Arkiv | juni, 2013
26 juni, 2013

Tigrar och delfiner på Brookfield Zoo

Efter att ha sovit ut i familjen Cancellaros fina hus utanför Chicago var det dags för en utflykt. Med Joe vid ratten packade vi in fem ungar och tre ytterligare vuxna i deras Nissan och drog iväg till Zoo. Det var stort. Vi gick först förbi kameler och giraffer, in i en tropisk skog med okapi och duikers. Sen titta vi på isbjörnar, grizzlybjörnar och vargar. Fast där blev vi glassugna.

Medan vi åt glass fick vi besök av en jättestor påfågel som spände upp sin vackra stjärt när Stina ville fotografera. Linslus.

Sedan tittade vi på apor från tre kontinenter, besökte en levande dinosaurie (!) och gick för att titta på delfiner. Allt detta tog i runda slängar tre timmar vilket bevisar födelen med skrivna ord och foton. Det går fortare än att promenera. Nu får ni titta.

Apa och Gorilla Bald eagle Bison Brookfield Zoo Dinosaurie Giraff Kamel Kanga and Roos Lejon Okapi Peacock Tiger

25 juni, 2013

En sista stund på stranden

Vår rundresa börjar ta slut. Om några timmar kommer vi till Monika och Joe i Chicago där vi ska stanna några dagar och umgås i mer verklighetsnära former. En slags inskolning till det vanliga livet kan man säga. Men innan dess stannar vi till i vår sista nya delstat på resan, Indiana. På stranden av Lake Michigan hittade vi en mysig lekplats med vacker utsikt och lagom stora utmaningar för våra klättertokiga ungar.

IndianaVille IndianaOlle

25 juni, 2013

Resa i Amishland

Amish horsecarriageDet första vi såg när vi körde in mot Amishstaden Centreville i Michigan var en svart hästkärra. Det kändes underbart genuint och äkta precis som i en Hollywodfilm. Men det var också den sista vi såg användas. Amishkulturen var definitivt levande men förstås anpassad till moderna tider.

Det första stoppet på vår lilla Amishtur var Yoders General Store. Utanför affären var det parkering för hästar och hästvagnar, inne i affären var det mörkt och svalt och en kille med vackert vitt skägg satt bakom en disk och sken upp när vi kom in. Vi hade inte tänkt handla något men miljön och stämningen fick oss att lämna affären med träleksaker och hemkokt sylt.

WagonsVi for vidare till en möbelsnickare som gjorde möbler av hela stockar. Kanske inte precis Norrgavel men det skulle passa i en jaktstuga hos Jan Guillou. Utanför honom stod två vackra vagnar istället för de amerikanska garageuppfarterna med två-tre bilar.

Därefter till en gaslampeupplyst livsmedelsaffär och sedan till den mer moderna grönsaksmarknaden där vi köpte otroligt gott hemkärnat smör. Amishsmör, kära vänner, det kan vara essensen av livet och meningen med universum.

Covered bridgeVi avslutade vårt besök vid en vacker täckt bro vilket fick oss att känna oss förflyttade till en vackrare tid, vackrare men långsammare – lite som hela amishkulturen. På vägen därifrån stannade vi och hjälpte en sköldpadda över vägen. Det kändes som en fin symbolik.

Amish turtle

24 juni, 2013

Round on the ends and high in the middle

ohio-state-flag_0Efter besöket i den stora motorstaden styrde vi kosan söderut för att snudda vid en extra delstat – vars namn utgörs av rubriken här ovan. Två saker hann vi uppleva där. Resans billigaste bensin och en vacker landsväg västerut. Sen svängde vi in i Michigan igen. Kortaste delstatsbesöket – bortsett från New Mexico – som vi behandlar efter principen ingen nämnd men ingen glömd.

24 juni, 2013

Detroitdrömmar och HotDogDan

Motown. Den amerikanska drömmen. Bilindustrins uppgång, fall, återkomst och kollaps. Chilidogs. Detroit, staden med den döda stadskärnan, de skrämmande höga arbetslöshetstalen och en enorm skuldsättning. Vi hade inte höga förväntningar när vi körde in igen i USA för att se den amerikanska industrialismens huvudstad.

Motown museumMen vi ville förstås gå på Motown Museum. Musiken som verkligen definierade en tidsepok och lyfte upp den amerikanska svarta musiken på världsscenen. Så vi började där. På en måndag. HALLÅ!!? Man ska inte gå på museer på måndagar. De är stängda då. Vi tog några foton utanför den världsberömda studion i New Center, Detroit och for in mot stan.

Downtown DetroitStina hade läst att stadskärnan skulle vara intressant att se eftersom den var en spökstad. Det var den. Skyskrapa efter skyskrapa stod tomma och förfallna, med krossade rutor och en air av hopplöshet kring sig.

