Under våren gjordes två experiment med regeringens utnämningspolitik. I linje med sitt vallöfte (och all heder åt det) annonserades två generaldirektörspositioner ut. Dels handlade det om ny universitetskansler, dels om ny konsumentombudsman. Ansökningsförfarandet skedde med en intakt offentlighetsprincip, vilket betydde att vem som helst kunde ta del av vilka sökande som fanns och vilka meriter de hade. Vilket exempelvis skedde på denna blogg.
Uppenbarligen skapade denna öppenhet ett problem för regeringen. Idag på DN-debatt demonstrerar de tämligen tydligt att de inte varit nöjda med de kandidater som kom fram genom detta öppna förfarande. Så här skriver de fyra partiledarna. Och låter därmed som en karbonkopia på den tidigare regeringens försvar för en sluten rekryteringsprocess.
Erfarenheterna från de försök vi gjort med offentlig annonsering talar samtidigt för att en reform av detta slag kräver en förändring av nuvarande sekretesslag. Detta för att undvika sekretessproblem som rör den enskildes personliga och ekonomiska intressen.
Med dagens lagstiftning betraktas alla ansökningshandlingar, skrivelser såväl som lämplighetstester, inför ett rekryterings- eller utnämningsbeslut som offentlig handling. Det innebär att alla som söker en tjänst riskerar att få sitt namn med tillhörande uppgifter offentliggjorda oavsett de är aktuella för tjänsten eller ej.
Mycket talar för att det leder till att många kvalificerade personer som kan vara aktuella för statliga tjänster drar sig för att ansöka. Det gäller troligtvis många som är öppna för att söka sig från privat till statlig tjänst. Inte minst skulle det påverka möjligheterna att bedriva ett aktivt rekryteringsarbete. Detta då chanserna att få en person att söka en tjänst med största sannolikhet minskar om hon eller han inte kan erbjudas en diskret rekryteringsprocess.
En “diskret rekryteringsprocess” är just en sådan process som inte låter medborgarna få insyn i kandidaternas lämplighet. Alltså exakt det som de borgerliga partierna med buller och bång kritiserat och lovat att ändra på. Men ställda inför verkligheten ändrar de sig.
Nu anstänger sig emellertid partiledarna för att få detta att låta som en offensiv, när de i själva verket intar samma ståndpunkt som den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men det som är riktigt oroväckande är att de nu är beredda att nagga offentlighetsprincipen i kanten ordentligt, vilket kommer att gå ut över möjligheten att granska alla statliga och offentliga anställningsförfaranden. Det är mycket mycket illavarslande.
Det är nämligen inte annonsering, eller kompetensprofiler, som är det avgörande - om resultatet av detta inte kan granskas av någon annan än regeringen.
Den borgerliga kritiken av utnämningsmakten har havererat. Med stora åthävor och fagra löften kom man inte längre än till ruta ett. Det är inte förvånande, men det är ett sorgligt svek mot de som trodde på att det skulle bli ändring.
Andra intressanta bloggar om: politik, utnämningspolitik, regeringen
