Vi var väl ganska många som såg den lilla YouTube-snutten om alla Mona Sahlins snedsteg. Den dök upp på flera borgerliga bloggar i samband med att bevakningen av moderaterna och regeringens skattemoral var som mest intensiv.
Att det var frågan om ett så kallat motspinn begrep väl var och en som sysslat med politik och medier. Här gällde det att avleda uppmärksamheten från de som blev granskade och sätta strålkastarljuset på något annat. I det här fallet 10 år gamla försyndelser av den nuvarande socialdemokratiska partiledaren.
Lite unikt i just detta fall är att Isobel Hadley-Kamptz låter oss få en glimt av mekanismerna bakom detta motspinn. Det visar sig nämligen vara en PR-konsult med oklart uppdrag som skickat runt länken till YouTube-filmen och försökt få bloggare att publicera den.
Isobel väljer att lÃ¥ta denna “en av Sveriges mest framstÃ¥ende pr-konsulter inom det omrÃ¥de som kallas public affairs” vara anonym. Vi fÃ¥r heller inte veta vilken firma han kommer ifrÃ¥n. Därför är det snudd pÃ¥ omöjligt att veta om detta var nÃ¥got konsulten gjorde pÃ¥ nÃ¥gons uppdrag. Isobel beskriver hur hon ser pÃ¥ motspinnet:
Men det hjälper inte. Jag får kväljningskänslor ändå. Vem är det som betalar en av de bästa (och dyraste) pr-konsulterna i landet att sprida, visserligen välkänd och faktagranskad, skit om oppositionsledaren?
Det finns säkert dem på båda sidor blockgränsen som är beredd att hyra in PR-konsulter för motspinn och negative campaigning. Jag är inte ute efter en partipolitisk poäng. Däremot är jag själv oerhört skeptisk till alla sådana tips som hamnar i min e-postlåda. Ofta anonyma, ofta i syfte att skada någon politisk motståndare. Jag släpper inte in sån skit på bloggen. Och heder åt Isobel som lät bli.
Tips, uppslag och idéer om vad ni tycker jag ska skriva om är mycket välkomna. Också från PR-konsulter. Men jag vill vara säker på vem avsändaren är. Här ligger ett viktigt etiskt ställningstagande som jag tycker att alla som väljer att publicera sig ska fundera på. Vill jag eller vill jag inte gå i ledband hos spinndoktorer och PR-konsulter som mörkar sin uppdragsgivare. För min del är svaret ett givet nej.
Hos PR-byråerna tycker jag man har en del att lära av sina egna normer. Hos branschorganisationen PRECIS kan man läsa följande:
I en aktiv kontakt med tredje part då syftet är att påverka denna tredje part - till exempel en journalist eller en beslutsfattare - bör dock PR-konsultföretaget vid anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är.
Men varför ska man behöva anmoda? PR-byrÃ¥n Westander gÃ¥r längre i sina “30 praktiska lobbyingtips“. Där skriver man i punkt 4:
Uppge alltid vilka ni representerar och syftet med kampanjen. Smussel är odemokratiskt och kan dessutom slå tillbaka mot kampanjen.
Det vore olyckligt om bloggosfären blir ett forum för PR-byråer och aktörer som inte törs ståför sina budskap. Det är bara vi som skriver här som kan sätta stopp för det.
Andra intressanta bloggar om: politik, negative campaigning, PR, bloggosfären, media
Det kan ju förstås vara så att konsulten ifråga skickat länken på grund av eget intresse, snarare än tack vare ett yrkesmässigt engagemang. Och då är han väl en vanlig snubbe, va?
Japp, då är han en vanlig snubbe. Men precis som du å jag och många fler måste han då vara JÄVLIGT noggrann med att göra skillnad i sina roller.
Jag menar, det är ju inte precis ovanligt att jag anklagas för att springa ärenden eftersom jag är betald socialdemokrat till professionen. Det får man försöka ta med jämnmod, för det bör granskas. Likaså bör lobbyisters agendor och uppdragsgivare granskas. Det får de lära sig att fördra.
Men om han skickat mailet som “en vanlig snubbe” sÃ¥ är han ju osedvanligt korkad! Ja, eller rättade sagt är han det i vilket fall.
Om personen gjorde detta i tjänsten håller jag helt med Magnus i att man ska tala om vem man är och för vems uppdrag man ringer/mailar. Gör man inte det blir det som ovan nämnda fall. En oerhört sur och unken eftersmak som inte gynnar vare sig byrån, personen eller kunden.
Om personen gjorde detta som privatperson är det som sagt var minst lika dÃ¥ligt! Att maila med företagsadressen kopplar ju ihop det privata agerandet med professionen och den omedelbara frÃ¥gan är ju “pÃ¥ vems uppdrag?”. Lämnar minst lika sunkig eftersmak.
Jag jobbar ju på byrå och är fritidspolitiker. Jag använder min hotmail-adress i politiken. Vill verkligen inte att det ska hända att det råder risk för sammanblandning. Det är viktigt att hålla isär rollerna som sagt var.
Kan inte låta bli att påpeka att just detta att smutskampanjande har blivit högsta mode även här (i USA:s efterföljd) gjorde valet av Mona Sahlin till det mest otaktiska partiledarval jag någonsin sett.Gissa om det där kommer att komma upp igen inför nästa val!
