Besviken…igen

Skuggboxningen fortsätter. Har Östros förtroende för Juholt eller inte? Pågår en falangstrid inom partiet? Bla bla bla. Avgång hit, ny chef dit. Uppringda föredettingar och föredettingar som är besvikna på att de inte blir uppringda.

Och så, då och då, måste ändå partiet i sitt febriga tillstånd ta ställning till verkliga frågor. Små frätande droppar av politik som tar sig igenom det ludd och fluff som är det dagliga budskapet och lockar fram helt vansinniga reaktioner. Nu senast frågan om offentlig redovisning av partibidrag.

I decennier har socialdemokratin låtit sig pressas i partibidragsfrågan på grund av det nära samarbetet med LO. Under decennier synade vi inte borgarnas bluff. Det som i högljudd retorik var krav på att socialdemokratin skull avslöja sina dolda miljoninkomster från fackföreningsrörelsen – torts att de alltid redovisats – visade sig inte hålla. När socialdemokratin i slutet av 90-talet under demokratiminister Britta Lejon föreslog en modern lagstiftning där partiernas större bidrag redovisas, ja då slog borgarna bakut. De var inte intresserade.

Det beror förstås på att det handlar om stora resurser från starka intressen som strömmar in i de borgerliga partierna, framförallt moderaterna, och som inte redovisas.

Men socialdemokratins principiella hållning i ett drygt decennium har nu  varit att få till stånd en lagstiftningslösning. I det kravet har vi med oss Europadomstolen. Men så kommer frågan nära ett avgörande i riksdagen. Vad gör partiet då? Jo, kovänder. Plötsligt är det okej med en svag överenskommelse som aldrig kan mäta sig med lagstiftningens sanktionsmöjligheter.

En obehagskänsla sprider sig hos mig. Är partiet mutat? Har man gjort kovändningen under ett löfte att få höjda partibidrag från staten? Har moderaterna köpt socialdemokratisk politik med statskassan? Vid Gud, säg att så inte är fallet.

Någon jävla ordning måste det vara i ett parti!

10 Responses

  1. M. E. skriver:

    För all del. men det är en del av en utslätande tendens i det politiska landskapet som har gjort folk besvikna i förhållande till frågor som drabbar dem på ett betydligt mer konkret sätt.

    konsensus i förhållande till vinstdrivande företag till exempel. samma modell överallt, att människor ska behandlas på samma sätt överallt, att de enda som ska få rymmas i samhället är de som ges plats i marknaden. själv är jag anhängare av ett samhälle med flera logiker – så att de som fungerar bra och trivs i tuff konkurrens på marknaden kan hålla till där och de som behöver andra arbetsförhållanden osv. kan hålla till där man har en annan logik.

    i USA liksom i Europa har politiken blivit steril, skillnaderna mellan maktkandidaterna i den ekonomiska politiken blir allt mer utslätade. det är en delförklaring till dagens ekonomiska kris, avsaknaden av en vital demokrati och politik och den korruption (till exempel prime) och sterilitet detta medför både i media och politik.

    den där bristningspunkten håller på att nalkas, den där punkten när steriliteten slår över i något radikalt… ”mitten” kommer i ökande grad att få vika för höger och vänster. på lång sikt: navelsträngen mellan politik media och näringsliv kommer att synas mer och mer i sömmarna. politiker och media kommer tvingas att bli mer självständiga igen i den representativa demokratins rena självbevarelsedrift.

    jag har berört detta bland annat i en kommentar på Jonas Morians populära blogg ( http://www.promemorian.se/2011/11/bakom-lopsedlarna-–-den-sjuka-svenska-varden/ ):

    ”Vad tycker Jonas Morian om Attendo Care? Jonas Morian och Attendo Care, är det också en elefant i rummet?

