Dags att ta sig i kragen

[dropcap]B[/dropcap]ehöver ta mig själv i kragen. Börja göra sånt jag är bra på. En sådan sak är att skriva. Pennan har torkat igen och tangentbordet är dammigt, så blir det när man ägnar sig åt barn och hobbyer. Men det som verkligen förändrat saken är att jag är frisk.

Efter att ha blivit tröttare och tröttare på dagarna under många år tog jag mig till doktorn. Jag hade svår OSAS (Obstruktivt Sömapnésyndrom) Så allvarligt att jag antagligen inte har sovit ordentligt på fem sex år. Jag fick en CPAP – en apparat som blåser luft i fejset på en medan man sover och som känner av när man slutar andas. De första nätterna sov jag som en medvetslös – hade mycket djupsömn att ta igen. Nu efter två veckors behandling känner jag mig tio år yngre.

Min rätt utvecklade sjukvårdsskepsism – vilken jag delar med alldeles för många män och några kvinnor – har alltså hållit mig sjuk och trött helt i onödan. Nåväl, jag kände till att jag var en idiot sedan tidigare. Nu gör ni det också.

Men det här är ingen sjukblogg. Detta var sista gången jag beklagade mig. (Fast kanske ska jag skriva om hur jag sträckte mig i baklåret när jag skulle springa till tunnelbanan, eller om min senaste olycka här hemma där jag knäckte ett revben…)

Det finns andra saker att skriva om. Om hur människor som hamnat på obestånd hanteras av socialförvaltningarna. Om hur de utlovade fördelarna av regeringens reformer envist uteblir, och varför det inte granskas. Om alliansens småpartier har fått löfte att ingå i en alliansregering även om de röstas ur riksdagen. Om hur knasigt det är att prinsessan Madde kan gifta sig med en katolik och ändå få kvarstå som prinsessa trots det uppenbara brottet mot successionsordningen.  Om hur fånigt det är att vi har en successionsordning. Om den fantastiskt goda fyllda lövbiffen jag gjorde igår, men framförallt om rödvinssåsen.

Mellan blöjbyten bygger jag upp tre nya hemsidor för närvarande:  Den här sidan, som är en hyllning till min förträfflighet och visdom; en reseblogg som familjen ska använda bland annat på en kommande utlandsresa; och en uthyrningssida för min segelbåt.

Jag har tagit mig i kragen. Det var på tiden.

Sånt som händer eller har hänt

Vid nyår började jag blogga igen, fast på papper. Jag köpte en svart bok med många sidor och varje dag antecknar jag sånt som jag tänker och funderar på, med en penna – en riktig reservoarpenna. (En av mina reservoarpennor kostar så mycket att det är tveksamt om ens Maud Olofsson skulle få behålla sitt jobb om hon visade sig med en sån.) Lite mer privat än min vanliga blogg, och med betydligt mindre spridning. Jag funderar på att kalla det hela för ”dagbok” – en blogg på papper. Vi får se.

Jag upptäckte för en tid sen att den här sidan fanns kvar. En hel del besökare verkar den ha, trots att sidans husse så brutalt har struntat i den. Jag har cocoonat – vilket är ett 80-talsuttryck för att boa sig. Jag har alltså boat mig. I början av september fick vi besked om att vi var föräldrar till lille Joonsuh från Korea. Sen följde en lång väntan men sedan början av december är han hemma hos oss. Hemma i villan går han numera mest under namnet Olle. Han är fin. Jag är glad.

Men jag brukar inte skriva om sånt här, och tänkte inte börja med det nu heller. Mitt lilla liv ska få fortsätta vara litet. Magnus tankar ska fortsätta vara stora. (Där fick jag till det!)

Det var dumt att sluta skriva på den här sidan, att hålla skrivångan uppe ökar produktiviteten och ens analytiska förmåga en hel del. När jag skriver det  här känns det som jag har gröt i hjärnan. Skulle vilja skriva om alla debatter som varit, om statsministern som ljög i talarstolen och om hur viktigt – oerhört viktigt – det är att vi får ett regeringsskifte till hösten. Men det får vänta lite med sånt. Kanske kommer det i eftermiddag, i morgon eller nästa vecka.

