Arkiv | New Jersey RSS feed for this section
15 juni, 2013

In och ut ur Manhattan

NJ TurnpikeKanske var det de sextonfiliga motorvägarna. Kanske var det det faktum att trafiken på de sextonfiliga motorvägarna knappt rörde sig eller att man började få nackspärr när man tittade efter hustaken. Kanske var det det faktum att Stina glatt utropade att ”nu måste jag väl ändå få ta stående bilder?”. Men det var väldigt uppenbart att vi var i New York. Det är lätt att köra fel här, men svårt att köra vilse.

Med vår nya Chevrolet Suburban – en bil vi redan provåkt hos Jan och Anita – åkte vi i alla fall in i Manhattan. Vi var egentligen på väg till Brooklyn och ett motel vi bokat där, men nånting i stan skulle vi väl hinna med? Så vi siktade på MoMA, Museum of Modern Art. Men trafiken gick lååååååångsaaaaaaamt. Vid Bryan Park försökte vi parkera när vi hittade en lucka, men det var bara för kommersiella bilar så barnen och de två herrarna lastades ut och Stina fortsatte i jakt på ett parkeringsgarage. Vi andra gick till museet.

Stina kom fram en timma senare till museientrén, oparkerad och lätt stressad av trafiken. Men precis vid MoMA fanns en svindyr valetparking-garage. Vi tog det.

MoMA gardenLite av pengarna vi nyss förlorat tjänade vi in på att det var fredag kväll och fri entré på museet. Torgny satte sig på museigården och vi andra tog en sväng bland gallerierna tills Ville tröttnade och tydligt sa ifrån att nu var det dags att gå. Så vi gick.

Vi hoppade i bilen och åkte över till Brooklyn. Vi hade tre kilometer av Manhattan kvar att köra, det tog 50 minuter. Sen åkte vi över Queenboro bridge eller59th bridge 59th Street bridge – för den som gillar sin Simon and Garfunkel – och kände oss ganska ”groovy” när farten ökade till hisnande 13 mph.

Mrs Bates o jagDet tog en timma och 45 minuter att åka en och halv mil, men sen var vi framme vid motellet vi Utica Avenue i Brooklyn. Killen innanför den inglasade receptionen så inte ut som Norman Bates. Dags att sova.

14 juni, 2013

Ajö husbil

Husbilen insideTorsdagskvällen i Jersey City bjöd på hällregn men det gjorde detsamma eftersom kvällen ändå skulle ägnas åt packning och städning. På en månad har vårt bagage vuxit till dubbel storlek och spritt ut sig på var enda av husbilens begränsade kvadratcentimetrar.

Vid midnatt var husbilens i allafall riktigt fin och såg ut som att en ny familj skulle kunna flytta in.

Fredagsmorgonen klev vi upp vid sex och åkte söderut till Newarks flygplats för att hämta vår nya bil, en Chevrolet Suburban, som faktiskt lyckades svälja hela vårt bagage och som det efter en god stunds arbete till slut gick att montera två barnstolar i.

Vi delade upp oss i två team och vi i det bakre teamet sa: -Follow that car, och gav oss ut på husbilsjakt i morgontrafiken.  Vi lyckades någorlunda och kom fram till El Monte RV:s New Yorkkontor. Efter en timmes dividerande om rådjursskador och försvunna navkapslar  fick vi ta ajö av vårt hem, lite oroade över hur barnen skulle gilla att bila utan kylskåp och toa. Men det blev ganska osentimentalt och barnen trivdes nog nästan bättre i den nya bilen, där Olle fick bättre utsikt och såg fram emot att bo på hotell. I vår nya skepnad åkte vi vidare in mot NYC.

13 juni, 2013

Spåren av Sandy

rasat husVi åkte norrut längs kusten från Atlantic city och insåg snabbt att detta var Sandydrabbat land. Kustremsan var på sina håll inte bredare än en tomt på vardera sidan vägen. Överallt såg vi hus som rasat och pågående byggen. Hela boardwalken i Seaside heights hade spolats iväg och höll nu på att byggas upp igen. De flesta restauranger var fortfarande stängda i väntan på renovering, men vi hittade en liten italiensk restaurang som funnits där sedan 1953 och klarat sig.

 

Stina i AtlantenNirmandy beach var resans hittills vackraste strand. Sanddynerna böljade och löstes upp i diset i horisonten. Atlanten bjöd på stora vågor och barnen ville inte bada, men Magnus och Stina doppade i resans tredje hav. Atlanten kändes som hemma och vi tänkte på Sverige på andra sidan.

 

 

13 juni, 2013

Atlantic City i hällregn

Welcome to ACAtlantic City är östkustens lite mer modest svar på Las Vegas. Men de har en världsberömd boardwalk och vacker atlantkust så visst var detta värt ett besök? Jodå, det var fint, eller rättare sagt, det kunde varit fint. När vi kom fram han vi inte mer än hitta en någorlunda välplacerad parkeringsplats några hundra meter från boardwalken förrän folk började bete sig underligt. Parkeringsvakten vi just betalt till sprang iväg som värsta Usain Bolt. Vi tittade ut ur bilens sidofönster samtidigt som de första dropparna regn började falla. Snart föll himlen ner över våra huvuden. Ett gigantiskt oväder drog in över stan och vi var oroliga att vi inte skulle hinna se något alls. Men.

