlingar” och 14 § ”Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran”
Men många av de saker du räknar upp är idag sekretessbelagt, och det har jag faktiskt inte någonting emot. Men att ytterligare utöka sekretessen till inkomstuppgifter och skatteskulder vore förödande för genomskinligheten i samhället.
Du får så gärna printa ut upgifter om mig som finns att tillgå i allmänna handlingar, jag har inget problem med det. det jag har större problem med är om offentlighetsprincipen blir skiktad och vissa yrkesgrupper (läs journalister) har lättare att ta del av allmän handling än vanliga medborgare.
Finns det någon sorts hemlig inkomstdatabas som bara ”riktiga” journalister har tillgång till? De tar väl kontakt med Skatteverket precis som kreti och pleti nu får göra?
Jag undrar om vi inte talar om olika sidor.
1. Kreditkoll som skvallerämne och kvällsnöje. Som upplysning.se skriver: ”Nu är det möjligt att kolla grannens inkomst …”. Med andra ord snasktillvaron och som lincoln helt riktigt skriver ”varför inte löpa linan ut lägg ut allt på nätet sjukdomshistoria, försäkringärenden, prickar i polisregistret.”
2. För att underlätta tillvaron för bolag och småföretagare. Här handlar det om att underlätta för företag att utestänga oönskade grupper från att handla, hyra osv. Det mesta från mina hushållsinköp till betalningsanmärkningar kollas redan och snart filtreras min mejl och telefonsamtal. Överhetens granskning av medborgaren.
3. Till sist – den undersökande journalisten oavsett om han/hon är anställd, kallar sig medborgarjournalist eller något annat.
Av dessa tre känns endast den sistnämnda väsentlig. Allt som underlättar för att kontrollera brottsligheten i samhällets tyngre maktsfärer är välkommet. Tyvärr begränsas mycket av att stora mångder information, klassas som ”företagshemligheter”.
Två nära vänner sades tillsammans med nästan 500 arbetare upp från ett av landets större industriföretag. Skälen angavs vara ”ökade lönekostnader”, ”ökad konkurrens” och blabla. Något år senare visade det sig att den verkliga orsaken istället var att man högre upp ägnat sig åt att spekulera i valutauppgångar.
Tyvärr var det ogörligt att granska företaget på annat sätt än mer eller mindre friserade bolagsrapporter. Det kostade nästan 500 helt oskyldiga jobbet.
Att snoka i grannens betalningsanmärkningar känns solkigt. Mer företagsupplysningar åt folket!
Orwell, nej men det är mycket oroande när generaldirektören i P1-morgon sitter å säger ”Man ska inte blanda ihop detta med att granska myndighetejn, som är mycket enkelt, och journalister alltid kan göra med att privatpersoner sitter å…utsätts för det.”
Uppenbarligen anser GD:n att det är skillnad här mellan journalisters sranskande arbete och andras. Och det är det som oroar mig mest. Det är inte rimligt att skattemyndigheten har olika regler. Antingen ska alla informeras om att uppgifter är begärda om dem elektroniskt oavsett om det är gjort av en journalist eller inte, eller så ska ingen informeras. Lika ska vara lika.
Hur underlättas möjligheterna att att granska myndigheter av att mina inkomst- och adressuppgifter finns fritt tillgängligt på nätet?
Inte kollade du väl ministerns inkomst via Ratsit? Eller minns jag fel där?
Nä för tusan, jag ringde.
Men det spelar ju ingen roll. Granskningen av myndigheten underlättas ju tillexempel om man kan begära ut bulkinformation ur skattedatabasen och kontroller hur de sköter granskning och uppföljning av den. Som exempel bara.
Men inte heller det spelar ju någon roll. Det är inte myndigheten som ska avgöra vilken information som behövs för att granska dem eller annat. Det är jag som medborgare. Då tycker jag nog myndigheten ska var behjälplig istället för att sätta upp hinder.
Mangnus
Du säger att du inte kan se skälet. Men skälet är just skyddet för den personliga integriteten.
Du kan visst hänge dig åt ”medborgarjournalistik” utan att ha full access till alla offentliga databaser via internet. Den som verkligen vill förmedla något anstränger sig helt enkelt lite mer.
Men den som endast är nyfiken och har lust att skvallra samtidigt som han har problem med impulskontrollen borde få möjlighet att ”besinna sig”; dylika personers ”journalistik” kan knappast anses önskvärd, varför Skatteverkets åtgärd borde välkomnas.
