Problemet med att Sverigedemokraterna numer ingår i det borgerliga regeringsunderlaget, oavsett om det är aktivt eller passivt, är förstås inte begränsat till migrationspolitiken. Att en kommande borgerlig regering som lutar sig på sverigedemokraterna blir tvungna att acceptera en mer restriktiv migrationspolitik är bara en del av problemet.
Sverigedemokraterna får som passivt eller aktivt stödparti till regeringen Reinfeldt inflytande över fler frågor. Ekonomi, försvaret, familjepolitiken, demokratifrågor, kriminal- och socialpolitik och mycket mycket mer. Så diskussionen om de borgerligas tysta accepterande av sverigedemokrater som samarbetspartner kan och bör inte inskränkas till migrations- och flyktingpolitik.
Men så gör Johan Ingerö när han svarar på min, Johan Sjölanders och den stora liberala drakens kritik av regeringens tysta samtycke till en sverigedemokratisk agenda. Det är ett sätt att försöka förvirra debatten och får den att byta spår.
(Parentetiskt kan jag ändå säga att jag tycker regeringens öppnande för arbetskraftinvandring är bra, den restriktivare flyktingpolitiken dålig och moderaternas retoriska flirtande med främlingsfientlig argumentation direkt frånstötande.)
Man har från borgerligt håll längre krävt besked om hur ett politiskt vänsteralternativ till regeringsmakten ser ut. Idag vet vi svaret. Alternativet består av socialdemokrater, vänster- och miljöpartister. En sådan allians kommer aldrig regera med passivt stöd av ett främlingsfientligt och populistiskt parti som sverigedemokraterna. Skulle situationen uppstå att ett sådant parti blir vågmästare i riksdagen kommer man söka överenskommelser över blockgränsen.
Det är svårt att vara tydligare.
Dagens fyra regeringspartier vägrar svara på hur deras alternativ ser ut vid händelse av sverigedemokraternas intåg. Det beror självklart på att man tror, men kanske inte hoppas, att en sådan händelseutveckling skulle kunna säkra ett borgerligt regeringsinnehav för lång tid framåt.
Fram till dess att annat besked ges bör därför sverigedemokraternas opinionssiffror redovisas tillsammans med regeringspartiernas. För det är ju inte bara så att en röst på Fredrik Reinfeldt är en röst på Jimmie Åkesson. Därutöver är en röst på Jimmie Åkesson en röst på Fredrik Reinfeldt.
Andra intressanta bloggar om: alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, jimmie åkesson, val2010, sverigedemokraterna
Till att börja med kan man ju konstatera att de enda som vinner på den här diskussionen är givetvis Sverigedemokraterna, men det kanske finns de som tycker att det är ett pris värt att betala. En annan sak som är värt att notera att “blocköverskridande samarbete” bara tillfälligtvis i praktiken råkar innebära samma sak som att Socialdemokraterna ska sitta vid makten.
Ponera efter valet 2010 att det finns två olika block av partier som inte var för sig kommer upp i 175 riksdagsledamöter. Utöver X och Y finns det parti Z. Ponera vidare att X>Y>Z.
Sveriges konstitution är ganska så tillåtande, dvs. det går att utöva regeringsmakten så länge som inte en aktiv riksdagsmajoritet röstar ner regeringens förslag, vilket socialdemokratiska minoritetsregeringar under en mycket stor del av andra hälften av 1900-talet är ett tydligt bevis på, med kommunister som inte förväntades rösta med de borgerliga.
Utifrån ovanstående är det rimligt att antaga att X bör bilda regering (eftersom X>Y), och lägga budget och propositioner som vanligt. I riksdagsbehandlingar kommer därefter oppositionspartierna att lägga sina egna förslag. Så länge inte Y och Z tillsammans röstar för motförslag bör inga problem uppstå.
Ergo, så länge Socialdemokraterna i en oppositionsroll 2010-2014 inte väljer att samarbeta med Sverigedemokraterna har en borgerlig minoritetsregering inga problem att få igenom sina förslag.
Men det kanske är så att Socialdemokraterna hellre samarbetar med Sverigedemokrater, än passivt låta skattesänkningar till de med normala inkomster gå igenom?
(Detta är mina egna funderingar och ska inte ses som ett uttryck från en regeringstjänsteman tack)
Ska erkänna att jag är litet under vinets makt, men jag tänkte på en sak idag när det gäller liberaler och moderater,,,framför allt nya moderater som jag undrar över.
Varför har de inte tagit bort momsen. Om de vore seriösa över sitt frihetstänkande om att individen ska vara fri. Så borde de väl se till att alla har råd med mat. Deras ideal klingar ihåligt eftersom de egentligen inte arbetar för INDIVIDENS frihet utan för VISSA individers frihet. Det är inte arbetarna de vill ska vara fria utan kapitalet. Deras eget kapital…
Moderaterna står inte så långt ifrån SD som man vill få folket att tro!