Etikettarkiv mat
7 juli, 2016

Marknad i Uljin

Åkte sedan kustvägen söderut förbi Gangneung, Donghae och Samcheok. Bitvis gick vägen precis längs havet, ofta med taggtrådsinstängda stränder och vaktkurer. Landskapet bara fortsatte med de extremt toppiga gröna bergen och små trånga dalgångar.

IMG_1894 IMG_1896

 

 

 

 

I Uljin körde vi av för att hitta en lunchrestaurang. Längsmed kusten är bläckfisk en specialitet men vi kände mer för kött, så efter att ha gått runt i princip hela centrum hittade vi till slut en liten restaurang med grillplatta i bordet och galbi på menyn. Billigt och supergott!

IMG_1910 IMG_1914

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På marknaden handlade vi risskålar och sen fikade vi på ett ställe med bättre toalett.

I Pohang blev landskapet lite plattare och dalgången bredare. Fortsatte söderut mot Gyeongju som var Sillakungadömets – och periodvis hela Koreas – huvudstad mellan 57 f Kr och 935.  Stina hade hittat ett pensionat som visade sig vara ett litet paradis. Ägaren bjöd på kaffe, iskalla plommon och ett större rum än planerat och eftersom solen äntligen nu lyste på oss hoppade hela familjen i poolen.

IMG_1032 IMG_1925 (1)IMG_1044

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Middag på den lokala köttrestaurangen där man valde kött på brickor och sedan grillade det själv vid bordet. Makalöst gott, men den här gången dyrt! Två grillrestauranger på samma dag, men det är ju inte alltid på den här resan man kan välja. Å dumt att klaga när man är så nöjd.

IMG_0173

 

 

 

 

 

 

Barnen sov på ondolgolvet på koreanskt vis, och även Stina tillbringade en del av natten där när Olle och Ville hade flyttat över till sängen. Hårt.

 

7 juli, 2016

Kryssningen på berget

I vår jakt på det oförställda och äkta Korea kom vi till Jeongdongjin och det helt normala hotellet Suncruise Resort and Yachts. Normalt betyder i det här fallet att man accepterar att det är rimligt att bygga ett kryssningsfartyg uppe på ett berg, att det likaså är helt i sin ordning att man omger detta skepp med kopior av antika romerska statyer och en damm full med Koi-karpar.

IMG_1860

IMG_1027IMG_1023Har man i sitt inre kommit till tals med detta och införlivat det i sitt normalitetsbegrepp ska man sedan lägga till att det högst upp i skeppet finns en roterande bar, att rumspriset normalt sett överstiger 6000 kronor natten (Vi hittade ett betydligt bättre pris på Booking) och att de som bäst håller på att bygga ett systerfartyg på klippan bredvid till vilket dom i skrivande stund håller på att svetsa en gångbro.

IMG_0076IMG_1633Vi klarade inte av ovanstående utan hamnade i ett närmast katatoniskt tillstånd av kitsch-chock. Detta var bara för mycket.

Men i ärlighetens namn var hotellrummen (hytterna?) tämligen normalt utrustade och rätt trevliga. Restaurangen på ”båten” var substandard och det kanske inte var så konstigt att de hänvisade de flesta av sina gäster ner till Sushirestaurangen på stranden. Den restaurangen hoppade vi ändå över. Det faktum att även den utgjordes av ett strandat fejkskepp spelade in i beslutet. Man klarar bara av en viss mängd crazy.

Vi åkte därifrån efter en natt och doppade för första gången våra fötter i Österhavet. Det kändes härligt, som om vi fått kontakt med verkligheten igen. Sen hoppade vi i bilen för att fara till huvudstaden i det tusenåriga Silla-riket. Men det får ni höra mer om sen.

IMG_1887 IMG_1879 IMG_1874

5 juli, 2016

Unification observatory

Vi vaknade upp i alvernas rike och efter att tillbringat några timmar med att leka och undersöka det lokala frukostutbudet som bestod av något som mest påminde om EggMcMuffin så bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vårt mål stod till en början till staden Sokcho vid Österhavet (som vissa okunniga kallar Japanska sjön). IMG_1491Bilresan dit gick genom ett häpnadsväckande berglandskap och vinter-OSområdet 2018. Rundade skogsbeklädda berg kantade motorvägen och bergens sluttningar smektes av monsunens molnslöjor.

