Igår översköljdes vi av bilder av en borgerlig allians som firade ett år vid makten. Ett stenkast från kändisarnas Stureplan hölls torgmöte, och de fyra partiledarna var både nöjda och stolta. Sen gick man till Berns och hade stort kalas.
Det kan vara värt att fundera på hur medier och vi i allmänheten hade reagerat på om en socialdemokratisk regering firat sitt maktinnehav på samma sätt. Maktmissbruk, arrogans, och sossetet är ord jag är säkert på rätt snabbt skulle översvämma den borgerliga pressens ledarsidor.
Makten, i en demokrati, är någonting man har till låns av medborgarna. Och även om det fanns inslag av arrogans och maktfullkomlighet hos de socialdemokratiska regeringarna under många decennier så ägnade man aldrig tid åt att fira sig själv och sitt maktinnehav likt en Hugo Chavez eller Idi Amin.
Men det finns nog en känsla hos många att det borgerliga regeringsinnehavet är ett slags undantagstillstånd. En snabbt övergående parentes där varje tillfälle till fest är värt att ta. Kanske är det så. Men man kan inte vara säker. Men om dessa orgier i självförhärligande maktspelare fortsätter, kommer då medierna fortsätta att acceptera det som ett naturligt inslag? Är det verkligen en stor nyhet att en regering, oavsett partifärg, är nöjd med sig själv. Vem trodde annorlunda? Och vem ordnar gravölet för de 60 procent av svenska folket som faktiskt inte är nöjda med regeringen?
Idag öppnar Sveriges riksdag. Ett nytt år i politiken tar sin början, och det är bara tre år kvar till nästa val. Vilka som vinner det står fortfarande skrivet i stjärnorna, men jag hoppas verkligen innerligt att det blir en politisk kraft som lägger mer energi på att regera än att förhärliga. Det är klokt om också socialdemokratin försöker minnas detta. Memento mori, viskar jag tyst till den som har öron att lyssna med.
[tags]politik, regeringen, makt, demokrati[/tags]
Kanske behöver inte sossarna fira 1-årsdagar på samma sätt då de har haft makten i nära nog 70 år i streck. Annars firar de ju fösta maj som sin egen dag ochmånga fester har de ju haft genom åren.
Att dra likhetstecken mellan en regering som firar ett år på jobbet och diktaturer visar ju snarare på att du är galen och oförskämd.
Behöver fira? Nej, det var ju just den aspekten jag försökte belysa när jag skrev om det mentala undantagstillstånd som tycks råda vid just den nuvarande regeringsbildningen.
Första maj är en dag som firas över hela världen oavsett vem som sitter i regering.
Jag har inte dragit några likhetstecken, men jag har försökt att peka på just den skillnad i behandling din kommentar är ett så tydligt uttryck för. När företrädare för borgerligheten innan valet kallade Sverige för ”enpartistat”, kallade du dom då galna?
Oförskämdhet verkar du i alla fall ha rätt bra kläm på själv.
Helt perfekt Magnus.
Är det inte dax för en ny folkomröstning eller ska den nuvarande regeringen få förstöra Sverige totalt.
Heja hela det vänstra blocket, jag liksom många andra vet att ni kommer tillbaka, synd bara att det blir så mycket skit att röja undan efter allt som den nuvarande regeringen har krystat fram.
”Är det inte dax för en ny folkomröstninng…” frågar sig Jörgen Vikman. Han får nog ge sig till tåls till sept. 2010, liksom vi alla andra. Men jag förstår honom – socialister vill inte invänta paralamenatrismens tröghet. Han,liksom flertalet av de socialistiska debattörerna och bloggarna, är moderna versioner av den blinde siaren Teiresias från Tebe. Ni anser dessutom att klassklyftorna har ökat i Sverige de senaste decennierna. Om det förhåller sig så, då bör ni ”tacka” det socialdemokratiska partiet för detta. Att inbilla sig att socialdemokratisk ”blandekonomi” skulle leda till den klassutjämning ni så hett efterlängtar tyder på politisk naivitet av hög rang! Det finns idag endast ett parti i Sverige som kan lösa problemet för er och det är inte (s).
