Dagens Nyheter gör idag en genomgång av hur inkomstklyftorna i Stockholms län förändrats under tjugohundratalet. De har ökat. Och de har ökat rejält. Klyftorna visar sig tydligt genom länets boendesegregation. I några små kommuner och stadsdelar i länets norra del flockas de rika. I söder samlas de fattiga. Räck upp en hand alla som inte kände till detta!
I artikeln tittar man särskilt på kommunerna Danderyd (i norr) och Botkyrka (i söder). Inkomstklyftorna har ökat betydligt mellan invånarna i dessa kommuner. Medan medelinkomsten ökat med drygt sextontusen i Botkyrka mellan 2000 och 2006 har danderydsbornas medelinkomst ökat med drygt fyrtiotusen under samma tid. Vill man beskriva det i procent har botkyrkabornas inkomst ökat med 9,1 procent och danderydbornas med 16, 8 procent.
Siffrorna beskriver ett samhälle som glider isär. Vill man vara biblisk en stund känns Matteusevangeliet aktuellt.
Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
Åt den som har skall det varda givet. Det är den politiska filosofin som strömmar ut från det moderata kommunalrådet i Danderyd, Gunnar Oom, när han kommenterar klyftorna.
- Bara för att Botkyrka inte går bra så ska inte vi ha dåligt samvete. (…) Accepterar man att man kan tjäna olika, att man kan äga företag och så vidare, så blir det ekonomiska olikheter i befolkningen.
Men frågan är om Botkyrkas socialdemokartiska kommunalråd Katrina Berggren egentligen har något alternativ. När klyftorna kommenteras så är det inte skillnaden i inkomst och livsvillkor som hamnar i centrum utan frågan om var folk bor.
- I Danderyd och Täby bygger man inte bostäder som vanligt folk kan hyra. I Botkyrka har vi också många nyanlända svenskar, eftersom det är här de kan få bostad. Om fler kommuner var med och delade ansvaret för det skulle det bli en mer jämn fördelning.
Rätta mig nu om jag har fel, men om jag förstår de två kommunalråden rätt så kommenterar de länets ökande klyftor så här i förenklad form: Berggren tycker att de fattiga bor på fel ställe och Oom tycker att de bor på rätt ställe.
Ingen av dem erbjuder en politik som har till syfte att minska fattigdomen, att stänga gapet mellan fattig och rik. Oom tycker att det är bra att de fattiga bor med andra fattiga och Berggren tycker att de fattiga ska bo med de rika. Men vem vill bryta inkomstskillnaderna? Vem vill minska klyftorna mellan individer som tjänar bra och individer som tjänar dåligt?
Bli fattigdomen mer fördragbar om den finns i Danderyd? Blir rikedomen mindre stötande om den flyttar till Botkyrka? Knappast. Ernst Wigforss kan få näst sista ordet.
- Fattigdom fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Den blir outhärdlig då den dagligen kan jämföras med andras överflöd.
Bostadssegregationen är ett symptom på klyftorna i ett samhälle. Receptet är inte så enkelt att man flyttar om människor. Lösningen innebär bekämpandet av både klyftor och fattigdom.
[tags]politik, stockholm, katarina berggren, gunnar oom, botkyrka, danderyd[/tags]
Dags för lite socialism kanske?
Naturligtvis, Fredrik. Fördelningspolitik. Men de välbeställda, somj avgör politiken, vill ju till varje pris sänka sin egen skatt, och då blir problemen olösliga. Borgerligheten försöker förklara bort alltig med den här jämrans ”utanförskaps”-rtoriken, men det är bara svammel alltihop, vilket ju har visat sig.
Kommenterar din (och en annan, mer humoristisk blogg om samma artikel) på http://www.tvardrag.se
Förhoppningsvis har Katarina Berggren också kritiserat själva fattigdomen och inte bara dess geografi, men detta blivit bortvalt av artikelförfattaren. Förhoppningsvis.
Det är ju DN som skriver detta (Vem äger DN
) Så det är ju knappast ett rop efter ”mer socialism” ,tvärt om är det ju en artikel om bristen på socialism under tiden 2000-2006, dvs då vi hade en socialistik regering.
