Det där med jämställdhet och feminism

[dropcap]T[/dropcap]vå enskildheter fick mig att fundera lite över jämställdhet i morse. Det första var min son som på ett elegant vis läxade upp mig och lärde mig hur lätt man kommunicerar bestämda könsroller utan att på något sätt ha det som avsikt. Så här gick dialogen:
[quote style="boxed"]– Hej min son, vad gör du?
– Jag ritar en lilja.
– Åh va fint, gör du en blomma?
- Nä, en lilja. En sån med svärd.
Kort paus där jag förtvivlat försöker förstå vad en lilja är…
- Menar du en ninja?
– Ja, en linja.
- En sån kille som har svarta kläder och svärd och smyger på natten?
– Men pappa, tjejer kan faktiskt också var niljor. Inte bara killar, faktiskt.[/quote]

Det känns bra att bli slagen på fingrarna på det där sättet. Ninjor är inte nödvändigtvis män, feminister inte nödvändigtvis kvinnor och vice versa. Ibland ska det en klarsynt fyraåring för att påminna en om det uppenbara.

En annan sak som är uppenbart är att alla inte nödvändigtvis är feminister. Åtminstone inte av rätt sort. I en otroligt intressant artikel i DN:s kulturdel blir jag påmind om detta av Lidija Praizovic. Hon pekar på hur den vita medelklassfeminismen är lika utestängande och etnocentrisk som någonsin de vita kränkta männen. Klarsynt visar hon hur enkelt det är att tro att man sitter på den enda sanna uppfattningen och stänga av intryck utifrån. Artikeln är sannerligen inte bara läsbar ur ett feministiskt perspektiv utan visar också tydligt hur enkelt man som politisk agitator eller debattör stannar inom sin alldeles egna kulturella kontext varifrån man dömer andra.

Och jag tänker lite nedstämt på det faktum att jag själv antagligen behandlar människor med åsikter, referensramar och värderingar skilda från mina på samma nedlåtande sätt. Och sen tänker jag på det faktum att jag själv har så svårt för den teoretiska feminismen – genusvetarna och skilsmässoförespråkarna. Jag vill ju vara på deras lag, men får inte ens komma i närheten av avbytarbänken. Mitt sätt att jobba för jämställdhet är allt för lite teoretiskt (jag fattar inte queerteori och relaterar inte till kön som sociala konstruktioner) och allt för långsamt (helt sant – jag är verkligen inte en jämställd man). Jag tror inte på ideologier som utgår ifrån att man kan göra om människan – jag tror bara man kan ge henne dåliga eller bra förutsättningar. Den feminism jag ser i debatten önskar skapa en homo aequalis, vilket låter bra – men min erfarenhet av ideologier som vill förändra människan är att de tenderar att bli fundamentalistiska eller totalitära.

Jag är bara feminist med den ganska vaga definitionen att jag ser att kvinnor drar kortaste strået i samhällskampen och att jag gärna är med för att göra något åt det. Sen drar jag mig till minnes att det faktiskt är jag som tar merparten av vår föräldraledighet och att min son är så klok som ovan redan vid fyra års ålder.

Inget är perfekt. Jag lever betydligt mer jämställt än generationen innan mig och jag tänker göra allt för att mina söner blir än mer jämställda. Kanske är det ändå inte så illa pinkat?

Support for folders, bluetooth keyboards, siri dictation, an ios 9-like app topspyingapps.com/ switcher, icloud photo library support and much more is coming to the set-top box

Komchoser i Dalarna – en väg till bättre kött?

Flera kommuner i Dalarna överväger att starta kommunal kreatursuppfödning, uppger Ekot idag. Skälet sägs vara att Lagen om Offentilg Upphandling, LOU, hindrar kommunerna från att ställa höga kvalitetskrav på köttet och genom att själv odla nötkreatur kan man få den kvalitet man efterfrågar.

Det är inte svårt att förstå grundtanken. Det är snårigt och svårt att få tag på kött med hög kvalitet i Sverige oavsett om man är enskild konsument eller stor uppköpare som en kommun. Eftersom så lite om köttets ursprung och kvalitet redovisas till konsumenterna är det svårt att gynna seriösa och bra uppfödare. När jag till höstarna köper upp kött till frysen tar det åtskillig tid för forskning innan jag vet att jag får ett kött jag är nöjd med. Å då är jag ändå rätt duktig på området.

