Drev är så tråååkiga

Jag tror det är förutsägbarheten i det massmediala drevet som är det som gör det tråkigt till att börja med. Men det som gör det allt mer olidligt för varje upprepning på löpsedlar och spalter är bristen på sportsmannaskap. Fair play, eller bara ett anständigt intresse för själva pudelns kärna, saknas och är heller inte efterfrågat. Drevet mot Wanja Lundby-Wedin kunde ha varit mot vem som helst, det kunde handlat om nästan vad som helst. Allt som behövdes var en skandalunge – en misstanke om att målet för drevet gjort något som han eller hon inte sagt.

Gjort och sagt – det är differensen mellan dessa som mäts. Det är den differensen som är jaktens mål och mening – inget annat. Om jag säger att jag inte någonsin äter ute för mer än 80 kronor på en kväll och sedan försöker förklara hemma varför resturangnotan gick på 3500 kronor så hamnar jag i den typen av problem. Det är inte resturangnotans storlek som är problemet, vilket man lätt kan inbilla sig. Det är jämförelsen med de 80 kronorna.

Magnus ljög
åt för 4500 procent
mer än han
lovade

”Men”, försvarar jag mig, ”det blev en jättebra middag. Jag drog in två nya kunder och skrev ett avtal på 50 000 kronor i intäkt nästa halvår”.

”Du ljög!”, får jag till svar. ”Hur ska man kunna lita på någon som ljuger? Va?!”

När jag för några år sedan skrev om Maria Borelius inkomster hade jag en idé om vilken diskussion det skulle leda till – men drevet hade en helt annan. Jag skrev om hyckleriet i regeringens politik – om man har miljoninkomster och inte anser sig ha råd att betala vitt för barnflicka vad hjälper då ett avdrag för hushållsnära tjänster? Jag tycker fortfarande den frågan var den intressanta.

Det tyckte inte de etablerade medierna, de ville diskutera att Maria Borelius ljög. Varför hon ljög, hur mycket hon ljög, om hon hade ljugit för statsministern, och om hon måste avgå. Politiken försvann – kvar fanns lögnen.

När lögnen är ett etablerat faktum; när det finns en formulerbar differens mellan sagt och gjort då formerar styrkorna sig. Först kopplar man loss de gläfsande ledarskribenterna. De ska fyra av så mycket invektiv – lögnare, svikare, hycklare – så att offret förvirrar sig fel och börjar försvara sin heder. Har man väl börjat försvara sin heder är det väl alldeles uppenbart att man gjort något fel, annars skulle man ju inte behöva det.

Sen kommer drevkarlarna, nyhetsjournalister som inte längre är intresserade av att beskriva ett förlopp allsidigt. Nu gäller det att lyfta fram varenda uppgift som kan tala mot bytet. Börjar bytet protestera mot verklighetsbeskrivningarna i media lyfter man in en PR-expert som får förklara varför det vore bättre om bytet höll tyst. Är bytet tyst lyfter man in en PR-expert som får förklara varför bytet borde tala. Man kan bara gör fel här.

Sedan kommer jägarna. Cheferna på de etablerade samhällsredaktionerna går in. Målet är tydligt, kan man med några vassa formuleringar – eller ”analyser” – fälla bytet så hägrar journalistpriser och grävspadar.

Och asätarna kretsar runtomkring i skogen. I de nya medierna så agerar bytets motståndare. Socialdemokrater kräver direktörers avgång, moderater kräver fackpampars avgång. Sällan tvärtom. Alla vill så gärna bidra till att tillfoga så mycket skada som möjligt till motståndaren. Få – om ens någon – vill bidra till en mer allsidig belysning av händelserna. Sanningen är en lyx vi kan ägna oss åt när bytet är fällt.

Efteråt kanske vi kan ha en liten PK-debatt där alla säger att: ”Jovisst, visst blev vi lite ensidiga den här gången.  Men titta hur duktiga vi är nu! Nu ägnar vi ju oss åt självkritik.” Två öl senare går alla aktörer hem, stolta och glada över medias makt. Och i hemlighet lite lättade.

För alla ljuger. Således är alla bara ett par löpsedlar från sin egen avgång. Från uppdraget som äkta make/maka, från att bli uppsagd på jobbet, från att förlora vänner och anseende. Därför vill vi ju så förtvivlat gärna att strålkastarljuset ska fastna på den där andra, den vi inte tycker om. Hon förtjänar det ju.

Bloggar etiketter: ,

11 Responses

  1. Mary skriver:

    Jag håller delvis med dig Magnus och anser att drevet inte bara ska handla om Wanja L-W, även om hon är högst inblandad i det här i egenskap av både styrelseledamot och LO-pamp.

    Sen är psykologin kring hur vi alla hanterar det här intressant också. Både från dem som skyller ifrån sig och oss som betraktar det hela utifrån. Att ha presskonferens mitt i natten en söndag stälelr större krav på informationsinnehåll än vad som blev resultatet. IMHO.

    Jag tycker att hela styrelsen ska tillstå att de gjorde fel, att de har tagit för lätt på sin uppgift helt enkelt.

  2. Robsten skriver:

    Är du dum eller spelar du dum? Lunby drar in enorma belopp på samma saker som hon ställer sig upp och kritiserar. Hon skall företräda LOfolket, vilket hon inte gör. Jag vill se henne avgå under förnedrande former.

