Etikettarkiv djur
26 juni, 2013

Tigrar och delfiner på Brookfield Zoo

Efter att ha sovit ut i familjen Cancellaros fina hus utanför Chicago var det dags för en utflykt. Med Joe vid ratten packade vi in fem ungar och tre ytterligare vuxna i deras Nissan och drog iväg till Zoo. Det var stort. Vi gick först förbi kameler och giraffer, in i en tropisk skog med okapi och duikers. Sen titta vi på isbjörnar, grizzlybjörnar och vargar. Fast där blev vi glassugna.

Medan vi åt glass fick vi besök av en jättestor påfågel som spände upp sin vackra stjärt när Stina ville fotografera. Linslus.

Sedan tittade vi på apor från tre kontinenter, besökte en levande dinosaurie (!) och gick för att titta på delfiner. Allt detta tog i runda slängar tre timmar vilket bevisar födelen med skrivna ord och foton. Det går fortare än att promenera. Nu får ni titta.

Apa och Gorilla Bald eagle Bison Brookfield Zoo Dinosaurie Giraff Kamel Kanga and Roos Lejon Okapi Peacock Tiger

31 maj, 2013

We’re not in Kansas anymore!

Uppbrottet blev tidigt från Lindsborg därför att detta var dagen då vi huvudsakligen skulle ta in den tid som rådjuret stulit ifrån oss. Så snabb frukost och sedan rakt söderut förbi McPherson och sedan Wichita mot gränsen till Oklahoma. Men man kan inte bara åka stora vägar och snabbt. Vi är ju inte på en studieresa kring motorvägar – we´re looking for America!

Därför så svängde vi av väg 35 bara fyra kilometer innan gränsen och styrde kosan mot Arkansas City, en liten stad i Kansas vid floden Arkansas (som ju också namngivit gränsstaten). Där startade för bortåt 150 år sedan den stora landtilldelningsrushen Cherokee Land Rush där 50 000 hoppfulla red ut för att få en egen landbit. Filmintresserade känner igen historien från ”Drömmarnas horisont” eller ”Far and Away” med Tom Cruise och Nicole Kidman.

Det finns förstås ett museum om denna tilldragelse och där stannade vi för att förkovra oss och laga lunch. Medan pappa stod vid spisen gick resten av familjen på en rekognosceringstur och konstaterade till barnens glädje att 1) museet innehöll en legohörna och 2) utanför museet fanns en liten minifarm där barnen fick mata djuren.

Eeyore_Arkansas_City_KansasVi åt lunch och precis när vi nästan var färdiga kom Jesse, den djuransvarige på museet ledande på den långhåriga åsnan Eeyore och det gick inte att hålla barnen kvar vid matbordet. Vi gick ut och Jesse berättade att man hittat Eeyore på en farm i Kansas där han tillsammans med några hästar varit övergiven i flera år. (Så glest är det faktiskt på delar av prärien att en farm kan stänga igen utan att grannarna märker det). Eeyore tyckte det var kul att bli klappad en stund, men sedan bestämde han sig på åsnors vis för att det var dags för något annat och drog iväg med Jesse.

Då gick vi till museet som kanske ändå mest kan beskrivas som en samling gamla prylar utan allt för stora ambitioner när det gäller pedagogik eller tematik. Det fanns lite information om landrushen, vackra foton och tavlor på indianer, stenkakor, gamla registreringsskyltar, uniformer från andra världskriget och allt möjligt annat som någon ansett museifähigt.

futrapper_and_indianI den lilla shoppen hittade vi ändå saker som var svåra att motstå. Olle och Ville fick varsitt pannband i vilka det fanns fästanordningar för fjädrar. Löjligt söta indianer! Dessutom fick de varsin pälsjägarmössa i äkta fuskpäls. Helt sjukt sött det med. Farfar fick en bok om landrushen och Magnus blev nekad en fuskpälsmössa av Stina som tyckte den inte passade honom. (Han surar fortfarande.)

Sedan lämnade vi museet och gick utrustade med påsar med djurmat runt hörnet och till Jesse och hans lilla farm. Där matade vi getter, hönor och gäss med blandade korn. De buffades och skuffades men barnen trivdes som fisken i vattnet.

Bland_school_Arkansas_City_KansasSedan tog Jesse oss till den nedlagda skolan femtio meter bort. Skolhuset var som taget ut Lilla huset på prärien och Stina intog naturligt sin position som Laura Ingalls vid katedern. (Laura är/var för övrigt 14-männing till Magnus.) Stina_the_teacher_at_bland_school_Vi skev på svarta tavlan att vi inte var i Kansas längre, vilket snart skulle vara sant. Jesse sålde ett dussin dagsfärska ägg från hönorna på farmen till oss och sedan åkte vi iväg och kunde likt Dorothy i Trollkarlen från Oz äntligen säga ”I’ve a feeling we’re not in Kansas anymore.”