“Patrik Westanders pr-byrÃ¥ har i en handbok samlat flera konkreta tips hur man kan göra för att fÃ¥ fram sig själv och sitt budskap i en redaktionell miljö. (…)
– Procent! Det är kanske det allra bästa sättet. Satsa pÃ¥ en egen undersökning med statistik där även trender kan beskrivas. Det kostar runt 8 000 kronor att ställa en frÃ¥ga till tusen svenskar. Sedan kan du använda det materialet till rubriker som ‘Sju av tio svenskar tycker att…’. Media älskar det!”
Jag var en av de bloggare som hade Mona Sahlin-filmen på min blogg.
Det var inte första gÃ¥ngen jag hade det. Det är en gammal film, dessvärre har jag sÃ¥n himla oordning pÃ¥ mina inlägg sÃ¥ jag hittar inte datumet men det var säkerligen i början av sommaren som jag hade den till Ã¥seende… PÃ¥ Youtube har den funnits länge, mycket länge.
Att den här filmen kommer upp i just det sammanhang den gjorde nu är väl inte så konstigt? Smärtsamt för socialdemokrater och kanske mest för Mona Sahlin, jag förstår det. Men man kan inte sitta och kasta sten i glashus som politiker. I synnerhet inte när det gäller att skylla andra för att inte följa regler och ordning närman inte själv har kollen. Det blir liksom helt fel.
Jag vill därmed poängtera att jag lade upp den här filmen på eget bevåg.
Det kan ocksÃ¥ vara att nÃ¥gra bloggare (naturligt nog pÃ¥ högerkanten) kan har tänkt “hmm… jag kommer ihÃ¥g att jag sett nÃ¥got liknande för ett par mÃ¥nader sedan om Sahlin.”
Filmen lades upp för ett gäng månader sedan och jag åtminstone sett den på Henrik Alexanderssons blogg långt innan moderaternas svartbetalande kom upp på tapeten.
Det är inte motspinn, det är “kasta inte sten när du sitter i glashus…”
Mary skriver:
Men man kan inte sitta och kasta sten i glashus
Nu kan jag förstås inte erinra mig att jag har hört Mona Sahlin uttala sig om skattefifflet inom m. Så de som dragit fram det senare var helt andra personer än socialdemokratiska partitoppar, i huvudsak personer som arbetade vid de borgerliga tidningarna.
Det är inte socialdemokraterna som envist hävdat att de är snövita, det var alliansen och dess anhängare som, före valet, hävdade eller implicerade att de, till skillnad från socialdemokraterna, var så hederliga och pålitliga, ja det nya arbetarpartiet!
Hm…
Ingen här tycks ha nÃ¥gra problem att lista ut vem som tjänar pÃ¥ eller vem som förlorar pÃ¥ den videosnutt som skickades runt (om det nu inte är sÃ¥ att den skickade videon var “översmart” sÃ¥ det slÃ¥r tillbaka?).
Ändå tycker man att det är upprörande (eller åtm fel) att vederbörande inte varit öppen med vem man är och vems eventuella intressen man representerar. Om de inte helt enkelt bara var ens eget intresse.
Det är lite konstigt, tycker jag. Behöver man den upplysningen för att vara säker på att man verkligen fattat rätt? Eller vad ska man med den till?
Jag tycker på fullt allvar att man kan argumentera för att fler debattinlägg borde vara anonyma. De skulle då bedömas utifrån sina egna fel och förtjänster och inte utifrån vem som skrivit dem eller skickat dem. För det är väl ändå det som är det viktiga: Vad som sägs, inte vem som säger det.
AlltsÃ¥, jag har svÃ¥rt att förstÃ¥ alla Moderater/Alliansare som säger “man ska inte kasta sten i glashus, Mona”…. Jag vill väl pÃ¥minna mig att Mona Sahlin fick rätt mycket skit frÃ¥n bland annat moderater dÃ¥ det begav sig med hennes skandaler. Samt att det skedde en hel del tillrättavisning och moralisering frÃ¥n den högra blocksidan om hur fel det var av Mona… Blir inte det dÃ¥ lite samma sak att man läxar upp Mona för det hon gjorde och sen gÃ¥r man och gör samma saker själva? Det är ju värre att kritisera andra för att fuska och sen göra likadant själv? I Monas fall nu gällande hennes kritik mot fuskande moderater sÃ¥ kritiserade hon ju inte först och sen fuskade… Hon fuskade ju först, insÃ¥g att hon gjort fel och bad om ursäkt. Och nu anser hon, som sig bör, att man inte ska fuska. Det är väl ändÃ¥ ett bevis för att Mona lärt sig att det är fel att fuska, dÃ¥ hon inte gör det längre och dessutom anser att det är fel att fuska… Mona är ju den som agerar “rätt” här, tycker jag.
Jag vet inte om mitt resonemang framgick… Men jag hoppas det!
Tack för en osannolikt bra blogg!
Den omnämnda PR-snubben är väl iofs inte särskilt anonym längre? Fredrik Andersson pÃ¥ Prime-PR…
Moderaterna har sin vid det här läget välkända dubbelmoral att tacka för sina snedsteg (ett till steg mot deras speciella gud usa?).
Att inte skuggpartierna c, fp och kd kan hÃ¥lla detta omoraliska smutskastningsparti pÃ¥ mattan? Men de ska väl vara “samstämmiga”, sÃ¥ dÃ¥ är alltsÃ¥ c, fp och kd lika omoraliskt korrumperade som moderaterna?
Tydligen finns det bara tre partier att fortfarande rösta på. Synd och skam!