Mvh
Tristan
Ska du eller skatteverket avgöra vilken journalistik som är önskvärd, Tristan? Det är själva huvudfrågan. Och mitt svar är ett rungande nej.
Sen kan jag heller inte begripa varför det skulle finnas ett värde i att man ska anstränga sig för att få tag på uppgifter som är allmänna och offentliga.
Magnus
Då kan vi väl konstatera att du inte är någon förespråkare av personlig integritet, enär du inte tycks ha reflekterat särskilt mycket kring ett sådant värde som faktiskt har skydd genom grundlag (regeringsformen, TF och YGL), sekretesslagen, personuppgiftslagen, lag om elektroniska anslagstavlor, kreditupplysningslagen o.d.
Skatteverket gör sekretessprövning i sin verksamhet. För egen del levererar jag enkom åsikten att skyddet för den personliga integriteten utgör ett sådant värde att det inte skall vara lätt att kränka det.
Mvh
LG
Tristan, jag är en varm anhängare av personlig integritet. Därmed inte sagt att jag anser att varje personuppgift ska vara skyddad. Det finns en konflikt mellan integritet och öppenhet. Där är mitt ställningstagande ganska enkelt. Den personliga integriteten ska i första hand skyddas från stat och företags snokande. De uppgifter som ändå samlas in av staten ska vara tillgängliga för alla, för att kunna granska statens maktutövning. Undantag från detta kan vara rimligt, men bör då tydligt motiveras.
Ungefär som vår grundlag är konstruerad alltså.
Offentligt register ???
Nej, det är inget som dessa webbsajter för.
Dessa intigata webbplatser påstår sej vara offentliga,
men är ett privat marknadskapitalstiskt företag.
Filterar bort uppgifter som de anser är deras privatsak.
Manipulerade offentliga register anser jag inte hör hemma på Internat.
Jag tycker att inga offentliga register ska finnas tillgängliga innan staten verkligen kontrollar och kan garantera småpåvar ej kan gå in och manipulera matrialiet.
Offentlig – allt.
Småpåvarn kan väl söka tillstånd föra offentlig personregistet av alla i Sverige.. Som typ där dog tre, två födda….
I varje sekund ska ett registe återspegla verkligheten …
Många i detta land undrar nog vad personlig integritet har för värde. När jag arbetade som verkstadsarbetare bokfördes varje arbetsdag av stämpelklockan. Ackordet bestämde min lön baserat på tidsstudier. Idag har även fritiden blivit allt mer kontrollerad – betalkorten visar inköp, intressen liksom och ip-adressen avslöjar det mesta om en människa. Så fort en mindre bemedlad medborgare ska köpa något, hyra något – omedelbar kreditupplysning. osv.
Fan vet var integriteten finns för befolkningsmajoriteten.
OK – överklassen hamnar ju även i olika register. Men, och det är väsentligt – ju mer pengar, ju mer makt – desto godare möjligheter att dölja det man inte vill ska synas. Sopa undan spåren med stöd från advokater, skatteplanerare och en krets av likasinnade. Det borde vara knepigt att klara månadens utgifter då man saknar inkomst – och ändå vet vi alla hur lätt det verkar gå att nolltaxera och ändå leva lyxliv.
Och självfallet styr de övre delarna i samhället över sina arbetstider. Långlunch ger sällan löneavdrag och bokförs inte.
Den stora majoritetens privatliv är i väsentliga drag extremt kartlagd. Den personliga integriteten är ett stort frågestecken undantaget valhemligheten.
Men när man kommer upp i de högre inkomsterna , bland företagen, bolagsstyrelserna och aktiemarknaden då stängs dörrarna.
Jag tror att det är tveksamt om ratsit.se och upplysning.se förenklar journalistiken i det avseendet eller om de bara mjölkar stålar för skvallerinfo. Är det inte rimligare att tänka sig att Skatteverket bland andra, offentliggör sin info via nätet utan mellanhänder?
Sen borde integriteten i de övre sfärerna minskas – främst med större insyn i bolagsstyrelserna.
Lösningen på problemet med ojämlikhet mellan medborgarjournalister och traditionella journalister är att stänga ute båda från myndigheternas personuppgifter!
Myndigheters personuppgifter bör helt lyftas ur offentlighetsprincipen, och man bör bara kunna få ut uppgifter om sig själv.
Läs mer här om hur man löser kreditupplysning och liknande.
[...] Sverige, där vi berömmer oss av en stark offentlighetsprincip, går myndigheterna åt motsatt håll och försöker i så stor utstäckning som möjligt gömma sin elektroniska [...]