Etikettarkiv lmap
14 juli, 2016

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Vi gillade verkligen Daegu. Men efter en lång härlig dag på Daegus marknad var det dags för en barnaktivitet. Men vi hade hållit den hemlig för barnen för att öka på själva överraskningsmomentet. Stina hade med sitt målmedvetna och skickliga surfande lokaliserat en stor vattenpark söder om stan.

daeguwaterpark - 9 daeguwaterpark - 8

Dit tog vi oss på en knapp halvtimma och tack vare att vi tränat på jimjilbang tidigare så förstod vi hur badet fungerade. I alla fall trodde vi det…

Vi kom ut omklädda och redo för bad och hoppade i den stora vågmaskinsbassängen. Då började det visslas och blåsas och badvakter kom från alla håll och skällde på oss. Det visade sig vara flytvästtvång på hela anläggningen och vi visades till den obligatoriska flytvästuthyrningen. Där vick vi betala en dyr flytvästhyra trots att inträdesavgiften hade varit rätt stor bara den. Detta gj0rde Stina lite irriterad och ännu mera så när det visade sig att flytvästtvånget också omfattade fullt simkunniga vuxna.

Nåväl, vi tog på oss våra flytvästar och hade en fantastisk dag på detta jättebad. Vi åkte i en flera hundra meter lång strömkanal, badade i varma källbad, åkte vattenrutchkanor, käkade hotdogs och hamburgare och gjorde alltihop ett par gånger till.

daeguwaterpark - 2 daeguwaterpark - 3 daeguwaterpark - 4 daeguwaterpark - 6 daeguwaterpark - 7 daeguwaterpark - 10

Sen när vi hoppade in i bilen för att åka till Söul fick vi det tråkiga beskedet att vi inte skulle få träffa Ellinor eftersom hon hade fått en infektion med feber som följd av en operation hon gjort i veckan dör en blåsa i munnen opererades bort. (Bilden visar inte två blåsor i en haj mun utan två mycket lyckliga badkillar.)daeguwaterpark - 1

10 juli, 2016

Rapport från en sandstrand

Det var nog meningen att vi skulle göra en massa saker idag, gå på museum och sånt. Men istället blev det en alldeles för dyr hotellfrukost och ett hyrt parasoll på Haeundae Beach i Busan. Så idag blev det bad på stranden i sol och 30 graders värme. Vi har haft det värre.

image

7 juli, 2016

Kryssningen på berget

I vår jakt på det oförställda och äkta Korea kom vi till Jeongdongjin och det helt normala hotellet Suncruise Resort and Yachts. Normalt betyder i det här fallet att man accepterar att det är rimligt att bygga ett kryssningsfartyg uppe på ett berg, att det likaså är helt i sin ordning att man omger detta skepp med kopior av antika romerska statyer och en damm full med Koi-karpar.

IMG_1860

IMG_1027IMG_1023Har man i sitt inre kommit till tals med detta och införlivat det i sitt normalitetsbegrepp ska man sedan lägga till att det högst upp i skeppet finns en roterande bar, att rumspriset normalt sett överstiger 6000 kronor natten (Vi hittade ett betydligt bättre pris på Booking) och att de som bäst håller på att bygga ett systerfartyg på klippan bredvid till vilket dom i skrivande stund håller på att svetsa en gångbro.

IMG_0076IMG_1633Vi klarade inte av ovanstående utan hamnade i ett närmast katatoniskt tillstånd av kitsch-chock. Detta var bara för mycket.

Men i ärlighetens namn var hotellrummen (hytterna?) tämligen normalt utrustade och rätt trevliga. Restaurangen på ”båten” var substandard och det kanske inte var så konstigt att de hänvisade de flesta av sina gäster ner till Sushirestaurangen på stranden. Den restaurangen hoppade vi ändå över. Det faktum att även den utgjordes av ett strandat fejkskepp spelade in i beslutet. Man klarar bara av en viss mängd crazy.

