Jag har bara den yttersta av respekt för PR-konsulten Niklas Nordström. Idag kliver han ut på banan för att krishantera det som några kallar ”primegate”. Och det är med bravur han gör det. Låt oss titta på artikeln (länken ovanför) för att lära oss av en av de bästa.

Inledningen av artikeln är saklig men ödmjuk samtidigt som den möter den hårdaste kritiken med något som ser ut som, men inte riktigt är, en ursäkt:

Samtidigt är jag aktiv socialdemokratisk debattör och det ställer särskilda krav på ärlighet. Det har aldrig varit min mening att vara otydlig med mina avsikter.

Sedan böjer sig Nordström för behovet av mediebevakningen, men bara som ett otroligt elegant uppspel till en glidning, en fokusförskjutning i världsklass. Låt oss titta på hela konstruktionen:

Steg 1:

Låt mig först säga att jag har full förståelse för att den typen av uppdrag väcker nyfikenhet och att det finns ett värde att belysa att konsultuppdrag är en del av den politiska verkligheten. Jag förstår också att det finns intresse att diskutera hur jag och andra förenar en yrkesroll som konsult med en roll som (i mitt fall) socialdemokratisk debattör. Jag tycker till och med att den diskussionen är viktig.

Notera att Nordström trots att han tycker diskussionen som hans roll som konsult förenat med rollen som debattör är viktig. Dock inte viktig nog att han själv vill delta i den med sitt debattinlägg. Men visst får det honom att verka ödmjuk inför den kritik som kommit? Men istället följer steg 2 direkt därefter:

Dock förtjänar debatten att lyftas från min, trots allt relativt blygsamma, roll och person. Anledningen till uppmärksamheten nu handlar förstås också om vilken väg det socialdemokratiska partiet ska ta inför nästa val och framåt. Genom att misskreditera de som vill förnya socialdemokratin och återigen göra tillväxt och vidgade ekonomiska möjligheter för alla till en paradgren för socialdemokratin flyttar man debatten till att handla om andra frågor än de stora och principiella vägvalen.

Här blir säkert många läsare övertygade om att debatten handlar om ett vägval mellan tillväxtpolitik eller inte inom socialdemokratin. ”Anledningen /../ handlar förstås /…/ om vilken väg det socialdemokratiska partiet ska ta…”. Här dras vi som kritiserat Nordström över en kam och tillskrivs en annan agenda än den framförda kritikens. Notera också den snygga ”guilt-by-association”-konstruktionen: De som kritiserar Nordström för hans sätt att verka inom partiet för en annan organisation är i själva verket mot tillväxt och mot att partiet gör stora och principiella vägval.

Den avslutande delen av artikeln är mer klassisk skuldförskjutning, kort sagt försök att skylla ifrån sig i fem punkter sammanfattade här: 1) De flesta vet väl att jag är konsult och förresten var det massmedias fel att det inte framgick i teve. 2) Jag tyckte redan så här från början och att jag fått fyra miljoner för att fortsätta göra det inom partiet har inte ändrat mig alls. 3) Jag har alltid slagits för det rätta inom partiet och det sammanfaller med min konsultkampanj. 4) De som kritiserar mig måste vara mot tillväxt och företagande och vill göra (s) till en sekt. 5) Det var inte meningen att det skulle bli så här, det hade varit bättre om (s) kommit till makten, SN:s dagordning fått stort inflytande och jag inte avslöjad med fingrarna i syltburken.

Jag delar inte Niklas Nordströms uppfattningar i den här historien. Jag tycker inte hans agerande varit rimligt, men om det har jag redan skrivit. Utmärkt krishantering kan han emellertid författa.

[tags]prime pr, niklas nordström, politik, pr, socialdemokraterna[/tags]

Bloggar etiketter: Medier, Reklam, Samhälle