Dagens Nyheter rapporterar idag om att vi blir allt mer avlyssnade och övervakade med hemliga kameror. Domstolarna som ska pröva varje ingrepp säger endast nej i någon enstaka procent av fallen där åklagare begär extraordinära övervakningsmetoder.

Samtidigt med denna utveckling får vi övervakningskameror i tunnelbanor, bussar, taxibilar, skolor och andra offentliga platser. Regleringen av hur företag får använda sig av de elektroniska spår vi lämnar efter oss är minimal. Integritetsdebatten har tappat fart efter FRA-frågan men blir ändå allt mer påträngande.

Den utökade övervakningen av vår vardag har inte gett några nämnvärda spår i form av ökad trygghet. Det är hög tid för ett moratorium av fler integritetsinskränkande åtgärder i Sverige fram till dess att vi faktiskt fått en klar bild av huruvida de vidtagna åtgärderna faktiskt leder till en förbättrad brottsbekämpning eller ökad vardagstrygghet.

För varje avlyssnad, för varje mejl som fastnar i myndigheternas övervakningsnät så minskar vår frihet. Den alliansregering vi har talar frihet i högtidstal samtidigt som den krymper den med oförminskad hastighet. Socialdemokratin och den samlade oppositionen står handlingsförlamad och klarar inte av att bjuda motstånd.

Brottsbekämparna måste få de verktyg som behövs för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Men om jag ska känna mig trygg så måste man också redovisa goda resultat av de frihetsinskränkningar som görs. Intill att detta är bevisat så bör staten sättas under den strängaste övervakning av medborgarna, för riktningen nu är obehaglig. Mycket obehaglig.

[tags]integritet, brott, övervakning, politik[/tags]