Förförd men inte förledd

Första gången det hände var jag 20 bast. Jag åkte för att hälsa på min pappa som biståndarbetade i Zimbabwe. På morgonen när jag vaknade första dagen i Harare var den borta. Smutstvätten.

På byrån i sovrummet låg min t-shirt, mina shorts och mina kalsonger. Rena och strykta. (Ja, kalsongerna också.) Det var Stephen, pappas ”domestic servant”, eller hushållsnära arbetare, som hade hämtat tvätten medan jag sov och tvättat och strykt under natten. Kändes konstigt första natten, men, oh!, så fort man vänjer sig.

Jag har nu upplevt samma sak igen. I en månads tid har jag semestrat i Sydafrika, mestadels som inneboende hos några vänner. För ett par tusenlappar i månaden hade de anställt ett hembiträde och en trädgårdsmästare, båda på heltid. Att inte ha det så skulle anses som mycket märkligt. Utbudet på arbetskraft är stort – alltså, arbetslösheten är skyhög (bland svarta) – och att inte anställa hembiträde är att bidra till ökad utslagning.

Badrummet skiner alltså som en nyslipad diamant, tvätt och disk försvinner på ett märkligt sätt och återfinns i skåp och garderober. (På sina platser!!!). Att vara vit, med en gnutta pengar i Sydafrika är att leva som en kung, och det är förföriskt. I ett accentuerat klassamhälle är det allt bra rart att vara överklass.

Och så är väl tanken nu när moderaterna vill bygga ett bidragssamhälle för rika. Först målar man upp en bild av en gigantisk arbetslöshet, sedan rättfärdigar man införandet av bidrag till rika för hushållsarbete med att det bekämpar arbetslösheten. Sen kan vi med gott samvete åse hur tvätt och smuts och disk magiskt försvinner. Vi är ju med att bekämpa arbetslösheten.

Jo, jag blev förförd, men inte förledd, och nu är jag tillbaka från semestern!

[tags]hushållsnära arbete, politik[/tags]

6 reaktion på “Förförd men inte förledd

  1. Ja regeringspartierna talar gärna illa om ”bidragssamhället”. Men det gäller ju bara när bidragen inte går tillbaka till de högstavlönade (oavsett om de betalat någon skatt eller inte). Kristina Axén Olin har ju gråtit ut om hur dåligt hon mådde p g a att hon inte en personlig hushållsnära slav som skötte arbete hemma.

  2. Tja, egentligen är det mycket enkelt. De som inte hinner hemmajobbet att diska, städa och tvätta borde går ner till att jobba deltid så kan de som skulle varit pigor få den andra halvan av heltidsjobbet.

    Börja med att sänk arbetstiden till sex timmar, så minskar behovet av pigor högst väsentligt samtidigt som fler får riktiga jobb.

  3. Skönt att ha dig hemma igen. Du är en av få hjältar som på ett så lättsamt sätt kan sätta fingret på det lömska i borgarnas nyspråk och omvända Robin Hood–politik.

    Skulle bara vilja ha ett bra nytt ord för den här omvända bidragspolitiken. Någon som har ett skönt förslag på lut?

  4. Min pappa jobbade några år i Sao Paolo i Brasilien och kom hem och berättade, att när talade om för brassarna han hade kontakt med, som inte var de fattiga, att man inte hade hembiträden i Sverige, tittade de medlidsamt på honom och utbrat: ”Men då kan ju inte Sverige vara något bra land att bo i!”

    Uppenbarligen hyser överklassen samma åsikter överallt i världen.

Lämna ett svar till Helena Söderlind Paues Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>