Jag undrar om du kan ta resonemanget ett steg till. Idag handlar folk mat privat, det är inte kommunen som upphandlar den. Om man är fattig, så att man inte har råd med mat, så tillhandahåller dock kommunen ett socialbidrag för att täcka kostnaderna.

Skulle du kunna tänka dig detsamma när det gäller sjukvård. ALltså, folk får köpa en privat sjukvårdsförsäkring och endast om man inte har råd så betalar kommunen?

Jag menar, finns det någon principiell skillnad mellan mat och sjukvård, eller varför ska man behandla dessa varor/tjänster olika?

@Marika: Skolpengen är inte lika för alla, utan kan vara olika beroende på varifrån eleven kommer. I Stockholm går det till exempel väldigt mycket mer pengar till de skolor som har många elever från stadsdelar med stora sociala problem. Precis som du skriver ska förstås skolorna ha betalt utifrån de kostnader de kan väntas ha.

@Ante: Tre intressanta problem. Det är därför regeringen ändrar systemet på just de punkterna… Ny skollag är ute på remiss just nu.

1. Hur kan det vara okej för friskor att neka, eller på andra sätt söka slippa ta emot, elever med behov av extra stöd? De som alltså kostar extra pengar och kan hota vinstmarginalen.

2. Varför sluter man avtal, där friskolor ska kunna begära stöd och hjälp från kompetens hos kommunala skolor? Och för den delen, strunta i att t.ex. ha ett eget skolbibliotek, utan istället låta eleverna belasta stadsbibliotekets resurser och personal?

3. Varför skapades ett system där de kommunala skolorna hela tiden ska vara beredda att ha plats för elever från friskolor som går i konkurs? Lokaler och personal är inte gratis.

Jag ser likheter med den aktuella finanskrisen, dvs privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Samhället ska alltså finnas i bakgrunden för att ta hand om entreprenörernas misstag.

Friskolorna fyller därmed en mycket viktig funktion genom att utmana den kommunala. Tidigare tvingades barn till den skola som låg närmast hemmet, utan några som helst hänsyn till elevens eller familjens individuella behov. Att vilja tillbaka till den ordningen är väldigt känslokallt.

”Kanske är de problemen så stora att man faktiskt bör se över hela reformen.”
Helt klart. Inte ens Jan Björklund kan på fullt allvar tycka att friskolereformen blev som det var tänkt.

”Om vi tror att privata inslag i välfärden bidrar låt oss då fundera på hur vi blir bättre upphandlare och hur vis täller rätt krav i avtal.”
Det är ju precis det Carin Jämtin gör: privata inslag är bra, men behöver striktare ramar för hur ”insparade” skattepengar ska återinvesteras.

Skattefinansierad omsorg fördelas efter behov och omsorgsbolaget får inte höja avgiften (priset) på barnomsorg om man vill ha högre kvalite. Detta på grund av att välfärden inte ska styras av betalningsförmåga.

Vill barnomsorgbolaget få ut stor vinst så är det enda sättet att minska kostnaderna. Och inom personalintensiv tjänsteverksamhet som barnomsorg så kan det i stort sett bara ske på två sätt. Antingen fuskar man med skattepengarna eller så minskar man personalkostnaderna. I barnomsorg betyder det att man antingen försämrar arbetsvillkoren för personalen eller skär ner på personalen, i båda fallen leder det till sämre barnomsorgskvalite.

Det råder i praktiken fri etableringsrätt för friskolor – kommunen står för notan.

Detta gör också att den friskola som lyckas sköta verksamheten mer ”effektivt” inte gör nånting billigare för skattebetalarna. Skolpengen är samma för alla skolor i en kommun och inte kopplad till den enskilda skolans faktiska kostnader. Detta leder till att det finns starka incitament för friskolorna att skära i verksamheten och ta ut överskottet som vinst, vilket också sker idag.

DETTA är skälet till att det är problematiskt med vinstuttag i friskolorna. Det skapar snedvridande incitament, och det gör ingenting billigare för skattebetalarna – det enda som händer är att ett antal aktieägare har tjänat pengar som skulle kunnat användas i välfärden.

Det slår mig medan jag läser ditt inlägg att socialdemokratin historiskt och på goda grunder gillat vinst. Jag tänker på rehn meidner modellen, där arbetskraft och kapital skulle slussas till vinstgivande företag – det var ju dessa som hade råd att betala goda löner.

Ur de anställdas perspektiv torde det vara lättare att förhandla till sig bra lön om arbetsgivaren går med vinst.

Anledningen till att friskolor existerar och att vi har ett system med skolpeng och valfrihet är att den planekonomiskt styrda sosseskolan har misslyckats. Det finns inga föräldrar som skulle välja att ta sitt barn ur en väl fungerande kommunal skola med höga kunskapsmål, studiero, disciplin och istället välja en sämre friskola. Om den offentligt drivna vården faktiskt levererade vad den borde, met tanke på vad den faktiskt kostar oss skattebetalare, skulle ingen teckna en privat sjukvårdsförsäkring.

Ni socialdemokreter har misslyckats i ert samhällsbygge. Det system som skulle vara till för oss medborgare har i sig självt blivit en omättlig gökunge. Planekonomi och budgetstyrning har aldrig fungerat i stor skala och fungerar heller inte inom vården. Släpp därför konkurrensen fri och inför specialsystem för den minoritet människor som saknar förutsättningar att själva ta ansvar för sina liv.

Forskningen, och Skolverkets egna rapporter, pekar på att friskolorna haft ett positivt inflytande. Inte bara för de egna eleverna, utan också för de ”konkurrerande” kommunala skolorna.
Visst finns det rötägg också i friskolevärlden, men knappast i samma utsträckning som i den kommunala skolan.

Viktigt vore istället att tala om varför många kommunala skolor inte kan bedriva sin pedagogiska verksamhet på samma effektiva nivå som friskolorna. Då skulle resurser kunna frigöras till godo för de som har svårt att hänga med.