IMG_2560Det. Finns. Inget. Dåligt. Väder. Det. Finns. Bara. Dåliga. Kläder.

Efter att ha stärkt oss med kaffe och te bestämde sig Magnus och Stina för att trotsa vädrets makter tillsammans med Ville. Vi tog på oss regnställ och gick ut på boardwalken. Det var som att kombinera Santa Cruz med Las Vegas. Bara lite större Santa Cruz och lite mindre Vegas.

IMG_2590Så vi ville titta på Atlantkusten men så fort vi närmade oss sandstranden så började livvakterna skrika och säga att det är farligt på grund av vädret. Detta trots att det slutat regna. Likaså blev vi stoppade från att gå ut på nöjespirarna. Så vi gick in ett kasino och konstaterade att därinne var det lugnt och skönt. Inte alls som Vegas även om miljöerna var snudd på identiska.

Så vi gick tillbaka till husbilen med ännu en ikonisk amerikansk miljö avverkad lite halvdant. Här kommer lite passande musik till denna bloggning.

12 juni, 2013

Streets of Philadephia

Carpenters HousePhiladelphiaklotVår startpunkt för onsdagens utflykt till Philadelphia var den lilla orten Clarksboro i New Jersey. Där fick vi tipset att undvika att åka in till stan med husbilen utan istället parkera vid en infartsparkering och ta tåget in till stan. Så för ovanlighetens skull åkte vi kollektivtrafik och landade mitt i det historiska Philadelphia, med Liberty Bell, och Independence Hall bara runt hörnet från tågstationen där vi gick av. Vi gick snabbt igenom det historiska distriktet och konstaterade att kön till bronsklockan var alldeles för lång för att vi skulle orka vänta på den.

Becuna passageIstället gick vi återigen på jakt efter Kalmar Nyckel, denna gång vid Penn’s landing. Inte hittade vi den, men istället hittade vi ubåten USS Becuna från andra världskriget som låg där bredvid USS Olympia, en kryssare från förra sekelskiftet. Vi besökte båda och Olle tyckte det var roligt att krypa genom de små skottdörrarna i ubåten och springa upp och ner för lejdarna på kryssaren. Vissa föräldrar, inga namn, hade lite svårare att ta sig genom dörrarna i ubåten och hamnade då och då på efterkälken.

Sen bet hungern till, vi gick in på det närbelägna och sammanhörande sjöhistoriska museet och fick varsin glass som nödproviant. Sen gick vi tillbaka mot stan förbi den klassiska restaurangen City Tavern och istället till baren Rotten Ralphs i närheten med utebord och där Stina fick pröva en Philly Cheese Steak. En brödbit med hackat kött och löjligt mycket ost.

Rocky stepsDärefter promenerade vi till Constitution Center, som var lite väl dyrt för oss så vi bestämde oss för att roa oss gratis istället och åkte iväg till konstmuseet vars trappor är berömda för den fiktiva boxaren Rockys besvär med att ta sig upp för dem. Det var inte fullt så jobbig som man kunde tro. Magnus och Olle sprang upp. PhiladephiaVilket Magnus firade med segerdans, men Olle mest fnös åt och ville inte låta sig fotograferas.

Från museet och Rockystatyn promenerade vi sedan till JFK Plaza och tog tunnelbanan till vårt förortståg. Vi åkte hem till husbilen, trygga i förvissningen att vi gjort det mest viktiga i just Philadelphia. Men det var en trevlig stad, kanske rent av värt ett besök igen?

 

12 juni, 2013

Delaware eller Jakten på Nya Sverige

Vår första stad i Delaware var Middletown, där vi stannade på Walmart för att fylla på pysselförrådet. Det visar sig nämligen att Walmart har en fantastisk hobbyavdelning med allt man kan önska sig i form av färger, papper, pärlor, garn etc. För Olle är det toppen och för Stina har det inneburit att resesällskapet snart kan utökas med en amigurumi (ett virkat gosedjur).

Sålunda provianterade åkte vi vidare till gamla svenskbygder längs Delawarefloden. Vårt mål var Fort Christina i en inte alltför glamorös del av nuvarande Wilmington där svenskarna landsteg 1638. En kopia av Kalmar nyckel, det fartyg med vilket man korsade Atlanten med, skulle finnas nere i hamnen enligt ett TV-program Stina sett.

Fort Christina monument

Kalmar Nyckel Mural

 

 

 

 

 

 

Parken med Delawaremonumentet var tyvärr låst, men från floden kunde Magnus ändå få en bild av monumentet. Kalmar nyckel var ute till sjöss, så vi fick nöja oss med att se en båt som svenske kungen skänkt och den tomt där man planerar att uppföra ett nytt museum.

kingslaunch

Kalmar Nyckel Shipyard