Dags för nytt partiprogram

Låt mig säga som det är: Socialdemokraterna har ett . Det antogs 2001 och är på över 15000 ord. Ambitionen när det partiprogrammet antogs var att modernisera språket och att göra texten mer levande. Resultatet är ett program som är så omfattande, och så i brist på konkretioner, att det svårligen kan användas i ett dagligt politiskt arbete. Nu har det gått 8 år sedan det antogs och den socialdemokratiska kongressen i höst skulle fatta ett klokt beslut om man beslöt tillsätta en programkommission med uppgift att ha ett nytt program färdigt till kongressen 2013.

Man kan lära sig mycket om socialdemokratin genom att  läsa dess program sedan det första antogs 1897. ( gjord av Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek). Det första programet är på dryg 600 ord (!) och författat av som låtit sig inspireras av det tyska från 1891. Det finns en ideologisk klarhet och en styrka i det först 600-ordiga programmet som man söker med ljus och lykta efter i det senaste.

Den demokratiska socialismen har haft ett betydande inflytande över den politiska, ekonomiska och kulturella utvecklingen i hela världen de senaste 130 åren. Socialdemokratin är en politisk kraft som lyckats forma sin tid, men också forma sig efter den tid den verkar i. Den ideologiska klarheten i att ta ställning för demokrati och människovärde kombinerat med en obändig vilja att fördela samhället välstånd rättvist är och har varit en politik som vunnit gehör hos breda grupper av världens folk.

Men socialdemokratins långa regeringsinnehav i Sverige har fått den att i allt för hög utsträckning liera sig med den statsmakt den burit. När politiken formulerats har det de senaste decennierna allt för ofta skett genom förvaltandets gråskalor och inte ideologins klara kontraster. Det faktum att de politiska programmen vuxit i omfång men minskat i klarhet sedan socialdemokratins intåg som regeringsmakt är ett tydligt tecken på detta. Om programmet 1897 var på fyra sidor, så var programmet 1920 på sju sidor, 1944 på elva sidor, 1960 på nitton sidor, 1975 på trettiotvå sidor och 1990 nås rekordet på 60 sidor. Det senaste programmet från 2001 är något kortare men det beror på att man strukit bort det politiska programmet, eller ”punktprogrammet”, som i de tidigare programmen varit en konkret uppräkning av de reformer man vill genomföra under programperioden.

De många ordens partiprogram tjänar syftet att varje litet intresse i partiet fått med någon skrivning, men detta har skett till bekostnad av den klarhet man borde kunna kräva. Socialdemokratin skiljer sig ifrån alla andra partier därigenom att den vill låta demokratins ideal genomsyra hela samhället, den vill utjämna de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan människor och den vill bidra till ett samhälle där varje individ kan växa sig stark och fri utifrån sina egna förutsättningar.

De senaste decennierna har klyftorna mellan människor i Sverige ökat. De rika har blivit rikare samtidigt som många människor lämnats efter i utanförskap. Att bryta den utvecklingen måste vara socialdemokratins viktigaste mål det närmaste decenniet. Det är ett stort mål, och det ska nås i en tid när globalisering och internationella kapitalrörelser gör det allt svårare att på nationell nivå utjämna klyftorna mellan människor. När den ekonomiska makten flyttats till en internationell maktelit måste de poltiska krafterna som vill utjämning söka göra detta internationellt.

Vi behöver koncentrera oss och mitt förslag är att vi i första hand koncentrerar oss på en politik för utjämning, i Sverige och i världen. Vi behöver samla våra tankar, mitt förslag är att vi gör det i ett program som tar sin utgångspunkt  i de utmaningar världens snedfördelade resurser innebär.

Jag har känslan av att ju mindre vi haft något viktigt att säga desto fler ord har vi använt. Men socialdemokratin har något oerhört viktigt att säga i vår tid. Låt oss därför fortsättningsvis fatta oss kort.

[tags]politik, socialdemokraterna, partiprogram[/tags] Calendar is, unfortunately, a read-only proceed over here app

23 reaktion på “Dags för nytt partiprogram

  1. Magnus
    Klokt som alltid :-)
    Hyser dock viss tvekan om möjligheterna att lyckas. Den normala utvecklingen med, steg 1) ”Vi måste skriva kort”, 2) ”jag har ett tillägg” kan vara knepig att förändra.

    Men jag é me´!

  2. När jag sitter i beredningsgrupp i VR och utvärderar forskningsansökningar så läser jag bara 8 sidor av forskningsprogrammet. Resten rycker jag bort

    Det är vad som skrivs i förutsättningarna

    Kan det vara nåt

  3. Pingback: Om det här ska kallas framåt : Erik Laakso | På Uppstuds

  4. Undrar om det med nödvändighet måste vara så att partier förlorar sin ideologiska stringens så fort de intar Rosenbad. Sossarna är knappast ensamma om att visa upp den utvecklingen. Ska man hoppas på bloggosfären eller tankesmedjorna? Palme och Bohman är ju döda.

  5. Jag försökte läsa det där bluddriga partiprogrammet, men länken verkar inte fungera. Är jag för sent ute? Har ni redan skrivit om?

    Prioritering är ordet för dagen. Man hinner inte så mycket på en mandatperiod, har jag hört. Så korta partiprogram är bäst. I de långa partiprogrammen finns det så mycket fuffens gömt.