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=4814367

    jag tänker då i förhållade till (S). eller är det alldeles rumsrent nu i (S) med att ha samma modell överallt i samhället?

    i skottland har de med framgång slutat med sådant ”vinstdrivande”:

    http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3174502.ece

    jag lovar – om ni i partiet blir besvikna i en fråga som handlar om redovisning av partistöd, kan jag lova att desto fler i samhället blivit besvikna av hur (S) och medlemmar i partiet som Jonas Morian bidragit till en sterilitet i politiken och demokratin, en avsaknad av dynamik, eftersom partiet allt mer närmat sig (M). Det samma kan man inte i samma grad säga om (M), eftersom partiet åstadkommit en rörelse åt höger, medan (S) tyvärr urholkat den rörelse åt vänster partiet historiskt åstadkommit.

  2. Magnus skriver:

    Ditt resonemang innehåller en hel del intressanta poänger. Inte minst att man mycket väl kan tänka sig ett samhälle som drivs av fler ”logiker” än marknadsmekanismer.

    Det kan nog bli föremål för ett och annat inlägg här på bloggen framöver eftersom frågan både har en brinnande aktualitet och ändå handlar om social ingeniörskonst på mycket lång sikt. Jag älskar den typen av debatter.

    Andra delar av din kommentar stör mig. Jag har alltid haft stor glädje av Jonas Morian och partikamrater som han. Vi är sällan överens på detaljnivå, men både hans logos, etos och patos för de socialdemokratiska idealen har jag aldrig haft anledning att betvivla.

    Det har blivit någon slags sport bland så kallade radikaler på nätet att vräka ur sig sitt förakt för Jonas. Jag tycker mycket mycket illa om det. Jonas utmanar mig. Han får mig att tänka nya tankar, han får mig att ompröva formuleringar för att bli vassare. Föraktet kan bara komma från rädslan att förlora debatten mot honom

    För om man behandlar kamrater som paria, om man utropar sig till något slags facit över vad som får sägas eller inte – ja då driver man sannerligen fram stagnation. Intolerans är en giftig orm – även, eller kanske särskilt, när den maskerar sig som vänster.

  3. Johnny skriver:

    (S) måste driva frågan om direktdemokrati med beslutande folkomröstningar i ALLA frågor som i Schweiz, det går inte att överlämna ansvaret för halva BNP till 349 karriärsugna och arvodeshungriga politiska broilers.

    Ett nytt enkelt skattesystem, 20-20-20, dvs 20% moms (ej på arbete), 20% skatt på arbete och bidrag, 20% bolagsskatt. Inga avdrag. Grundtrygghet vid arbetslöshet, sjukdom, pension, etc, lika för alla.

  4. M. E. skriver:

    I grunden håller jag med dig, jag vill heller inte ”stämpla” Jonas Morian. Dock tycker jag de har alldeles rätt som påpekar vilken värld han rör sig i, att han varit talesperson för Attendo Care till exempel, för en person som honom – kraftigt priviligierad i samhällsyttrandet – yttrar sig inte ur ett vakuum, utan ofta i kraft av till exempel den upphöjda ställning och status han fått som ”opinionsbildare” genom bland annat sin anställning i Attendo Care.

    I dagens samhälle har han en kändisstatus och tillmäts betydligt större betydelse än ordinarie (S)-medlemmen i (S)-frågor, även om en del kanske ifrågasätter rimligheten i detta.

    Dock vill jag hävda att Jonas Morian har spelat en roll (jag pratar nu om historien, inte om den ännu ej konstruerade framtiden) i det genomslag som till exempel vinsdrivna former fått i (S), inte en framskjuten roll, snarare en ”konsekvens-roll” av tidigare (S)-beslut så att säga, och att han livnärt sig på att försvara vinstdrivna former och understött tanken att ”vinstdrivna former måste finnas överallt”. åtminstone tycker jag själv att man till exempel genom att vara talesperson för Attendo Care även blir en talesperson för vinstdrivna former i största allmänhet.

