Delat ledarskap

Det är på modet just nu att diskutera delat ledarskap. Särskilt för socialdemokratin efter Göran Persson. Jag har egentligen inga principiella invändningar mot ett delat ledarskap i ett parti, men jag har många praktiska invändningar.

För det första så riskerar ett delat ledarskap att förstärka splittringar inom partiet. Som exempel kan man ta det tyska socialdemokratiska partiet där Gerhard Schröder och Oscar la Fontaine delade på ledarskapet med en politisk polarisering och sönderfall som konsekvens. Frestelsen att låta ledarna täcka upp olika falanger (höger resp. vänster) blir stor, men konsekvensen kan bli förödande.

För det andra så ökar man risken att föra ut dubbla budskap. Och i dessa mediestyrda tider kan det vara fullständigt förödande att tala med dubbla tungor.

För det tredje så behöver socialdemokratin bli bättre på att agera ut sina interna konflikter genom voteringar och beslut och bör inte i detta läge frestas att lösa interna frågor genom att låta olika ledare stå för olika åsikter.

[tags]socialdemokraterna, ledarskap, politik[/tags]

The writing research paper cash flow doesn’t have any source upon the relevant revenue recognition

3 reaktion på “Delat ledarskap

  1. Jag är en varm förespråkare av ett breddat ledarskap. I början argumenterade jag för ett delat ledarskap, men jag delar alla dina argument och farhågor.

    Jag anser att vi ska välja en partiordförande, en partiledare som också är statsministerkandidat och en partisekreterare. Det funkar i partidistrikt och arbetarekommuner. I Länet är det Damberg, Nylund-Watz och Jogell och i stan Ringholm, Jämtin och Rudin.
    Min bild är att bara sett till dessa två partiorganisationer så finns olika problem och olika förtjänster. Det som inte täcks in i jämförelsen är mediatrycket som i princip är obefintligt på dessa sex personer.

    En sådan modell måste bygga på att personerna gillar varandra, kan samarbeta och att de har tydliga rollfördelningar. Men de behöver inte tycka på pricken lika.

    Det som talar för upplägget handlar kanske än mer om näst-nästa ledargeneration. Är det möjligt att orka med att vara både statsminister och partiordförande? Med ständigt ökande andel mediaexponering, fler frågor som har en global lösning och familjer som faktiskt är mer jämnställda idag än vad de varit historiskt.

    Jag kanske är lite annorlunda, men just nu känns inte namndiskussionen sådär jätteupphetsande, däremot är det mer spännande att prata om förnyelse, ledarskap och utveckling.

  2. Pingback: Notes from Sweden » Blog Archive » Persson’s Secret Plan for Party Leadership

  3. Det verkar vara lite för mycket fokus på att det måste vara en kvinna. Rent naturlig så måste jag säga att bland de män och kvinnor som finns i toppen så är de jag helst ser någon av kvinnorna. Men de är också rätt så uttjatade personer, liksom männen.

    Men Absolut Inte LO Tanten… TACK!
    Jag kan inte glömma det sveket hon gjorde för ett antal år sedan i en avtalsrörelse. Usch va illa!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>