Det har alltid funnits konstnärer, journalister och andra intellektuella som sprungit maktens ärenden. Exemplen genom historien är många, Leni Riefenstahl som genom sin filmkonst bidrog till att legitimera nazismen, Knut Hamsun som bidrog till att legitimera den tyska ockupationen av Norge, Hergé som bland annat bidrog till att sprida kolonialismens obhagliga värderingar i sin seriekonst. Nu senast har vi skräpkonstnären Lars Vilks som genom sina teckningar på mohammedhundar vill bidra till att skärpa konflikten mellan västerlandet och den arabisk-islamska kulturen.
Gemensamt för alla de ovanstående exemplen är att det återkommande förekommer att deras verk triggar en debatt om yttrandefrihetens utsträckning och begränsning. Men den debatten skymmer oftast det viktiga. Istället för att liberaler och andra frihetsälskande personer fokuserar på att diskutera värderingarna bakom konstverk som ställer sig på förtryckarnas sida får verken ”glamour” som utmanande och kontroversiella
Men det är de ju inte. Lars Vilks mohammedhundar är inte det minsta kontroversiella. De är en direkt utlöpare av den postkoloniala västvärldens fortsatta behov av kontrollera de ”primitiva” mellanösternkulturerna. Tintin i Kongo är inte det minsta kontroversiell utan visar tydligt på de obehagliga värderingar som fanns i kolonialismens Europa. Leni Riefenstahls Triumph des Willens bryter mark för historiens värsta förtryckare. Knut Hamsun ställer sig på ockupanternas sida. Det var inte kontroversiellt då och Lars Vilks mohammedhundar följer bara i samma konstnärliga tradition. Det enda nya är att de liberala friheterna hålls upp som en skyddsmur för obehagligheterna. Det är tyvärr allt mer mainstream att använda yttrandefriheten som förtryckarnas vapen mot de förtryckta. Rättighetsliberalerna tar fel debatt.
Det är olyckligt att debatten kring Vilks, Hergé och andra just nu handlar om yttrandefriheten. Det är inte den det är fel på. Det är betydligt intressantare att diskutera den obehagliga människosyn Vilks måste ha, eller varför Hergé under så stor del av sin Tintin-produktion ställer sig i maktens tjänst och tillverkar underhållningspropaganda.
Det är inte värnade om yttrandefriheten som driver medlöparna. Det är deras lust att ge sig på de som redan ligger. Det är en viktig debatt. Debatten om yttrande- och tryckfrihet är redan vunnen. Vi vann inte dessa rättigheter för att ge makten fler verktyg utan just för rätten att ta kampen mot dagens och gårdagens Quislingar. Vi ska heller inte inskränka dessa rättigheter så fort mörkermänniskorna visar sina trynen. Vi ska använda den för att tala om vilka vidrigheter de står för.
[tags]politik, mohammedhundar, lars vilks, Hergé, tintin, yttrandefrihet, tryckfrihet[/tags]
Snackade med en irländsk kompis häromveckan, och han berättade om när de hade lyssnat på Life of Brian på skiva, eftersom filmen förbjöds av censuren på Irland. Antagligen för att den ansågs kränka goda kristna.
Har Vilks en mer obehaglig människosyn än Monty Python? På vilket sätt i så fall?
Vänligen, Ylan
Lars har fått en hel del mordhot, och på muslimska debattforum uppmanas det till attentat mot honom. Det är ju här problemet ligger. Det är väl dem som blir hotade på grund av vad de säger eller gör som vi ska försvara, inte de som utför hoten?
Ylan: Skillnaden ligger i att där Life-of-Brian drev med en majoritetskulturyttring driver Vilks med en minoritetskulturyttring.
Anders: Självklart skan man inte sympatisera med mordhotare och visst ska Vilks få skydd. Det gör ju inte hans ”konst” mer värd för det. Den är fortfarande löjlig och bigott.
Och där faller ju liknelsen med Leni ordentligt, eftersom hon gick maktens ärenden och kunde leva gott på det. Men får man inte ställa ut sina alster och blir utsatt för mordhot från personer som polisen lägger ner noll tid på att sätta dit så går man nog inte maktens ärenden ändå.
Det är väl glädjande att det finns de som vägrar ställa ut smörjan? I yttrandefriheten ingår ju inte att alla ska bereda plats åt andras befängda åsikter.
