Eva Franchells bok ”Väninnan” om Anna Lindh har återigen lyft upp frågan om de skamliga CIA-ledda utvisningar som gjordes av egyptierna Muhammed Al Zery och Ahmed Agiza, december 2001.
Diskussionen i medierna har sedan handlat om vems fel det egentligen var. Var det Anna Lindh, Göran Persson eller Thomas Bodström? Göran Persson sammanfattar väl det hela bäst:
Regeringen var gemensamt ansvarig för beslutet att utvisa de terroristanklagade egyptierna.
För så var det förstås, och så fungerar det i Sverige. Regeringen är kollektivt ansvarig för de beslut som fattas. Men det svaret räcker inte. Det räcker inte alls.
Efter den elfte september skakade världens demokratier i terroristskräck. Många repressiva tendenser i politiken fick plötsligt luft under vingarna. Terroristskräcken har underblåst integritetsinskränkningar, kameraövervakning, buggning, förföljelser och uppluckring av fundamentala rättsprinciper. Under denna tid hade socialdemokratin den svenska vakten av demokratin. Och man klarade uppdraget uselt.
Plötsligt fick Amerikas förenta stater mandat att föra vår migrationspolitik. Om det skedde med utpressning eller inte är säkert intressant för historieböckerna, men framförallt skedde det utan högljutt motstånd från regeringspartiet. Jag mår dåligt av det.
Nu lever vi en tid där lagarna som tvingades igenom av terrorskräcken är vardag. Den dåvarande socialdemokratiska ledningen bidrar inte till att skapa klarhet i det totala hjärnsläpp som utan förankring hos medlemmar eller svenska folket blev svensk politik.
Kollapsen för de goda demokratiska värdena är dessvärre större än hos det socialdemokratiska partiet. En opposition med intresse för att bibehålla det öppna Sverige öppet hade förstås kunnat göra motstånd. Men kollapsen skedde brett och igenom hela det politiska landskapet från höger till vänster. Vi har en lång väg tillbaka, om det ens är möjligt.
Det är stor skada skedd. Det är ännu större skada skedd om denna diskussion reduceras till en löjlig jakt på Lindh, Bodström eller Persson. De hade alla ansvar och de svek fundamentala demokratiska värden och rättsprinciper. Utan tvekan har socialdemokratiska partiet ett ansvar för att tvätta byken ordentligt och offentligt.
Gör det!, och låt luften i Sverige bli lite lättare att andas.
[tags]anna lindh, thomas bodström, göran persson, egyptenavvisningarna, politik, integritet, socialdemokraterna[/tags]
Bra rutet Magnus! Visst skall byken tvättas offentligt. Men framför allt skall det noggrant undersökas vilka som ljög offentligt! SAP har ännu inte tagit tag i en annan gammal surdeg och därmed förlorat delar av sitt förtroendekapital. Nämligen skandalen med ”Bordellmamman”. Skandalens kärnpunkt var/är inte vilka som gick till hororna utan varför Palme ljög om sin vetskap om rikspolischefens PM till regeringen. Den är nu offentlig varvid man kan läsa att Thage G: Pettersson hade föredragit PM:t för Palme. ”Jag har aldrig sett detta PM” var Palmes offentliga svar. Det byket måste också tvättas rejält nu när handlingarna är offentliga. Men SAP:s ledning hukar och vägrar att kommentera dessa nya fakta. Thage G-punkt borde kallas inför KU!
Är det ett sådant parti som skall styra Sverige efter 2010? Må högra makter beskydda de snälla svenskarna!
[...] Magnus Ljungkvist skriver: Kollapsen för de goda demokratiska värdena är dessvärre större än hos det socialdemokratiska partiet. En opposition med intresse för att bibehålla det öppna Sverige öppet hade förstås kunnat göra motstånd. Men kollapsen skedde brett och igenom hela det politiska landskapet från höger till vänster. Vi har en lång väg tillbaka, om det ens är möjligt. [...]