Nu är det Aftonbladet som snor

Marianne Ekdahl heter en journalist och statsvetare som bloggar och då och då skriver på Sydsvenskans ledarsida. Hon är specialiserad på europafrågor. I förrgår skrev hon en om statsministerns europaturné. Den som är intresserad kan ta del av den där Tommy Svensson har snott hela analysen och rewritear den (Men han orkade inte ens byta rubrik). Marianne får förstås ingen kredd. Hon är ju bloggare, och såna kan man mjölka hur som helst.

Jag vet hur försvaret från Svensson kommer att låta – det låter ju alltid likadant när medierna snor. ”Nä, höhö, det där tänkte jag ut alldeles själv. Det är en ren slump bara”. Men han har lite svårt att påstå att han inte känner till Mariannes blogg, för den har ju en länk från där Svensson skriver.

Jag undrar om Tommy Svensson ens har anständigheten att skämmas?

[tags]media, bloggosvären, nyhetsstöld, tommy svensson, aftonbladet, marianne ekdahl[/tags] Once the smart bridge is up and running, it can be added to homekit using lutron’s cas ta wireless app by following the standard homekit pairing an exotic read procedure of entering or scanning the homekit code found on the bottom of the bridge

8 reaktion på “Nu är det Aftonbladet som snor

  1. Bloggarna borde ha något liknande Bildleverantörernas Förening, om man ser att någon snott material så skickar man helt enkelt en saftig faktura ;)

    Men jag tror inte någon på Aftonbladet skäms för något, jag tror inte de har den kapaciteten.

  2. Ja, upphovsrättsskydda alla åsikter, språkutveckling, intellektuella konversationer och kommunikation i allmänhet. Tillbaka till stenåldern. Det finns dock en enklare lösning. Vill man inte att ens åsikter, idéer, tankar osv. skall sprida sig så kan man hålla dem för sig själv.

    Antingen skriver man för att man tycker att det man skriver är viktigt. Eller för att man tycker att man själv är viktig.

  3. Redundans: Det är väl ingen som hävdat upphovsrätt till idéer här? Däremot kan man väl kosta på sig ett erkännande till de som först utfört jobbet? Ungefär som man behandlar OpenSourceprogram. Det är möjligt att du själv tycker det är helt naturligt att låtsas om som om andras idéer och arbeten är dina egna. I så fall står vi långt ifrån varandra.

  4. Magnus : Jag stöter varje dag på människor som presenterar en språklig bild, ett tankemönster, en argumentation etc. som sin egen. Stöld i den bemärkelsen är endast av godo. Det finns INGA idéer som är ens egna. Att argumentera utifrån att något sådant öht. skulle vara möjligt är absurt. Skillnaden är ju bara ur hur många källor man hämtat materialet till sina idéer. Här verkar det vara ur en enda källa. Var vi skall dra en linje där man måste betala med någon typ av moraluppoffring (erkännande t.ex.) är för mig helt ointressant.

  5. Jag menar absolut inte att alla journalister alltid borde ge erkännande till alla som någon gång presenterat en nyhet eller en analys. Självklart inte. ”News is free”, är grundprincipen.

    Men i det här fallet är det få andra svenska journalister som tyckt det är intressant att analysera Reinfeldts Europaturné. Övrig mediarapportering har handlat om rena fakta eller citerat presskonferenser.
    Det kan vara svårt att avgöra i vilka fall man ska ge credit och när man inte behöver det. Men ofta känner man som journalist på sig när det är rimligt att ge någon credit. För de två andra Europajournalister som intresserat sig för motiven bakom Europaturnén, Annika Ström Melin och redaktören för Europa-Nytt, Ylva Nilsson, har det varit naturligt att referera till mig. De är betydligt mer erfarna än mig, och jag litar på att de gjorde en rimlig bedömning.
    Själv försöker jag vara hederlig nog att ge credit så långt det är möjligt, även åt meningsmotståndare.

    Jag tror inte för en sekund att ledarsidan på Sveriges största tidning skulle ge credit åt ett blogginlägg av en frilansande lokaltidningsjournalist från Skåne. Om jag hade skrivit för Dagens Nyheter hade situationen varit en helt annan. Då hade de antingen varit tvungna att ge mig credit – eftersom alla i Stockholm då hade vetat att jag hade varit först med analysen – eller låtit bli att nämna frågan överhuvudtaget, eftersom de inte hade velat ge erkännande åt en meningsmotståndare.
    Men om de inte kan ge credit kan de åtminstone låta bli att snylta på idén.

    Dessutom borde de vara schyssta nog att kunna publicera min kommentar på Aftonbladets Europablogg. Det vågar de fortfarande inte göra efter två dygn. Rätt fegt, eller?
    Det tolkar jag som att de inte har ett bra svar att ge, att de skäms, och att jag därför, faktiskt, har en rimlig poäng.

  6. Bara ett förtydligande: eftersom jag själv skriver både signerade ledare och osignerade huvudledare hoppas jag att jag har något hum om vilken logik och etik som styr ledarskrivandet. Själv hade jag sannolikt inte refererat till en mindre känd journalist eller bloggare i en huvudledare, trots att den personen hade varit ensam om en intressant tankegång. Men då hade jag ju aldrig heller slagits av tanken att sno hans eller hennes rubrik och analys.
    Det borde vara självklart, men är det uppenbarligen inte på Aftonbladet.

  7. Pingback: deep|edition » Korta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>