Vi åkte därifrån efter en natt och doppade för första gången våra fötter i Österhavet. Det kändes härligt, som om vi fått kontakt med verkligheten igen. Sen hoppade vi i bilen för att fara till huvudstaden i det tusenåriga Silla-riket. Men det får ni höra mer om sen.

IMG_1887 IMG_1879 IMG_1874

5 juli, 2016

Unification observatory

Vi vaknade upp i alvernas rike och efter att tillbringat några timmar med att leka och undersöka det lokala frukostutbudet som bestod av något som mest påminde om EggMcMuffin så bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vårt mål stod till en början till staden Sokcho vid Österhavet (som vissa okunniga kallar Japanska sjön). IMG_1491Bilresan dit gick genom ett häpnadsväckande berglandskap och vinter-OSområdet 2018. Rundade skogsbeklädda berg kantade motorvägen och bergens sluttningar smektes av monsunens molnslöjor.

Vi kände att de koreanska och kinesiska landskapsmålningarna fick sin förklaring. Det här var ett landskap vi aldrig mött förut. Vi färdades genom tunnlar i bergen där de koreanska myndigheterna hade bestämt sig för att spela upp ljudet av polissirener mitt i varje tunnel för att hålla ner farten. Det funkade första gången, men sedan var det förstås en ren ”pojken-som-ropade-varg-effekt”.

IMG_1509Hur som helst så mötte vi havet strax norr som den ganska stora staden Gangneung. Stora vågor rullade in från havet som säkert skulle glädja surfare, men vi kände ingen badlust alls. Vi fortsatte norrut mot Sokcho där vi stannade för lunch på ett ställe som serverade pannbiff i bröd och potatispinnar. Det hette nått på Mack, men barnen blev väldigt glada och verkade hemmastadda.

På denna sylta bläddrade Stina i sina guideböcker och vi fattade raskt beslutet att fortsätta norrut mot koreanska gränsen och Unification Observatory. Motorvägen norrut fortsatte nästan ända fram till gränsen. Men när vi närmade oss var den blockerad och vi leddes av den mot ett ”registration office” IMG_1543där vi anmälde oss för att få fortsätta in i det militära skyddsområdet. Sedan körde vi till en vägspärr där tio sydkoreanska soldater granskade oss och informerade oss om spelreglerna: Stanna inte bilen, fotografera inget som kan vara militärt, kör inte om militära fordon.

Vi tackade och körde vidare, efter ungefär en mil kom vi till Unification Observatory. En utkikspost mot Nordkorea som denna dag var insvept i moln och regn. Vi parkerade nedanför och vandrade upp för en brant kulle till utkiksplatsen. När vi kom dit hade monsunen vänligheten att göra en sällsynt paus så vi såg kanske någon kilometer in i Nordkorea. Det såg förstås ut precis som Sydkorea fast lite längre bort. Men det var ju ända fascinerande att befinna sig vid en av världens få kvarvarande rester av kalla kriget.IMG_0926 IMG_0931 Vi enades om att vi verkligen hoppas också denna mur ska rivas snart.

Efter att vi inhandlat minnesmedaljonger åt barnen for vi tillbaka någon kilometer och gick på DMZ-museet. Det var en fin utställning som gav oss och barnen en inblick i Koreakriget och den efterföljande konflikten mellan Syd- och Nordkorea.

IMG_0028IMG_0053IMG_0046IMG_0936När vi väl lämnade museet var klockan så mycket att vi insåg att den resan vi tänkt på små vägar genom bergen inte längre var aktuell. Det blev motorväg tillbaka till Sokcho, stopp på en koreansk restaurang där vi åt en ny variant av Galbi och sen shoppade vi bort en timma på en E-mart där roliga ätpinnar till barnen och mer leksaker inhandlades. Dessutom fick vi fatt i lite bra att ha mat som yoghurt, smör och juice.

Sen blev det mörkerkörning i hällregn hem. Det var två timmar riktigt ansträngande bilåkning, men humöret hölls uppe med att vi lyssnade på Lasse-Majas detektivbyrå och sedan livesändningen av Sommar i P1. Det sprider en mörklig trygghetskänsla att drygt 700 mil hemifrån kunna lyssna på svensk radio live. Tack Al Gore för att du uppfann Internet!