    Jag tycker detta är rimligt att påpeka i samband med Jonas Morian. Dock är jag för livet och jag är inte för att man behandlar någon del av livet som paria. Jag är för livskraften och livslusten. alltså – jag fördömer inte Jonas Morian, utan jag kritiserar en tendens till utslätande inom politiken och tycker till exempel Jonas Morian har varit en av faktorerna där. dock säger jag inte att han alltid varit det – det är sällan svart/vitt på det sättet. och oavsett säger jag inte att han ESSENTIALISTISKT varit det – faktiskt betraktar jag i hög grad vad vi säger som konstruktioner, jag har en inte särskilt individualistisk syn på livet, jag tror inte vi är vad vi säger utan helt enkelt bara del av något stort som vi kanske kallar för ”livet”. så man kan väl sätta en skillnad mellan ”Jonas Morian” den essentialistiska och ”Jonas Morian” i form av de konstruerade attribut han fått i våran konstruerade värld (typ ”Attendo-konsult”, ”tycker si och så”, ”(S)-medlem” osv.) och att jag till viss del riktar kritik mot den senare delen som del av något större, en utslätande tendens inom politiken.

    det är alltså strukturell kritik jag bedriver, och inte alls syndabockstänkande, jag är allergisk mot syndabockstänkande, det är högerns arena.

  5. Magnus skriver:

    Nu har jag aldrig någonsin sett Jonas förfäkta idén om att ”vinstdrivna former måste finnas överallt”. Men jag tycker hela idén om att man är sin arbetsgivare är problematisk.

    Om Jonas, som är en skicklig informatör, jobbar för Attendo så gör han som de flesta andra löntagare i Sverige. Han hyr ut sin kompetens mot betalning till ett privat företag. Var ska vi dra gränsen? Är den socialdemokratiska sköterskan på Attendos äldreboende också belastad? Är den socialdemokratiska chefen på Caremas äldreboende förkastlig som debattör i frågan om hon faktiskt försvarar sin arbetsplats?

    I den nuvarande socialdemokratiska kanslitoppen finns människor som jobbat för intressen som inte är identiska med partiets intresse, borde de ha diskvalificerats? Kan jag som jobbar med privata företags intressen på professionell basis som informationskonsult egentligen delta i denna debatt?

    Det faktum att partiets debatt berikas med intryck från människor med olika erfarenheter och livsresor bör vi betrakta som en styrka – inte som ett bekymmer.

    Att Jonas gör sig hörd i debatten beror på två saker som jag ser det.
    1) Han kan hantverket och vet hur man gör sig synlig.
    2) Hans åsikter är intressanta och har relevans för de debatter han deltar i.

    Jag är övertygad om att Jonas skulle bli båda smickrad och glad om partiet bad om hans hjälp i att lära ut hur fler kan lyckas som han. Det är en betydligt mer vinnande strategi än att peka finger och misstänkliggöra.

  6. Jonas Morian skriver:

    Jag vill inte i detta forum förlänga debaten om min person och vad jag eventuellt representerar. Magnus har skrivit ett mycket läsvärt inlägg ovan som är betydligt viktigare. Synpunkter på mig, var jag jobbat och vad jag står för kan vi väl ta på min blogg i stället?

  7. M. E. skriver:

    ”Kan jag som jobbar med privata företags intressen på professionell basis som informationskonsult egentligen delta i denna debatt?”

    Varför skulle du inte kunna det? Och varför skulle inte detta vara av intresse? Varför skulle dessa två saker vara inkompatibla? När någon deltar på DN Debatt skrivs det ju alltid typ ”chef för LO” eller något i den stilen. Det är av intresse att veta debattörens bakgrund. Sedan är det upp till var och en om man vill likställa sköterskan på Attendos äldreboende med talespersonen för Attendo. Jag har sett Jonas Morian uttala sig på egen hand till fördel för Attendo-driftsformen, skulle en sköterska på Attendo göra det också, ja, är det inte relevant att veta att de båda arbetat där?

    ”Jag är övertygad om att Jonas skulle bli båda smickrad och glad om partiet bad om hans hjälp i att lära ut hur fler kan lyckas som han.”

