Etikettarkiv klippiga bergen
28 maj, 2013

Denver i titan


Janne och Anita tog oss med ned till Denver där de visade oss det nya konstmuseet av Daniel Liebeskind, klätt i titanplåt från företaget Janne arbetade med. Plåten hade en skön matt yta och skiftade i varmgrå kulörer. Det ursprungliga konstmuseet är ritat av Gio Ponti 1971. Intill konstmuseet låg stadsparken och stadshuset. Denver verkade vara en lugn och trevlig stad som vi gärna sett mer av. Men efter två dagar var vi angelägna om att komma vidare, så vi tackade Anita och Janne för all omsorg de visat oss – och sen var vi ”on the road again”.

IMG_3167IMG_3186DAM

IMG_3145TitanAnitaJanne

Denver_City_Hall


28 maj, 2013

Memorial Day i Casa Rosa

middag i casa rosa Casa RosaVi hade en underbar Memorial Day tillsammans med fina Janne och Anita. De visade oss runt i sin hembyggd Evergreen med omgivningar och kvällen avslutades med en jättegod middag som Anita införskaffat. Det var stora biffar av Colorado Angus, sparris, bearnäs, svampsås, sallad, jordgubbar och kladdkaka. Janne bjöd på traktens vin som var robust och kraftigt och lockade till många glas. Dessutom tittade vi på hockey och nyheter vilket kändes väldigt civiliserat.

27 maj, 2013

The krock at the Rock

Vi besökte den fantastiska naturliga utomhusarenan Red Rock Amphitheater och musikmuseet som låg intill. Arenan var underbart vacker och fungerade mellan konserterna som öppen motionsanläggning där Denverborna sprang upp och ner för gradängerna.

Red Rock Amphitheater Denver

På själva museet erbjöd en illustration över jordens geologiska och biologiska utveckling barnen en chans att springa runt runt vilket är något av en favoritsysselsättning. I detta fall ledde till: The krock at the Rock

27 maj, 2013

Bufflar och Buffalo Bill

Magsjuka martyren mammaMorgonen började olyckligt. Fast egentligen hade det börjat redan kvällen innan då Stina fick känningar i magtrakten och inte längre var helt fit for fight. På morgonen var hon lite blek och bad att få stanna i husbilens trygga hägn. Det fick hon. Det visade sig senare vara en vinnande strategi för på eftermiddagen fick vi tillbaka en Stina i toppform, men mer om det i senare inlägg.

Janne och Anita tog oss istället ut på en rolig utflykt i buffelns tecken. Olle hade ju verkligen varit inställd på att se bufflar och vi hade nästan gett upp hoppet när resan inte tog oss till Yellowstone. Bison i EvergreenMen våra värdar visste råd och körde oss några kilometer bort till ett bisonhägn, och bättre skulle det bli!

Vi åkte vidare från Evergreen in i den angränsande förstaden Golden där den vilda västerns verklige frontfigur Buffalo Bill, eller William Fredrick Cody, ligger begravd bredvid sin maka. Men innan vi gick upp till själva gravplatsen besökte vi det anspråkslösa men mycket fina museum som fanns på platsen.

I museet kunde man följa Buffalo Bills karriär från jägare till spejare och soldat och så småningom storslagen vau-de-ville-artist. Olle och Ville som cowboysPå museet fanns fjäderbeklädnader från storheter som Sitting Bull, kläder och gevär som tillhört Annie Oakly, och mycket annat spännande. Olle och ville passade på att testa på livet på hästryggen och tycktes ha viss talang för det hela.

Olle OakleyUtanför museet kunde man fotografera sig bakom reliefer. Olle valde att posera som Olle Oakly och kanske kan man ana ett potentiell karriär som gunslinger där.

Buffalo Bills gravEfter museet gick vi upp till Buffalo Bills grav, som var en vacker stengrav med utsikt över hela Denver och med utsikt över fyra delstater (vid vackert väder och lite god vilja). På vägen till graven hittade vi ”blåsblommor” alltså maskrosor som gått i frö. Bättre leksaker finns nästan inte för en fyraåring och en tvååring. När vi gick ner från graven kunde vi inte avstår från att besöka souvenirbutiken för att pröva den lokala drycken ”Daffy’s rootbeer”. Den smakade tandkräm med smak av spearmint. Drickbart, kanske till och med uppfräschande, men inte en ny favorit.

27 maj, 2013

Hos Anita och Jan i Denver

Hos Anita och JanEtt viktigt delmål på resan var att besöka de goda vännerna Anita och Janne i Evergreen utanför Denver. Stoppet hos dem kommer att vara lite längre för att ge barnen en chans att vila ut och oss en chans att lära känna en plats lite mer på djupet.