Siaren Teiresias ansågs av folket, av Zeus och Odysseus som förståndig och vis. Det kan man nog inte säga om Rudström som trots god syn inte kan se att klassklyftorna ökar.
Att inkomstskillnader och klassorättvisor även tolereras och uppmuntras av olika (s)-ledningar, hindrar inte klarsynta att klart och tydligt skåda alliansens klasspolitik.
Sådär ja! Nu har jag väckt min polemiska ”vän”, St Just. Som vanligt är han skarp men nu blottat sig. Han medger indirekt att (s) tolerar och uppmuntrar inkomstskillnader och klassorättvisor. Det var då för härligt att få läsa.
Vilka är då de ”klarsynta(som) klart och tydligt skåda(r) alliansens klasspolitik? Kommunister? Eller sossar så långt ut till vänster att de själva inte vågar visa flagg?
Kom igen nu StJust!
Rudström, de flesta arbetare är mycket klarsynta oavsett partitillhörighet. Studier av den egna plånboken räcker långt. Att LO-medlemmarna generellt anser (s)- ledningen vara för mjäkig mot överklass och kapitalägarna brukar framkomma i utredning efter utredning. Det är inget som måste medges ”indirekt” – tvärtom offentlig kritik mot de som leder arbetarrörelsen mår de bara bra av oavsett om ledarna heter Persson, Sahlin eller Nuder.
Under (s)-regeringen kunde orättvisorna se ut på detta vis enligt SCB:
5 procent av Sveriges befolkning äger 95 procent av alla hushållens börsnoterade aktier.
5 procent av äger nästan två tredjedelar, 66 procent, av alla hushållens aktiefonder.
5 procent äger 57 procent av banktillgångarna.
Totalt sett står de rikaste 5 procenten av befolkningen för 56 procent av nettoförmögenheten i Sverige.
(SCB: ”Reavinster och reaförluster 1999″, Rapport 2001, s 36)
Varje arbetare vet att dessa ynka 5 procent har en rent makalös makt. Det var uselt redan 1999 och den som larvar sig och påstår att Borg tänker föra en arbetarpolitik och se till att de fem procenten blir av med sitt extrema maktinnehav – är förmodligen standupkomiker – eller hur Rudström?
Har en fråga till dig Lars Rudström, uttryckte du samma sak i tanke och ord, de gånger som de borgliga ville ha omröstningar och nyval? *asg*
Skärp dig. Ibland undrar man om det inte är dax att skita i åldersgränsen för röstdeltagande och istället ha en lätt inteligenttest istället. De som räknar som dig 1 1=1, får gå tillbaka till skolan, innan de får ta del av att skapa och forma vårt samhälle.
StJust: Jag håller med dig i allt du säger. Det är ju därför jag gång på gång undrar varför du(kanske?) och över 40% av väljarna (om det vore val idag) envist röstar på ett parti som tillåtit den utveckling du just nämner. Blandekonomi – my ass! Nu ser ni vart det barkat efter 65 år vid regeringsmakten med avbrott av några svaga borgerliga regeringar som inte kunde enas i något. Till råga på allt har dessa (s)-politruker haft eldunderstöd av det enda (öppna) kommunistpartiet i landet. Nej, vid nästa val måste sanningen fram och svenska folket välja: totalsocialism á la Cuba eller kraftfull kapitalism! Någon flummig genväg för att få bort eller öka de ekonomiska klyftorna finns inte!
Tom Bror: Kan inte komma ihåg! Förmodligen inte. Ditt personliga intelligenstest skulle jag nog tyvärr inte klara. Men visst kan jag fortfarande lösa en differentialekvation med i alla fall 3 okända variabler trots min ålder och att det var mer än 45 år sedan jag gjorde det. En rekommendation till dig som matte-freak: Läs lite om Fermats stora sats på nätet. Intressant, inget för Göran P men kankse för dig.