    Jag tror inte det finns plats för alla att lyckas som han tyvärr i dagens samhälle. Det har med samhällets strukturer att göra. Alla måste hitta sin egen väg, det finns inte en väg som är den rätta för alla heller, oavsett samhällstyp. Problemet i dagens samhälle är hur det begränsar både i fråga om vägar och antalet som är välkomna på dem.

  8. M. E. skriver:

    ”Synpunkter på mig, var jag jobbat och vad jag står för kan vi väl ta på min blogg i stället?”

    Jag undrar en sak – har du en sån blogg där du tjänar pengar på antal besökande? I så fall känns det fel för min del att gå dit igen. Annars deltar jag gärna – men för att jag ska delta på en blogg där det tjänas pengar genom andras deltagande behövs det något mer än yttrandeiver för egen del, så att säga en tillräckligt stor känsla av samhörighet med bloggägaren. Så jag lär hålla mig undan tills eventuellt svar om att det inte fungerar så.

    I och för sig gäller det i förhållande till den här bloggen också, säg till om du tjänar pengar på antalet besök.

    Jag tycker om era bloggar som yttrandeplatser, men det krävs alltså något särskilt extra om jag ska vara beredd att bidra till att bloggägaren tjänar en extra slant.

    Jag är för övrigt allergisk mot sammankopplandet av pengar med frihet, jag tycker att man inte ska behöva betala för att bli partimedlem liksom jag är skeptisk till att pengar blandas ihop med folks deltagande på olika diskussionsbloggar till exempel. Är man där då på grund av bloggägarens uppriktiga vilja att ha dig där eller på grund av att bloggägaren bara vill tjäna en slant? Tyvärr blir ju det en problematik i sådant fall.

  9. Magnus skriver:

    Eftersom min blogg e lite halvdöd och Jonas nog inte går in här så ofta kan jag berätta att han inte tjänar en spänn på sin blogg. Inte jag heller, tyvärr.

  10. Lars Flemström skriver:

    Visst kan du vara partisk om du jobbar på Carema med att ge vård, men det ingår dock inte i dina arbetsuppgifter att ge en viss bild (sann eller falsk) av företaget utåt. I värsta fall kan du vägra uttala dig om din arbetsgivare.

    Om man däremot är anställd som informationschef för ett företag, så kan man väl inte vägra att uttala sig om sin arbetsgivare? Och om man driver en egen konsultfirma, och skriver i sin markandsföring att man har utnyttjat sitt kontaktnät inom politiken för att lyfta fram kundens intressen inom politiken, så är det väl det man sysslar med? Och vem har något emot att Morian har lyft fram turismens betydelse? Men när vi sedan kommer till mer kontroversiella frågor…

    Här följer två blänkare på företaget PromeMorians webbplats – helt uppenbarligen en del av PromeMorians egen marknadsföring. Har PromeMorian åtagit sig att motarbeta sossar som vill begränsa vinstuttagen i den privata vårdbranschen eller helt förjbjuda vinstdrivande företag i denna bransch. Det är väl en bra idé att reddovisa partibidrag. Men varför inte också kräva redovisning av PromeMorians fakutering, vilka är kunderna och vilka tjänster har de betalat för?

    ”Vård- och omsorgsfrågor uppmärksammas ständigt i media. Attendo är därmed genom sin storlek ofta omskrivet. Som pressansvarig får man ständigt hantera komplicerade frågor och föra fram en korrekt bild. Genom sin koll på verksamheten, tillgänglighet, snabbhet och goda omdöme lyckades Jonas förmedla en bra mediebild av Attendo. Jag kan med nöje lämna honom mina bästa rekommendationer.
    – Mikael Persson, marknadschef Attendo”

    ”Jonas jobbade i samband med valet 2006 på Svensk Turism och SHR med opinionsbildning och påverkansarbete för den svenska besöksnäringen.
    Han skrev pressmeddelanden och debattartiklar, skötte presskontakter och utnyttjade sitt kontaktnät inom politiken för att lyfta fram turismens betydelse för Sverige. Vi är mycket nöjda med det genomslag vi fick och är tacksamma för Jonas insatser.
    – Rikard Bergsten, VD Svensk Turism AB”