Vi var väl ganska många som såg den lilla YouTube-snutten om alla Mona Sahlins snedsteg. Den dök upp på flera borgerliga bloggar i samband med att bevakningen av moderaterna och regeringens skattemoral var som mest intensiv.
Att det var frågan om ett så kallat motspinn begrep väl var och en som sysslat med politik och medier. Här gällde det att avleda uppmärksamheten från de som blev granskade och sätta strålkastarljuset på något annat. I det här fallet 10 år gamla försyndelser av den nuvarande socialdemokratiska partiledaren.
Lite unikt i just detta fall är att Isobel Hadley-Kamptz låter oss få en glimt av mekanismerna bakom detta motspinn. Det visar sig nämligen vara en PR-konsult med oklart uppdrag som skickat runt länken till YouTube-filmen och försökt få bloggare att publicera den.
Isobel väljer att låta denna “en av Sveriges mest framstående pr-konsulter inom det område som kallas public affairs” vara anonym. Vi får heller inte veta vilken firma han kommer ifrån. Därför är det snudd på omöjligt att veta om detta var något konsulten gjorde på någons uppdrag. Isobel beskriver hur hon ser på motspinnet:
Men det hjälper inte. Jag får kväljningskänslor ändå. Vem är det som betalar en av de bästa (och dyraste) pr-konsulterna i landet att sprida, visserligen välkänd och faktagranskad, skit om oppositionsledaren?
Det finns säkert dem på båda sidor blockgränsen som är beredd att hyra in PR-konsulter för motspinn och negative campaigning. Jag är inte ute efter en partipolitisk poäng. Däremot är jag själv oerhört skeptisk till alla sådana tips som hamnar i min e-postlåda. Ofta anonyma, ofta i syfte att skada någon politisk motståndare. Jag släpper inte in sån skit på bloggen. Och heder åt Isobel som lät bli.
Tips, uppslag och idéer om vad ni tycker jag ska skriva om är mycket välkomna. Också från PR-konsulter. Men jag vill vara säker på vem avsändaren är. Här ligger ett viktigt etiskt ställningstagande som jag tycker att alla som väljer att publicera sig ska fundera på. Vill jag eller vill jag inte gå i ledband hos spinndoktorer och PR-konsulter som mörkar sin uppdragsgivare. För min del är svaret ett givet nej.
Hos PR-byråerna tycker jag man har en del att lära av sina egna normer. Hos branschorganisationen PRECIS kan man läsa följande:
I en aktiv kontakt med tredje part då syftet är att påverka denna tredje part - till exempel en journalist eller en beslutsfattare - bör dock PR-konsultföretaget vid anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är.
Men varför ska man behöva anmoda? PR-byrån Westander går längre i sina “30 praktiska lobbyingtips“. Där skriver man i punkt 4:
Uppge alltid vilka ni representerar och syftet med kampanjen. Smussel är odemokratiskt och kan dessutom slå tillbaka mot kampanjen.
Det vore olyckligt om bloggosfären blir ett forum för PR-byråer och aktörer som inte törs ståför sina budskap. Det är bara vi som skriver här som kan sätta stopp för det.
Andra intressanta bloggar om: politik, negative campaigning, PR, bloggosfären, media