Så kommunernas ambitioner är rätt. Men jag är orolig för att ett kommunalt inträde bland landets kobönder riskerar att slå ut små högkvalitativa jordbruk som producerar miljövänligt och med hög kvalitet. En annan risk, som bekymrar mig mindre personligen, är förstås att kommunal köttodling innebär spel med skattepengar på ett område som definitivt inte hör till kommunal kärnverksamhet. (Jag, kan bara se rubrikerna: Maten till korna dubbelt så dyrt som maten till äldreboendet; Kossor får mer omvårdnad än barn; Kommunens jordbruk leder till att tio lärare sägs upp)

Problemet är att i lever med en upphandlingslagstiftning som inte tillåter kvalitetsval i tillräckligt hög utsträckning. Bättre ändra på lagen än att få kommunala jordbruk – komchoser.

But bear in mind, it won’t be spy camera app to https://www.spying.ninja/ released this week

Att vilja vara det man inte är

[dropcap]D[/dropcap]et finns inom politiken en förkärlek för förställning. Idén att genom att inta en pose eller skapa en klatschig slogan så blir man något man inte är. Exempelvis skedde det under den senaste socialdemokratiska regeringsperioden att man under budgetpromenaden skulle visa hur modern regeringen var. Först genom att Bosse Ringholm lämnade över budgeten till riksdagen i form av en CD, därefter skulle Pär Nuder vara ett strå vassare och hängde ett USB-minne med budgeten runt halsen.

När Anders Borg kom tillbaka valde han att promenera med en tryckt budget och märkligt nog tycks ingen i väljar eller journalistkåren tycka att det är det minsta omodernt. Det som avgör huruvida en politik är modern eller inte är nämligen innehållet och inte det lagringsmedia i vilket den finns nedskriven.

Eller ta moderaterna som måste envisas med att kalla sig Arbetarpartiet, för att de verkligen inte är det. Eller folkpartiet som kallar sig ”de liberala” trots att få av medlemmar eller sympatisörer riktigt minns vad det betydde.

1maj_marke_18x22_FRAMSIDAMen socialdemokraterna ger inte slaget tappt. Nu – med den nya sloganen ”Framtidspartiet” i bakfickan – förnyar man en av sina egna traditioner, första majmärket, med en käck och hyperdundersupermodern QR-kod. QR-koder är den där fula pixlade fyrkanten som om man riktar en särskild läsare mot den så hamnar man på en hemsida. (Revolutionerande!!)

Tanken är, så vitt jag förstår, att man ska genomföra nån typ av digital demonstration och förväntar sig att massorna den första maj rusar fram till bärarna av nålen, fotograferar av den och tar del av alla visheter som partiet placerat på sin hemsida. En toppenidé. Verkligen.

Är man Framtidpartiet så använder man ju förstås så moderna metoder som möjligt. För vi måste ju minnas att det är inte själva politiken som bär framtiden – framtiden bärs av QR-koder. Som bara robotar kan läsa. Vanligt folk? Ja, de få väl skaffa smartphones! Det är modernt.

Imponerad som jag är över Framtidspartiets informationsstrateger försöker jag intensivt döda den lilla jävel på min axel som viskar: ”De talar tvärtomspråket.”

En hållning i migrationspolitiken

[dropcap]T[/dropcap]obias Billströms mycket märkliga uttalande om betydelsen av hårfärgen hos dem som gömmer illegala flyktingar – papperslösa – och polisens jakt på dem inom den så kallade REVA-kampanjen, har lett till att jag funderat en del över min egen hållning till detta. Jag är nämligen av den föga glamorösa uppfattningen att det är rätt att avvisa dem som fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd.

Visst har jag synpunkter på att polisen genomför identitetskontroller baserat på hud och hårfärg – det måste finnas effektivare metoder som inte bygger på utseende. Men jag har inga problem med avvisningarna som sådana.

Vill man, som jag, ha en generös men reglerad invandringspolitik så bygger den på rättsstatsprinciper. Den enskilde ska prövas utifrån migrationslagarna och finner man att det inte finns skäl för asyl eller uppehållstillstånd ska den enskilde 1) kunna överklaga och 2) rätta sig efter beslutet.

Men blir det inte fel ibland? Finns det inte ömmande fall bland de som gömmer sig, människor som borde fått rätt att stanna i Sverige? Jo, säkerligen. Motsatsen förekommer förstås också. Visst beviljar vi uppehållstillstånd till människor som aldrig borde ha fått det. Så fungerar nämligen en rättsstat på gott och ont. Det finns en felmarginal. Det viktigaste är att den är förskjuten åt rätt håll. Alltså att vi släpper in något fler personer som inte borde fått uppehållstillstånd än vi avvisar sådana som borde fått.

