Etikettarkiv djupa södern
7 juni, 2013

När Olle mötte Ollie

Ollie rides shotgunVi körde av vägen till en rastplats direkt efter att vi kommit in i South Carolina. När vi drack kaffe i bilen knackade det på rutan och en mamma undrade om hennes son fick ställa en fråga till oss. Frågan löd: – Får jag komma in och titta i er husbil? Otroligt pinsamt tyckte mamman, men kul tyckte vi och bjöd in hela familjen.

Det visade sig att pojken var 4 år och hette Ollie. Han var uppenbar RV-fantast. Han blev otroligt imponerad av sängen ovanför förarplatsen och av att bilen har ett badrum. Ville and SageHan tittade runt i husbilens alla skrymslen och vrår tillsammans med sin syster Sage.

Ollie on top of a RVTill slut fick Ollie klättra upp på taket längst bak i bilen. Ett härligt leende spred sig när han blickade ut över nejden.

Olle blev jätteglad över att ha hittat en kompis och visade Ollie leksakshusbilen och sin nya dinosauriejärnväg. Tyvärr blev Olle så engagerad att han snubblade på asfalten och fick sitt livs första skrubbsår på knät. Han var nästan otröstlig, men blev lite tröstad av den burk med kakor vi fick som present.

When Olle met Ollie

 

 

7 juni, 2013

Comfort food på Mary Mac’s Tearoom

Det är något tryggt och enkelt med sydstaternas mat. Den är inte särskilt variationsrik, den är inte vacker och en är absolut inte pretentiös. Men den är god, präktig och mäktig.

mary macUnder vårt besök i Atlanta gick vi för att äta på en av sydstatsmatens verkliga fyrbåkar – Mary Mac’s Tearoom i Atlanta. (Tack Jenny!) Terummen var efter kriget ganska enkla restauranger som startades av änkor som ett sätt att försörja sig. Uttrycket tearoom, kändes av någon anledning mer respektabelt än restaurang och spred sig snabbt men teet som serveras här är i första hand sweetened tea, alltså sött iste som dricks över hela sydstaterna som måltidsdryck.

mary macs menuIdag är det bara Mary Mac’s tearoom som finns kvar i Atlanta och de fortsätter servera mat enligt sydstatskonceptet ”meat and three”, en huvudingrediens och tre sidordrar. Men i ärlighetens namn – vilket jag är lite tacksam för  – så var det bara två sidordrar som ingick. Detta fick man välja från en mycket omfattande meny och själv skriva ner på ett beställningsblock som man gav till kyparen vid bordet.

bbq-chicken two sidesStina beställde BBQ-kyckling med friterade gröna tomater och tomatpaj. Kyckling är standardmat i sydstaterna, gärna friterad. Men helt lyckad har vi inte fått den många gånger. Ofta är den lite överstekt torr och trådig. På Mary Mac’s så var den till gränsen till för torr, men det kompenserades av en saftig bbq-glasering.

fried green tomatoDe stekta gröna tomaterna trodde vi skulle bli en höjdare eftersom det finns en hel film som heter så. Men.. nja.. de är duktiga på att göra frityrsmet här, men frityrsmet är inte allt och innehållet var helt enkelt inte särskilt smakrikt.

Tomatpajen däremot, my oh my, den var en höjdare. En perfekt smakkombination av sauterad lök, mogna tomater och ost. Faktum var att den var så god att den motiverade inköpet av ställets kokbok för $27.

porkchops sweet corn baked spudSjälv beställde jag fläskkotletter med bakad potatis och sweet corn. Det var lite fegt och jag ångrar mig efteråt. En bakad potatis är liksom bakad potatis – var än man kommer i världen. Fläskkotletter likaså. Dessutom är det svårt att få en saftig kotlett på restaurang, de blir lätt torra det vet jag av erfarenhet och så var fallet också här. Men grillmönstret var riktigt vackert.

Sweet Corn däremot – oh mama – den får de till. Den sötatste majs nerkokt med mycket smör, salt och lite mjölk till något som nästan, men inte riktigt, får konsistens av gröt. Det är jättegott och något jag ska försöka åstadkomma hemmavid vid sommarens grillningar.

