Etikettarkiv restaurang
24 juni, 2013

Detroitdrömmar och HotDogDan

Motown. Den amerikanska drömmen. Bilindustrins uppgång, fall, återkomst och kollaps. Chilidogs. Detroit, staden med den döda stadskärnan, de skrämmande höga arbetslöshetstalen och en enorm skuldsättning. Vi hade inte höga förväntningar när vi körde in igen i USA för att se den amerikanska industrialismens huvudstad.

Motown museumMen vi ville förstås gå på Motown Museum. Musiken som verkligen definierade en tidsepok och lyfte upp den amerikanska svarta musiken på världsscenen. Så vi började där. På en måndag. HALLÅ!!? Man ska inte gå på museer på måndagar. De är stängda då. Vi tog några foton utanför den världsberömda studion i New Center, Detroit och for in mot stan.

Downtown DetroitStina hade läst att stadskärnan skulle vara intressant att se eftersom den var en spökstad. Det var den. Skyskrapa efter skyskrapa stod tomma och förfallna, med krossade rutor och en air av hopplöshet kring sig.

Vi åkte då till LaFayette Avenue för att äta Detroits berömda chilidoggar, eller ”Coneys” som de kallas i Michigan. Vi gick in på American Coney Island och blev serverade av självaste Dans Dog DinerHotDogDan, mannen som drivit detta gatukök i över 40 år efter att ha tagit över efter sin morfar. Han var otroligt trevlig och satt å pratade med oss i säker 40 minuter. Han berättade om sitt liv, om restaurangen och om hur Detroit förfallit. Han var tveksam till att överlåta resturangen till sina barnbarn eftersom branschen är hård, men han var samtidigt löjligt stolt över att ha etablerat sig också i Las Vegas.

Korven var i ärlighetens namn inte värd att vara världsberömd, korvarna i Toronto var flera gånger bättre, men stämningen var unik och stoltheten över en enkel korv var påtaglig.

HotDogDan gav Olle och Ville varsin korvgubbemössa och oss alla fina minnen från en stad som annars mera skrämde bort än bjöd in. Vi bestämde oss för att fara vidare. Man ska lämna på topp.

20 juni, 2013

Briljanta burgare i Brattleboro

Bridge to BrattleboroHelt hänförda av den vackra vägen vi valt genom New Hampshire kom vi fram till två lite skraltiga järnbroar över Connecticut River som skulle föra oss in i en av resans charmigaste småstäder, Brattleboro. Railroad Crossing BrattleboroPrecis efter att de två broarna var passerade fick vi stanna vid en synnerligen skyltbemängd järnvägsövergång för att ett stort silverfärgat passagerartåg från Amtrak skulle passera. Så vi tittade oss lite omkring och precis till höger om där vi stod låg ett microbryggeri med restaurang – Whetstone Station. Dit ville Stina gå, helt övertygad om att View from biergarten Whetstone Station Brattleboroutsikten skulle vara fantastisk. Magnus var mer tveksam och vill åka in mot centrum. Stina fick som hon ville.

Så in till restaurangen som visade sig vara full på nedervåningen så vi blev hänvisade till deras ”Biergarten” på övervåningen. Det visade sig vara en terasservering med fullständigt hänförande utsikt över floden. Servicen på stället var snabb, trevlig och effektiv så innan vi visste ordet av hade vi beställt både förrätt – i form av friterad brie med mangosalsa – och huvudrätt – olika sorters hamburgare. Hamburgarna visade sig vara några av resans absolut bästa. Och det ska sägas om bugare och USA att visserligen serverar alla dem, men det är få restauranger eller diners som får till denna amerikanska nationalrätt.

Fried Brie and Burger at Whetstone Station

Magnus försökte också beställa in deras eget öl, men eftersom de hade som princip att bara hålla ett eget öl i taget i sina tappar och det tagit slut dagen innan fanns det bara öl från andra microbryggerier i trakten. Det fick gå och Magnus fick en fullständigt lysande IPA att smutta på till lunch.

O o V i Brattleboro

Vi njöt i solskenet. Barnen höll sig osedvanligt lugna och inget jobbigare inträffade än ett par välta glas. Så snudd på perfekt en småbarnslunch kan tänkas bli. Brattleboro by carDärmed seglade Brattleboro,Vermont upp som en av de bästa platserna på vår resa. Dessutom visade det sig att staden hade ett helt fantastiskt sött stenstadscentrum. Många affärer, kulturevenemang och restauranger. Fast riktigt vad de lever på i stan begrep vi aldrig. Vi körde vidare.