Jag har så oerhört svårt för den de facto-anpassning samhället sen av radikala krafter förväntas göra för att tillgodose de papperslösas omöjliga situation. Skola och vård ska tillhandahållas – avgiftsfritt – trots att de papperslösa inte bidrar med skatt och att de ju faktiskt bryter mot lagen. Det är den ena sidan av saken. Den andra är ju att dessa papperslösa förstås kan hamna i fruktansvärda beroendeställningar hos skrupulösa arbetsgivare, hyresvärdar etc.

Jag tycker i huvudsak Sverige har en mycket väl fungerande migrationspolitik. Faktum är att jag är stolt över den. Av detta drar jag slutsatsen att lagstiftningen är värd att upprätthålla och att jag faktiskt respekterar myndigheter som anstränger sig för att göra det.

Plot the data step 1 copy the data https://essayprofs.com and paste it into the excel sheet

Dags att ta sig i kragen

[dropcap]B[/dropcap]ehöver ta mig själv i kragen. Börja göra sånt jag är bra på. En sådan sak är att skriva. Pennan har torkat igen och tangentbordet är dammigt, så blir det när man ägnar sig åt barn och hobbyer. Men det som verkligen förändrat saken är att jag är frisk.

Efter att ha blivit tröttare och tröttare på dagarna under många år tog jag mig till doktorn. Jag hade svår OSAS (Obstruktivt Sömapnésyndrom) Så allvarligt att jag antagligen inte har sovit ordentligt på fem sex år. Jag fick en CPAP – en apparat som blåser luft i fejset på en medan man sover och som känner av när man slutar andas. De första nätterna sov jag som en medvetslös – hade mycket djupsömn att ta igen. Nu efter två veckors behandling känner jag mig tio år yngre.

Min rätt utvecklade sjukvårdsskepsism – vilken jag delar med alldeles för många män och några kvinnor – har alltså hållit mig sjuk och trött helt i onödan. Nåväl, jag kände till att jag var en idiot sedan tidigare. Nu gör ni det också.

Men det här är ingen sjukblogg. Detta var sista gången jag beklagade mig. (Fast kanske ska jag skriva om hur jag sträckte mig i baklåret när jag skulle springa till tunnelbanan, eller om min senaste olycka här hemma där jag knäckte ett revben…)

Det finns andra saker att skriva om. Om hur människor som hamnat på obestånd hanteras av socialförvaltningarna. Om hur de utlovade fördelarna av regeringens reformer envist uteblir, och varför det inte granskas. Om alliansens småpartier har fått löfte att ingå i en alliansregering även om de röstas ur riksdagen. Om hur knasigt det är att prinsessan Madde kan gifta sig med en katolik och ändå få kvarstå som prinsessa trots det uppenbara brottet mot successionsordningen.  Om hur fånigt det är att vi har en successionsordning. Om den fantastiskt goda fyllda lövbiffen jag gjorde igår, men framförallt om rödvinssåsen.

Mellan blöjbyten bygger jag upp tre nya hemsidor för närvarande:  Den här sidan, som är en hyllning till min förträfflighet och visdom; en reseblogg som familjen ska använda bland annat på en kommande utlandsresa; och en uthyrningssida för min segelbåt.

Jag har tagit mig i kragen. Det var på tiden.

According to numerous reports, inside info and analyst conjecture, the next-gen apple iphone will arrive in two separate size configurations, both of which will be larger moved here than anything that the cupertino company has hitherto released

Tre myror är färre än fyra elefanter

Jag har en fin kompis, som heter Håkan Juholt. Jag gillar honom skarpt. Han är för närvarande ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti – det viktigaste uppdrag en svensk politiker kan ha. Håkan är satt att förvalta drömmarna om frihet och jämlikhet, födda i en en rörelse för och av de små. Tillsammans med en handfull andra styr han nu över arbetarepartiet som visat att det går att rå på orättvisor i samhället genom att sluta sig samman, eller för att förklara det enkelt: Han äger det parti vars styrka är och har varit att man visat att fem myror är fler än fyra elefanter.

Men det går knackigt för Håkan. ”Håkans problem är att han inte har någon att lyssna på”, säger några i min omgivning. ”Håkans problem är att han lyssnar på fel personer”, säger andra. Det kan inte vara lätt. Så mycket förväntningar, ett socialdemokratiskt sekel av framgångar i bagaget och ett år av egna motgångar och motgångar för partiet. Jag har ingen aning om vad Håkans problem är, men jag ser att de finns.