7 juni, 2013

Coca Cola City

PembertonCocaColaVi vaknade relativt tidigt till doften av nybakta frallor (som Magnus bakade). Äntligen riktigt jästbröd! Efter snabbfrukost med fralla o kaffe åkte vi direkt efter morgonrusningen in till stan. Atlanta bjuder på många nöjen, bl a CNN, världens största akvarium, zoo med pandor, Martin Luther King etc. Men för att verkligen uppleva det genuint amerikanska föll vårt val på Coca Cola-museet.

ValvetOch det var verkligen amerikanskt, så amerikanskt att det redan efter ett par minuter stod oss upp i halsen och vi kände ”aldrig mer coca cola”. Det började med en introduktion för en större grupp med lätt hallelujastämning inför coca cola, en obegriplig film och till sist en visning av det allra heligaste, valvet där det hemliga receptet förvaras. Allt med mycket retorik och minimalt informationsinnehåll. Sen gick vi till fabriken där colan hälls på flaska i ultrarapid och till 4D-filmen.


DrickaBehållningen var nog ändå smakstationerna där man kunde prova produkter från hela världen. Olle fastnade för amerikansk jordgubbsfanta och koreansk en spriteliknande läsk. Lågvattenligan toppades av Fruit Punch och Coca Cola vanilj. Bäst av allt till slut var det vanliga vattnet.

 

CentennialparkBarnens bästa upplevelse fick de utanför museet i olympic centennial i lekparken, som dessutom bjöd föräldrarna på fritt wifi.

 

 

6 juni, 2013

Hos Rosa Parks i Montgomery

Rosa Park Montgomery Alabama Så här i retrospektiv så känns det väldigt bra att vi ägnade en stor del av den svenska nationaldagen till mänskliga rättigheter. I morse var det ju inte så att vi kom ihåg att Sverige förväntades drabbas av nationalistisk yra. Men vi har på olika sätt blivit påminda och förstås viftat lite mentalt med våra själars blågula flaggor.

Vi startade vår morgon på en RV-park i Owasa söder om Montgomery och körde sedan in en timme till Alabamas huvudstad. Här utspelades 1955, som ni säkert alla känner till, de händelser som ledde fram till de första riktigt stora framstegen för de svarta amerikanernas rättigheter. Rosa Parks, en kvinna i fyrtioårsåldern vägrar överge sin plats på bussen till en vit man. At Rosa Parks MuseumHon blir arresterad, det svarta samhället svarar med en bussbojkott och ett drygt år senare faller de första domarna som underkänner rasdiskriminerande lagstiftning.

Här kliver också Martin Luther King, Jr. fram som en stor och viktig ledare för medborgarrättsrörelsen i USA och världen.

Det mod och den envishet som visades upp i Montgomery under slutet av femtiotalet har befriat miljoner människor. Det är ett mänskligt storverk och något jag gärna berättar om, om och om igen för mina grabbar.

Victory ride

Om själva museet kan väl sägas att det var litet men väldigt effektivt. Besöket inleddes med en obligatorisk bakgrundsfilm och sedan fick man gå in i ett rum där hela bussincidenten utspelade sig på film i den buss som Rosa Parks faktiskt var i. (Svårt att förklara och man fick inte ta foton, men det var väldigt cool.) Sedan följde några mer vanliga utställingsrum där man kunde följa bussbojkottens utveckling, Pastor Kings framväxt som ledare, domstolsförhandlingarna och slutligen segern över segregationslagstiftningen.

Montgomery CapitolMontgomery var också en fin stad, med mycket historiska byggnader. Inte minst det Vita Hus varifrån Konfederationen styrdes under Amerikanska inbördeskriget. Men det var löjligt mycket rödljus i stan och eftersom amerikanska trafikplanerare aldrig hört talas om att programmera ljusen med ”grön våg” så fick man stanna i varenda gatkorsning.

I morgon blir det Atlanta, Coca Cola, CNN, mer doktor King å vad vi annars kan tänkas få för oss.

