ALL journalistik har en subjektiv agenda och det spelar ingen roll vad Krohnman och respektive försöker med för finter och finlir med förklaringar om en objektivitet som nog bara existerar i deras hjärnor. NI har er poltiska och maktelitistiska synsätt likväl som Magnus och jag också har vårt synsätt. Jag gissar att ni helt enkelt är rädda att förlora er företräde till sanning när helt plötsligt andra grupperingar i samhället helt plötsligt står med samma möjligheter att publicera sig som ni.

HALLÅ vakna ni lever i ett nytt medialandskap. Lukta på kaffet och inse att det inte längre bara är ett par nyhetsagenturer som har möjlighet att sprida sin agenda via informationskanaler. Nu har terrororganisationer och Tant agda också möjlighet att berätta sin sanning.

VILKA ÄR NI som tycker att er sanning är mer värd än deras?

Solidaritetsbloggen tar inte sommarlov. Den här månaden ger vi vår hundring till WWF, Världsnaturfonden. Klicka in till på http://delameddig.blogspot.com för att läsa mer.

Mvh / Marcus

Förstår heller inte resonemanget om att man så fort man får tillgång till informationskanaler eller hamnar i betydelsefulla positioner skulle behöva hamna i en viss beroendeställning som medborgare. Det vore väl hemskt om man per automatik skulle behöva hålla käft eller lägga fram tillrättalagda åsikter så fort man hamnade i en position vilken som helst. Det kan ju i ett vidare perspektiv gälla allt från tjänstemän eller företagsanställda till journalister, politiskt tillsatta m.m.

En ytterligare demokratiaspekt handlar om att det rimligtvis borde vara av godo att någon som besitter viktig information vidarebefordrar detta till andra medborgare med brist på denna tillgång.

Ert påstående om min definition av medborgarjournalistik är bara löjligt eftersom det inte deriverar på något jag skrivit. För det första kan jag inte se att en journalistutbildning skulle vara ett hinder för att bedriva medborgarjournalistik, och för det andra menar jag att det finns god medborgarjournalistik som bedrivs utanför bloggosfären. Läs om, läs rätt!

Ert påstående att jag skulle skrivit att Carl Bildt är medborgarjournalist är inte heller riktigt. Däremot menar jag i artikeln att en utrikesminister som analyserar ett politiskt skeende mycket väl kan vara medborgarjournalist, i likhet med eleven som granskar sin skola. I begreppet medborgare finns en likvärdighet jag tycker är viktig och riktig, medborgarskapet är lika för alla. Så visst kunde vi ha 9 miljoner medborgarjournalister, det skulle väl vara utmärkt. Ett par tusen vore en bra start.

Vidare, jag delar er uppfattning att bloggen är ett publiceringsverktyg och har aldrig anfört någon avvikande åsikt i den frågan. Tvärtom brukar jag när jag föreläser om medborgarjournalistik understryka att bloggen bara är ett verktyg som kanske om några år är helt passé. Att jag skulle vilja undanta bloggen från granskning, källkritik och etiska principer är fria fantasifoster från er sida. Jag välkomnar en debatt om vilka etiska riktlinjer som bör gälla i bloggosfären. Jag tror en klok linje är att i möjligaste mån befinna sig så nära de pressetiska riktlinjerna som möjligt.

Nej, jag tycker det är finfint att ni granskar mig. Om inte annat för att jag får tillfälle att återigen föra fram mina synpunkter kring detta, för mig angelägna, ämne. Vad jag däremot motsätter mig är när ni ljuger om mina uppfattningar, bevekelsegrunder och ståndpunkter. Jag förbehåller mig också rätten att i en fri debatt säga emot er när jag tycker ni har fel. Eller ska den granskade bara sätta sig ner och hålla käften när granskningen pågår?

Jag har aldrig jämfört mig med en busschaufför. Den debatten får ni ta med Morian. Jag anser att det är nödvändigt att en person som jag, men också alla andra, redovisar var man står och var man kommer ifrån. Det har jag gjort. Punkt.

Men det jag är intresserad av och önskar sett någonting om i ert svar handlar om er syn på oberoende och opartiskhet. Ni kan börja med dessa frågor: Är ni oberoende och opartiska i er granskning av mig? Har bakgrunden i LUF och Timbro ingen betydelse för ert utspel? Varför redovisar ni inte den bakgrunden här på min blogg när ni skriver? Anser ni inte att det är viktigt att mina läsare också får tillgång till den informationen?

