Man har alltid chans att starta på nytt, ta nya tag och att försöka göra allting lite bättre. Men kring nyår så vill man gärna tro att det går extra lätt. På ett nytt och oskrivet blad syns inte alla strykningar och rättningar man gjort. 2009 är året då jag fyller fyrtio år. Då vill jag att tomten ska vara extra snäll mot mig när han kommer och därför ska jag försöka vara extra snäll och duktig.

Några spännande saker jag håller på med det här året tänker jag inte berätta. De är hemliga, men kommer kanske att bli bra ändå. Eller så blir de inte av. Det får tiden utvisa. Andra saker jag har bestämt mig för att ändra på eller göra lite bättre kallar jag inte ”nyårslöften” utan ”nycklar till ett bättre 2009″. De ska ni få ta del av, eftersom jag då tror att det blir svårare för mig att strunta i dem.

Första nyckeln – Framgång genom förståelse
I den värld där jag förtjänar mitt uppehälle – politikens värld – byggs det oerhört snabbt murar mellan människor. Ägnar man dagarna åt att ta ställning, hävda en ståndpunkt och argumentera för den, så är det lätt att ta till det dramaturgiska greppet om ondskan och godheten. Jag står för det goda, den som inte är med mig är ond. Sällan, för att inte säga aldrig, ligger det till på det viset.

Jag har goda vänner i den politiska sfären som nästan aldrig delar min åsikt om någonting. De är övertygade om att vägen till en bättre värld har en helt annan sträckning än den jag pekar ut. Jag skulle bestämt vilja hävda att de trots sina villfarelser genomgående är mycket goda och anständiga människor. De vill andra människors och samhällets bästa fastän de tror på våldsamma skattesänkningar, privatiseringar, medborgarlön, förstatliganden, övervakningskameror i varje gathörn, betyg för dagisbarn och gud vet mer vilka tokigheter.

Det finns en trygghet i att ty sig till dem som delar ens värderingar och livsåskådning. Konflikterna blir färre och det är skönt att bli bekräftad. Men man lär sig mindre. Det här året ska jag bli bättre på att lyssna på mina politiska motståndare till höger och vänster för att lära mig av dem. Genom att förstå hur de tänker kan jag bli klokare och mina åsikter ännu bättre genomtänkta. Framgång når man inte genom att bygga murar utan genom att riva dem. Riv muren! Lyssna! Tänk igen! – mitt credo för 2009.

Andra nyckeln – Goda råd är billiga men livet det är kort
Man blir äldre, det är ofrånkomligt. Kroppen blir mer påtaglig för varje år som går. Det är viktigt att ta hand om den – alla säger det, men lyssnar man? Nja, med ett halvt öra. Goda råd är billiga men ännu lättare är att strunta i dem. Det har jag nog inte råd med så länge till. Så nu gäller det att öppna öronen och börja göra rätt. Vid tolvslaget igår släckte jag den sista cigaretten i mitt sista paket på mycket länge. Jag har inte slutat röka. Jag är nikotinist. Men följande restriktioner gäller:

• Inga cigaretter eller cigariller (den som bjuder mig på en sådan är dum), men…
• Tillåtet att snusa dagligen
• Tillåtet att vid festligare tillfällen ta en cigarr eller ett pipstop
  • Festliga tillfällen är bara sådana när man klätt upp sig till klädnivån kavaj.

Jag ska också genomgå den hjärtundersökning jag behöver för att kunna återuppta ett aktivt dykande. Jag har segat på detta i ett och ett halvt år nu. Därtill ska jag efter sommaren återigen kunna springa en mil på runt 50 minuter. Den som hjälper mig till ett gym och får igång mig där vinner en stjärna i himlen.

Tredje nyckeln – ökad närvaro i cyberrymden
Strax innan jul fick jag vara med och kommentera Fredrik Reinfeldts jultal i TV4. Det fanns de som irriterade sig på detta. Eller snarare att jag fick titeln ”bloggare” på den lilla namnskylt jag fick i teven. Det borde stått socialdemokratisk politruk eller någon annan mer tydlig partipolitisk etikett, tyckte Jonathan Leman. Jag vet inte jag, kanske borde det det, ingen frågade mig om vilken titel jag ville ha. Men bloggare kändes lite så där. Min närvaro i bloggosfären var ganska liten 2008. Åtminstone på min egen blogg. Mycket energi gick åt att ratta det allt mer växande projektet Almedalsbloggen. Men 2009 ska bli bättre. Denna blogg ska vara en levande kanal.

Julledigheten har jag ägnat åt att försöka förstå poängen med de allestädes närvarande och växande sociala medierna. Fejsboken har man ju funnits på ett tag och det är ett verktyg jag använder dagligen. Jag finns tidigare på microbloggarna Jaiku och nu sedan några veckor på Twitter. Jag tror att nyttan av microbloggarna kommer att växa under året. Det är  snabba och flexibla kanaler att nå ut med korta budskap.

Jag har noterat att bland annat socialdemokraterna skaffat en twitterkanal och det är nog ett utmärkt sätt att nå ut med budskap. Jag hoppas bara att man väljer att skicka ut budskap med stort nyttovärde för prenumeranterna. Det kan vara viktiga länkar och fakta så man kan bilda sig en uppfattning om partiets budskap på djupet. Jag räknar med att fler politiska partier följer efter och jag kommer att följa dem alla i linje med första nyckeln.

Jag kommer under året att förbättra min omvärldsbevakning för både bloggen och jobbet med hjälp av del.icio.us och Tumblr. Exakt hur jag kommer utforma detta och göra skillnad mellan de olika kanalerna har jag inte klurat färdigt på. Men genom en öppen omvärldsbevakning hoppas jag att jag kanske kan få lite mer input och en större bredd på det jag normalt intresserar mig för.

”Ett riktigt skitår” trodde arbetsmarknadsministern att 2009 skulle bli. Kanske det blir det. Utgångsläget kunde ju varit bättre. Jag ska göra mitt bästa för att 2009 ska gå till historien som året som med råge överträffade förväntningarna.

[tags]tolerans, politik, nyårslöften, 2009, hälsa, sociala medier[/tags]

Bloggar etiketter: Om mig