Vi åkte då till LaFayette Avenue för att äta Detroits berömda chilidoggar, eller ”Coneys” som de kallas i Michigan. Vi gick in på American Coney Island och blev serverade av självaste Dans Dog DinerHotDogDan, mannen som drivit detta gatukök i över 40 år efter att ha tagit över efter sin morfar. Han var otroligt trevlig och satt å pratade med oss i säker 40 minuter. Han berättade om sitt liv, om restaurangen och om hur Detroit förfallit. Han var tveksam till att överlåta resturangen till sina barnbarn eftersom branschen är hård, men han var samtidigt löjligt stolt över att ha etablerat sig också i Las Vegas.

Korven var i ärlighetens namn inte värd att vara världsberömd, korvarna i Toronto var flera gånger bättre, men stämningen var unik och stoltheten över en enkel korv var påtaglig.

HotDogDan gav Olle och Ville varsin korvgubbemössa och oss alla fina minnen från en stad som annars mera skrämde bort än bjöd in. Vi bestämde oss för att fara vidare. Man ska lämna på topp.

23 juni, 2013

DogVille och Onkel Tom

Visst är det de stora städerna och de mer planerade besöken som utgör strukturen – skelettet – i vår resa. Men de finaste upplevelserna är de oväntade mötena och avstickarna till platser man inte hade en aning om att de fanns. Efter vårt besök i Toronto fick vi just några sådana ögonblick i sydvästra Ontario.

Vi tog först sikte på en liten by som hette Delhi. Av någon outgrundlig anledning hoppades vi på att hitta indisk mat där, men så var förstås inte fallet. Istället styrde vi om kosan mot Port Stanley, en liten fiskeby vid Lake Erie. På vägen dit började barnen skruva på sig och vi stannade vid ett litet musteri på vägen där de serverade hemgjord glass. De hade också en liten lekpark, och bäst av allt: En jättefin och snäll hund som vår hundtokige Ville kunde gosa och leka med.

DogVille 1DogVille 2

Uncle Toms CabinEfter att ha pratat med hundens ägarinna som var tyska som flyttat till Ontario i slutet av 90-talet åkte vi vidare. En skylt vid vägkanten överraskade oss – Uncle Toms Cabin SignUncle Tom’s Cabin Historic Site – och vi bestämde oss för att besöka detta lite udda museum. När vi kom fram var själva museet stäng, men gården med stugan och de historiska miljöerna var öppna. Vi fick en fin stund och inspiration till att lära oss mer om personen bakom romanfiguren Onkel Tom. Ur ett amerikanskt perspektiv är det förstås en viktig plats eftersom denna roman var en av de stora krafterna bakom abolisterna framväxt och därmed bidragande till det amerikanska inbördeskriget.

Port StanleyVi tog oss sedan vidare till Port Stanley som var en väldigt fin fiskeby, vi åt vår sena lunch där och for vidare till Windsor, en kanadensisk stad som i praktiken är en del av Detroit. Där avslutades dagen med indisk middag, visserligen inte i Delhi, men ändå.

22 juni, 2013

Korv, tåg och vila i Toronto

CN-towerToronto är en härlig mix av storstäder av olika kaliber. Även om det är en amerikansk mångmiljonstad finns här en modern europeisk puls och en lite mer avslappnad atmosfär än i exempelvis New York eller London. När vi kom fram var vi emellertid ganska resetrötta och vårt hotell, som egentligen var studentbostäder, kändes lockande. Därför stannade vi mest inne  och vilade ut första kvällen.

Dagen därpå tog vi en lång promenad mestadels i hällregn. Först stannade vi utanför vårt hotell, bakom stadshuset, där det fanns en liten lekplats, men den förlorade snabbt tjusningen när himlen föll ned över våra huvuden. Vi sprang in i en centralt belägen galleria och sökte skydd. Några inköp gjordes, bland annat av en AirPort Express eftersom hotellet inte bjöd på WiFi men väl fast internet. (Det visade sig sedan att de förbjudit WiFi på hotellet av säkerhetsskäl vilket gjorde inköpet lite överflödigt men det visste vi inte då.)

Dundas SquareVi promenerade förbi Dundas Square och sedan ner mot CN-tower. Utanför tornet åt vi, på rekommendation av Stefan,  italian hotdogs med otroligt smarriga tillbehör. Sannolikt bästa korven på resan! Men det var inte den bästa upplevelsen på denna promenad. Lite söder om CN-tower låg en park anlagd i Torontos gamla rangerbangård. Där gick nu en minijärnväg med ett äkta ånglok. Stina och ungarna sprang för att köpa biljetter och deras lyckliga resa kan du följa nedan:

Glenn Gould TorontoEfter detta promenerade vi genom Torontos stora järnvägsstation, och sedan till Världens Största Bokhandel – nåja.. – för att avsluta dagen med en trevlig koreansk middag. Toronto gav mersmak och ett återbesök är alls inte otänkbart.

21 juni, 2013

Exil-midsommar i Niagara Falls

På midsommaraftons förmiddag lämnade vi vårt motel i Farmington med sköldpaddan som Olle hela tiden undrade om den verkligen var levande. Vi hade lite bråttom eftersom vi skulle hämta farfar i tid till midsommarlunchen. Halv tolv körde vi in i Niagara Falls, USA, och hämtade upp Torgny som satt å läste vid motelpoolen.

