Magnus tankar

Igår översköljdes vi av bilder av en borgerlig allians som firade ett år vid makten. Ett stenkast från kändisarnas Stureplan hölls torgmöte, och de fyra partiledarna var både nöjda och stolta. Sen gick man till Berns och hade stort kalas.

Det kan vara värt att fundera på hur medier och vi i allmänheten hade reagerat på om en socialdemokratisk regering firat sitt maktinnehav på samma sätt. Maktmissbruk, arrogans, och sossetet är ord jag är säkert på rätt snabbt skulle översvämma den borgerliga pressens ledarsidor.

Makten, i en demokrati, är någonting man har till låns av medborgarna. Och även om det fanns inslag av arrogans och maktfullkomlighet hos de socialdemokratiska regeringarna under många decennier så ägnade man aldrig tid åt att fira sig själv och sitt maktinnehav likt en Hugo Chavez eller Idi Amin.

Men det finns nog en känsla hos många att det borgerliga regeringsinnehavet är ett slags undantagstillstånd. En snabbt övergående parentes där varje tillfälle till fest är värt att ta. Kanske är det så. Men man kan inte vara säker. Men om dessa orgier i självförhärligande maktspelare fortsätter, kommer då medierna fortsätta att acceptera det som ett naturligt inslag? Är det verkligen en stor nyhet att en regering, oavsett partifärg, är nöjd med sig själv. Vem trodde annorlunda? Och vem ordnar gravölet för de 60 procent av svenska folket som faktiskt inte är nöjda med regeringen?

Idag öppnar Sveriges riksdag. Ett nytt år i politiken tar sin början, och det är bara tre år kvar till nästa val. Vilka som vinner det står fortfarande skrivet i stjärnorna, men jag hoppas verkligen innerligt att det blir en politisk kraft som lägger mer energi på att regera än att förhärliga. Det är klokt om också socialdemokratin försöker minnas detta. Memento mori, viskar jag tyst till den som har öron att lyssna med.

Andra intressanta bloggar om: politik, regeringen, makt, demokrati

Offentlighetsprincipen ger oss medborgare möjlighet att granska hur myndigheterna handskas med den information de besitter. Den ger oss möjlighet att granska bakgrund till beslut och frånvaron av beslut. Den bidrar till att Sverige är ett land som i mycket liten omfattning lider av korruption och maktmissbruk.

Idag är offentlighetsprincipen hotad från flera håll. Allt mer har möjligheten att ta del av offentlig information försvårats och i vissa fall helt upphört. Flera myndigheter visar på ett nästan institutionaliserat motstånd mot att dela med sig av sin information. Men offentlighetsprincipen är också hotad av att dess främsta väktare - journalistkåren - är vaga i sitt försvar. Idag kan man läsa på Dagens Nyheters ledarsida att det är problematiskt att medborgarna kan ta del av den information som stat och myndigheter samlat in om oss alla. Det är - menar man - ett hot mot den personliga integriteten att det också blivit lättare för var och en att ta del av myndigheternas insamlade personuppgifter, inkomstuppgifter, med mera.

Det som är problematiskt enligt DN är att det är lätt att komma åt uppgifterna med den moderna tekniken. Mellan raderna kan man läsa att ett privilegium för journalistkåren att ta del av dessa uppgifter är hotat. För vem annars än journalister har den tiden det innebär att leta efter offentliga uppgifter om de inte finns enkelt tillgängliga på nätet?

Och visst kan det kännas som ett intrång i det privata att fler får ta del av uppgifter om mig som privatperson. Men detta intrång är redan gjort, myndigheterna har redan samlat uppgifterna. Och den viktiga frågan blir: Varför ska staten och journalistkåren ha ensamrätt till att komma åt myndigheternas information? De uppgifter som samhällets företrädare samlar in ska väl inte rimligtvis vara av sådant slag att det inte tål offentlighetens ljus?

Men när staten blir allt mer angelägen om att samla in uppgifter om oss, med avlyssning, kameraövervakning och uppsamlande av annan elektronisk information så kommer man i besittning av mer och mer ljusskyggt material. Det är det som är problemet. Samhället ska inte samla in mer information än sådant som tål att granskas av dess medborgare på lika villkor. Så skyddas vi från maktmissbruket.

Det är inte offentlighetsprincipen som ska inskränkas, det som möjligen behövs är ett starkare skydd från statens ingrepp i våra privatliv. Först då går offentlighet och integritetsskydd att förena.

Andra intressanta bloggar om: politik, offentlighetsprincipen, integritet

Nej, Sverigedemokraterna är inte intresserade av att delta i det kommunala arbetet. Det går inte så bra att förena missnöjespolitik med vardagligt slit med avlopp och dagis. Och det är ju sådant våra kommuner ägnar sig åt. Därför är det inte förvånande att Sverigedemokraterna saknat förslag och idéer i mer än hälften av de kommuner de blivit invalda i.

Kommun betyder gemenskap. Det är samma ord som i engelskans community. Det handla om att man i ett geografiskt begränsat område hjälps åt med att lösa gemensamma problem. Men om den politiska idéen man bär på är att försöka utesluta människor ur gemenskaper beroende på blodsband och utseende så kommer man inte så långt i lokal politik. Det finns oräkneliga skäl att tycka illa om Sverigedemokraterna, men ett av de viktigaste är att de aldrig kommer att intressera sig för att lösa problem. Då finns ju inte grunden för missnöjet och populismen och det är viktigt att väljarna får reda på det.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverigedemokraterna, kommuner