Vi kände att de koreanska och kinesiska landskapsmålningarna fick sin förklaring. Det här var ett landskap vi aldrig mött förut. Vi färdades genom tunnlar i bergen där de koreanska myndigheterna hade bestämt sig för att spela upp ljudet av polissirener mitt i varje tunnel för att hålla ner farten. Det funkade första gången, men sedan var det förstås en ren ”pojken-som-ropade-varg-effekt”.

IMG_1509Hur som helst så mötte vi havet strax norr som den ganska stora staden Gangneung. Stora vågor rullade in från havet som säkert skulle glädja surfare, men vi kände ingen badlust alls. Vi fortsatte norrut mot Sokcho där vi stannade för lunch på ett ställe som serverade pannbiff i bröd och potatispinnar. Det hette nått på Mack, men barnen blev väldigt glada och verkade hemmastadda.

På denna sylta bläddrade Stina i sina guideböcker och vi fattade raskt beslutet att fortsätta norrut mot koreanska gränsen och Unification Observatory. Motorvägen norrut fortsatte nästan ända fram till gränsen. Men när vi närmade oss var den blockerad och vi leddes av den mot ett ”registration office” IMG_1543där vi anmälde oss för att få fortsätta in i det militära skyddsområdet. Sedan körde vi till en vägspärr där tio sydkoreanska soldater granskade oss och informerade oss om spelreglerna: Stanna inte bilen, fotografera inget som kan vara militärt, kör inte om militära fordon.

Vi tackade och körde vidare, efter ungefär en mil kom vi till Unification Observatory. En utkikspost mot Nordkorea som denna dag var insvept i moln och regn. Vi parkerade nedanför och vandrade upp för en brant kulle till utkiksplatsen. När vi kom dit hade monsunen vänligheten att göra en sällsynt paus så vi såg kanske någon kilometer in i Nordkorea. Det såg förstås ut precis som Sydkorea fast lite längre bort. Men det var ju ända fascinerande att befinna sig vid en av världens få kvarvarande rester av kalla kriget.IMG_0926 IMG_0931 Vi enades om att vi verkligen hoppas också denna mur ska rivas snart.

Efter att vi inhandlat minnesmedaljonger åt barnen for vi tillbaka någon kilometer och gick på DMZ-museet. Det var en fin utställning som gav oss och barnen en inblick i Koreakriget och den efterföljande konflikten mellan Syd- och Nordkorea.

IMG_0028IMG_0053IMG_0046IMG_0936När vi väl lämnade museet var klockan så mycket att vi insåg att den resan vi tänkt på små vägar genom bergen inte längre var aktuell. Det blev motorväg tillbaka till Sokcho, stopp på en koreansk restaurang där vi åt en ny variant av Galbi och sen shoppade vi bort en timma på en E-mart där roliga ätpinnar till barnen och mer leksaker inhandlades. Dessutom fick vi fatt i lite bra att ha mat som yoghurt, smör och juice.

Sen blev det mörkerkörning i hällregn hem. Det var två timmar riktigt ansträngande bilåkning, men humöret hölls uppe med att vi lyssnade på Lasse-Majas detektivbyrå och sedan livesändningen av Sommar i P1. Det sprider en mörklig trygghetskänsla att drygt 700 mil hemifrån kunna lyssna på svensk radio live. Tack Al Gore för att du uppfann Internet!

27 juni, 2016

Dagen E

Efter en natt med svårt att sova vaknade vi klockan sex och klädde oss fina. Promenerade ner till Hotell President där vi åt frukost och tog sen tunnelbanan tillsammans med en annan familj till SWS i Gangnam.

IMG_0985 IMG_0986

 

 

 

 

 

 

Väl framme åkte besökte Olle och Ville lekrummet där bl a stolen som Olle sitter i på de första bilderna vi fick och andra leksaker fortfarande fanns kvar. Till barnens besvikelse var dock bollhavet borta.

IMG_0993Därefter åkte vi ut till en förstad öster om Söul och där fick vi träffa världens finaste lilla tjej, som också fick träffa sina båda ”oppa” – storebröder. Ellinor fick en tiger, duplo och den mjukdjursgås om vilken vi skrev en saga och gjorde en bok som hon tycks ha läst ofta av döma av det tuggade utseendet. Fostermamman grät då vi sa att vi gärna ville ha fortsatt kontakt och hoppas kunna resa tillbaka till Korea och hälsa på.

