Samtalet hemma hos vännen E gled in på saker man borde göra för att bli en bättre människa. Motionera verkar vara huvudspåret. E hade fram till sin, nu mycket klädsamma, graviditet motionerat hos Friskis och Svettis. Vi pratade lite om det och jag erkände att jag har svårt för idéen med Friskis och Svettis. Det där med att hoppa i takt till musik när andra kan se hur fruktansvärt okoordinerad jag är känns inte alls som min tekopp.
Men E försäkrade att det är ingen som hinner titta på någon annan. Alla är fullständigt upptagna med att titta på sig själva och hålla ordning på sina egna armar och ben. Detta är sant, menade hon, så länge som man inte hamnar vid någon galning som verkligen inte alls har koll på sina kroppsdelar utan som en studsboll far mellan de närstående jymparna. I mitt stilla sinne tänkte jag att det är ju så’n jag skulle vara. Men medan jag tyckte synd om mig själv utan anledning så kom kvällens stora avslöjande. Det finns nämligen ett annat tillfälle då jymparnas blickar lyfts från den egna kroppen och spejar ut över salen. Det är när Horace kommer.
Horace är inte bara bara en flitig och regelbunden jympare, han är också ständig sekreterare i “Klubben”, eller Svenska Akademien som vi vanliga dödliga kallar den. Därtill har Horace för korta gymnastikbyxor, askgrå ben samt en säregen förmåga att jympa i otakt. Allt detta är tillräckligt för att få de övriga jymparna att överge koncentrationen på sina egna kroppar för åtminstone några ögonblick. En skön bild i min ögon. Här har vi en man som i är mycket mån om att upprätthålla en bild av sig själv som en av Sveriges främsta intellektuella. Ingen sätter sig på Horace, hans eld är den största i Sverige. Men han jympar i otakt och har askgrå ben.
När Horace lämnar Friskis och Svettis drar han åter på sig sin status i form av oklanderlig kostym, sidenslips och mörk rock. Det är en annan man än den man som väcker uppmärksamhet med hjälp av för korta gymnastikbyxor. Det blir den hårde, oklanderlige, brilljante ständiga sekreteraren igen. Men två gånger i veckan lämnar han denna man i omkädningsrummet och blir som vilken dödlig klant som helst. Det ger verkligen tröst åt sorgsna själar. Kanske skulle jag ändå våga skutta till musik. Men då bli det nog i långbyxor. Något annat törs jag definitivt inte.
Sämre och sämre går mitt projekt för att bli en bättre människa. Sedan rökstoppet för fyra veckor sedan har det ändå slunkit ner 16 cigaretter. 16 stycken. Det är verkligen inte bra. Jag har inget problem på dagarna att låta bli, värre blir det med alla dessa sommaravslutningar och sittningar på uteserveringarna. Då röker jag. Fy!
Cyklingen går det bättre med. Jag har cyklat nästan varje dag och flåset är markant bättre. jag mår bättre hela jag faktiskt. Rökstoppet, penicillinkur och cyklingen har trots allt åstadkommit en, om inte bättre, så i alla fall friskare människa.
Vikten står still. Man får väl vara glad åt det nu när jag gett upp pulverdieten. Kanske kan man gå ner en smula i sommar ändå.
Nu ska jag snart iväg på ytterliagre en sommaravslutning, jag undrar om jag pallar trycket från de onda rökarna?
Idag har jag varit rökfri i drygt en vecka. Jag är så duktig! (hurra, hurra hurra). Min geniala plan att bli en bättre människa från och med juni månads inträde har fungerat utmärkt i stora delar och stora framsteg är gjorda. Några bakslag har det också blivit, mest på diet och bantningsfronten.
Jag började ju med den äckliga pulverdieten i torsdags. Två grillade korvar som start på dagen visserligen men sedan bara pulver. Mot slutet av torsdagen kände jag mig trött och matt. På fredagen startade jag med pulverfrukost och hade tänkt pulvra till lunch men lyckliga omständigheter och min svaga själ ledde till att jag gick och käkade sushi istället (men mindre än vanligt). Fredag kväll åt jag en vanlig middag, spagetti och köttfärssås eftersom jag läst i en kvällstidning att det var bra mat. Igår var allt som vanligt. Det vill säga, jag åt helt utan en tanke på diet och jävlar va bra jag mådde. Jag lutar nu åt att skita i pulverdiet, tänka på vad jag äter och kanske ersätta några middagar i veckan med pulver. Nu i veckan gick jag i alla fall från 104 kg (måndag) till 100, 5 kg (fredag). Och det är ju inte så illa. Det har säkert mest att göra med cyklingen!
Cyklingen går bra, cyklade alla vardagar i förra veckan och det går fortfarande fortare. Med fredagen som undantag för det var en fruktansvärd motvind hem. I kväll ska jag spela badminton vilket har legat nera några veckor under min värsta förkylning. Men jag är inte orolig, konditionen är ju förbättrad.
Är hemma å arbetar idag. Det är bara så där kul, men jag passade på att ta emot sotarn i morse och gå till farbror doktorn på grund av min förkylning som aldrig släpper. Farbror doktorn skrev ut en dunderkur (dubbel dos) penicillin å sa åt mig att det bästa kanske vore om jag stannade hemma och vilade några dagar för att hjälpa förkylningen att försvinna. Så jag lyder hans råd och stannar hemma - idag.
Sen gick jag - nä cyklade - till närmsta apotek. Det var en trevlig upplevelse, den begåvade pharmaceuten bakom disken tittade på receptet jag fått av doktorn och föreslog att jag skulle köpa samma medicin fast med ett annat namn 40 kronor billigare. “Nämen va bra”, sa jag och blev lite stolt över att kunna spara pengar åt både mig och skattebetalarna. En god gärning helt enkelt.