 

 

 

7 juni, 2013

Comfort food på Mary Mac’s Tearoom

Det är något tryggt och enkelt med sydstaternas mat. Den är inte särskilt variationsrik, den är inte vacker och en är absolut inte pretentiös. Men den är god, präktig och mäktig.

mary macUnder vårt besök i Atlanta gick vi för att äta på en av sydstatsmatens verkliga fyrbåkar – Mary Mac’s Tearoom i Atlanta. (Tack Jenny!) Terummen var efter kriget ganska enkla restauranger som startades av änkor som ett sätt att försörja sig. Uttrycket tearoom, kändes av någon anledning mer respektabelt än restaurang och spred sig snabbt men teet som serveras här är i första hand sweetened tea, alltså sött iste som dricks över hela sydstaterna som måltidsdryck.

mary macs menuIdag är det bara Mary Mac’s tearoom som finns kvar i Atlanta och de fortsätter servera mat enligt sydstatskonceptet ”meat and three”, en huvudingrediens och tre sidordrar. Men i ärlighetens namn – vilket jag är lite tacksam för  – så var det bara två sidordrar som ingick. Detta fick man välja från en mycket omfattande meny och själv skriva ner på ett beställningsblock som man gav till kyparen vid bordet.

bbq-chicken two sidesStina beställde BBQ-kyckling med friterade gröna tomater och tomatpaj. Kyckling är standardmat i sydstaterna, gärna friterad. Men helt lyckad har vi inte fått den många gånger. Ofta är den lite överstekt torr och trådig. På Mary Mac’s så var den till gränsen till för torr, men det kompenserades av en saftig bbq-glasering.

fried green tomatoDe stekta gröna tomaterna trodde vi skulle bli en höjdare eftersom det finns en hel film som heter så. Men.. nja.. de är duktiga på att göra frityrsmet här, men frityrsmet är inte allt och innehållet var helt enkelt inte särskilt smakrikt.

Tomatpajen däremot, my oh my, den var en höjdare. En perfekt smakkombination av sauterad lök, mogna tomater och ost. Faktum var att den var så god att den motiverade inköpet av ställets kokbok för $27.

porkchops sweet corn baked spudSjälv beställde jag fläskkotletter med bakad potatis och sweet corn. Det var lite fegt och jag ångrar mig efteråt. En bakad potatis är liksom bakad potatis – var än man kommer i världen. Fläskkotletter likaså. Dessutom är det svårt att få en saftig kotlett på restaurang, de blir lätt torra det vet jag av erfarenhet och så var fallet också här. Men grillmönstret var riktigt vackert.

Sweet Corn däremot – oh mama – den får de till. Den sötatste majs nerkokt med mycket smör, salt och lite mjölk till något som nästan, men inte riktigt, får konsistens av gröt. Det är jättegott och något jag ska försöka åstadkomma hemmavid vid sommarens grillningar.

5 juni, 2013

Big Easy and all that jazz

Poolen hos French Quarters RV ParkDet var sent på kvällen när vi kom till New Orleans, sent och mörkt och vi hade problem att hitta till den centralt belägna RV-parken. Därigenom fick vi en liten sightseeingtur genom områden av Big Easy som uppenbarligen inte hade hämtat sig från Katrina. Det såg sorgligt ut  med rader av rader av gamla fina trähus som stod övergivna och sönderslagna.

Till slut kom vi i alla fall fram till den mysiga och dyra RV-parken som hade byggt upp en liten replika av ett French Quarter-kvarter som expedition och med en pool inne på gården. Den poolen räddade upp en lång resedag som hade tärt på humöret hos alla, men i vattnet återkom krafterna och vi badade till sent sent på kvällen.

Camellia_rillIMG_3804Morgonen därpå var det dags för att göra lite hårdturism. Vi gick ner till French Quarter, tittade på Bourbon street som med sina porr och sexklubbar mest kändes sjabbig. Resten av FQ var däremot väldigt fint. Vi brunchade på Camellia Grills FQ-filial och vandrade sedan ut i den extremt fuktiga värmen.

I French Market tog vi en glass och småshoppade. Vi tittade på Frenchman street som växer fram som ett lite mysigare alternativ till Bourbon och tog sedan spårvagnen till Akvariet vid hamnen.

FrenchMarketAkvariet var svalt vilket de vuxna upplevde som dess främsta kvalitet, men Olle tyckte det var toppen och for mellan glasrutorna på jakt efter spännande saker att se.