Hur har ni det själva med “maktförhållandet, oberoendet och pålitligheten”? Det blir inte roligt för er när ert förflutna kommer ikapp.

Vilket väl är en utmärkt illustration på hur snett ert ideal är. Ingen är fullständigt oberoende.

låt oss fortsätta.

Det förvånar oss inte alls att du väljer att kalla de olika synsätten
för “exluderande” kontra “inkluderande”. Det är ett fint retoriskt
grepp, även om det inte säger det minsta om de olika synsätten.
Självklart vill du vara “inkluderande”, då ett förhållningssätt som
innebär att vissa grundkriterier ställs på medborgarjournalistiken
skulle trassla till det för dig.

Ditt “inkluderande” synsätt har du tidigare givit utryck för. Din
definition på medborgarjournalist innebär i korthet två saker:

1) alla som inte har en journalistutbildning är medborgarjournalist.
2) alla som har registrerat en blogg på internet är medborgarjournalist.

Det första kriteriet innebär att vi har en si så där nio miljoner
medborgarjournalister bara i Sverige. Det är ju fantastiskt. & visst
är det inkluderande.

Det andra kriteriet innebär att alla som väljer publiceringsformen
“blogg” per automatik skall ånjutna någon luddig slags trodvärdighet
per automatik, samt att publiceringsformen blir personens främsta
epitet.

I Liberal Debatt menar du att Utrikesminister Carl Bildt är
medborgarjournalist, på grund av just den anledningen att han även
kåserar på en blogg. Du menar även att han kan “bilda opinion” av
samma anledning. Vi menar att Bildts förmåga att bilda opinion
rimligtvis är mer knutet till hans tidigare roll som statsminister,
kosovoförhandlare & numera utrikesminister. Bloggen måste rimligtvis
bli ett sekundärt epitet i förhållande till det andra, precis som din
yrkesroll.

Vidare är medborgarjournalist inget nytt fenomen. Blogg är helt
enkelt en publiceringsform, ett medie, som om man vill ta det på
allvar bör behandlas medieneutralt och som vilket annat medie som
helst. Du vill exludera just nämnd publiceringsform för all form av
journalistiska principer, källkritik och annat som rimligtvis bör
finnas med när man förhåller sig till information, i synnerhet
information som åberopar oberoende trovärdighet och samtidigt utger
sig för att vara sanningssägande.

Du har, som du själv skriver, tidigare granskat paret Unsgard och
deras kopplingar till borgerligheten. Det är i våra ögon
en bra och mycket rimlig granskning. Det intressanta är att du tycks
anse att om man besitter en journalistutbildning så finns det ett
allmän intresse av att granska personens intressen, bakgrund och
eventuella kopplingar till särintressen. Det tycker vi med. Vi
skiljer oss åt då vi tycker att granskningen alltid är intressant,
även när personen saknar journalistubildning & är
“medborgarjournalist” - medan du tycks anse att det då plötsligt blir
totalt ointressant. Vi gissar att det har med din egen situation att
göra.

Jonas Morian jämförde dig med en busschafför. Det säger någonting om
oviljan att se maktförhållanden bland de socialdemokratiska
debattörer som tycks anse att vi har fel när vi ställer krav. En
person med dokumenterad närhet & i direkt beroendeställning av
socialdemokratin har inte bara tillgång till helt andra kanaler än
den sedvanlige knegaren utan är en del av makten - det krävs inte
särskilt mycket för att förstå att det blir problematiskt då
“journalisten” är den del av den sfär som den utger sig för att
granska. Det borde vara en princip alla kan skriva under på, med
eller utan journalistutbildning.

Vi uppmuntrar ett pris för ditt scopp, men vi kan inte låta bli att
dra i bromsen när en PR-byrå självutnämnt delar ut ett
“medborgarjournalistpris” till en partipolitruk, då det är uppenbart
att maktförhållandet, oberoendet och pålitligheten som är önskvärt av
varje typ av journalist tyvärr alldeles för mycket satt ur spel.

-
Fredrik R Krohnman, Jonathan Leman

ps.
att sedan alla journalister kanske borde varumärkedeklareras är en
helt annan - om än lika intressant - diskussion.