Om Rudström håller med mig är det för mig obegripligt att välja Bill & Bull & Borg och de andra allianspolitikerna. Alltid ett arbetareparti och dessutom ständig stress mot dess ledningar när de fegar. Motståndarsidan är oförbätterlig och sålunda otänkbar.
Detta senaste inlägget av StJust förstår jag inte. En direkt fråga till StJust: Håller du med mig om att svenskarna vid nästa riksdagsval skall bestämma sig för antingen total socialism (staten äger produktionsmedlen, finanssektorn och alla naturtillgångar i hela landet)eller stark kapitalism (fri marknadsekonomi inom samtliga ovan nämnda sektorer med privat ägande)?
Kanske jag börjar bli för gammal,som ”Tom Bror” insinuerar ovan, men jag kan inte läsa mellan raderna.
Ge mig ett nytt rakt svar StJust! Jag vet att du kan det.
I nästa val är jag helt övertygad om att regeringsfrågan inte kommer att ställas på det märkliga sätt som Rudström resonerar. Valet kommer förmodligen att stå mellan en borgerlig allians med en politik som gynnar de besuttna och detta en mer eller mindre räddhågad gruppering med (s), v (och mp). Valet för mig kommer självfallet att vara något av arbetarepartierna – de talar för arbetarklassen, ses som representanter för de flesta arbetare, något som är fullständigt utslutet med allianspartierna.
Men någon ”total socialism” blir det inte – så naiv får man inte vara i klasskampen
Tydligt svar från StJust, tack för det. Jag håller med om att valmöjligheterna blir de som du säger. Detta innebär att majoriteten (som det ser ut nu) kommer att välja en ”vänsterallians” och att alla socialisters frustration över förhatliga ”klassklyftor” kommer att bli ännu värre eftersom (s) är det regeringsparti som i decennier tillåtit, ja kanske till och med understött det ”klassamhälle” som St Just anser att vi har.
Rudström, frustrationen är större när man har en regering som vare sig programatiskt, av tradition eller klassmässigt har något med arbetarklassen att göra – kort sagt, vi förväntar oss intet.
Frustration över en mesig arbetarregering kan förvisso få en att koka över – dock kan vi rikta våra krav på förändring till den, dess ledare säger sig ju tala för arbetarbefolkningen.
Reinfeldts regerings ”arbetarretorik” är ju bara ett skämt.
St Just: Din sista mening håller jag inte med dig om. Jag förstår vad du menar; förvisso hade varken gammelhögern eller de ”nya moderaterna” sin grundideologi hos den svenske industriarbetarens villkor, MEN den nya alliansen insåg långt före (s) att för att klara av en anständig social trygghet i samhället framöver behövs fler i arbete. (Notera att varken stat eller kommun/landsting har fonderat några som helst pensionsmedel för de offentligt anställda). Deras retorik om ”arbetarpartiet” skiljer sig sålunda i innehåll mot socialisternas ”arbetarepartiet”.
Vad gäller din första mening förstår jag ditt tvivel och att ni inte förväntar er något. Men tänk efter lite. Det finns ett stort antal LO-medlemmar och andra industriarbetare som i flera år röstat moderat/center/Fp/Kd av en enkel anledning: de var trötta på att skinnas inpå huden via sina höga inkomstskatter och övrig byråkratiförföljelse i vardagen. Samt att drefter be om bidrag i olika former för att klara familjens uppehälle. En stolt arbetare vill klara sig själv på sin egen lön och inte behöva leva på politikernas allmosor.
Din andra mening förstår jag till fullo – det var därför jag vände den sovjetinfluerade, politiserade socialdemokratin ryggen och hoppades på ett ärligare och friare Sverige.