Nu var det pga hot de inte ställde ut. Men det kanske är ok att vissa konstnärers verk inte ställs ut pga att de som ställer ut blir hotade?
Ah, det hade jag missat. Nä det är inte okej, men det gör ju inte verken viktiga eller intressanta för det.
Hade man inte visat dem pga att de är konstnärlgit dåliga (vilket även Lars verkar hålla med m) så hade det inte varit något problem.
Du menar på fullt allvar att liberaler bör ägna sig åt konstkritik istället för att kritisera våldet som gör att människor känner sig tvingade att censurera och hålla tyst?
Vad exakt menar du med ”koloniala värderingar”? Som jag förstår Lars Vilks så vänder han sig emot eftergifterna för våldsam, religiös fundamentalism. Menar du att rätten att yttra sig fritt är en kolonial åsikt som européer gör bäst i att inte försöka exportera?
Slutligen måste jag fråga om detta med majoritetskulturyttring och minoritetskulturyttring. Vem avgör vilka som får driva med vem? Är det OK att jag som bög hånar dig i egenskap som heterosexuell? I modern terminologi så tillhör ju du en majoritetskultur.
CLK: Jag menar på fullatse allvar att liberaler inte ska låtsas om att debattörer med en rasistisk agenda är någon slags yttrandefrihetsmartyrer. Jag menar att vänstern ska ge fan i att ropa efter inskränkningar i yttrandefriheten när mörkermännen visar sig.
Ur frihetssynpunkt är det helt ok att ge sig på minoriteter. Men jag gör ingen stor gärning för yttrandefriheten då, jag visar mig exempelvis bara vara en bigott homofob. Och folk gjorde klokt i att använda yttrandefriheten till att berätta det, istället för att göra mig till frihetsmartyr.
Blev kanske lite oklart, Magnus.
Visst är det så att i kampen för yttrandefrihet kan vi komma att kämpa för någons rätt att fritt uttrycka åsikter som vi finner motbjudande, bigotta, kränkande etc. Det är ju själva essensen i yttrandefrihet – vår inställning till densamma prövas egentligen inte alls förrän vi möter yttranden som vi djupt ogillar.
De som framgför dessa motbjudande, bigotta, kränkande åsikter är heller inte automatiskt yttrandefrihetskämpar. De kan komma att bli det i den stund deras yttrandefrihet begränsas men i grunden är de förstås bara medborgare som hyser dessa motbjudande, bigotta, kränkande åsikterna.
Medlöpare är väl nästan alltid motbjudande men yttrandefriheten måste gälla för dem med.
Att sedan alla försök att begränsa yttrandefriheten (som vi nog alltid måste vara beredda att dra vår lans för) leder till att kraft måste läggas på fel saker håller jag med dig om – men fel saker dvs yttrandefriheten som sådan är så fundamental särskilt egentligen för arbetarrörelsen att den striden måste prioriteras.
Jag tycker Vilks-debatten är fullkomligt ointressant, men hajade ändå till över några saker här:
1. Att jämföra Vilks karikatyrer med Hamsun och Riefenstahl tycks himlans långsökt — de är ju inte kontroversiella av samma skäl. På vilket sätt menar du att Vilks ställer sig i maktens tjänst? Och vilka debatter om yttrandefrihetens gränser har Hamsun och Riefenstahl givit upphov till? Det är väl inte den saken som debatterats i deras fall, så din liknelse funkar inte ens som Hitler-kort (sådana bygger ju på att det finns en (irrelevant) analogi).
2. ”Skillnaden ligger i att där Life-of-Brian drev med en majoritetskulturyttring driver Vilks med en minoritetskulturyttring.” Vilken majoritet är det Vilks tillhör och vilken är det han driver med? Om vi klassar honom som ”kristen svensk” (vilket jag tvivlar på att han skulle hålla med om) skulle man ju likväl kunna betrakta honom som tillhörig en minoritet jämfört med den större gruppen ”muslimer i världen”. Ditt resonemang tycks både vila på grumliga idéer om identitet och leda till ett helt godtyckligt kritierium för när när det är okej att driva med kulturyttringar.
Peter: Det är bar att du klargör att yttrandefriheten inte får begränsas. Det har jag också gjort. Men vi måste också kunna ha en debatt om yttrandena, inte bara friheten. Om alla människor ställer sig och viftar med yttrandefrihetsflagg så fort någon säger något obehagligt så är det bara de obehagliga åsikterna som kommer få utrymme. Alla andra ägnar sig nämligen åt att debattera principer.
