Två av oppositionsbudgetarna presenterades idag. Socialdemokraternas och miljöpartiets. Och det är uppenbart att det finns spänningar mellan de forna koalitionspartierna i synen på arbete. Spänningar som jag menar är ett större hinder för en eventuell regeringssamverkan än miljöpartiets utträdeskrav från EU.
Där socialdemokraterna fokuserar på långsiktiga åtgärder för att stärka de som står utanför arbetsmarknaden vill miljöpartiet att fler ska lämna arbetsmarknaden. Socialdemokraternas satsning på arbetsmarknadsutbildning och stöd mot långtidsarbetslöshet står i bjärt kontrast till mijöpartiets krav på friår och vårdnadsbidrag.
Det finns en avgrund mellan miljöpartiets tillväxtfientliga politik och socialdemokraternas tillväxtorienterade. Denna skillnad i politisk inriktning var också avgörande i höstens val. Satsningen på friår var ett grundskott mot en socialdemokratisk huvudprincip – arbetsmarknadsåtgärder ska vara inriktade på att skapa nya jobb. Detta kallas för arbetslinjen och moderaternas kritik på denna punkt var ytterst berättigad. Friåren var en arbetsmarknadsåtgärd som syftade till ledighet, inte ökad produktion. Idén hör hemma på historiens skräphög.
Det gör också idén om att hålla föräldrar utanför produktionen så lång tid som möjligt. Detta förordas nu av både kristdemokraterna och miljöpartiet. Idéen är lika dum oavsett vilken sida blocken den kommer ifrån.
Ska det borgerliga regeringsinnehavet brytas med hjälp av miljöpartiet är det viktigt att socialdemokraterna tydligt markerar att man inte kan tolerera för Sveriges ekonomi livsfarliga förslag.
[tags]politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, budget[/tags]
Om man inte vet vad friår är kan man ju gärna hoppa över att kommentera det. Friår är en möjlighet för långtidsarbetslösa att komma in på arbetsmarknaden – någon får tjänstledigt ett år med ersättning lägre en a-kassenivån. Detta mot att någon långtidsarbetslös får ta över tjänsten. Detta har i 80% av fallen lett till att båda anställts i företaget när den friårslediga kommit tillbaka. Dessutom med större/bredare kompetens, eftersom vidareutbildning är det de flesta sysslar med under sitt friår. Självklart minskar detta arbetslösheten, och finns det något som är mer positivt för tillväxten än mer arbete??
Det är utmärkt att långtidsarbetslösa bereds plats på arbetsmarknaden. Det går självklart att åstadkomma utan att ge någon annan ledigt. Samma ersättning kan ju åtgå till den långtidsarbetslöse i anställningsstöd som till den friårsledige. På så sätt får man två arbetande istället för en.
Att båda skulle få anställning i 80 procent av fallen är så vitt jag kan begripa taget direkt ur luften. Några sådana siffror finns inte att hitta i någon av de utvärderingar av friåren jag har tagit del av, och det är en hel del ska du veta. Redovisa gärna källa.
Bruket av ett ord som ”tillväxtfientliga” är lite lågt av en bloggare som jag annars uppskattar. Tillväxtkritisk hade varit mer korrekt och mindre slagordsmässigt.
Det är klart vi kan ha en debatt om arbetslinje, friår, vårdnadsbidrag och tillväxt. Jag är positiv till friår av samma skäl som ovanstående Christian, och det är väl lite tidigt att veta om det fungerade eller ej? Vårdnadsbidrag är en dålig idé, till skillnad från individualisering av föräldraförsäkringen (som Mp till skillnad från S förespråkar).
Ja detta var ett lågt och larvigt angrepp på mp. Är förespråkandet av möjligheten till ett års frihet mot att en långtidsarbetslös får komma in i arbete, och förespråkandet av att män och kvinnor ska kunna ägna mer tid med barnen, detsamma som att vilja att ”fler ska lämna arbetsmarknaden”? Den typen av tanklösa politrukiska slogans borde höra hemma på historiens skräphög.
Sen kan man naturligtvis gå djupare och fråga sig vad det är för människosyn som säger att vi alla ständigt ska stå ”i produktionens tjänst”. Är produktionen till för människan eller är det tvärtom?
Magnus har helt rätt.
För det första är det inget som säger att ‘friårs’-subventionen till den tidigare arbetslösa inte skulle kunnat utgå utan att någon annan gick arbetslös under tiden. (Tvärtom, på så sätt skulle man fått in mer skattepengar.)
För det andra var de som fick friårsplatser de arbetslösa som ändå var närmast arbetsmarknaden, och knappast typiska långtidsarbetslösa.
För det tredje är det väldigt få människor som ‘står ”i produktionens tjänst”‘ under hela sitt liv; idag är det snarare halva livet. Men eftersom det vi kan konsumera och investera är exakt lika mycket som produktionen, och vi tycker att det är viktigt att barn och gamla har ett gott liv, så vill det till att vi som är däremellan är solidariska och producerar så mycket vi kan.
