Den svenska försvarspolitiken har efter det kalla krigets slut övergått från att inrikta sig på ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. I samband med detta har en omfattande nedrustning skett. En nedrustning som gått för långt enligt förre socialdemokratiske försvarsministern Björn von Sydow.
Och trots att jag verkligen inte är någon vän av det militära, som princip, så har jag mycket lätt att hålla med honom. När Ryssland i en oroväckande takt utvecklas mot en auktoritär och aggressiv stormakt i vårt närområde känns det absolut nödvändigt att ha ett militärt försvar som gör att vi inte kan hamna i en utpressningssituation.
Och NATO:s och framförallt USA:s utrikes- och säkerhetspolitik gör det i mina ögen helt otänkbart att söka militärt stöd hos NATO. Hade vi till exempel som Natomedlemmar kunnat stå utanför det helt omotiverade och felaktiga kriget mot Irak? Danmark kunde det inte.
Kanske skulle man kunna anföra att i och med att Amerikas förenta stater om åtta dagar får en ny statsledning så blir allt lite bättre igen. Låt oss hoppas att det blir så. Men Sverige måste kunna stå utanför USA:s imperalistiska och militära ambitioner på längre sikt än de fyra år Barack Obama nu är vald för.
För att vara alliansfria och kunna bedriva en egen säkerhetspolitik så krävs att man kan försvara sina egna gränser i första hand. Allt fler verkar tvivla på att Sverige har den förmågan. Det gynnar de politiska krafter som vill kasta oss i armarna på USA och göra oss beroende av en säkerhetspolitik som tvinga miljontals människor på flykt och destabiliserat hela mellanöstern.
I den bästa av världar kunde den svenska nedrustningen fortsätta. Nu lever vi tyvärr inte i den. Vill vi vara oberoende och en stark röst i världen måste vi, tyvärr, ha ett starkt försvar.
[tags]försvaret, försvarspolitik, säkerhetspolitik, nato, alliansfrihet, sverige, björn von sydow[/tags]
Danmark VALDE att delta i kriget mot Irak. Andra NATO-länder såsom Norge valde att INTE göra det, så din argumentation haltar där.
”För att vara alliansfria och kunna bedriva en egen säkerhetspolitik så krävs att man kan försvara sina egna gränser i första hand. Allt fler verkar tvivla på att Sverige har den förmågan”
Det är uttalat av ÖB att vi inte har någon möjlighet att göra detta längre. Uppgiften att försvara Sverige finns inte ens kvar i regeringens anvisningar till Försvarsmakten (regleringsbrevet).
Jag är visserligen ingen vän av ett svenskt nato-medlemskap, men sanningen är – och förblir – att Sverige aldrig har varit alliansfria i meningen att vi har kunnat hävda vår åsikt eller territoriella integritet med vår militära makt.
Under hela efterkrigstiden har Sverige gradvis anpassat materiel och standarder efter NATO. Man byggde t ex extremt långa och välbyggda landningsbanor (för amerikanska B-52:or), man byggde en väg till Trondheim, med det implicita syftet att föra in NATO-materiell ”bakvägen” om vi skulle bli anfallna. Man upprättade en rad hemliga utbytesavtal om teknologi med USA. Viggen är till 40%, vill jag minnas, byggd med amerikansk teknologi: Motorer, vapensystem, radar, m.m. – licenser från USA. Listan går att göra mycket lång.
Att Sverige någonsin skulle ha varit ”alliansfritt” är och förblir en av de största officiella lögnerna i detta land.
Det är någonting som fattas i detta val mellan att gå med i försvarsalliansen NATO eller att vara helt alliansfri.
Vi har varit skeptiska till att ge EU tydliga utrikespolitiska och försvarspolitiska uppgifter. Vi har hållit emot när t ex Frankrike varit aktivt pådrivande för att åstadkomma ett europeiskt samarbete utan USA:s inblandning. Men i EU-regi hade vi sluppit den friåkning som USA ägnat sig åt i NATO:s namn.
Samtidigt tvingas man ju erkänna att det var USA:s agerande i NATO som stoppade serbernas ambitioner att genomföra etnisk rensning i Bosnien. Det var NATO:s bombningar som stoppade Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Men samma ordning som tillåter en god president att göra snabba insatser, ger ju en idiot möjlighet att göra jättemisstag, utan den eftertankens broms som finns i EU-systemet.
Anslutningen till NATO av grannstater till Ryssland har uppfattats som hotfullt och provocerande av ryssarna. Ett organiskt växande EU-samarbete med möjligheter för Ryssland att själv delta hade sannolikt inte skapat samma nojor.
Kontrafaktisk utvärdering är svår, men jag tror att vi gjorde ett misstag när vi var skeptiska till EU:s utrikes- och försvarspolitiska samarbete.
Hej,
Intressant diskussion! En rörelse har bildats mot att en Natoledd övning kommer gå av stapeln i norra Sverige 8-16 juni i år. Det innebär ett stort steg närmare Nato helt utan demokratisk diskussion. Läs mer och gå med i vår Facebook-grupp mot övningen:
http://www.facebook.com/group.php?gid=58335281862&ref=ts