SD (näää du läste fel inte SverigeDemokraterna utan Social- dito) är det parti som mer än andra jobbat på att utöka klyftorna i sammhället. (under senare tid alltså, bättre var det förr, före Göran) Integrationsminister under 2000-2004 var ju Mona Sahlin, så hyk er i bänkarna, jag befarar hennes come-back i en framtida regering.
Med öppna gränser inom EU så kommer tyvärr det här bara att växa,
människor kommer att i allt större omfattning flyttas runt och
tvingas utföra arbete där det för tillfället finns något att få.
Såg en film igår ”It’s a free world” – gå och se den!
[...] Magnus har också bloggat om detta: Bostadssegregationen är ett symptom på klyftorna i ett samhälle. Receptet är inte så enkelt att man flyttar om människor. Lösningen innebär bekämpandet av både klyftor och fattigdom. [...]
Är det konstigt?
Vi importerar fattiga människor från fattiga länder och de hamnar i de bostäder som är lediga eller minst attraktiva för medelklassen.
Om de satsar ordentlig kan de göra samma klassresa som de flesta i det här landet gjort.
Självklart är fattigdomen roten till den boendesegregation som finns i Stockholmsregionen. Att utrota fattigdomen lär ta tid och under tiden vi förbättrar världen är ändå min övertygelse att människor med olika etnisk, social och ekonomisk bakgrund bör leva tillsammans och integrerat. Inte minst för att ge alla våra barn en bra start i livet och mötas oavsett sina hemförhållanden. Därav är det inte betydelselöst att fler människor i vår region ska kunna välja att bo i vilken som helst av Stockholms läns kommuner oavsett plånbokens storlek. För detta krävs ett ökat bostadsbyggande av såväl villor som hyresrätter.
Katarina.
Problemformuleringen är ändå viktig för vilken politik som förs. Om de ekonomiska klyftorna och fattigdom är det som leder till segregation kanske det är klokast att börja med problemet och inte symtomen.
I Botkyrka, där du verkar, är segregationen mellan fattig och rik precis lika påtaglig som i länet i stort. Det är en avsevärd skillnad mellan norr och söder i din kommun. (Möjligtvis är problemet geografiskt omvänt – fattig i norr och rik i söder). Hur skapar du möjlighet för människor i din kommun att välja vilken stadsdel i Botkyrka de vill bo i oavsett plånbokens storlek?
Segregationen handlar om att det är skillnad mellan personer med små resurser och personer med stora. Vill du verkligen åstadkomma skillnad måste man starta i fördelningspolitiken och bekämpandet av de ökande klyftorna. Det är vare sig svårare eller enklare än att minska boendesegregationen. Det borde nämligen vara samma sak.
Men handlar bara politiken om postadress lär vi inte komma tillrätta med klassklyftorna.
Bra inlägg. Visst har Karina en poäng. Segrigationen är viktig och det spelar roll var folk bor. Men grunden är klassklyftorna och de är de som måste bekämpas. Utan inkomstskillnader har alla samma möjlighet att bosätta sig där de tycker det är trevligt och vi får på så sett en minskad segrigation.
Det finns en annan segregation nämligen att ständigt som man gör i vår kommun Botkyrka välja bort behöriga lärare som min ungerskfödda fru Marianna Bergman. Hon är ungerskutbildad civilingenjör i trätek-nik. I Sverige har hon gått igenom lärarhögskola och fått behörighet för årskurserna 5-9 i matematik och teknik. Hon är dessutom utbildad sömmerska och skulle kunna undervisa i träslöjd. Hon är ju utbildad träingenjör. Först blir hon kallad till intervju. Hon har ju ett svenskt efternamn och har bott här i 27 år. Sedan när hon kommer till intervjuven säger man att hon bryter. Som om inte det var nog frågar man om hon är katolik, vilket hon är. Då säger man att det är viktigt att hon är för abort. Trots att hon är politiskt neutral i frågan. Det måste man vara som lärare. Vad är det för slags Sverige vi har hamnat i där fördomar mot högutbildade människor från EU-länder tillåts förekomma. Spelar det någon roll vad man då bor? Om det så är Danderyd eller Botkyrka. Det borde vara straffbart att diskriminera. Med det verkar tyvärr vara helt riskfritt!