|
Bloggarna blir fler i explosionsartad hastighet. Det som förutspåddes skulle bli en kortvarig hajp har vuxit till sig och är idag etablerat som alternativt medium. Innehållet i den så kallade bloggosfären är förstås spretigt. Här finns allt från vardagsskildringar till grävande journalistik. Men bloggosfären når idag hundratusentals läsare varje dag. Det väcker förstås frågor om förhållandet mellan de traditionella medierna och de nya.
Journalistkåren och redaktionerna är mycket ambivalenta till det nya fenomenet. Alla större medier satsar på att skapa kontakter mellan sig själva och bloggvärlden. Det är den ena sidan, men när ledande mediedebattörer som Anders R Olsson menar att bloggarna varken gör till eller från för demokratin så är det nog mest ett uttryck för att han vill värna journalistkårens självbild som demokratins och yttrandefrihetens riddare. Denna rädsla för att tillskriva bloggarna betydelse i det demokratiska samtalet kommer också till uttryck när nyheter plockas från bloggarna utan att man ger kredd till källan. Vi som sysslar med det som kallas medborgarjournalistik märker ofta hur grävjobb vi gjort förvandlas till ”egna” nyheter hos de etablerade redaktionerna. Det i sin tur är ju både glädjande och irriterande. Glädjande därför att man förstås vill att en nyhet man tagit fram ska få så stor spridning som möjligt, irriterande därför att inget erkännande ges till den arbetsinsats man lagt ner och gjort tillgänglig gratis. Från min utsiktsplats i samhället verkar det som om mediasverige vill äta kakan och ha den kvar. Man drar sig inte för att använda de nya medierna för att generera besökare och läsarkontakter till de egna webbplatserna. Man drar sig inte heller för att mjölka bloggosfären på nyheter och uppslag. Men man orkar inte ge erkännande åt ett nytt medium som kan bidra till att vitalisera både demokratin och journalistiken.Det framhålls gärna att trovärdigheten på bloggar skulle vara ett problem. Kan man lita på det som står där? Svaret är förstås ja, i precis samma utsträckning som man kan lita på det som står i tidningen. Det finns ingenting i presslegitimationen som förvandlar en journalist till en sanningssägare, lika lite som att publicera sig på en blogg åstadkommer detsamma. Man måste förhålla sig kritisk till alla källor. Journalistkåren och redaktionerna kan bidra till att forma en bloggosfär där god medborgarjournalistik lyfts fram och uppmuntras. Det finns ingen anledning att betrakta bloggarna och medborgarjournalister som ett hot, men med en öppen attityd kan man däremot få ett vitalt komplement till en journalistik som idag i allt för hög utsträckning spelar på samma bollar. Det om något gör en hel del till för demokratin. Publicerad i Journalisten 2007-05-15 |
