Magnus tankar

Jag kan inte låta bli att tycka att debatten om boken Gömda, Liza Marklund och så har en lätt känning av pseudodebatt. Ändå gick jag igår till Publicistklubbens debatt om frågan. Jag hade någon slags förhoppning om att jag skulle förstå vad det var som var så förtvivlat viktigt. (Som journalistiskt experiment så livetwittrade jag och min vän Josefin Berglund från debatten - det kan läsas här.)

En tråd i debatten handlar om att det tog lång tid för gammelmedierna, bortsett möjligen från Södermanlands Nyheter, att ta upp Monika Antonssons kritiskt granskande bok. Och så var det. Debatten om Liza Marklund och Gömda är framdriven av bloggosfären. Själv tycker jag det är helt naturligt.

Det har hävdats att Liza Marklund har åtnjutit skydd från granskning för att hon har så många mäktiga kompisar i journalistsverige. Det är nog inte riktigt så. Liza Marklund har åtnjutit skydd från granskning därför att hon är journalist. Punkt. Journalistskrået är starkt och det är mycket sällan det ägnar sig åt att verkligen granska sina egna. Journalisterna är nog utan någon underdrift de minst granskade av våra makthavare och med bättre förutsättningar än andra att svara för sig. Och självklart gäller det också Liza Marklund.

När Liza Marklund på egen kolumnplats i Expressen beklagar sig över hur jobbigt det är att befinna sig mitt i ett mediedrev så känner jag ganska liten sympati. Det är ingen som kräver hennes avgång eller yrkesförbud för henne. Hon erbjuds varje plats som finns i tidningar och eter. Det drev som hon står i är en viskning mot det som går mot våra folkvalda eller näringslivsföreträdare. Kanske jobbigt, men inte jobbigare än det som andra offentliga personer förväntas tåla.

Men det är också svårt att känna sympati för Kalle Blomqvistarna på den andra sidan. Varje fel, stort eller litet, är ett bevis på en konspiration. En manipulation utan riktigt synbart syfte. Mer än det uppenbara Liza Marklund själv pekat på - nämligen att boken är ett politiskt projekt i syfte att sätta fokus på kvinnomisshandel. Och som sådant tycker jag projektet är både lovvärt och viktigt.

Är det då av “oavvisligt allmänintresse” att jaga upp alla de inblandade i detta 20 år gamla misshandelfall? Måste varje sanning vara ren som nyaste nysnö? Har vi råd med den typen av sanningskrav? Tja, jag tror inte det.

Det har kanske varit viktigt att visa på att Gömda inte var sann. Det är en utmärkt konsumentupplysning till läsaren. Det har definitivt varit viktigt att visa på att journalister inte kan gömma sig bakom sin kåranda längre. Där har bloggarna gjort skillnad. Men det viktiga gör halt där.

Andra intressanta bloggar om: liza marklund, gömda, publicistklubben, monica antonsson, medier

Tjugo helt fantastiska människor har jag jobbat med sedan i höstas för att få ihop årets upplaga av Almedalsbloggen. Ambitionsnivån är hög - mycket hög. Vi har försökt visa hur långt man kan komma med bloggteknik idag. Vi har inslag av webbtidning, smarta sms-bryggor och en snygg rosa färg. Vi har 17 kvinnor och män i redaktionen som alla brinner för att förmedla den fantastiska stämning som råder kring Almedalsveckan. Vi har en webbmaster som kan trolla. Och idag är bloggen lanserad.

Trots att förberedelserna har pågått sedan oktober förra året är det nu det roliga jobbet börjar. Det är nu vi får chansen att börja förmedla nyheter från Sveriges i särklass största åsiktstorg till er. Det har gått åt en hel del energi att ro det här projektet i land och det har ju gått ut över min egen blogg, den som du läser just nu. Jag hoppas att det kommer ha varit värt varenda missat blogginlägg.

Gå in å titta direkt. Kom gärna med synpunkter och förslag. Tipsa om sådant som ska hända innanför murarna. Nu är sommaren här och Almedalsbloggen med den. Välkomna.

Andra intressanta bloggar om: politik, almedalen, visby, almedalsbloggen, media, bloggosfären