Efter en intensiv förmiddag upprepade vi vår traditionella lunch på Renaissance hotell i Gangnam. Det bästa av öst och väst i en storslagen buffé.

IMG_1024Resten av eftermiddagen lät vi barnen bestämma innehållet och därmed blev det ett besök i barnens stora park. Men det får vi berätta om imorgon för nu är vi så trötta att vi håller på att somna.

 

26 juni, 2016

Möten i Söul

När vi slog upp ögonen var det söndag i Söul. Magnus som kände sig morgonpigg gick upp vid sex och bestämde sig för att gå ut och handla färskt bröd. Nu är inte det det allra enklaste att åstadkomma i Söul på en söndagmorgon, men efter lite promenerande och efter att ha gått tillbaka för att hämta Ville lyckades det vara inhandlat bröd och marmelad klockan åtta på morgonen.

Vi åt en stärkande frukost för att orka ta oss till Tapgol-parken och ett litet Starbucks där vi skulle träffa två andra adoptivfamiljer från Sverige som är här parallellt med oss. Det blev ett långt och härligt samtal om barn och jobb och mera barn och koreansk kultur och allt möjligt under två timmar.

onthebusSen fick vi en liten paus och gick tillbaka till hotellet för att ladda om inför eftermiddagens möte. Vi hade vänligt nog blivit inbjudna av Sveriges ambassadör, Anne Höglund, för ett kort samtal på det svenska residenset. Resan dit blev spännande och vi prövade både tunnelbane- och bussystemen. Sen var det en liten promenad upp på en av de vackra kullar som omger Söul och vips blev vi insläppta i den vackra tegelbyggnad som är Sveriges residens.

Barnen var rätt trötta men energin tilltog en aning när det visade sig finnas glass. Och Stina blev särskilt lycklig av att hon bjöds på favoritkakan – pecan pie. Men i allt detta fikande fick vi också till ett samtal om Sydkorea idag, adoptioner och relationerna med Söul stad, som Magnus var särskilt intresserad av.

villeoanneDet blev ett intressant samtal men Ville informerade efter en stund ambassadören om att han tyckte att hon borde ha ett lekrum och en pool. De gick sedan tillsammans ut i trädgården för att Ville skulle kunna peka ut var den framtida poolen borde ligga. Ambassadör Anne lyssnade tålmodigt och diplomatisk på utläggningen och jag tror man kan sammanfatta det samtalet med att det fördes i en konstruktiv anda.

Sen gick vi ner för backarna mot stadens centrum på jakt efter lite god mat. Många alternativ prövades och förkastades innan vi hitta ett litet hål i väggen alldeles nära vår lägenhet. Där åt vi kyckling av olika sorter med blandade smårätter och vi enades om att det var det bästa vi ätit på länge. Till och med Olle var nöjd, och det är minsann inte alltid så lätt att få honom att acceptera ny mat.

25 juni, 2016

Framme i Sydkorea

Flygningen in från Beijing var i det närmaste händelselös. Både Olle och Ville har snabbt blivit vana världsresenärer och verkade mest trivas trots att vi slängt med dem som små vimplar i stressen innan planet.

arriveincheonVi flög in över Incheons skärgård och njöt av att se det koreanska landskapet teckna sig nedanför. Det känns som hemma fast ändå så annorlunda. I flygplanet delade de ut inklareringsblanketter och tulldeklarationer. Flygvärdinnorna försäkrade oss om att familjen kunde dela på en inklareringsblankett men behövde fylla i fyra tulldeklarationer. Det var precis tvärtom vilket fick oss att fastna i passkontrollen. Ett helt onödigt irritationsmoment.

I Beijing hade dom hunnit med att få med tre av fyra incheckade väskor. Den fjärde visade sig vara på väg på nästa plan när vi anmälde den försvunnen. Så vi bestämde oss att stanna på flygplatsen i Incheon en extra timma. Det var bara trevligt. Vi hämtade ut vårt förbokade ”WIFI-ägg” från LG och kunde därmed börja surfa fritt. Sen fikade och köpte bussbiljetter och sen kom den sista väskan.

airbuscoachincheonVi tog flygbussen in till Seoul och blev mötta av vår lägenhetsvärd som presenterade lägenheten och alla dess faciliteter för oss. När han var klar var vi rätt mosiga. Men trots detta bestämde vi oss för att gå ut och köks med goda vännen Margret. Det gjorde vi på den exotiska restaurangen 맥두날드 – ja, eller McDonalds på ren svenska.

