Det är lätt att tro att blogghajpen är över. Särskilt om man delar den världsbild som tycks vara dominerande i våra svenska medier. Det är en världsbild som helt och hållet bygger på att världen består av journalister och andra. Andra räknas inte, man kan skriva om dem som kuriosa, men de som räknas är journalister och kanske någon stureplanskändis som kan öppna dörren till en schyst efterfest.
Så när Linda Skugge lägger ner sin blogg så utbryter stora skälvan hos journalisterna. En lång debatt om näthatet har pågått i våra medier. Subdebatter har följt som den mellan Åsa Linderborg och Linna Johansson. Och idag rapporterar DN att fler och fler kändisar “bloggar av”. Bra så. Vill man inte skriva i bloggosfären är det bara att sluta. Det dör bloggar varje dag. Men det föds fler, långt många fler. De lär du inte höra om i medierna, för de skrivs företrädesvis av andra än journalister. [DN påstår i artikeln att Ali Esbati slutat blogga, men det är så vitt jag förstår taget helt ur luften]
Jag tillhör det fåtal bloggare som, trots att jag inte tillhör journalistskrået, har fått lite uppmärksamhet i de traditionella medierna. När en känd mediedebattör vill förklara det skriver han:
Ljungkvist blev alltså inte känd för att ha gjort/skrivit något nytt eller annorlunda, utan därför att han gjorde exakt sådant som nyhetsjournalister ska göra, bara lite snabbare.
Man kan välja att läsa det som en komplimang, men mest är det ett bevis för att om någonting bra gjorts i text av någon som inte är journalist, så är det av misstag, ren tur, fast lite snabbare. En riktig journalist hade förstås egentligen gjort det bättre. Citatet ovan kommer från en debattartikel med rubriken “Bloggar har inget med demokrati att göra”. En representativ rubrik från en företrädare för den mediala världsbilden.
När kändisbloggandet tog fart våren 2005 förutspådde jag dess snara död. Jag riktade också kritik mot det löjliga i att ett framväxande nytt medium inte kommenterades i medierna förrän kända journalister började befolka detta medium. Bloggosfären erbjuder inte mycket till den som redan har plats på den offentliga scenen och den makt det för med sig. Bloggosfären erbjuder däremot stora möjligheter för den som saknar denna plats.
Det är en möjlig breddning av debatten och en styrka för demokratin, men det är ett hot mot journalisternas monopol på det skrivna ordet, därför kommer det nu vara tystare om bloggar. Ganska skönt egentligen. Vi är ju ändå många miljoner människor som vet att det finns en värld utanför redaktionsrummen.
Andra intressanta bloggar om: bloggosfären, media, kändisbloggar, linda skugge, åsa linderborg, linna johansson
I USA pratas det numera om att bloggosfärens tillväxt avstannat. Jag skulle gissa att vi ser samma trend här. Men det betyder inte att bloggar är på väg att försvinna, utan nog snarare att många av de bloggosfären har mognat något. Som med allt annat så finns det både de som genuint gillar bloggen som uttrycksmedel och de som mest bloggat som förströelse. De sistnämnda har av naturliga skäl svårt att hitta en trogen läsekrets om de inte lyckas få fram ständigt nya scoop.
Technorati trackar över 81 miljoner bloggar läste jag för någon vecka sedan. det är kanske inte så konstigt om blogosfären slutar att växa i samma takt som tidigare, om vi inte räknar med att alla på klotet skall blogga inom en tre-fyra år.
Bra postning Magnus. Låt blogosfären få vara det gräsrotsdebattforum som den är så bra på. Vill notera att jag tycker att det ofta glöms bort att blogosfären också handlar om ide och kulturdebatt även om det hamnar lite i skymundan.
Ibland blir jag lite trött på att journalister dras över en kam. Det är lika dumt som att tro att bloggare är en homogen grupp. Vi är många som arbetar professionellt med att skriva som älskar bloggvärlden just för att den innebär en demokratisering.
Visst kan man tycka att bloggen borde vara förbehållen dem som inte har en annan plattsorm, jag tycker att det händer intressanta saker när företrädare för media möter sina läsare och medbloggare på lika villkor.
En del profesionalla skribenter vill vara en del av bloggvärlden, andra missar hela poängen. För mig är en blogg utan kommentarsmöjlighet som inte länkar till andra bloggar en helt vanlig artikel.
Lisa, det finns ju anledning att jag skriver som jag skriver. Här följer några:
När journalistförbundet bjuder in till debatt om medborgarjournalistik så bjuder man inte in bloggare och väljer att diskutera tidningarnas kommentarsfunktioner.
När bloggfenomenet beskrivs i media exemplifieras det i princip undantagslöst av journalister som bloggar.
Jag tycker inte bloggen ska vara förbehållen någon. Jag bara konstaterar att för medierna är bloggvärlden något som existerar därför att det finns journalister i den.
Intressant att du inte skriver om Dunkels och Ilshammars inlägg i anonymitetsdebatten…
Jag har ju debatterat mot Dunkels tidigare, tycker faktiskt inte hon har särskilt mycket på fötterna. Det var ju inte precis de intressantaste uttalandena jag sett i den debatten, om jag uttrycker mig försiktigt. Dessutom var det inte det jag skrev om denna gång.
Jag tyckte du senast uttryckte dig sarkastiskt över att jag tog in anonymitetsfrågan i en annan debatt, så för att göra dig glad så lät jag bli denna gång. Men det är svårt att göra dig nöjd.
Ali Esbati gjorde en paus, dock inte en särskilt lång sådan. Men han är sen länge tillbaka.
Jag tycker att det är underbart att jurrar lägger av. För det är skillnad på en ärlig uttrycksfull skribent och en som gör det för sitt eget namns skull.
Det betyder inget att Linde Skugge m.fl. har ledsnat på att blogga. Det finns så många andra som börjar, och fortsätter. Det är värdefullt att kunna läsa andras tankar.