  6. Redan i Din korta sammanfattning anar jag en komplikation. Är utjämning av klyftor alltid bäst? Även när den sker till priset av att alla får det sämre?

    Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen har ägnat stort intresse åt inkomstutjämning men i stort sett struntat i de orättvisor som uppstått i förmögenhetsbildningen.

    Socialdemokraterna avskaffade arvsskatten, trots att den finns kvar i t ex USA och Spanien.

    Detta fordrar en egen mässa.

  7. Magnus! Du brukar ju vara så klartänkt, men vad har hänt med dig? Inte tror du väl att SAP med Mona Sahlin i spetsen framför Baylan och Östros kan utforma en global politisk ideologi ”som tar sin utgångspunkt i de utmaningar världens snedfördelade resurser innebär”? Dessa politiker kan ju inte ens ge en vision av SAP:s ideologi för lilla Sverige!!! Det är ju SAP:s 65-åriga (av 75 år) regeringsinnehav som skapat de stora ekonomiska klyftorna i Sverige genom sin blandekonomiska teori. Bl.a. genom en fullständigt sjuk statlig progressiv inkomsbeskattning under 7-talet och även senare igen där avdragen för kapital följde samma skala.
    Det verkar som om alla socialister idag söker en ny PALME. Och DET vore sista spiken i SAP:s kista. Det var ju han och hans gelikar som gjorde att SAP startade sin kräftgång. Anlysera hans regeringstid med alla dess fataliteter för den svenske arbetaren så förstår du. En bisarr utbyggnad av byråkratin fordrade höjda skatter som i sin tur krävde inflationsdrivande löneökningar och devalveringar som i sin tur gav mindre netto i plånboken och ytterligare löneökningar osv, osv.
    Ingen vanlig gråsosse (dit jag hörde före Palme-idiotins verksamheter inträdde)kan idag ställa sig bakom Sahlin och hennes ledarskap! Hon hänvisar ideligen till Palme och hans ledarskap och till sin ”kära vän” Anna. Det börjar snart bli patetiskt!
    Satsa nu hellre på en ny partiledare som inte går i kommunisternas ledband (såväl V som MP är klart kommunistiska/totalsocialistiska i sin ideologi) som kan föra fram en stark politisk agenda som är trovärdig. Sverige är ett litet land, ekonomiskt och politiskt ointressant globalt.

  8. Tillägg: Om SAP inte klarar av att skapa sig en för Sverige ny framstegsvänlig politik fri från V och MP så borde partiet löpa linan ut: Totalsocialism, dvs staten övertar alla produktionsmedlen, samtliga finansinstitut och banker samt socialiserar alla naturtillgångar.
    Då kan SAP äntligen uppvisa en kraftfull politisk vision som fördelar alla tillgångar jämlikt i samhället och får bort alla nuvarande, självförvållande klyftor! I alla fall inom landet!

    Men vågar ni sossar idag göra det? Om inte; vad är ni rädda för? Det är enda chansen för er, om ni nu vill vara ett trovärdigt alternativ till nuvarande regering! Att alla partier sitter på mittenbänken löser inte den politiska ideologiska knuten för SAP inför riksdagsvalet 2010. Nuvarande ”Regeringsalliansens” representanter slår ju ut er i varje ideologisk debatt. De är steget före hela tiden!
    Kom med något nytt, om ni vill ha en förändring!!!

  9. Lars Rudström
    “Back to basics” = Tillbaka till jämlikhetspolitiken förstås.
    Och det där om att socialdemokraterna skapade de ökande klassklyftorna under 70-talet är ju bara skrattretande. Det gjorde de visserligen, men först när de började genomföra de borgerliga partiernas drömprogram i Sverige, från 1985 och framåt.

    Endera är du för ung för att ha varit med då och gediget indoktrinerad i den historieförfalskning som Timbro lyckats så väl med, eller så är ditt minne mycket kort.

  10. Till Kerstin!
    Jag ber att få börja bakifrån i ditt inlägg. Kanske är jag för ung, 72 år, kanske är min gamla erfarenhet från 50-talet som fabriksarbetare vid Fengersfors bruk, SSU-ordförande, kassör för ABF, suppleant i lokala SPIAF i Fengersfors, ungdomsledare inom IOGT etc ”för kort”. Du är något arrogant mot en gammal sosse. Vad har du att ställa mot min antecedentia? Var fanns du på 50-talets kamp för jämställdhet och jämlikhet?
    ”Jämlikhetspolitik” säger du. Menar du att Olof Palme utvecklade den ”jämlikhetspolitik” som jag arbetade för under 50-talet. Var fanns du vid den tiden? Ska vi jämföra våra antecendentias?
    Kom igen!

  11. Tjena !
    Som sexåring vräkte han sig utför de brantaste och farligaste skidbackar. Som hans bror borde jag förstått att han som vuxen skulle bli sosse. Men inte längre än till pomperipossadebatten. Hur i fridens namn kunde Sträng vara så korkad i sitt omdöme ! Och hur kunde han tro att hans fastighetsinnehav inte skulle avslöjas. Jojo, den är snygg – rödvinsvänstern. Undrar just om vänstersångaren köpt sitt dyra hus på Rivieran?
    Mvh Lennart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>