Det tror jag inte är helt sant Per, alltså att inte ”typiska långtidsarbetslösa” fick ta del av reformen. Jag var själv med om att min man (som nu har fått ett annat jobb tackolov) valdes bort till en friårstjänst till förmån för en invandrarkvinna som varit arbetslös längre & stod längre ifrån arbetsmarknaden. Visst, det är bara ett exempel, men mp har väl gett rikligt med liknande? (Min mans tidigare arbetsförmedlare hade bara ros att ge reformen f ö.)
Och hur är det osolidariskt att ge sin plats till någon som står utanför under upp till ett års tid (ofta är det kortare), för att sedan kunna komma tillbaka med förhoppningsvis nya & bättre krafter? Hur är det osolidariskt att tillbringa mer tid med sina barn (reproduktionen är inte en belastning utan en förutsättning för samhällets fortbestånd)? Problemet idag är ju som bekant att inte alla får plats, inte att för många frivilligt ställer sig delvis eller helt utanför arbetsmarknaden.
Jag tycker nog att friåret och den gröna skatteväxlingen kunde hänga med även i socialdemokraternas budget, och miljöpartiets EU-motstånd sympatiserar jag med. Deras stöd för privatskolor och utförsäljningarna är däremot en helt annan femma!
Charlotte,
min källa för att det inte var långtidsarbetslösa som främst fick ‘friårsjobben’ jobbade centralt på AMS.
När jag ser runt i samhället ser jag ingen brist på arbetsuppgifter som behöver utföras. Det är inte så att om jag har ett jobb kan ingen annan ha det, och om jag går hem så kan någon annan hoppa in i stället.
Det handlar alltså inte om att ge sin plats till någon annan, utan att kräva att andra medborgare försörjer en, fast man är frisk och fullt arbetsför. Om man som jag vill att pengar ska satsas där de bäst behövs var alltså friåret ett vildsint brott mot den politik som byggt den svenska välfärdsstaten.
Per:
nej, jag kan bara se en helt meningslös moralism i det du skriver, sorry.
Visst finns det många arbetsuppgifter att utföra i samhället, vissa görs inte idag — tänk så många fler händer som skulle behövas i vården t ex. Men varför tror du vi har arbetslöshet? Finns det en massa lediga PLATSER som kan fylla alla dessa behov? Nej, det gör ju inte det eller hur?
Ps. Jo, jag tycker också man ska satsa mer resurser på offentliga sektorn, så att fler kan anställas. Men det står inte i motsättning till friåret (och offentliga sektorn kan trots allt inte nära alla hela tiden). Dessutom har vi fenomen som utbrändhet, stress, folk som jobbar för mycket. Att under upp till ett år kunna ta ledigt kanske i vissa fall kan förhindra en förtidspensionering eller en långtidssjukskrivning? Som hade varit kostsam för samhället, om vi nu måste se allt i de termerna. Att använda ordalydelser som ”kräva att andra medborgare försörjer en” för de som helt legitimt haft friår får mig verkligen att ilskna till. Det är så onödigt, så lågt.
Charlotte,
jag förstår inte hur man kan tycka att det saknas plats bland personal i vården. Det är ju inte på något sätt trångt längs sjukbäddarna.
Och för samma pengar som någon tar friår hade vederbörande ju kunnat hjälpa till i vården istället. Då hade alla blivit gladare. Utom möjligen den som uppbar skattepengar för frivillig arbetslöshet.
Varför den meningslösa demoniseringen av de som tagit friår? Som om de vore nån slags skadedjur nästan. Jag fattar inte den snåla och intoleranta lutherluktande (eller är det Kalvin?) attityden.
Hade alla blivit gladare om ”någon kunnat hjälpa till i vården” för de pengar som använts till friårsreformen? Tycker du det är realistiskt att försöka stoppa in alla i korta, tillfälliga hjälpinsatser inom vården på nåt sätt? Ska alla hålla till där? Friårsreformen innebar för vissa en möjlighet att komma in i eller tillbaks till en verksamhet de hade intresse och utbildning till. Hur är det fel?
Det är inget större fel att ta friår; det är framför allt fel på ett system som tillåter folk att vara arbetslösa frivilligt.
Och ja, jag är ganska säker på att de flesta blir gladare om de pengar mp vill anslå till friår och kds till vårdnadsbidrag används exempelvis till att anställa fler inom vården. Dock är de som skulle bli allra gladast sängliggande utan större möjligheter att demonstrera och höras i medierna.
[...] dessutom att en allians måste formas i god tid inför nästa val. Mindre optimistisk är bloggen Magnus tankar, som tar upp antagna skillnader kring arbete, den så kallade [...]
Jag har bara hört positiva saker om friåret. Människor som gått på knäna inom vården och som fick chans att göra nåt annat under en tid, Människor som startade eget, förverkligade drömmar, rustade ut det där gamla huset o flyttade ut för att bli självförsörjande. Friåret var en frihetsreform som frigjorde resurser och gav människors drömmar näring. Arbetslösa fick in en fot o många av dem är fortfarande kvar och jobbar på det ställe de fick vick på. Vad är problemet? JO, konservativa omoderna krafter ondgör sig över att människor får pengar utan att jobba o detta skulle vara ett moraliskt dilemma. Synen på jobb o tillväxt måste förändras. Samhället går inte under för att några tar ledigt ibland men människor går under..om de inte får chans till återhämtning.