Eftersom motellet i Farmington saknade mikro kunde vi aldrig pröva om det går att koka potatis i mikro. Istället fick vi åka till närmsta snabbköp för att införskaffa knäckebröd. Knäcke var det väl inte i klassisk bemärkelse, men flatbread med vitlök visade sig funka utmärkt ändå. Och snabbköpet erbjöd, utöver italian och turkish style, swedish style meetballs dagen till ära .

Canadian Fort KnoxSålunda färdigprovianterade åkte vi över bron till Kanada, där en nitisk passkontrollant släppte in oss efter att ha frågat minst lika många frågor som vid vår inresa till USA. Fallen var imponerande från bron, men vi var främst intresserade av vår midsommarlunch. Man vet ju vad som är viktigt.

Vi hittade en parkeringsplats intill parken invid fallen och dukade upp: inlagd sill, matjessill, senapssill och dillsill, rökt lax och gravad lax, hovmästarsås, köttbullar o skinka till barnen, knäckebröd och lagrad ost av prästtyp. Smör, gräddfil, gräslök, öl, (okryddat) brännvin och fyra liter jordgubbar, varav hälften Midsommarpicnic i Niagara Fallsamishproducerade och läckert söta, gjorde vårt midsommarbord så perfekt man kan begära i exil. Stort tack till IKEA i Washington!

Det var sanslöst gott!

Maid of the MistEfter lunchen var vi härligt dästa när vi belåtna promenerade längs niagarafallens dånande vattenmassor, och mättnaden höll i sig hela vägen till Toronto där vi avslutade den ljusa midsommarkvällen med en knäckemacka med lax o Philadelphiaost, samt resterande av jordgubbarna. Glad midsommar!

 

20 juni, 2013

Briljanta burgare i Brattleboro

Bridge to BrattleboroHelt hänförda av den vackra vägen vi valt genom New Hampshire kom vi fram till två lite skraltiga järnbroar över Connecticut River som skulle föra oss in i en av resans charmigaste småstäder, Brattleboro. Railroad Crossing BrattleboroPrecis efter att de två broarna var passerade fick vi stanna vid en synnerligen skyltbemängd järnvägsövergång för att ett stort silverfärgat passagerartåg från Amtrak skulle passera. Så vi tittade oss lite omkring och precis till höger om där vi stod låg ett microbryggeri med restaurang – Whetstone Station. Dit ville Stina gå, helt övertygad om att View from biergarten Whetstone Station Brattleboroutsikten skulle vara fantastisk. Magnus var mer tveksam och vill åka in mot centrum. Stina fick som hon ville.

Så in till restaurangen som visade sig vara full på nedervåningen så vi blev hänvisade till deras ”Biergarten” på övervåningen. Det visade sig vara en terasservering med fullständigt hänförande utsikt över floden. Servicen på stället var snabb, trevlig och effektiv så innan vi visste ordet av hade vi beställt både förrätt – i form av friterad brie med mangosalsa – och huvudrätt – olika sorters hamburgare. Hamburgarna visade sig vara några av resans absolut bästa. Och det ska sägas om bugare och USA att visserligen serverar alla dem, men det är få restauranger eller diners som får till denna amerikanska nationalrätt.

Fried Brie and Burger at Whetstone Station

Magnus försökte också beställa in deras eget öl, men eftersom de hade som princip att bara hålla ett eget öl i taget i sina tappar och det tagit slut dagen innan fanns det bara öl från andra microbryggerier i trakten. Det fick gå och Magnus fick en fullständigt lysande IPA att smutta på till lunch.

O o V i Brattleboro

Vi njöt i solskenet. Barnen höll sig osedvanligt lugna och inget jobbigare inträffade än ett par välta glas. Så snudd på perfekt en småbarnslunch kan tänkas bli. Brattleboro by carDärmed seglade Brattleboro,Vermont upp som en av de bästa platserna på vår resa. Dessutom visade det sig att staden hade ett helt fantastiskt sött stenstadscentrum. Många affärer, kulturevenemang och restauranger. Fast riktigt vad de lever på i stan begrep vi aldrig. Vi körde vidare.

 

 

 

20 juni, 2013

Drive in movie

Vi fortsatte längs småvägar som tog oss till Northfield, Massachusetts. En otroligt fin liten by med fyra kyrkor, några affärer och enormt vackra hus längs vägen. Men det bästa kom sist. Sekunderna efter att vi kört över delstatsgränsen in i New Hampshire hittade vi det mest amerikanska man kan tänka sig: en drive-in-bio!

Alone in the drivein

twostate drivein northfield

 

 

Northfield Drive-in theater var jättestor, minst 200 platser. Vi parkerade och väntade på att filmen skulle börja, men antagligen var vi lite tidiga för duken förblev vit. Enligt uppgift är bion den enda som sträcker sig över två delstater och en biokändis från Lasse Hallströms filmatisering av Ciderhusreglerna.