Full av stolthet travade jag iväg till den lokala korvkiosken där jag inhandlade två grillade korvar med bröd. Inte hade jag en aning om att det skulle bli den sista glimten av riktig föda jag skulle få på två veckor, men så blev det. Korvarna var inte äckliga, men inte direkt goda heller, de befann sig liksom i det ganska stora utrymmer som finns mellan gott och äckligt, kanske med en glidning mot gott faktiskt.
Efter korven på väg mot cykelstället passerar jag en hälsokostbutik. “Aha!” tänkte jag, “här kanske dom har äckliga dietpulver?” Så jag stegade in och visst dom hade pulvrena. “Jäklars!”, tänkte jag, “nu kan jag inte ens skylla på det längre”. Jag tog tjuren vid hornen köpte ett storpack med någon slags godissmak och bestämde mig för att börja dieten på en gång.
Nu har jag alltså börjat på min stora juniförvandling. Rökt har jag fortfarande inte gjort sedan i söndags morse (lördag natt). Cyklat har jag gjort sedan 9 maj. Just nu är jag uppe i 18 mil in alles. Äcklig pulverdiet är påbörjad, och jag kan nu berätta att den inte var fullt lika vedervärdig som jag hade befarat. Smaken ligger någonstans mellan äckligt och nästan inte ätbart. Men det är ju bara sex gånger om dagen i två veckor jag ska äta smörjan. Idag har jag läst att jag får äta blomkål, championer och gurka också. Ska bara jobba lite till, sen går jag till butiken och köper svamp och blomkål. Mums!
Jag fick en kommentar av Fredrik. Han tycker jag ska skita i pulverdieten och köra någon av de nu så populära dieterna där man käkar massvis av kött, gräddsåser och sånt men skiter i potatis, spannmål och andra kolhydrater.
Jag är ledsen men jag fixar inte det. Av politiska skäl. Att börja käka på ett sätt som om alla på jorden ville äta likadant skulle innebära att 80-90 procent av mänskligheten skulle stryka med, det är bara för mycket.
Kött och grädde i all ära, det är ursmarrigt, men det är bröd, gröt, pasta, ris och potatis som gör att vi kan leva fler än några futtiga miljoner människor på denna gjord. Nä folkmördardieter får du gå på själv.
Ok, nu har det börjat dra ihop sig till stora projektmånaden juni. Jag har ju berättat lite om den tidigare. Här finns ett liv som ska förändras. Jag ska bli smal, rökfri, vacker, hälsosam och vältränad. Ursprungsplanen var i sammanfattning:
Från och med 1:a juni ska jag:
- sluta röka
- cykla varje dag till jobbet
- byta ut mat mot pulverdiet
- inte dricka alkohol fram till midsommar
Nu blev det inte riktigt så. Jag bestämde mig i söndags för att lägga av med rökningen på stubben. Så nu har jag två rökfria dygn bakom mig. (Hurra!) Det har samband med att jag dragits med en förkylning i två månader och dessutom hade jag en sån där jag-ska-aldrig-mera-göra-nånting-dumt-i-hela-mitt-liv-baksmälla i söndags så att röka den dan var lixom inte att tänka på. Cyklingen har jag hållt på med sen 9:e maj och det går jättebra. Igår satte jag nytt världsrekord (för feta medelålders socialdemokratiska politruker) på sträckan jobbet och hem. 23 minuter. Benen darrade, men jag var lycklig. Dessutom gick det lättare att andas än vanligt, undrar om det har samband med rökningen?
Pulverdieten går det inte lika bra med. Jag kan inte hitta den i någon affär. Affärerna här runt jobbet verkar ha specialiserat sig på att sälja ätbar människoföda och inte snoräckliga pulver med sparris eller chokladsmak. Varför kan de inte vara mer kundtillvända? Alkohol har jag inte druckit sedan i lördags (söndags morse…) och jag vet av erfarenhet att det kan jag inte göra första månaden medan jag slutar röka. Omdömet brakar åt fanders och snart sitter man där med en cigarr i näven. Så nu är kroglivet slut fram till midsommar. Ni som hade tänkt att bjuda ut mig på krogen den närmaste månaden är nu befriade från denna tunga plikt, låt bli, ni är förlåtna.
Rapporter om mina makalösa framsteg på vägen mot ett sundare och vackrare liv kommer publiceras oregelbundet på denna blogg under rubriken MTGBJ, vilket är en akronym av dagens rubrik, det är inte en sammansättning av en känd mediakoncern och en osedlig gärning. Så det så.
Jag har just gått in i en jag-måste-bli-en-mycket-bättre-människa-fas. Därför har jag köpt en cykel. Det gjorde ont i plånboken och nu gör det ont i bakdelen. Men cyklat har jag i alla fall.
Sen har vi frågan om rökningen. Det är inte bra att jag röker. Det blir ännu sämre att vara rökare första juni. Jag gillar att ta en cigg när jag tar en öl. Snart är det omöjligt. Ergo, dags att sluta röka.
Sen har vi frågan om kroppshyddan, den är för stor. Den borde bli mindre. Min gode vän Peter W berättade att han gått ner en massa vikt genom att under några veckor gå på pulverdiet. Det var äckligt, men man bör kunna stå ut med äckligt i 4 veckor. Cykeln kan kanske bidra lite här också.
Så nu ser den teoretiska planen ut enligt följande. 1 juni slutar jag röka, börjar pulverdiet och låter under en månad bli att dricka öl eller annan alkohol. Under den tiden med start redan nu cyklar jag till å från jobbet. Det känns som en jobbig men genomförbar plan, eller är jag ute å cyklar?