Det är inte det smartaste sättet att använda yttrandefrihet.
Johan: Jag menar att som intellektuell i en västlig kultur som så länge har haft ekonomisk och militär dominans i världen, och inte minst i mellanöstern, bör man se att att den typen av antisemitiska och islamofobiska yttranden som Vilks gjort bara bidrar till att öka konflikten mellan förtryckare och förtryckta. Alltså precis det jag skrev i inlägget från början.
Min liknelse bygger just på att det förekommit stora debatter om just Hamsuns Riefenstahls och Hergés verk. Ska de förbjudas eller betraktas som tidsdokument?
Mitt resonemang bygger på att jag hellre tar en debatt om yttranden med maktens medlöpare än låter de bli yttrandefrihetsmartyrer. Det är de inte.
Maktens medlöpare? Är inte det ganska likt en rätt saftig floskel?
Epitetet kan kastas på lite vem som helst. Även vänsterut. Du själv sitter/satt ju inte så långt från makten. Och löper gör du ju!
Men JAG erkänner din yttrandefrihet för det.
Nej, det är ingen floskel. Det är en beskrivning av ett fenomen där intellektuella svansar efter de onda krafterna i ett samhälle.
Så det är bara av omsorg av de svaga som gör att du vill begränsa den liberala yttrandefriheten då? Känner du inte att du själv skulle kunna tystas ner?
Inge, du har uppenbarlkigen inte läst vad jag skrivit. Jag vill inte begränsa yttrandefriheten alls. Jag vill använda den till att tala om att Vilks budskap är skit.
Så yttrandefriheten är en smaksak? Eller bara en skitsak?
Kontext kontext. Det är inte alla som provocerar som gör det för att trycka ner någon under liberal värderingsflagg.
Jyllandsposten gläfste med tidens trend i Danmark och ville bryskt sätta muhammedanerna på plats. Det var en provokation för provokationens skull, helt utan äkta liberala värderingar i bagaget. Fullständigt förkastligt, och även om de är fria att trycka nästan vad de vill, så förtjänade de all skit de fick och lite till.
När Andres Serranos kristusfotografier dök upp blev jag först provocerad av dem, men när jag fick veta mer om dem, och även se en utställning var det tydligt att bilderna gjordes båda med hjärta och hjärna och ville beröra betraktaren snarare än spotta på den. Och att de var en produkt av sin tid. Samma sak med EOWs Ecce Homo-serie.
Riefenstahls filmer lever kvar för att de var välgjorda och effektiva propagandafilmer. Och de är fortfarande kontroversiella som fan, om än inte i samma utsträckning som Hipplers film. Den som inte åtminstone höjer på ögonbrynen över Viljans triumf kan inte skylla på att filmen är harmlös. Som studieobjekt är den inte helt lätt att lägga på plats … precis som med Riefenstahl själv.
Hergé var ett barn av sin tid. Han bättrade sig efterhand, och det finns få spår av de svepande nedlåtande attityder man finner i Tintin i Kongo, …Amerika och …Sovjet i hans övriga album. Kongo är en obehaglig bok, men satt i sitt sammanhang med de övriga böckerna förtjänar den att finnas kvar i tryck, även om jag inte skulle låta mina eventuella barn läsa den förrän de är vuxna.
Jag har inte sett Vilks hundar, men poängen jag försöker göra är att man inte kan försvara eller fördöma dem utan att sätta dem i ett sammanhang. Hur har de uppstått? Vad uppfattar man att Vilks vill göra med dem? Och hur uppfattar betraktarna dem? När du kopplar ihop mohammedhundarna med Hergé och Riefenstahl får jag inte riktigt intrycket att du har satt verken i sina sammanhang.
(och Blå Lotus)
”den obehagliga människosyn Vilks måste ha”
Sicken förtäckt smutskastning. Hur vågar du ens göra ett sånt påstående? Vad vet du om vad som driver Vilks – ingenting.
”Det är deras lust att ge sig på de som redan ligger.”
Vem är det som ligger?
Inse att det är helt ok att driva med kristendomen, precis som det skall vara. All religion förtjänar kritik. Samtidigt är även troende kristna i minoritet i Sverige (Sverige är världens mest sekulära land med upp till 85 % ateister enligt ledande religionssociologer).
