(S)trategier för återuppståndelse – del 1

Om samtliga organiserade sossar gick under jorden nu så skulle partiet ha 40 % innan jul.

Så kan en strategi för socialdemokratisk återuppståndelse se ut, i det här fallet författat av Dagens Nyheters vasse På Stan-redaktör, Viktor Barth-Kron. Vad är det som gör att det känns som om det ligger en hel del sanning i påståendet?

Min känsla är att de svenska väljarna älskar socialdemokrati men har ruttnat ihop fullständigt på socialdemokrater. Det viktigaste skälet för att man inte gillar sossar tror jag är att vi, och jag inkluderar mig själv, har ett sätt att tala till väljare som om vi visste bättre än dem. Partiets företrädare hamnar lätt i förmyndartonen. Låt mig ge ett exempel.

Socialdemokraterna medverkade till att bjuda in privata alternativ i den skattefinansierade sektorn. Friskolor, föräldrakooperativ, privata äldreboenden, telekom, el och taxi, sjukvård på entreprenad och apotek. Pragmatiska som vanligt lyssnade S på en väljaropinion som ville ha större valfrihet. Från början var vi mycket motvilliga, men val skulle förloras om vi inte prövade nya lösningar i välfärdsektorn.

Men när 90- och 00-talens privatiseringar och konkurrensutsättningar var genomförda så lämnade vi väljarna i sticket. Istället för att använda våra politiska och organisatoriska resurser till att hjälpa medborgarna välja mellan olika bra tjänster så tog vi fram vår värsta förskollärarröst och sa till dem som hamnat i kläm: ”Det var ju så ni ville ha det, ni har fått er valfrihet – skyll er själva!”. I stället för att fundera över hur den nya situationen kunde användas politiskt anklagade vi våra väljare för att vara illojala mot vår ursprungsidé. ”Jasså, du försöker välja en bättre skola åt ditt barn – så osolidariskt.”

Att våra företrädare sedan i hög grad är och var vinnare i det nya samhället med de många valen urholkade bilden av socialdemokrater som hyggliga prickar av två skäl. För det första för att det hela tiden driver fram ”hyckleriskandaler” där skillnaden mellan vad som upplevs sägas och upplevs göras blir för stor. För det andra därför att det faktiskt är dåligt att medverka till en politik – aktivt eller passivt – och sedan lägga ansvaret för konsekvenserna på väljarna.

S sönderfall är verkligen anmärkningsvärt. 100 års investering i varumärket raserat på några år. Kommer forskas om detta.

Så twittrar moderaternas förre kommunikationschef Pär Henriksson för någon dag sedan. Moderaterna måste stå helt förstummade av lycka inför det ras socialdemokratin åsamkat sig själv.

Minns hur moderaterna innan regeringsskiftet utnyttjade det faktum att vi lämnat arbetslinjen och kravet få full sysselsättning orört under många år. Vi var övertygade om att vi var så starka i de frågorna att vi lämnade den flanken helt öppen för angrepp. Några år senare står vi i den märkliga och obehagliga situationen att den svenska högern har större trovärdighet hos väljarna i frågor om arbetets värde, full sysselsättning, arbetslinje,- ja de kommer utan motstånd undan med att kalla sig arbetarparti. Visserligen inte partiet för arbetare – men för arbete.

Ska socialdemokratin hamna på fötter igen måste vi förstå några saker:

  1. Väljarna har inte övergivit den socialdemokratiska välfärdsstaten – de tror bara inte att sossar sköter den bäst
  2. S har ansvar för det samhälle samhälle vi lever i nu – det är inte väljarnas fel
  3. Det är inget fel på socialdemokratin – Moderaterna hade annars aldrig lagt ner så mycket tid och vunnit så mycket på att kopiera den
  4. Sluta fokusera på personer och det politiska spelet – fokusera på det politiska innehållet. Detta gäller både i partiet och utanför
  5. Glöm inte att moderaternas öppna flank är valfriheten – låt oss presentera ett samhälle där alla kan göra goda val – inte bara några

Fortsättning följer.

8 reaktion på “(S)trategier för återuppståndelse – del 1

  1. ”den socialdemokratiska välfärdstaten”

    Du verkar själv leva i en villfarelse. Borde stå enbart

    Väljarna har inte övergivit välfärdstaten – de tror bara inte att sossar sköter den bäst

    • Jag förstår invändningen, men jag tror faktiskt att stödet är för just den socialdemokratiska välfärdsmodellen med starka fördelningspolitiska ambitioner.

      • Mycket bra och insiktsfullt skrivet Magnus!

        Jag håller också med om det Jonny Disenfeldt skriver. Jag tror att S måste omformulera sina fördelningspolitiska ambitioner eftersom jag tror att dessa förstärker intrycket av att S tycker att S vet bättre.

        Tala mer om att hjälpa dem som har det svårt, mycket mindre om att utjämna. Det senare luktar Janteism och avundsjuka det förra är medmänsklighet och solidaritet.

        För S verkar det som om utjämningen har ett egenvärde. Att det är viktigare att vi har det lika än att vi har det bra. I detta tror jag inte S har väljarna med sig.

        • Jag delar inte den analysen. Jag tror att socialdemokratins stora uppgift är att bidra till ett samhälle som håller samman. Men jag gillar att diskussionen drar mot fördelningspolitiken för det är det jag tänkte skriva nästa inlägg om.

  2. Jag tror att du har i huvudsak rätt, väldigt rätt faktiskt, svårt att finna något att invända mot. Jag tror att du har helt rätt i att folk vill ha den socialdemokratiska välfärdsmodellen, även om alla inte är medvetna om att den är just socialdemokratisk. Den har varit så självklar, så självklar så att den har uppfattats stå över partierna, och därför har många missat att allianspartierna faktiskt vill rasera den. Ja, många väljare tror att alliansen sköter den bättre.

    Ordet ”grundtrygghet” förvirrar. Rent lingvistiskt är ju detta ett ord med en starkt positiv laddning. Många uppfattar att den socialdemokratiska välfärdsmodellen är just ”grundtrygghet”, ex-vis 80 % av en vanlig inkomst vid arbetslöshet eller sjukdom. Samt att det ska finnas ett ”golv”, ett existensminimum som man kan leva på, betala sin hyra, köpa mat och lösa ut sin medicin.

    Att ett icke-val inte får uppfattas som ett val av det absolut sämsta alternativet. Vill man ha ett elpris, som åker berg- och dalbana, ska man aktivt ha valt det alternativet.

    Att de valfrihetsreformer och marknadsanpassningar, som gjordes under den socialdemokratiska regeringstiden, genomfördes av personer som varken hade viljan eller kunskapen att det skulle bli bra. Näringsminister Björn Rosengren hade hela sitt liv arbetat inom konkurrensskyddad sektor. Han slog sönder Posten och SJ och lurade pengar av småsparare med sin övervärderade Telia-aktie som sjönk som en sten.

    Och därtill har vi ju alla dessa kommunala bolag, som enbart har vinstmaximering som mål, exempelvis kommunala bostadsbolag som en gång i tiden startades för att människor med låga inkomster skulle få någon stans att bo.

  3. Håkan Juholt har åkt runt och bett om förlåtelse för sina personliga tillkortakommanden (som har uppförstorats alldeles enormt av media), men inte ett ord om förlåt för partikollegan Rosengrens aktieskoj.

  4. Pingback: (S)trategier för återuppståndelse – del 2 | Magnus tankar

  5. Pingback: (S)trategier för återuppståndelse – del 3 | Magnus tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>