Trött på sossar – pigg på socialdemokrati?

2011 blev ett år då det socialdemokratiska partiet och dess företrädare handlöst föll i förtroende. Men den socialdemokratiska samhällskritiken och hållningen till lösningar av gemensamma problem har samtidigt vunnit debatt efter debatt.

Man kan likt Jonas Morian, i Aftonbladet 27/12, välja att betrakta socialdemokratin med klavertrampens kronologi som utgångspunkt. Det är en utmärkt startpunkt för att diskutera skälen till partiets och Håkan Juholts förtroendekris idag. Men det är en tämligen meningslös start om man vill diskutera socialdemokratins framtida politiska utveckling. Uteblivna samtal med TCO, otydlighet i försvarspolitiken, ifrågasatta lägenhetsaffärer med mera visar på ett häpnadsväckande slarv hos ett parti med regeringsambitioner, men säger ingenting om politiken.

Väljer vi istället att betrakta 2011 med ögonen inriktade på politiska stridsfrågor har socialdemokratin fått rätt på punkt efter punkt. Det breda insteget av privata intressen i välfärden har inte lett till några kvalitetshöjningar redovisades i en rapport från SNS vars budskap var så känsligt att forskningschefen kände sig nödgad att lämna tankesmedjan.

Sedan de stora valfrihetsreformerna och dörrarna öppnades på vid gavel för friskolor i början av 90-talet har betygsinflationen tagit fart. Enhetsskolan har slagits sönder och segregationen ökar. Skolan som skulle vara kittet i samhället håller nu åter isär arbetarens dotter från tjänstemannens son.

Vinstintressenas brutala baksida gjordes synliga genom vinterns Caremaaffär. Nedskärningar i syfte att flytta skattebetalarnas pengar från välfärdens verksamheter till skattesmitarnas paradisöar har genomförts i många långa år och till slut blev vanvården för tydlig.

De Caremakramande moderaterna i Sveriges regering får plötsligt välförtjänta frågor om varifrån deras partifinansiering egentligen kommer. Likt kommandoran i Emil i Lönneberga som stal fattighjonens julmat har partifinansieringsfrågan blivit den vargagrop från vilken de inte kunde klättra upp själva. Nu är de uppsläppta, men frågan kvarstår – har de tagit emot partistöd på bekostnad av en dräglig levnadsstandard för våra gamla?

Och utanförskapet i Sverige har inte minskat efter 5 år med Reinfeldt vid makten. Visst har de rikare blivit rikare, men arbetslösheten är kvar på de nivåer statsministern inte drog sig för att kalla massarbetslöshet när han var i opposition.

På punkt efter punkt har regeringen visat sig oduglig och när de försvarar sig så söker de sig mot socialdemokratiska svar. Politik som är beprövad och fungerat. Men problemet regeringen har är att deras kompass är felinställd. De går vilse i fråga efter fråga och saknar idéer inför framtiden. framtidskommissioner må tillsättas och sitta och dryfta Sveriges framtid, en tid kan det kanske dölja bristen på lösningar, men sanningen är att regeringens kompass pekar mot ett omodernt 1800-tal där fattig var fattig, rik var rik och skomakaren blev vid sin läst.

Socialdemokratin har andra svar. Socialdemokratin är nämligen en befrielserörelse. Varje klassresa är en seger.  Varje skattekrona något att vårda och inte till för att skicka till kompisarnas schweiziska bankkonton. Varje farmor som får en värdig vård är en gemensam framgång. Varje sondotter som får en utbildning som ger henne tillgång till hela arbetsmarknaden har gjort hela Sverige starkare. Det är detta som skiljer socialdemokratin från regeringspartierna.

Efter 2011 har man all rätt att vara trött på socialdemokrater, men socialdemokratin behövs mer än någonsin

[Artikeln publicerad i förkortad form på AB Debatt 28/12]

5 reaktion på “Trött på sossar – pigg på socialdemokrati?

  1. Läste precis din artikel i Aftonbladet. Det är kanske det bästa jag sett från S 2011. Vem är du och varför sitter du inte närmare ledningen?

  2. Det spelar ingen roll vilka politiker som styr. De kör samma race ändå – höjer sina egna löner, skaffar sig egna förmåner och styr landet lite halvhjärtat. Läs min blogg idag om SL-kort för ungdomar i Stockholm t.ex. Hur tänker de som styr egentligen? Politiker idag har ingen verklighetsförankring. Och de tjänstemän som arbetar på olika departement är för fega för att säga ifrån.

  3. Det var fint skrivet. Jag är inte ens sosse men jag kan inte mer än hålla med. Det här gäller även alliansen. Ingen av dagens partier kan berätta vilket samhälle de vill skapa och hur detta skall göras. Istället bråkar man om ören hit och dit och vem som är skyldig till gårdagens tågförseningar.. ja du förstår säkert vad jag menar :)

  4. Det är så trist för att det är just dessa ”andra” svar som liksom kommer bort i debatten.

    S är ganska bra på att få fram vad S vill betydligt sämre på att förklara hur det ska gå till.

    Och inte heller denna gång fanns de som arbetar och betalar skatt med i uppräkningen över vilka S vill göra något för.

    Jag tror att det är ett problem. Självklart är det bra om alla har samma möjligheter till utbildning och om vården av de gamla fungerar, men alla vi andra, vi vanliga, vi som jobbar och betalar skatt. Finns det ingenting till oss i det S vill? Ska vi hela tiden nöja oss med att vi betalar högre och högre skatter för att andra ska få det bättre?

    • Utmärkt sammanfattning. 22% av de med arbete röstade på s i senaste valet. I Stockholms innerstad var det så lågt som 14%.
      Den socialdemokratiska principen ”Betala för en Audi, få en Trabant och du ska dessutom vara glad” har nått vägs ände. I takt med att befolkningen blir allt mer välutbildad fungerar inte de stora grandiosa, kollektiva lösningarna längre. Väljaren accepterar inte längre att en SSU-broiler som hoppade av skolan i 8:an automatiskt vet bättre än väljaren själv vart hans pengar ska gå. Tror att det behövs ett tredje förlorat val för att socialdemokratin ånyo ska kunna bli en politisk kraft att räkna med. Så länge som den gamla föreställningsvärlden lever kvar inom rörelsen så är det bättre att (s) befinner sig i opposition. Den socialdemokratiske bloggaren Erik Laakso (iofs har väl hans motståndare inom partiet lyckats mobba ut honom så att han numera kallar sig partlös) har gjort en underbar, satirisk sammanfattning av andan inom partiet i detta löpsedelsförslag för en s-tidning: http://eriklaakso.voltaire.se/?p=2075

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>