Arkiv | Kanada/Ontario RSS feed for this section
23 juni, 2013

DogVille och Onkel Tom

Visst är det de stora städerna och de mer planerade besöken som utgör strukturen – skelettet – i vår resa. Men de finaste upplevelserna är de oväntade mötena och avstickarna till platser man inte hade en aning om att de fanns. Efter vårt besök i Toronto fick vi just några sådana ögonblick i sydvästra Ontario.

Vi tog först sikte på en liten by som hette Delhi. Av någon outgrundlig anledning hoppades vi på att hitta indisk mat där, men så var förstås inte fallet. Istället styrde vi om kosan mot Port Stanley, en liten fiskeby vid Lake Erie. På vägen dit började barnen skruva på sig och vi stannade vid ett litet musteri på vägen där de serverade hemgjord glass. De hade också en liten lekpark, och bäst av allt: En jättefin och snäll hund som vår hundtokige Ville kunde gosa och leka med.

DogVille 1DogVille 2

Uncle Toms CabinEfter att ha pratat med hundens ägarinna som var tyska som flyttat till Ontario i slutet av 90-talet åkte vi vidare. En skylt vid vägkanten överraskade oss – Uncle Toms Cabin SignUncle Tom’s Cabin Historic Site – och vi bestämde oss för att besöka detta lite udda museum. När vi kom fram var själva museet stäng, men gården med stugan och de historiska miljöerna var öppna. Vi fick en fin stund och inspiration till att lära oss mer om personen bakom romanfiguren Onkel Tom. Ur ett amerikanskt perspektiv är det förstås en viktig plats eftersom denna roman var en av de stora krafterna bakom abolisterna framväxt och därmed bidragande till det amerikanska inbördeskriget.

Port StanleyVi tog oss sedan vidare till Port Stanley som var en väldigt fin fiskeby, vi åt vår sena lunch där och for vidare till Windsor, en kanadensisk stad som i praktiken är en del av Detroit. Där avslutades dagen med indisk middag, visserligen inte i Delhi, men ändå.

22 juni, 2013

Korv, tåg och vila i Toronto

CN-towerToronto är en härlig mix av storstäder av olika kaliber. Även om det är en amerikansk mångmiljonstad finns här en modern europeisk puls och en lite mer avslappnad atmosfär än i exempelvis New York eller London. När vi kom fram var vi emellertid ganska resetrötta och vårt hotell, som egentligen var studentbostäder, kändes lockande. Därför stannade vi mest inne  och vilade ut första kvällen.

Dagen därpå tog vi en lång promenad mestadels i hällregn. Först stannade vi utanför vårt hotell, bakom stadshuset, där det fanns en liten lekplats, men den förlorade snabbt tjusningen när himlen föll ned över våra huvuden. Vi sprang in i en centralt belägen galleria och sökte skydd. Några inköp gjordes, bland annat av en AirPort Express eftersom hotellet inte bjöd på WiFi men väl fast internet. (Det visade sig sedan att de förbjudit WiFi på hotellet av säkerhetsskäl vilket gjorde inköpet lite överflödigt men det visste vi inte då.)

Dundas SquareVi promenerade förbi Dundas Square och sedan ner mot CN-tower. Utanför tornet åt vi, på rekommendation av Stefan,  italian hotdogs med otroligt smarriga tillbehör. Sannolikt bästa korven på resan! Men det var inte den bästa upplevelsen på denna promenad. Lite söder om CN-tower låg en park anlagd i Torontos gamla rangerbangård. Där gick nu en minijärnväg med ett äkta ånglok. Stina och ungarna sprang för att köpa biljetter och deras lyckliga resa kan du följa nedan:

Glenn Gould TorontoEfter detta promenerade vi genom Torontos stora järnvägsstation, och sedan till Världens Största Bokhandel – nåja.. – för att avsluta dagen med en trevlig koreansk middag. Toronto gav mersmak och ett återbesök är alls inte otänkbart.

21 juni, 2013

Exil-midsommar i Niagara Falls

På midsommaraftons förmiddag lämnade vi vårt motel i Farmington med sköldpaddan som Olle hela tiden undrade om den verkligen var levande. Vi hade lite bråttom eftersom vi skulle hämta farfar i tid till midsommarlunchen. Halv tolv körde vi in i Niagara Falls, USA, och hämtade upp Torgny som satt å läste vid motelpoolen.

Eftersom motellet i Farmington saknade mikro kunde vi aldrig pröva om det går att koka potatis i mikro. Istället fick vi åka till närmsta snabbköp för att införskaffa knäckebröd. Knäcke var det väl inte i klassisk bemärkelse, men flatbread med vitlök visade sig funka utmärkt ändå. Och snabbköpet erbjöd, utöver italian och turkish style, swedish style meetballs dagen till ära .

Canadian Fort KnoxSålunda färdigprovianterade åkte vi över bron till Kanada, där en nitisk passkontrollant släppte in oss efter att ha frågat minst lika många frågor som vid vår inresa till USA. Fallen var imponerande från bron, men vi var främst intresserade av vår midsommarlunch. Man vet ju vad som är viktigt.

