När porslinet spricker

UPPDATERAD: Häromdagen köpte jag en kaffekanna på Myrorna i benvitt porslin från Gustafsberg. 50 kronor fick jag ge för den, och det gjorde jag gärna för på locket och på själva kannan var SSU:s logga tryckt. Ni vet den där gamla loggan där två S förenas av ett U underifrån. Jag tror kannan var från sent 40-tal eller tidigt 50-tal. Nu står den på min fina-saker-hylla hemma.

Det fanns alltså en tid då arbetarerörelsens ungdom lät tillverka serviser att ha i klubblokalen. I högkvalitetsporslin. Beständigt därför att man räknade med att det skulle användas länge. För den tidens SSU:are var det ingen tvekan om att man tillhörde en rörelse som hade ett så viktigt uppdrag att man behöver porslin som håller ett tag. Förändringen av Sverige kommer att ta många tusentals koppar kaffe, men den kommer.

Vid tiden för denna kaffekannas tillkomst har Socialdemokratin vunnit makten i Sverige. Förtroendet står på topp. Arbetareklassens kamp ska förenas med den framväxande medelklassens. En rättvis värld är möjlig. I Rosenbad Kanslihuset vid Mynttorget sitter Tage Erlander och antecknar i sin dagbok de förändringar som sker i Sverige, de konflikter han medverkar till och de han löser. Dessa dagböcker ger oss en unik inblick i hur demokrati och förvaltning fungerade.

Tage var inte på något sätt ensam om att skriva dagbok. Vid den tiden uppmanades partiets alla förtroendevalda att föra bok, att spara rörelsens handlingar och dokument. Rörelsen var kollektivt medveten om att den skrev historia och var mån att lämna över den till sina barn och barnbarn. Man byggde kunskapsbankar, man samlade ihop arkiv och bibliotek.

På Bommersvik, Idéernas Vapensmedja, har det levande och uppdaterade biblioteket sedan länge packats ihop, jag tror det skedde på Mona Sahlins tid som föreståndare. Likaså är gåvorna till Olof Palme och hans till Bommersvik donerade boksamling nu nedstuvade i lårar. Idéerna ska nu smidas utan råvaror. Så byggs luftslott.

Vid Norra Bantorget, den samlade arbetarerörelsens geografiska centrum i Stockholm, ligger ännu någon tid Arbetarerörelsens Arkiv och Bibliotek.  LO har beslutat sluta betala för arkivets nuvarande [uppdatering 15.41] lokaler. Det är inte ett dödshot, men uppenbarligen allvarligt. När arbetarerörelsens fackliga gren inte längre förstår att hålla sin historieskrivning nära sig så är det ett symtom på något. Mest troligt att man inte längre ser framför sig att man kommer skriva historia.

Bland socialdemokratiska förtroendevalda är det nästan omöjligt att hitta någon som skriver dagbok. Idéernas  Vapensmedja samlar inte vetgiriga ungdomar utan näringslivstoppar för att maximera det ekonomiska utfallet. LO vill inte bära kostnaden av att skriva sin egen historia, och på en hylla hemma hos mig i Bromma står en kaffekanna som ingen dricker ur, som inte längre är centrum när idéerna bryts på SSU:arnas klubbmöte.

Är det av sorg porslinet spricker?

Es ist ein modell für die energiezustände von elektronen in einem festkörper und geeignet, die leitfähigkeit unterschiedlicher stoffe anschaulich https://bachelorschreibenlassen.com/ zu beschreiben

15 reaktion på “När porslinet spricker

  1. Regeringskansliet flyttade till Rosenbad 1981 så Tage Erlander satt inte och förde dagbok där när han var statsminister. Möjligen satt han där när det fanns restaurang och kafé i Rosenbad

  2. Är det sant, att LO inte kommer att vara med och bekosta arkivet? Jag undrar vad som kommer att hända med vår historia.
    Tror dessutom att LO av kostnadsskäl inte längre framställer några diskussionsprotokoll från kongresserna.
    Om det är så, så förstår jag att det är kostsamt, men så otroligt sorgligt och jag tycker att även vår nutidshistoria är väl värd att bevara in i framtiden.

  3. Pingback: Erik Laakso | På Uppstuds » Jag efterlyser ett systemskifte

  4. Magnus, vännen. Väldigt härligt att du bloggar igen. Tyvärr finns det en sakupplysning i texten som inte är korrekt och det gäller Arbetrrörelsens arkiv och bibliotek. Det stämmer att en flytt är planerad eftersom lokalerna behöver utökas. Däremot är det (tok)fel att LO LO ”har beslutat sluta betala för arkivets lokaler”. Redan idag står LO för över 50 procent av finansieringen och därtill SAP och Staten. Att en lokal möjligen flyttar från city till ? förort är faktiskt inte liktydigt med sotdöden…..