  3. Magnus skriver:

    @Robsten Förklara, vilka enorma belopp talar du om? Vilken kritik från WLW är det du talar om, citera gärna med källa så vi kan få lite hyfs på debatten.

  4. Hjalmar skriver:

    Det där om hushållsnära tjänster var svindlande. En person med dåligt omdöme kan väl inte göra idén felaktig? Det är inte Östermalmsdamerna som har mest att vinna på avdraget, det är de som har lägre inkomster och följaktligen får ut relativt sett mer av det.
    Drev följer förvisso en mall. Det gör också kritiken från vänster. Båda har svårt med verkligheten.

  5. jens orback skriver:

    Bra och välskriven artikel Magnus,

    Jag jobbade ett par år som programledare för ett nystartat samhällsprogram vid namn Striptease. Ett av mina bästa jobb i en kunnig och hängiven redaktion som ville visa på ogentligheter och orättvisor i Sverige. Säsongerna gick och vi gjorde det ena avslöjandet efter det andra, vavat med speglingar av samtiden och heta studiodebatter där den utbekade gavs chans att ge svar på tal. Men såå började det kännas fel på något sätt – ungefär som du beskriver det. Vi skulle ”avsöja” eller ”sätta dit” oberoende av vad vi hade på fötterna. Vi satt fast i formen och redigeringen blev allt mer förutsägbar. Kanske är det därför som jag allt mer sällan ser på samhällsgranskande journalistik i TV. Jag har tröttnat på formen och saknar innehållet. Saknar den utpekades oklippta version. Jag vet ju hur det slutar redan efter några få bildrutor.

    jens Orback

  6. Freja Salö skriver:

    Glöm inte att inlägget även går att läsa hos Second Opinion!
    http://www.second-opinion.se/so/view/297

    Gå in och ”lyft upp” om ni tycker att den är bra!

  7. Tomas skriver:

    Håller helt med dig om att drev generellt är uselt tråkiga. Men ibland behövs de.

    På det hela taget verkar de vara en variant på tysta leken. Den av drevet eller bytet som först tröttnar på föreställningen förlorar.

    Sedan är det ju så, som du skriver, att drevet snabbt glömmer. Och det är viktigt att vara medveten om hur vinkeldrivet drevet är. Går det att längre att göra nyheter av skandalen tynar den snart ut.

    Så rådet till den som hamnar i skottgluggen, och som inte är helt fel ute, är att gå till motattack för att lägg ut spår mot ett annat håll och vara tyst. Skapa framförallt inga nyheter kring dig själv.

    För att konkretisera: Lundby-Wedein gör det trovärdigt att Elmehagen gjort fel och sitter still. Nu rullar det på av sig självt. Idag har det t.ex. visat sig att det pågick vissa saker som inte tålde ljuset, i vart fall inte det i AMF:s styrelserum.

  8. Robsten skriver:

    Det här inget jag lusläst (som jag gör i de frågor jag skriver om själv) men fakta 1 Wanja har kritiserat bonusar och rörliga höga delar av inkomster för direktörer och styrelseledamoter. För en tid sedan (kort tid) fanns en hel del sådana tillfällen uppräknade i DN, numrerade med datum och tillfälle utskrivet, skall jag verkligen behöva länka en sådan uppgift? Hon själv är LO-orförande med ett heltidsanställning som inte är lågavlönad i alla fall, dessutom sitter hon i 24 andra arvoderade styrelser, uppgiften har förekommit så ofta i alla riksmedier så jag behöver inte lällhänvisa det heller, alla vet att det är så. En del av dessa styrelseuppdragen är välarvoderade, står också utom allt tvivel. i en styrelse AMF har Wanja varit med om att teckna ett pensionsavtal som är så generöst så det MÅSTE falla under de avtal hon själv varit med om att kritisera. Därefter vet vi hur hon slingrat sig, sovit när hon skrivit under avtal och annat. krävt tillbaka pengar av Elmehagen som hon själv varit med och gett honom. För en gångs skull är det faktiskt befogat med ett drev. Och då skall vi komma ihåg att jag själv varit starkt kritisk till många ”drev” genom åren, så jag är ingen notorisk påhejare av drev, det kan ni glömma.

  9. Tina skriver:

    Hycklare. Du tycker inte om drev när du vet att de är förödande för SAP. Själv är du ju uppenbarligen inte främmande för demagogi, se bara ditt föregående inlägg.

  10. Magnus skriver:

    Tina,
    För det första, du har säkert rätt. Jag hycklar ibland, oftare i mitt privatliv än här i skrift. Men inte i detta fall. Jag tycker hjärtligt illa om drevens ensidighet och fixering vid det lilla istället för det stora. Om du söker lite på det här på bloggen kommer du upptäcka åtskilliga exempel på att jag kritiserar drev också när de går mot de borgerliga.

    Demagogi däremot gillar jag. Att med språkets hjälp tydliggöra skillnader och skapa tydlighet har jag inget problem med. Det är ju inte riktigt samma sak som ett drev.

  11. [...] Magnus Ljungkvist beskriver om hur media använder sig av påförande av skuld samt förlöjligande. [...]