Att minoriteter inte skulle få kritiseras är absurt – är du mot kritik av Plymouthbördernas sektkristendom också?
Om du inte ställer dig emot konst som Ecce Homo och Piss Christ är du totalt inkonsekvent och hycklar mer än lovligt. Det finns ingen anledning till att göra undantag bara för islam
Du verkar ha missat själva poängen i den här debatten. Det handlar inte om Vilks verk, utan om att organisationen som skulle ställa ut Vilks teckningar avstod från det eftersom de var rädda för fysiskt våld. Det är det det handlar om – ska grupper med hot om våld sätta gränserna för vad vi får framföra i det offentliga rummet?
Sen skriver du: ” Skillnaden ligger i att där Life-of-Brian drev med en majoritetskulturyttring driver Vilks med en minoritetskulturyttring.”
Hur räknar du det här med majoritet och minoritet? Måste man ha passerat 50 % innan man är lovligt byte? Jag skämtar, men du kan nog se det orimliga i att sätta upp den typen av gränser.
Sparka gärna uppåt, men inte neråt. Det är väl god moral i de flestas ögon, men nu kan det ju inte vara så att yttrandefriheten ska vila på det du, jag eller nån annan bedömer som god smak eller god moral.
Jag tycker personligen Vilks är en pajas och hans alster har inte gett mig nån konstnärlig kick, men det handlar som sagt inte om det.
Handlar det inte om att ”konstnärligt” bedöma konst som skit eftersom den inte stämmer överens med vad som är politiskt korrekt enligt någon som enligt egen och andras uppgifter har mer än nära till MAKTEN? Har man dessutom fått bloggningens Oscar är det att kasta stenbumlingar i glashus !!!
Vilks är en rabulist som gör lite vad som helst för att skapa rubriker och debatt. Ärligt talat så tror jag inte han har nån speciell uppfattning vare sig om muslimer eller judar, utan han är som en upprorisk tonåring mest ute efter att testa gränser.
Som jag tolkar det så handlar det för honom om att någon beställde en rondellhund, och han levererade Mohammed som hund, med tanken: Hihi, det här kommer det att bli liv om.
Någon kommenterade: Han kunde lika gärna ritat en judesugga.
Varvid Vilks prompt leverera en sådan med tanken:Hihi, det här kommer det att bli ännu mera liv om.
Problemet, Magnus, med att diskutera Vilks eventuella åsikter, är ju att han inte verkar ha några, eller snarare, det han säger är en fråga: ”Vågar du publicera det här?”, ett verk som är utan annat åsiktsinnehåll än den rena provokationen. Hade det varit tabu att avbilda tulpaner så hade det varit en hel bukett sådana på hans teckning…
Som sagt, ingen är tvingad att upplåta sin utställning för yttranden man inte sympatiserar med, men det BLIR lite en annan fråga ifall någon med våld försöker få en att avstå från publicering.
DÅ blir det plötsligt en fråga om yttrandefrihetens grundprinciper, INNAN dess så är det en fråga om omdöme och ifall man tycker att det är en yttring man vill understödja, men då blir det en viktig principsak.
Däremot har du självklart rätt i att man inte ska glorifiera den som säger idiotier* och missbrukar yttradefriheten till dumheter, men lik förbannat måste vi försvara RÄTTEN att yttra sig, även för idioter, och även när det bara handlar om dumma provokationer, så fort nån försöker hindra detta med våld eller hot om våld.
Om inte yttrandefriheten gäller långt utanför det oppurtuna så är den irrelevant och utan funktión.
MEN att vi försvarar idioters rätt att yttra sig, behöver ju inte innebära att vi för den sakens skull underlåter att påpeka att deras yttranden är idiotiska, så i det avseendet håller jag med dig.
——–
*med ”idiot” och ”idiotier” ovan avses vem som helst som du som läsare anser framföra motbjudande eller befängda åsikter…
Magnus! Om jag blir ”konstnär” eller ”journalist” blir jag då äntligen intellektuell? Har alltid velat vara det, men inte vetat vilka kriterier som gäller för att få räknas till de intellektuella i Sverige.
Ber om svar!
Lars Rudström, jag kan inte hjälpa dig med intellektuell.
Men med med intelligent menar Magnus Magnus.
