Första maj och kungen

Jag minns valborg 1976. Mormor tog mig till borggården på slottet för att jag skulle lämna över blommor till Kungen som fyllde 30. Så blev det också. Han var snäll och sa tack. Mitt umgänge med kungen är nästan helt inskränkt till denna händelse. En gång på Lidingöbros värdshus fick han låna en tändare av mig. Men det var långt senare.
Dagen efter blomutdelningen gick jag med pappa i förstamajtåget. Vi gick med kulturarbetarna, de hade roligaste avdelningen. Jag minns att vi skanderade något om att kungen skulle avgå. Det var en förvirrande tid.

Det är på sitt sätt en ganska spännande ironi att överklassens främsta symbol – kungamakten – firas dagen före arbetarklassens mest symbolladdade dag – Första maj, den internationella arbetsrörelsens dag. Nationalism mot internationalism, överklass mot arbetarklass, det är en rejäl spänning mellan dessa värden och grupper.

Starka symboler för två helt olika idéer om hur vi ska bygga ett samhälle. Ändå ryms de inom ramen för vår demokrati. Det är rätt fantastiskt och faktiskt något att vara rejält stolta över, både republikaner och rojalister – konservativa och socialister.

Nu är det dags att gå å demonstrera, i morgon har vi gjort världen ytterligare lite bättre. George orwell, in his powerful www.writepaper4me.com 1946 essay titled politics and the english language said, the great enemy of clear language is insincerity

3 reaktion på “Första maj och kungen

  1. Fast i mina ögon så har stora delar av arbetarrörelsen — tyvärr — tagit till sig någon form av protektionistisk ekonomisk nationalism, som även om den inte alls nödvändigtvis behöver ha särskilt mycket med den konservativa nationalism kungahuset representerar ändå står i kontrast mot internationalismen. :/

    //JJ

  2. Och min mamma talade aldrig om kung eller prinsessor, och när jag, som liten beundrade bilder av kungar och drottningar och sade att jag tyckte att de hade så fina kläder och ”kronor”, svarade min mamma lakoniskt : ”Jaha, ja det kianske man också kan tycka”, sedan var saken utagerad ur hennes synpunt. Jag skulle få bestämma själv vad jag ville tycka och tro – också en lite naiv inställning men hennes reaktion talade om mycket mer än hon var medveten om :-)

  3. Minns att jag och en kamrat skickade brev till kungen(tror han var prins då?) mycket tidigt sjuttiotal och frågade om han ville spela squash(?) med oss. Det ville han inte. Men det var mäktigt för en typ åttarig pojkvasker att få svar från slottet. Faktiskt.
    Idag tror jag inte jag skulle vilja lira mot honom. I nånting alls.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>