5 juni, 2013

Stora dopparedagen

Long Beach, MississippiEtt av resans uttalade mål har varit att bada vid USA:s samtliga tre kuster. Stilla Havskusten avverkade vi vid Malibu och nu var det dags för Mexikanska golfen. Så vi satte fart mot Biloxi i södra delen av delstaten Mississipi och vid den vackra kusten vid Gulfport – Long Beach – kunde vi inte hålla oss längre. Vi körde in till vägkanten med husbilen och Magnus i Long BeachMagnus skickades ut för att kolla att man fick bada och att det var bra på alla andra sätt.

Det var det. Möjligtvis med det lilla abret att vattnet var rätt brunt här i Mississippi Sound. Men det var härligt varmt när vi hoppade i. Sen doppade vi huvudet och insåg att vi inte alls badade i Mexikanska golfen. Detta vatten var sött. Sötare än i Östersjön. Vi badade helt uppenbarligen i Mississippi, vilket förstås också förklarade den bruna jordiga färgen på vattnet.

Olle at Long Beach, Mississippi

Efter snabbt rådslag beslöts att rätt måste vara rätt och ska man bada i ett hav så ska man inte bad i en flod. Vi lade snabbt om reseplaneringen och inkorporerade en ny delstat i den. Florida.

Pensacola Beach, FloridaI kanten på Floridas ”panhandle” – kastrullhandtag – ligger Pensacola. Staden med flygskolan i Top Gun. Dit tog vi nu sikte och adderade därmed några tiotals mil extra till vår tänkta väg. Vad gör man inte för att åstadkomma måluppfyllelse?

Men först åt vi middag i Long Beach och bjöds på riktigt bra skaldjurssallader. Tja, inte till Torgny då, han har nämligen gått och kärat ner sig helt i de amerikanska bönorna – baked beans – som här serverades med korv med kraftig röksmak.

Allt nog och emedan… Vi tog oss till Pensacola så snabbt vi kunde och fram emot sen eftermiddag betalade vi en dollar vid Pensacola Beachs vägtull och körde fram till närmaste strand. Här rullade kraftiga vågor in och dånade när de slog in mot stranden. Våra badankor till söner blev faktiskt lite tveksamma och vi höll i varandra när vi gick i vattnet.

Stina i PensacolaÅ det var faktiskt lite läskigt. Kraften var stor i vågorna. Det var lite kallare än i Mississippi. Men Magnus och Stina formligen Olle i Pensacolaälskade badet här. Man kunde hoppa i vågorna, surfa på magen på väg in och det smakade hav och salt i munnen.

Olle fick en rejäl körare av en våg och blev lite rädd, men kom snabbt igen och fortsatte bada med Magnus. Men strandens alla snäckor lockade också och han lade grunden till en fin samling som nu förvaras i en burk i husbilen.

Torgny och Ville i Pensacola BeachFarfar och Ville tyckte också att det var skönast på stranden och hade det mysigt tillsammans. Ville älskade verkligen att gräva i den kritvita mjuka och fina sanden.

Life Guard Truck PensacolaNär badandet var över kom strandens livvakt körande i sin bil. Hon stannade för att ge oss en liten möjlighet att känna oss som om vi var med i ett avsnitt av Bay Watch – Floridaversionen.

Detta var verkligen en dopparedag vi kommer minnas med förtjusning på julafton.

5 juni, 2013

Big Easy and all that jazz

Poolen hos French Quarters RV ParkDet var sent på kvällen när vi kom till New Orleans, sent och mörkt och vi hade problem att hitta till den centralt belägna RV-parken. Därigenom fick vi en liten sightseeingtur genom områden av Big Easy som uppenbarligen inte hade hämtat sig från Katrina. Det såg sorgligt ut  med rader av rader av gamla fina trähus som stod övergivna och sönderslagna.

Till slut kom vi i alla fall fram till den mysiga och dyra RV-parken som hade byggt upp en liten replika av ett French Quarter-kvarter som expedition och med en pool inne på gården. Den poolen räddade upp en lång resedag som hade tärt på humöret hos alla, men i vattnet återkom krafterna och vi badade till sent sent på kvällen.

