Ni vet, killarna å tjejerna som sitter å jobbar på riksdagshuset. De kommer inte ut så ofta. Verkligheten är inte riktigt deras grej. Så de skarvar och drar vitsar för varandra och hittar på hela dagarna så att de till slut inte riktigt vet vad som e sant eller falskt.

Som min kompis Johan. Han skäms lite för sin ålder och när man påtalar det för honom så går han helt i spinn och fantasin bara glider iväg. Han blir lixom hjärnkirugsrymdfararfotbollsproffsmiljonär med fjorton fruar och elva älskare när fantasin skenar. Och det gör den ju så fort han får lite mothugg.

Men jag tycker ju om killen. Så när de meddelade från riksdagshuset att han skulle få permission och få lufta sig lite bland vanligt folk samlade jag ihop några kompisar och ordnade en fest. Å han kom dit å började supa som en svamp. Så fort jag steg in i rummet så börja han jiddra om mitt LOarbetarförflutna. Han ville visa sig lite finare men sin stora lön och sin fina bekanta. Ungefär så här såg det ut:

Som ni förstår så blev jag rätt lack och tyvärr så måste jag gömma mig för snuten nu eftersom varenda krog och varenda litet telefonsamtal är avlyssnat på order av samma världsfrånvända gäng i riksdagen.

Men nu är det en politruk mindre i alla fall.

Bloggar etiketter: Humor