På en av gratistidningarna i Stockholm kunde man idag läsa en annons från vår moderna tids mest vedervärdiga ockrare. En firma, som heter typ “Tre Torskar“, lånar ut 1000 kronor i 30 dagar mot att man betalar dem 300 kronor i “avgift” - alltså ränta. Allt man behöver göra är att sms:a sitt personnummer och vips har man stålarna.
Detta är så sanslöst äckligt att jag har svårt att finna ord. För att låna ut 1000 kronor i 30 dagar så tar de alltså ut - och håll i er nu - 367,5 procents ränta. Trehundrasextiosju och en halv procent. Riksbankens reporänta ligger idag på fyra procent. På SBAB kan man låna 5566 kronor i ett helt år på deras högsta ränta och betala samma 300 kronor.
Vi har lagar mot ocker i det här landet, men av någon märklig anledning tycks rättsväsendet ha glömt bort den lagen. I brottsbalkens nionde kapitel, femte paragraf kan man läsa:
Den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.
För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Sätt de jävlarna i fängelse och släng bort nyckeln!
Andra intressanta bloggar om: brott, ocker, samhälle

På 30-talet drömde man om ett nytt slags boende. Funktionalismen hade slagit igenom och det fanns en dröm om det verkligt effektiva. I Markelius kollektivhus samlade man barnomsorg och restaurang. Kvinnorna skulle frigöras och tiden för matlagning och barnpassning kunde frigöras för produktion.