Camellia_rillIMG_3804Morgonen därpå var det dags för att göra lite hårdturism. Vi gick ner till French Quarter, tittade på Bourbon street som med sina porr och sexklubbar mest kändes sjabbig. Resten av FQ var däremot väldigt fint. Vi brunchade på Camellia Grills FQ-filial och vandrade sedan ut i den extremt fuktiga värmen.

I French Market tog vi en glass och småshoppade. Vi tittade på Frenchman street som växer fram som ett lite mysigare alternativ till Bourbon och tog sedan spårvagnen till Akvariet vid hamnen.

FrenchMarketAkvariet var svalt vilket de vuxna upplevde som dess främsta kvalitet, men Olle tyckte det var toppen och for mellan glasrutorna på jakt efter spännande saker att se.

Efter akvariet drack vi milkshakelunch på ett frozen yoghurthak och gick tillbaka till vår pool där vi svalkade oss inför kvällen.Akvarium

Sen var det gumbodags. Vi ville gå på klassiska Dooky Chase för deras världsberömda gumbo, men när vi kom dit hade de hunnit stänga. Vi hade missat att det var ett mitt-på-dagen-ställe. Istället blev det tillbaka till FQ och Royal House Oyster Bar.

Där käkade vi gumbo och jamabalaya och etouffe med stor förtjusning. Till och med barnen åt – fast hamburgare och pommes frites.IMG_3927 Torgny erbjöd sig sedan gentilt att vara barnvakt så Magnus och Stina kunde gå ut och göra Big Easy by night. Det skulle kanske också ha blivit så om inte alla var helt slut. Istället tog vi gröna linjens spårvagn ut och tittade på de vackra husen i New Orleans Garden District. När vi hade gjort det blev det lite knas någonstans och vi fick vänta bortåt en timma på spårvagnen tillbaka.

 

Efter det äventyret gjorde vi natt. I morgon ska vi åka härifrån, bada i Mexikanska golfen och påbörja resan mot amerikanska ostkusten.

4 juni, 2013

In i träsket

Om man tidigare varit förvånad över hur Katrina kunde lägga en hel stad under vatten så ökade förståelsen för detta när vi insåg att hela motorvägen in till New Orleans går på en bro över träsket. Inne i stan ligger också Missisippi betydligt högre än staden.

IMG_3752IMG_3762

IMG_3790

3 juni, 2013

På slagfältet

Vi besökte slagfältet i Vicksburg och tittade på vraket efter USS Cairo från inbördeskriget.

IMG_3715USSCairo

IMG_3737

3 juni, 2013

Missisippi och valnötsberget


De grönmarkerade vägarna bjöd inte på alltför många utblickar över Missisippi, men när vi ändå fick chansen var hon majestätisk med sitt bruna vatten och sina pråmar. Missisippi bjöd också på otroligt vackra, ofta nedgångna, hus med verandor där vi gärna suttit länge i en hammock.

MissisippiVeranda


Vicksburg bjöd på en riktig sydstadslunch kring det runda bordet på den anrika restaurangen Walnut Hills, där vi blev guidade både bland maträtter och dialekter av en dam och hennes dotter som var hemma från college.  På runda bordet dukades bl a upp en otroligt god porc barbeque, kyckling med ost, ockra med tomater, söt majs i sås, ögonbönor, gröna bönor, friterad kyckling och grönkål eller om det var spenat. En av resans bästa och roligaste matupplevelser!

WalnutHillWalnutHill

 

3 juni, 2013

Pecannötter och kattfisk

PecanGrovePecanGrove

Vårt möte med den stora floden skedde vid Lake Village, där en avsnörd meander av Missisippi bildade en fin insjö. Vi bodde på den charmigaste – om än inte standardmässigt bästa – campingen so far, Pecan Grove, på en tidigare pecannötsplantage intill sjön.

IMG_3656kattfiskPå morgonpromenaden träffade vi på ett äldre par från Arkansas som på obegriplig rotvälska förklarade att de älskade att fiska kattfisk.

TouristInfoCitgo

 

Turistinformationen i Lake village var också något i särklass. Sprängfylld med information i en vacker byggnad med fantastisk utsikt. Bensinmacken bjöd på resans billigaste bensin, en dollar mindre per gallon än i Californien.

VilleOlle