 

26 maj, 2013

En verklig höjdare

tre generationer pa passResan genom Klippiga bergen innebär förstås att vår vistelses höjdpunkt i geografisk mening uppnås. För vår del inträffade detta i Monarch Pass, eller rättare sagt på toppen Monarch South dit vi åkte en charmig liten kabinbana. Toppen låg på 12 012 fot eller 3 661 meter. Husbilen kunde inte följa med upp i kabinbanan så för den gäller ett annat höjdrekord vi passerade lite senare, nämligen Hoosier Pass på 11 539 fot eller 3 517 meter.

Hoosier PassPassagen av Monarch Pass innebar att vi för första gången på resan befann oss på Atlantsidan av USA. Just här går nämligen vattnets skiljelinje genom Klippiga bergen, på ena sidan berget rinner vattnet mot Atlanten eller Mexikanska golfen, på andra sidan åt Stilla havet. Continental Divide kallas den kedja av bergstoppar som utgör denna tydliga geografiska gräns.

Olle och den hemmagjorda glassenMen i Monarch Pass blev man bjuden på gratis popcorn efter att ha åkt kabinbanan och besökt toppen. Vi nöjde oss inte med det utan stannade också och åt den hemgjorda glassen och den hemgjorda fudgen. Det blev en slags tidig lunch av seminyttig karaktär.

25 maj, 2013

Hooray for Ouray

OurayEfter att ha fastnat i Silverton lite längre än vi hade tänkt oss på grund av ett cykellopp började vi ta oss norrut i Klippiga Bergen. Den första anhalten var det varma källorna och badet i Ouray. Vi hade blivit tipsade om detta på Facebook och detta tips var mer än guld värt. Olle och Ville badade i bortåt tre timmar och utanför badet fanns en fantastisk lekpark som var utmanande för båda våra barn.

Stina lagade till en fantastisk lunch bestående av kycklingsallad med bacon och fetaost och läsk på röda burkar till det. Vi åt inne på badet och killarna fick chansen att bada lite till å lite till å lite till…men sen tog tålamodet slut och vi åkte iväg med glada och rena passagerare i husbilden.

IMG_2761 Ouray

25 maj, 2013

Nattvila i Silverton

Klättringen upp från Durango mot Silverton var brant. Husbilen klarade det hela, men visst märktes det att vi är tunga. I nerförsbackarna lade Torgny i låga växlar för att hålla oss innanför vägbankarna. Magnus satt på stupsidan vilket inte alltid är så roligt för den med höjdskräck, och högt kom vi. Resans hittillsvarande höjdpunkt – i geografisk mening – är Molas Pass på 10910 fot eller 3325,4 meter. Se bara på Magnus avspända min inför denna höjd.

I skogen runt omkring oss på resan låg det mycket snö på dessa höjder. När vi stannade och gick ur bilen kunde man höra hur smältvattnet forsade ner för bergsidorna.

Silverton ColoradoEfter ett tag så dök Silverton upp i vindrutan. Otroligt perspektiv på en liten stad att se den så nära men ändå från trehundra meter högre höjd längs bergsväggen.

Strax efter att vi tog bilden på Silverton dök det upp en älg, eller moose, upp på vägen. Den var rätt långt borta men vi susade förbi den nära på grund av vår höga fart. Bredvid Moose at Silverton Coloradohär redovisas vår bästa bild. En verklig naturfotoupplevelse. Varsågoda.

24 maj, 2013

Vilda västern i lyxförpackning

Durango järnvägsstationDiamond Belle Sallon i DurangoVill man uppleva vilda västern är kanske Durango ett bra ställe att starta på. Åtminstone om man vill njuta av det vilda i en helt sandhamnifierad miljö. En otroligt fin smalspårig ångdriven järnväg går härifrån till Silverton upp i bergen. Här finns en autentisk saloon i ett autentiskt rosa hotell med autentiska servitriser i autentiska 1800-talskläder. Här finns vackra små bostadshus med perfekta gräsmattor. Vi hamnade på en charmig liten barnvänlig saloon – Derailed Pour House – där vi åt billiga appetizers eftersom det var Happy Hour.

Cowboys in Durango Det var varmt och skönt och underbart väder så vi tog en ordentlig promenad. Vid tågstationen fanns en fin staty av vildhästar som väckte barnens oförställda glädje. Vi lekte lite där och sedan åkte vi upp i de klippigaste av klippiga berg.