Efter akvariet drack vi milkshakelunch på ett frozen yoghurthak och gick tillbaka till vår pool där vi svalkade oss inför kvällen.Akvarium

Sen var det gumbodags. Vi ville gå på klassiska Dooky Chase för deras världsberömda gumbo, men när vi kom dit hade de hunnit stänga. Vi hade missat att det var ett mitt-på-dagen-ställe. Istället blev det tillbaka till FQ och Royal House Oyster Bar.

Där käkade vi gumbo och jamabalaya och etouffe med stor förtjusning. Till och med barnen åt – fast hamburgare och pommes frites.IMG_3927 Torgny erbjöd sig sedan gentilt att vara barnvakt så Magnus och Stina kunde gå ut och göra Big Easy by night. Det skulle kanske också ha blivit så om inte alla var helt slut. Istället tog vi gröna linjens spårvagn ut och tittade på de vackra husen i New Orleans Garden District. När vi hade gjort det blev det lite knas någonstans och vi fick vänta bortåt en timma på spårvagnen tillbaka.

 

Efter det äventyret gjorde vi natt. I morgon ska vi åka härifrån, bada i Mexikanska golfen och påbörja resan mot amerikanska ostkusten.

31 maj, 2013

Lilla Sverige på prärien

Hemslöjd i LindsborgNär man tar vägen söderut från Salina, Kansas, dyker de upp på stora billboards – dalahästarna. Det är den lilla staden på prärien, Lindsborg, som vill göra trafikanterna uppmärksamma på sin existens och på den närmast exentriska vurm för Sverige, och kanske särskilt Telefonkiosk i Lindsborg, KansasDalarna, som odlas i trakten. VÄLKOMMEN läser vi på de stora skyltarna, och JA! hojtas ut när vi uppmanas besöka Hemslöjdsaffären i stan. Affären heter verkligen hemslöjd. Hyreshusen på Main Street heter ”Bostadshus #XX”. Skönt att veta, att man bor i ett bostadshus alltså.

Inne i affären Hemslöjd fanns väldigt mycket importerade svenska varor till mycket höga priser. Man kunde köpa dalahästar från Nusnäs, Orreforsglas, svenska pepparkaksformar, Swedish Meatball-mix(!) och lingonsylt. Därtill hade de lokal tillverkning av dalahästar som användes som skyltar i hela stan. Vi köpte sylten och mixen, plus en lokalt tillverkad kylskåpsmagnet i form av en dalahäst.

Allt för Sverige - reklam i KansasInne i affären fanns också en anslagstavla som samlade till den lokala kubbturneringen, midsommarfirandet och ett upprop att söka till SVT:s program ”Allt för Amerika”. Det kändes lite roligt att få se den showen lite från andra sidan. Hoppas de hittar någon Lindsborgare vi kan hålla på nästa säsong.

Men tillbaka till ”bostadshus”. Husen i staden är osedvanligt  fina. Det är ett mycket välskött litet samhälle, med fina parker och lekplatser, gulliga affärer och en mycket gästvänlig befolkning. Vid den RV-parken mitt i stan där vi tar in som drivs av ett par från Bangladesh – kulturberikande! – frågar vi efter svenskrabatt på de 22 dollar de vill ha för nattens parkering. Jajamensan, svarar de, självklart har vi svenskrabatt – det blir 22 dollar, bara för er.

Lindsborg City HallVi lekte i den fantastiska lekparken i Swenson Park. Olle och Ville fick halvannan timma av ren njutning medan vi småpratade med de lokala mammorna och förhörde oss om hur svensk staden egentligen är. Inte väldigt visade det sig. Några svensktalande finns kvar på ålderdomshemmet, men det mesta är gimmicks för att marknadsföra sig och stå ut lite bland småstäderna i de mer befolkade delarna av Kansas.

Vi fick tipset att uppsöka restaurangen ”The Swedish Crown”, de skulle ha lite mer ‘fancy food’ om man inte ville ha hamburgare. Vi gjorde så. Stina beställde in Swedish Dinner och fick köttbullar, pölsa, inlagd gurka, rädisor, rödbetor, lingon och potatismos med dill. Det mesta var toppen. Torgny och Magnus beställde in kyckling i marsalasås, men den beställningen lämnas bäst utan kommentarer. Det var inte på något sätt det bästa vi ätit – och även det är en klart positiv överdrift.

Gyllene dala - dalahäst Lindsborg KansasI morgon ska vi köra ikapp vår tappade tid och därför kommer vårt besök i Oklahoma bli väldigt kort. Vi får väl se.

Nåja, nu håller ni på att vakna i Sverige och för oss har det blivit dags att knoppa. Det blir en lång dag i morgon.