Nu ska jag skriva i min blogg på papper att jag börjat blogga i verkligheten igen.

Vi ses!

Var har jag tagit vägen?

Jo, det är tyst här på bloggen. Författaren ägnar sig åt annat. Bland annat att författa. Och till ganska stor del att spela teater. Spex ska det bli och premiär är det om mindre än en vecka.

Den som har tur kanske fortfarande kan hitta biljetter på spexets hemsida. Det är jag som har lila klänning.

Under tiden sjunger många nya röster från vänster i den svenska bloggosfären, som verkar klara sig fullständigt utmärkt, ja kanske till och med bättre, när jag tagit en liten paus. Återkommer i april eller vid akut behov.

Nyårslöften och nystart

Klockan är kvart i två på natten. Jag hör fortfarande smällare utanför fönstret. Det har pågått sedan halv sju på nyårsafton. Det går bra för Sverige. Jag har hört och sett raketer gå upp i rök för miljontals kronor och då gick jag ändå inte utanför dörren detta nyår.

Det är vackert med fyrverkerier. Dessutom är det en av de få aktiviteter som förenar oss i dagens Sverige. Vi köper raketer för några hundringar och försöker ge det nya året lite glans och flärd. Denna smällarprakt ger vi också som en gåva till våra grannar (och som ett straff till grannarnas hundar). Att göra något för sig själv och för andra, så startar vi året. Jag tycker det är fint.

Själv startar jag året genom att skriva dessa rader.

Jag tänker sluta röka. Jag tänker försöka undvika att såra vänner, bekanta och okända. Jag tänker lära mig flyga radiostyrd helikopter. Jag tänker fortsätta studera på Poppius journalistutbildning. Jag tänker skriva klart ett manus som nu är fem veckor sent. Jag tänker gå ner några kilo och har som mål att nå BMI 27 innan sommaren. Jag tänker skriva om annat än politik. Och jag tänker försöka bli bättre på att minnas det som är roligt och viktigt i livet och dessutom sätta det främst. (Vadå, undrar ni. Tja; kärlek, mat, fotboll, radiostyrda helikoptrar, smör och mina allt för bortglömda vänner, svarar jag)

Jag vet att jag tjatar om helikoptrar. Men herregud så roligt det verkar vara att flyga dem. Kolla här!

Nu har jag inte hört en raket på tio minuter. Villorna runt omkring mitt lilla hus slocknar en efter en. Nyårsnatten har tagit slut, men ett nytt år har börjat. Det kommer att bli det bästa året någonsin. Det fixar du och jag. Var och en för sig – men ändå tillsammans. Precis som när man skjuter raketer. Välkommen 2008!

[tags]nyår, nyårslöften, blogg, radiostyrd helikopter, fyrverkerier[/tags]

Lite sommarsammanfattning

Om sisådär 10 timmar börjar den verkliga semestern. Jag ska ta mig ut på landet och försöka lära om hjärnan att ta det lite lugnt igen. Sitta vid strandkanten lyssna på måsar och vågkluck och försöka koppla av nyhetsflödet.

Just nu känns det närmast omöjligt. Almedalsveckan och bevakningen av den vi gjorde har lett till att jag känner mig speedad till max, men ändå fullständigt urblåst. Gänget bakom Almedalsbloggen gjorde en otrolig arbetsinsats och jag är stolt över att ha jobbat med dem allesammans.

Vi har fått lite kritik, från bland annat statsvetarprofessorn Ulf Bjereld, att vi var ytliga i vår rapportering och inte grävde tillräckligt djupt och kritiserade tillräckligt mycket. Och hade man förväntan på Almedalsbloggen att den skulle vara ett centrum för grävande journalistik i Visby så förstår jag att man är besviken. Jag har emellertid kommit på en briljant lösning på detta problem. Nästa år får Ulf själv gärna medverka i bloggen och koncentrera sig på en djupare bevakning. Det skulle verkligen inte skada.