  5. Det jag gillar mest med din kommentar är den härliga klapp-på-huvudet-inledningen. Men Peter, vännen, bara för att det är du som är anställd som LO-papegoja så slutar jag inte låta bli att bekymra mig. ARAB har fått besked om att LO inte tänker bekosta de nuvarande lokalerna. Nya lokaler är INTE ordnade. På vilket sätt det skulle gynna arkiv- och biblioteksverksamheten att flytta den långt från sina huvudmän undgår mig helt. Men det är klart om arbetarrörelsens organisationer flyttar till förorten så bör de ta med sig sitt arkiv. Är detta på gång?

  6. Jag har uppdaterat texten. Det är ARAB:s nuvarande lokaler LO inte längre tänker stödja. Vad som gäller för framtida lokaler är ännu inte klart men LO har som intention att fortsätta bidra.

  7. Johan Ingerö blev skitlycklig över ditt inlägg…
    Det känns lite konstigt att S-anhängare ofta automatiskt ger sig själva och sin rörelse stryk.
    Pratar om gamla tider och forna tiders ”storhet”.
    Det verkar mer gagna vissa ”såssehatande” skribenter med personlig egentillverkad agenda inom borgerligheten.
    Det är viktigt att arkivet finns kvar, men viktigare kanske -”är det digitaliserat och sparat?”
    Tror folk i gemen är knepiga ”låntagare” (jag själv ej inkluderad).
    Digitalisering av arkiven vore en verklig förnyelse, som kunde gjort de allmänt tillgängliga.
    Moderaterna blajar om sin självförnyelse, som inte existerar mer än i deras våta fantasier om det ”nya arbetarpartiet”, men S-anhängare ojar sig mer än agerar.
    Är det inte dags att vi som har en vänster-agenda försöker se lite realistiskt på våra åsiktsbilder och omvärlden?
    Det går att vara vänster eller s och stödja företagar-klimat och reglerad strukturerad kapitalism.
    Det behöver man inte vara ytlig moderat för att göra.
    Var det inte med eget engangemang, som det hela började?
    Med god tro och stora skor kan man komma rätt långt.

  8. Tänkvärda rader och det finns en hel del att diskutera utifrån vad du skriver. Men samtidigt undrar jag om det är i historien vi ska leta efter framtiden? Är det inte just de fundamentala fokuseringen på historien som till stor del är Socialdemokratins problem? Det är ”alltid” där man söker svar på sina frågor. Om man istället lyfte blicken och tog sig an allt det som faktiskt skrivs och pratas om (även om dagböckerna numera heter bloggar) så skulle man ju kunna tänka sig att man hade större möjligheter att blicka mot framtiden?

  9. Jag tror inte historien håller på några gratis segrar för socialdemokratin att hämta. Det som skett har skett. Men det är inte heller det jag skildrar eller försöker komma åt.

    Jag tror framtidens segrar bygger på kunskap och förståelse av både historien och nutiden. Men utan vilja att samla kunskap i bibliotek och arkiv för fler att ta del av, utan förmågan att se sig som en del av framtiden och utan känsla för ansvaret att lämna en rörelse och ett idéarv vidare till nästa generation så blir varje seger allt mer svårvunnen.

    Men jag sätter inga käppar i hjulet, Martin och Magnus. Tänk stort och nytt. Jag själv är så mycket marxist så jag tror även idéutveckling är en dialektisk process där nya tankar bygger på gamla.

  10. Ohoj Magnus!

    Jag delar ju inte din kärlek till arbetarrörelsen, men detta var väldigt fint skrivet. Tror att jag förstår lite mer av hur du och andra hårt kämpande och ärligt engagerade sossar känner efter att ha läst den.

    Allt gott!
    /J

  11. Magnus Lindkvist har ifrågasatt arberarörörelsens arkiv fortlevnad.
    Som orförande för arkivet har jag haft glädjen att utöka ARABs lokaler med en betydande anläggning i Grängesbergn nu har jag och mina medarbetare i uppdrag att skaffa nya lokaler i Storstockholm till Arkivet. Vi kommer att finnas kvar någonstans inom Storstockholm förhoppnkngsvis i lämpligare lokaler om än inte lika centrala och fyllda med sin egen historia. Lokalerna på Barnhusgatan/ Upplandsgatan år inte de enda där vi har våra erkiv. Vi finns också i Lo-skolan vid Runö, i Grängesberg och imetallhuset på Tunnelgtan. Vi hoppas att ni alla som kommenterat vår flytt kommer att göra många besök på vår nya plats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>