Offentlighetsprincipen ger oss medborgare möjlighet att granska hur myndigheterna handskas med den information de besitter. Den ger oss möjlighet att granska bakgrund till beslut och frånvaron av beslut. Den bidrar till att Sverige är ett land som i mycket liten omfattning lider av korruption och maktmissbruk.
Idag är offentlighetsprincipen hotad från flera håll. Allt mer har möjligheten att ta del av offentlig information försvårats och i vissa fall helt upphört. Flera myndigheter visar på ett nästan institutionaliserat motstånd mot att dela med sig av sin information. Men offentlighetsprincipen är också hotad av att dess främsta väktare - journalistkåren - är vaga i sitt försvar. Idag kan man läsa på Dagens Nyheters ledarsida att det är problematiskt att medborgarna kan ta del av den information som stat och myndigheter samlat in om oss alla. Det är - menar man - ett hot mot den personliga integriteten att det också blivit lättare för var och en att ta del av myndigheternas insamlade personuppgifter, inkomstuppgifter, med mera.
Det som är problematiskt enligt DN är att det är lätt att komma åt uppgifterna med den moderna tekniken. Mellan raderna kan man läsa att ett privilegium för journalistkåren att ta del av dessa uppgifter är hotat. För vem annars än journalister har den tiden det innebär att leta efter offentliga uppgifter om de inte finns enkelt tillgängliga på nätet?
Och visst kan det kännas som ett intrång i det privata att fler får ta del av uppgifter om mig som privatperson. Men detta intrång är redan gjort, myndigheterna har redan samlat uppgifterna. Och den viktiga frågan blir: Varför ska staten och journalistkåren ha ensamrätt till att komma åt myndigheternas information? De uppgifter som samhällets företrädare samlar in ska väl inte rimligtvis vara av sådant slag att det inte tål offentlighetens ljus?
Men när staten blir allt mer angelägen om att samla in uppgifter om oss, med avlyssning, kameraövervakning och uppsamlande av annan elektronisk information så kommer man i besittning av mer och mer ljusskyggt material. Det är det som är problemet. Samhället ska inte samla in mer information än sådant som tål att granskas av dess medborgare på lika villkor. Så skyddas vi från maktmissbruket.
Det är inte offentlighetsprincipen som ska inskränkas, det som möjligen behövs är ett starkare skydd från statens ingrepp i våra privatliv. Först då går offentlighet och integritetsskydd att förena.
Andra intressanta bloggar om: politik, offentlighetsprincipen, integritet
bra skrivet jag ska ta och spinna vidare i ämnet (ngt år då man har tid)
Jag vet inte varför du läser in att DN vill begränsa tillgång till denna information till Journalist kåren. Du missar ju poängen att denna information nu används för kommersiella syften. Till vilken grad och vad myndigheterna behöver samla in kan vi ju besluta om demokratiskt, men varför ska de företag som driver dessa web-sidor tillåtas exploatera denna information. Sedan är ju de möjligheter till samkörning av register och blixtsnabb access till data som erbjuds de som har färdigheten helt annorlunda mot vad som var möjligt tidigare. Frågan är hur vi kan värna offentlighetspricipen samtidigt som vi skyddar medborgarnas integritet. De är ju en sån bra ide i grunden.
Rickard: DN menar ju att detta inte var ett problem under tiden då uppgifterna var tillgängliga - fast långsammare. Alltså när det i praktiken bara var myndigheterna själva och journalister som hade tid att ta del av materialet. Tycker man att det är ett problem att kommersiella företag lever på att sprida offentliga uppgifter gör myndighyeterna väl klokt i att göra de tillgängliga själv. Det finns det ju ingenting som hindrar.
Har staten för mycket uppgifter om oss är det väl bättre att vi diskuterar om det är rimligt? Varför börja i fel ända?
Men din fråga är rätt. Hur kan vi värna offentlighetsprincipen utan att kränka medborgarnas integritet. Jag menar att det bäst görs genom att minska integritetskränkningarna, DN tycks mena att det är bättre att göra inskränkningar i offentlighetsprincipen.