[UPPDATERAD] Katrine Kielos sätter idag strålkastarljuset på Mona Sahlins debatt med sverigedemokraternas Jimmy Åkesson. Uppgifter tyder på att förberedelsen inför debatten var under all kritik för att inte säga obefintlig. Om det är sant det som kommit fram så är det ganska provocerande. Inte sätter man sig väl i en debatt med ett populitiskt parti utan att ha förberett sig? Kan det vara så illa? [Det visade sig att det inte var det (2007-05-24 23:30)]

Om det är på detta viset har jag tre reflektioner:

1. Sverigedemokraterna är inte dumma. Jag tycker mig se en tendens hos alla riksdagspartier att rationalisera bort hotet från det främlingsfientliga och populistiska partiet genom att förväxla deras illvilja med dumhet. Det är ett misstag.
2. Rutin kan inte kompensera slarv. Visst har Mona Sahlin tagit många debatter. Hon känner säkert att hon kan debattera ner de flesta i sömnen. Det är en verklig varningsklocka, inte bara när det gäller sverigedemokrater. Rutin och erfarenhet är viktigt, men det ersätter aldrig en ordentlig förberedelse.
3. Politiska partier är inte granskare av andra partier. Av någon för mig helt obegriplig anledning har tre politiska partier (m, fp och s) accepterat att ta på sig rollen som granskare. I tre ”debatter” har sverigedemokraternas politik synats. Men politiska debatter ska användas för att presentera politiska alternativ och ställa dem mot varandra. Granskningen är faktiskt ett jobb för journalisterna i den tredje statsmakten. Det är bättre att låta dem göra sitt jobb och koncentrera den egna debattiden på att presentera sitt eget alternativ.

För den journalist som känner att hon vill ta sitt jobb på allvar och faktiskt granska Sd rekommenderas detta till läsning.

För den politiker som tror att hon inte behöver förbereda sig rekommenderas detta till läsning.

[tags]sverigedemokraterna, socialdemokraterna, riksdagspartierna, mona sahlin, jimmy åkesson, media, politik[/tags]

Bloggar etiketter: Medier