25 juni, 2016

Framme i Sydkorea

Flygningen in från Beijing var i det närmaste händelselös. Både Olle och Ville har snabbt blivit vana världsresenärer och verkade mest trivas trots att vi slängt med dem som små vimplar i stressen innan planet.

arriveincheonVi flög in över Incheons skärgård och njöt av att se det koreanska landskapet teckna sig nedanför. Det känns som hemma fast ändå så annorlunda. I flygplanet delade de ut inklareringsblanketter och tulldeklarationer. Flygvärdinnorna försäkrade oss om att familjen kunde dela på en inklareringsblankett men behövde fylla i fyra tulldeklarationer. Det var precis tvärtom vilket fick oss att fastna i passkontrollen. Ett helt onödigt irritationsmoment.

I Beijing hade dom hunnit med att få med tre av fyra incheckade väskor. Den fjärde visade sig vara på väg på nästa plan när vi anmälde den försvunnen. Så vi bestämde oss att stanna på flygplatsen i Incheon en extra timma. Det var bara trevligt. Vi hämtade ut vårt förbokade ”WIFI-ägg” från LG och kunde därmed börja surfa fritt. Sen fikade och köpte bussbiljetter och sen kom den sista väskan.

airbuscoachincheonVi tog flygbussen in till Seoul och blev mötta av vår lägenhetsvärd som presenterade lägenheten och alla dess faciliteter för oss. När han var klar var vi rätt mosiga. Men trots detta bestämde vi oss för att gå ut och köks med goda vännen Margret. Det gjorde vi på den exotiska restaurangen 맥두날드 – ja, eller McDonalds på ren svenska.

Sen gick vi hem och försökte få ordning på våra tidförvirrade hjärnor. Vid 10-tiden, lokal tid, slocknade de sista hjältarna.

25 juni, 2016

Paniken i Peking

Egentligen kunde vi berätta om allt strul med Air China redan vid incheckningen. Men så kul är det inte och för övrigt fick en helt fantastisk kvinna i incheckningsdisken oss att glömma de mesta av besvärligheterna med sin gladlynta kompetens och sitt tålamod. Men man kanske borde anat något ändå, en lätt känsla av krypande misstänksamhet.

Planet från Arlanda skulle gå klockan 19:10. Klockan 19:45 var stämningen i gaten inte på topp. Vid det läget började vi inse att det kanske inte skulle bli en dans på rosor i Beijing. Det planerade bytet till Söul-planet skulle ske på en timma och fyrtiofem minuter. Med över en timmes försening kändes det plötsligt mindre möjligt.

Ingen tid kördes in och väl i Beijing hade vi gett upp hoppet om att komma med planet och ännu mindre att det skulle komma fram något bagage till Söul. Men personalen från Air China hetsade oss när vi väl var på väg genom transfern. Det fanns en liten chans att ni hinner, ropade dom. Vi sprang.

Fel.

När vi sprungit någon kilometer till Söulplanet ser vi på flightboarden att vi siktat på planet till den andra Söulflygplatsen, Gimpo. Så det blev till att vända om och nu har två kilometer till rätt gate. Vi sprang.

Blodsmak.

Med andan i halsen kommer vi fram till gaten. Där får vi reda på att planet är ungefär en timme försenat.

Inte jättehärligt, det visade sig vara samma kärra som vi åkt med från Stockholm. Det hade inte gjort något om dom berättat det från början.

Men strunt samma! Vi hann ju.

24 juni, 2016

Svexit och Korenter

Nu är väskorna packade, huset städat och egentligen är det bara taxin vi väntar på. Familjen Ljungkvist gör nu en Svexit och om lite mindre än ett dygn gör vi vår Korenter.

Alla är nervösa men vi tröstar oss med att vi snart får shoppa på Arlanda å sen är vi på gång.

Följ gärna vår resa här på bloggen och kommentera gärna. Det är ju roligt att hålla kontakten. När vi ses igen i Sverige är vi fem. Härligt, spännande och underbart.

 

Svexit