Sen gick vi hem och försökte få ordning på våra tidförvirrade hjärnor. Vid 10-tiden, lokal tid, slocknade de sista hjältarna.

24 juni, 2013

Detroitdrömmar och HotDogDan

Motown. Den amerikanska drömmen. Bilindustrins uppgång, fall, återkomst och kollaps. Chilidogs. Detroit, staden med den döda stadskärnan, de skrämmande höga arbetslöshetstalen och en enorm skuldsättning. Vi hade inte höga förväntningar när vi körde in igen i USA för att se den amerikanska industrialismens huvudstad.

Motown museumMen vi ville förstås gå på Motown Museum. Musiken som verkligen definierade en tidsepok och lyfte upp den amerikanska svarta musiken på världsscenen. Så vi började där. På en måndag. HALLÅ!!? Man ska inte gå på museer på måndagar. De är stängda då. Vi tog några foton utanför den världsberömda studion i New Center, Detroit och for in mot stan.

Downtown DetroitStina hade läst att stadskärnan skulle vara intressant att se eftersom den var en spökstad. Det var den. Skyskrapa efter skyskrapa stod tomma och förfallna, med krossade rutor och en air av hopplöshet kring sig.

Vi åkte då till LaFayette Avenue för att äta Detroits berömda chilidoggar, eller ”Coneys” som de kallas i Michigan. Vi gick in på American Coney Island och blev serverade av självaste Dans Dog DinerHotDogDan, mannen som drivit detta gatukök i över 40 år efter att ha tagit över efter sin morfar. Han var otroligt trevlig och satt å pratade med oss i säker 40 minuter. Han berättade om sitt liv, om restaurangen och om hur Detroit förfallit. Han var tveksam till att överlåta resturangen till sina barnbarn eftersom branschen är hård, men han var samtidigt löjligt stolt över att ha etablerat sig också i Las Vegas.

Korven var i ärlighetens namn inte värd att vara världsberömd, korvarna i Toronto var flera gånger bättre, men stämningen var unik och stoltheten över en enkel korv var påtaglig.

HotDogDan gav Olle och Ville varsin korvgubbemössa och oss alla fina minnen från en stad som annars mera skrämde bort än bjöd in. Vi bestämde oss för att fara vidare. Man ska lämna på topp.

21 juni, 2013

Exil-midsommar i Niagara Falls

På midsommaraftons förmiddag lämnade vi vårt motel i Farmington med sköldpaddan som Olle hela tiden undrade om den verkligen var levande. Vi hade lite bråttom eftersom vi skulle hämta farfar i tid till midsommarlunchen. Halv tolv körde vi in i Niagara Falls, USA, och hämtade upp Torgny som satt å läste vid motelpoolen.

Eftersom motellet i Farmington saknade mikro kunde vi aldrig pröva om det går att koka potatis i mikro. Istället fick vi åka till närmsta snabbköp för att införskaffa knäckebröd. Knäcke var det väl inte i klassisk bemärkelse, men flatbread med vitlök visade sig funka utmärkt ändå. Och snabbköpet erbjöd, utöver italian och turkish style, swedish style meetballs dagen till ära .

Canadian Fort KnoxSålunda färdigprovianterade åkte vi över bron till Kanada, där en nitisk passkontrollant släppte in oss efter att ha frågat minst lika många frågor som vid vår inresa till USA. Fallen var imponerande från bron, men vi var främst intresserade av vår midsommarlunch. Man vet ju vad som är viktigt.

Vi hittade en parkeringsplats intill parken invid fallen och dukade upp: inlagd sill, matjessill, senapssill och dillsill, rökt lax och gravad lax, hovmästarsås, köttbullar o skinka till barnen, knäckebröd och lagrad ost av prästtyp. Smör, gräddfil, gräslök, öl, (okryddat) brännvin och fyra liter jordgubbar, varav hälften Midsommarpicnic i Niagara Fallsamishproducerade och läckert söta, gjorde vårt midsommarbord så perfekt man kan begära i exil. Stort tack till IKEA i Washington!

Det var sanslöst gott!