Vi hittade en parkeringsplats intill parken invid fallen och dukade upp: inlagd sill, matjessill, senapssill och dillsill, rökt lax och gravad lax, hovmästarsås, köttbullar o skinka till barnen, knäckebröd och lagrad ost av prästtyp. Smör, gräddfil, gräslök, öl, (okryddat) brännvin och fyra liter jordgubbar, varav hälften Midsommarpicnic i Niagara Fallsamishproducerade och läckert söta, gjorde vårt midsommarbord så perfekt man kan begära i exil. Stort tack till IKEA i Washington!

Det var sanslöst gott!

Maid of the MistEfter lunchen var vi härligt dästa när vi belåtna promenerade längs niagarafallens dånande vattenmassor, och mättnaden höll i sig hela vägen till Toronto där vi avslutade den ljusa midsommarkvällen med en knäckemacka med lax o Philadelphiaost, samt resterande av jordgubbarna. Glad midsommar!

 

20 juni, 2013

Torgny prövar livet som emigrant

niagara fallsGårdagens ”hemfärd” tillbaka till USA från Toronto – efter att ha mött den yngre sonen och hans familj – gav en liten (ja, jag erkänner direkt – mycket, mycket, mycket liten) smak av de amerikanska nybyggarnas vedermödor.

 Först en  lång vandring från Stefans hotell till järnvägstationen i kraftig eftemiddagsträngsel påfylld av mängder av skolresebarn (à la emigranternas vandring  på Sillgatan i Göteborg)
Sedan instängd i ett hörn på ett smockfullt och mycket skakigt  förortståg utan luftkonditionering (som att vara under däck på ett skepp över Atlanten) mot Burlington.
Därefter en bussfärd från Burlington till Niagara Falls. Bussen hade AC, men stolarna hade de hårdaste sätena och de mest upprättstående ryggstöd jag  överhuvudtaget upplevt. (Det var som att sitta i en prärievagn på en hård träbotten och luta ryggen mot en upprättstående vagnssida).
På en liten – av mig medhavd – karta visas att bussens slutstation i Niagara Falls är ca 500 meter från en bro.  500 meter + en brolängds promenad – sen framme!! Lätt som en plätt!!!! Om det hade varit rätt bro  –  ja!
Nej, gränsövergången sker på en bro som ligger ca 3 kilometer från ”bussbron” (som egentligen är en järnvägsbro). Nå, det är bara att börja gå!
Och en mer oländig terräng än en trottoar på den amerikanska kontinenten är svår att uppbringa.
7 meter (ja, jag mätte) av den trottoar jag gick på var nyanlagd med slät betong, resten var en slumpmässig variation av potthål, sprickor, snedheter,  vassa kanter, snåriga växter och andra tänkbara och otänkbara hinder.
Efter att sedan ha fått betala ”utträde” ur Kanada  (visserligen bara 50 cent – men ändå) väntar en belöning. Väl ute på bron ser man Niagarafallen, som med kraft och i solnedgångsljus vittnar om något nytt och vackert.
På andra sidan väntar nya prövningar likt emigranterna vid Ellis Island. In i en kur. Ett anslag uppmanar: Stå still, tills Du blir kallad!
Man är ensam! Man står still! Man väntar! Man väntar! Man väntar! Man blir – till slut – kallad!  (Den lika ensamme officiella representanten för USA på andra sidan den stängda dörren tycker att naglarna nog får betraktas som färdigpetade.)
Man tilltalas: Varifrån kommer du? Varför är du här ? När ska du åka hem? Kan du bevisa att du inte är terrorist? (När slutade du slå din fru?)
Titta i passet. Titta i passet en gång till. Vänd passet! Väg passet i handen. Titta i passet igen.  Tid förflyter. Mer tid förflyter!
OK!  Welcome to USA!
Inne!
Idag vilar jag ut!
I morgon är en ny dag.
19 juni, 2013

Fler i familjen nu i Amerika

StefanstinaellisEfter en dagslång ritt västerut med järnhäst och en kylig natt vid tevens tynande ljus så fick jag då slutligen tag på dom – sonen Stefan, sonhustrun Stina (kallad Stina 2.0), och favoritsondottern Ellis. Märkligt nog såg de nästan likadana ut som när vi senast sågs för länge, länge sedan (ca 6 veckor).

De kom över slätten vid de stora fallen i en täckt prärievagn dragna av ett knappt 100-tal hästar (i en Toyota för att vara mera precis).

Efter en gemensam lunch med berättelser om vad som hänt sen sist (se tidigare blogginlägg), besök på en factory outlet som låg strax intill det motell jag bott i, men som hittades först efter att vi ha återvänt till kanadensiska gränsen för att följa given vägbeskrivning (en omväg på 2-3 mil – men vi fick i alla fall se USA-delen av Niagara falls) åkte vi genom passkontrollen till Kanadasidan för att betitta fallen. De var Imponerande – särskilt det kanadensiska Horse Shoe fallet

Sen till Toronto i kvällsmörker!