Själv fick jag under den gångna veckan äran att ta emot det allra första Nyhetspriset för årets avslöjande inom medborgarjournalistiken. Jag är oerhört tacksam för det och hoppas att det faktum att det finns ett pris för medborgarjournalistik sporrar fler till att gräva.

prisglad.png

Diplomet ska snart hängas på väggen i arbetsrummet, och en liten stund ska jag suga på karamellen men ingen kan leva på gamla lagrar. Jag tänker mig försöka fortsätta att gräva egna nyheter och i mån av möjlighet också försöka hjälpa andra att göra det samma.

Jag har dessutom i sommar resonerat lite kring medborgarjournalistikens påverkan på medievärlden. En längre debattartikel i ämnet hittar du i Liberal debatt nr 2/3 2007, eller här på min egen sida. Jag hoppas det kan vara intressant läsning.

Johnny på Stationsvakt lärde mig för två år sedan att det kan vara klokt att vattna sin blogg då och då även när man gått på semester, så jag kanske gör det. Men de närmaste fem veckorna ska jag mest försöka lägga hjärnan i träda så den åter blir brukbar mark när sommaren går mot sitt slut. Jag önskar er alla en fantastiskt skön och lugn fortsättning på sommaren. Det ska jag försöka ha.

Sommarslö, men nu rejsar jag i Visby

Sommardvala har infunnit sig. Tanken far inte längre lika rappt genom huvudet utan kroppen och intellektet är inställt på hängmatta och deckare. Därför hoppas jag att du som läsare inte är allt för besviken över det låga tempot här på Magnus tankar. Magnus har knappt några tankar.

Men jag gör ett sista ryck. På Almedalsbloggen.se har vi samlat ihop ett supergäng med frivilligarbetande skribenter som åstadkommer en bred almedalsbevakning. Häng med dit innan sommartorkan ätit upp det sista av aktiviteter.

Meta: Våren är de kraschade ambitionernas tid

Jag har bloggat i några år nu. Och jag har kunnat se ett mönster i mitt eget skrivande. Skrivandet går ner kraftigt vid några tillfällen. Sommarsemestern är förstås ett sådant. Inte ska man slösa bort sin ledighet med att sitta framför datorn och skriva. Nej, på sommarn stänger jag av medieflödet och seglar, dyker, lyssnar på fågelsång och hälsar på nära och kära. Likaså brukar jag ha en eller två perioder på hösten då jag reser utomlands och/eller firar jul. Det blir inte mycket skrivet då heller.

Sen har vi den förbannade våren.

I april startar den stora projektmånaden. Trädgården vaknar till liv och ska tuktas med sax och kniv. Båtar som legat på land i allsköns ro pockar plötsligt på uppmärksamhet och vill bli målade och fina innan de ska ut och visa upp sig på vattnet. På jobbet startar den stora budgetcirkusen. För att göra saker ytterligare lite mer komplicerade hade jag detta år anmält mig till en dykinstruktörsutbildning.

Mitt i allt detta blev detta forum lidande. 14 artiklar blev det i april. Ungefär i nivå med förra året då det blev 15 artiklar. Lite dåligt samvete ger det mig. Och jag försöker intensivt trycka ner det. Bloggen har jag ju för mitt eget höga nöjes skull och om det roar några läsare så är det en mycket välkommen bonus. Följer jag förra årets mönster så kommer skrivandet ungefär fördubblas i maj och öka ordentligt i juni. Sen är det sommar och mitt intresse kommer säkert i första hand koncentreras till Almedalsbloggen.

Men jag är beroende av uppslag, också från er i läsekretsen. Så skicka gärna in förslag om sådant ni tycker ska belysas lite extra. Kontaktformuläret är ett bra sätt.

Dagens storsinthet

Jag noterar att Expressen blivit nominerad till Guldspaden (Grävande journalisters finaste pris) för avslöjandet kring Boreliusaffären. Jag önskar gänget bakom artiklarna lycka till, och hoppas att de vinner priset. Jag skulle betrakta det som en fjäder i hatten för min egen blogg.

En vacker dag kanske också bloggar som gräver fram nyheter först kommer få pris. Jag får vänta tills dess.

[tags]media, expressen, maria borelius, guldspaden[/tags]