Visst är det fel att hota. Visst är det polisens uppgift att sätta dit varenda en av dem. Jag tror inte Magnus rättfärdigar Ambassad bränder heller.
Men om vi nu tar tag i dessa problem, ska vi då tacka Vilks för sin konst? Eller ska vi bara ignorera det? Nej. Det han gjorde var motbjudande. Han kritiserade inte Islam eller muslimer, utan hånade och provocerade. Han ville skapa problem. Jag hade aldrig kunnat gå fram till en jude och säga att Moses var påhittad, eller att Toran är bullshit. Det skulle bara gör mig till korkad. Hade jag inte tyckt om en religion så hade jag diskuterat med personen. Varför tror jag att Moses är påhittad?
Sen kan man ju också nämna att utställarna var muslimer. Med det vill jag mena att samtidigt som det finns tokskallar inom muslimerna som hotar och slåss så finns det även dem så blir hotade. Personligen är jag emot båda. Kränk inte någon profeten, hota inte människor, väx upp och diskutera frågan istället.
PS. Nej, jag tror inte att Moses är påhittad. Jag har mina argument mot judendomen, men nu är det inte aktuellt att ta upp dem.
Jag kan inte på något sätt förstå varför ”väst” som samhälle räknat måste vara försiktigare med att diskutera minoriteters eller ”syds”, ”östs” eller någon annans kulturyttringar. Vi diskuterar ju våra egna stup i kvarten.
Det finns en gammal fin formulering som säger att de som ser på och tar efter inte gör som man säger, utan som man gör. Om vi nu vill bidra till att inspirera andra ”kultursfärer” till att bli mer toleranta, då skall vi också vara så in i norden toleranta själva.
Vad som sägs spelar mindre roll än att det får sägas. Det är lyssnaren som avgör vad som är intressant.
Och om vi skall döma ut Tintin i Kongo så bör vi nog gå på Koranen, Bibeln med flera texter först, där är det betydligt hemskare saker som skrivs om andra folkgrupper.
Du fattar ju ingenting. Vilks teckning är inte uttryck för kolonialistisk tradition utan en lackmustest för yttrandefriheten.
(Du kan då bygga upp resonemang kring påhittade ickeförhållanden, du! Inte första gången. om man så säger.)
Magnus: Det måste ju kännas skönt att vara den som fattar, jag gratulerar. Själv förstår jag att det finns många som har lust att ställa sig bakom en smaklös teckning och låtsas som om detta är ett slag om yttrandefriheten istället för ett smaklöst försök till provokation. Vill man aldrig ta debatt om innehåll kan man ju hålla sig till principer.
Uppenbarligen är det många som tycker det är provocerande att jag säger att jag tycker Vilks ”konst” är skit. Hans yttrandefrihet har jag ju aldrig ifrågasatt.
Rudström: Din bön måste ju få ett svar. Svenska akademiens ordbok definierar intellektuell som: person eller samling av personer: som har intellektuella (litterära l. vetenskapliga o. d.) intressen l. djupare bildning, bildad; i sht: som ägnar sig åt intellektuell (litterär l. vetenskaplig o. d.).
Om du vill inkludera dig bland de intellektuella så är det nog mest upp till dig. Det är ju ett uttryck som används just om yrkesutövare med litterär, konstnärlig eller vetenskaplig bakgrund.
Till Inge Persson som tycker att det är roligt att vara oförskämd vill jag säga att han har rätt. Jag betraktar mig som intelligent, inte nödvändigtvis mer så än min omgivning, men definitivt intelligent. Jag tillmäter även herr Persson sådana egenskaper även om han gör det bästa för att dölja dem.
Tack Magnus för svar! Litterära och vetenskapliga intressen eller utövande kan jag förstå, men varför räknar du ”konstnärer” per automatik dit? Inte ens Sv Akademins ordbok nämner detta ”yrke” eller skrå i sin definition. Slentrian från din sida?
Oförskämd? Ja, kanske lite. Men du har fått en mer mästrande ton i den s.k skällan nu jämfört med tidigare. Det känns också som du skriver för en större publik och är mycket medveten om det när du uttrycker dig. Mycket mycket. Jag ville ju bara i all välmening skydda dig från att bli den politiska åsiktens Alex Schulman!
[...] inlägg har gjorts och många är läsvärda, men jag vill särskilt tipsa om Magnus inlägg som jag tycker är intressant. Magnus [...]