30 maj, 2013

Hylling till polisen i Hoisington

Polisen i HoisingtonEfter rådjurskrocken uppsökte vi polisen i Hoisington, den närmaste staden framåt från där vi var. Det visade sig vara fel jurisdiktion eftersom vi passerat en countygräns, men polisen var OTROLIGT hjälpsam. Den typen av poliser har jag aldrig någonsin träffat på i Sverige. De hjälpte oss med att fylla i rapport, kontaktade ett reparationscenter för husbilar och fixade till med ett ställe där vi kunde stanna över natten.

På Johnsons Smokehouse, Great Bend, KSVi befinner oss nu i Great Bend, Kansas och äter middag på en liten sylta som heter Johnsons Smokehouse. Där har vi ätit fullständigt fantastiska revben, pulled pork och baked beans som fick ögonen att tåras av lycka.

I morgon bitti får vi omdömet om reparationsbehoven. Sov gott Sverige.

28 maj, 2013

Ut på prärien

Nu har vi lämnat Klippiga bergen och är på väg ut på prärien. Vårt första stopp blev för lunch i den lilla orten Limon på dinern South Side. Inte fullsatt, men trevligt och med WiFi, därav detta inlägg. Lite mer utförliga rapporter senare.

Dinern i Limon

24 maj, 2013

Vilda västern i lyxförpackning

Durango järnvägsstationDiamond Belle Sallon i DurangoVill man uppleva vilda västern är kanske Durango ett bra ställe att starta på. Åtminstone om man vill njuta av det vilda i en helt sandhamnifierad miljö. En otroligt fin smalspårig ångdriven järnväg går härifrån till Silverton upp i bergen. Här finns en autentisk saloon i ett autentiskt rosa hotell med autentiska servitriser i autentiska 1800-talskläder. Här finns vackra små bostadshus med perfekta gräsmattor. Vi hamnade på en charmig liten barnvänlig saloon – Derailed Pour House – där vi åt billiga appetizers eftersom det var Happy Hour.

Cowboys in Durango Det var varmt och skönt och underbart väder så vi tog en ordentlig promenad. Vid tågstationen fanns en fin staty av vildhästar som väckte barnens oförställda glädje. Vi lekte lite där och sedan åkte vi upp i de klippigaste av klippiga berg.

24 maj, 2013

Sanningen om Bluff

Olle i tipi Vår USA-resa förde oss ur Monument Valley och in i Utah där vi stannade till i den lilla staden Bluff (Population 216). Bluff var ett mycket litet samhälle som hade blivit befolkat av en karavan med mormoner i slutet av 1800-talet efter stor vedermöda. Ättlingarna till dessa pionjärer hade precis invigt ett litet miniskansen där de återskapat den första bebyggelsen från 1880 och också ställt husgeråd och vagnar från den tiden till allmänhetens beskådande. Olle och Ville i prärievagnOlle och Ville sprang omkring och tyckte den lilla prärievagnen i barnstorlek var fantastisk. Olle uppskattade också att besöka den stora tipin.

Efter att ha ägnat oss åt att leva oss in i de amerikanska nybyggarnas fantastiska strapatser och envisa strävanden kände vi att detta manade till efterföljd och vi frågade oss själva vad vi kunde göra. Twin Rocks i Bluff UtahÄta lunch blev svaret som vi enades om. Stärkta i vår övertygelse om att vi fattat ett livsförlängande beslut åkte vi några hundra meter till Twin Rocks Cafe. Skyltningen på det stället var mycket övertygande. Maten var bra och de bjöd på Kolibri i Bluffunderhållning i form av vattenflaskor till vilka det kom flygande kolibris.

Det fanns också mer skräckinjagande djur på platsen som den tilltufsade hunden Buffy, en gammal dam med höftproblem, som Ville omedelbart förklarade sin stora kärlek till genom att lägga sig bredvid och börja pussa och gosa med. Där Olle under sin första långresa till Thailand utvecklade en oerhört varm kärlek till katter ser vi nu hur Ville gör detsamma för hundar till vilka han Ville och Buffyspringer fram helt självklart och pratar med även om de är mer än dubbelt så stora som honom.

 

 

 

 

 

 

23 maj, 2013

Pizza i Tuba City

Rättscentrum i Tuba CityÄta lunch måste man ju göra och i Navajoland föll valet på Tuba City där vi åkte fram och tillbaka längs huvudgatan innan vi bestämt oss för pizza hos Little Ceasars efter att kinarestaurangen visat sig vara jättestängt. Pizzorna var jättegoda och jättestora.

Bildmässigt i denna tråkiga stad föll valet på det stora rättscentrumet med polis, domstol och fängelse vid samma parkeringsplats. Snabbt och effektivt.