Maid of the MistEfter lunchen var vi härligt dästa när vi belåtna promenerade längs niagarafallens dånande vattenmassor, och mättnaden höll i sig hela vägen till Toronto där vi avslutade den ljusa midsommarkvällen med en knäckemacka med lax o Philadelphiaost, samt resterande av jordgubbarna. Glad midsommar!

 

20 juni, 2013

Briljanta burgare i Brattleboro

Bridge to BrattleboroHelt hänförda av den vackra vägen vi valt genom New Hampshire kom vi fram till två lite skraltiga järnbroar över Connecticut River som skulle föra oss in i en av resans charmigaste småstäder, Brattleboro. Railroad Crossing BrattleboroPrecis efter att de två broarna var passerade fick vi stanna vid en synnerligen skyltbemängd järnvägsövergång för att ett stort silverfärgat passagerartåg från Amtrak skulle passera. Så vi tittade oss lite omkring och precis till höger om där vi stod låg ett microbryggeri med restaurang – Whetstone Station. Dit ville Stina gå, helt övertygad om att View from biergarten Whetstone Station Brattleboroutsikten skulle vara fantastisk. Magnus var mer tveksam och vill åka in mot centrum. Stina fick som hon ville.

Så in till restaurangen som visade sig vara full på nedervåningen så vi blev hänvisade till deras ”Biergarten” på övervåningen. Det visade sig vara en terasservering med fullständigt hänförande utsikt över floden. Servicen på stället var snabb, trevlig och effektiv så innan vi visste ordet av hade vi beställt både förrätt – i form av friterad brie med mangosalsa – och huvudrätt – olika sorters hamburgare. Hamburgarna visade sig vara några av resans absolut bästa. Och det ska sägas om bugare och USA att visserligen serverar alla dem, men det är få restauranger eller diners som får till denna amerikanska nationalrätt.

Fried Brie and Burger at Whetstone Station

Magnus försökte också beställa in deras eget öl, men eftersom de hade som princip att bara hålla ett eget öl i taget i sina tappar och det tagit slut dagen innan fanns det bara öl från andra microbryggerier i trakten. Det fick gå och Magnus fick en fullständigt lysande IPA att smutta på till lunch.

O o V i Brattleboro

Vi njöt i solskenet. Barnen höll sig osedvanligt lugna och inget jobbigare inträffade än ett par välta glas. Så snudd på perfekt en småbarnslunch kan tänkas bli. Brattleboro by carDärmed seglade Brattleboro,Vermont upp som en av de bästa platserna på vår resa. Dessutom visade det sig att staden hade ett helt fantastiskt sött stenstadscentrum. Många affärer, kulturevenemang och restauranger. Fast riktigt vad de lever på i stan begrep vi aldrig. Vi körde vidare.

 

 

 

18 juni, 2013

Bröllopsmiddag på Marthas vineyard

Vi tog färjan från Woods Hole ut till Marthas Vineyard på eftermiddagen. Vädret var på väg att bli sämre, men ännu inget regn. Att åka färja blev en kul omväxling för barnen som kunde springa omkring och klättra.

ferry woods hole marthas vineyard

anniverserydinner

 

 

 

 

 

 

 

oak bluffsVi anlände till Oak Bluffs som var en sommarstad med segelbåtar, glasskiosker och strand. Vi promenerade omkring med fokus på att hitta rätt restaurang för kvällens hummermiddag. Vi bestämde oss för Nancys där vi fick ett bord med utsikt över hamnen Och för att fira att vi nu varit gifta i nitton år slog vi på stort med Nancys skaldjursplatå med clamchowder, musslor och var sin enorm hummer, med de största hummerklor vi sett. Olle blev glad över majskolvarna, som han åt tre av. Vi åt så vi blev blå!

nattpromenad marthas vineyardHemresan gick från Vineyard haven, 5 km bort. Vi blev rekommenderade att ta buss, men för att se lite mer så föredrog vi att gå. Det var många fina hus längs vägen, även om flera ännu verkade vara tomma i avvaktan på sommaren. När vi kom till färjan fick vi ännu fler tecken på att det ännu är lågsäsong, det var inget som helst problem att få biljetter, vi var nästan de enda passagerarna.

Tillbaka på fastlandet hade vi 1,5 timmes körning till Quincy, Boston och vårt hittills sämsta motel. Så när som på detta blev det en fantastisk bröllopsdag!