”Jag känner ett mycket starkt stöd”, säger Håkan till tidningarna. Jag vet inte varför han säger så. Det är inte så det känns. Det känns som om väljarnas och medlemmarnas förtroende eroderar fortare än ett sandslott i en tsunami. Det tisslas och tasslas. Vem kommer efter? Vem ska ta över? Det blir ingen valprocess, säger några, ”Det måste bli en lång och öppen process”, säger andra. Vanligaste uppfattningen är ändå att VU:t pekar ut någon när – inte om – Håkan kastat in handduken. ”Det blir Carin Jämtin – det är enklast och snabbast”, säger några. ”Jag hoppas verkligen man kan övertyga Pär Nuder – nu är det allvar”, säger andra. Ingen säger ”Jag har mycket starkt stöd för Håkan”. Ingen säger heller ”Jag vet att vi vinner valet 2014″.

De som kan lyfta sig i håret och är bäst lämpade att ge Håkan ett praktiskt stöd, partiets talesmän i politiska frågor, levererar så lite faktisk politik så man kan tro att socialdemokratin helt vore utan idéer. Jag känner folk som mår fysiskt och påtagligt dåligt av att socialdemokratin med sina drömmar om en bättre värld helt saknas i den politiska debatten idag. Socialdemokratins myror, som genom att arbeta tillsammans mot stackens mål vunnit sina tidigare segrar, känner sig allt mer isolerade. Det är inte så lätt att vara en kaxig myra och slåss med näringslivets och kapitalets elefanter när man känner sig ensam. Tre myror känns jättemycket mindre än fyra elefanter ska ni veta.

”Känns det jättejobbigt att vara sosse idag?” är en av de vanligaste frågorna jag får. Nej, svarar jag, jag är stolt över att vara socialdemokrat. Jag bär den ideologin som en varm kappa när det blåser kallt, men jag är bekymrad för partiet, organisationen jag arbetat i hela livet – arbetarklassens hopp. Jag lider med Håkan, min fina kompis. Jag irriterar mig på den handlingsförlamning som kännetecknar dem som ska bära partiet vidare.

Så mitt i all denna förvirring, kaos och röra så påbörjas processen med ett nytt partiprogram. Det är ett litet ljus i mörkret. I det praktiska arbetet med att formulera, stöta och blöta ny politik så ryms mycket konflikter, men inte av den destruktiva art som just nu plågar socialdemokratiska arbetarepartiet utan en typ av konflikter där bäst argument går segrande ut.

Den energi jag i fortsättningen kan ge mitt parti kommer jag ägna åt det kommande partiprogrammet. Första svaren på programkommissionens diskussionsmaterial ska vara inne !:a mars. Jag kommer blogga mig fram till mitt svar. Kommentera gärna. Jag kan ju ändra mig- å rent av lära mig något.

Så detta hoppas jag är sista gången jag överhuvudtaget berör ledarfrågan inom S på min blogg. Jag har i ärlighetens namn inte tillräckligt starkt förtroende för någon av de ledande namnen för att känna någon stark och väl förankrad tillförsikt. Allt jag ber om det är att de som just nu förvaltar partiet ska lämna några sympatisörer och medlemmar kvar till efter kongressen. Socialdemokratin är så stark så den tål att börja om från början. Elefanterna är ju kvar – så det är bara att börja värva myror.

One https://celltrackingapps.com/spyera of the great things about the cyanogen os integration is that cortana will come pre-installed

Kommentarerna som föll för DN:s censur

Efter att DN:s censur av kommentarsfältet kring dagens devota Reinfeldthyllning uppmärksammats bland annat på denna blogg och på Twitter beslöt DN att öppna upp kommentarsfältet igen efter moderering.

Här är några av kommentarerna som föll för DN:s censur.

Den här artikeln äcklar mig. Har ni inte fått nog med kritik för idolporträttet av Anders Borg för att inse att det här är kass, partisk skvallertidningsjournalistik? Jag har aldrig stått på samma sida som DN när det gäller de borgerliga ledarsidorna men alltid läst tidningen för att jag tyckt att innehållet varit kvalitativt, särskilt utrikesrapporteringen. Men nu är det slut med det. Varför ska jag köpa den här smörjan? Hejdå DN!
Hans Lindgren, 11:08, 02 januari 2012.

Knäböj inför Statsminister Reinfeldts visdom! Fredrik Reinfeldt, Solen Som Aldrig Ska Gå ner, är barnens vän och kamrat, må hans brevpapper aldrig ta slut och må bläcket i hans pennor aldrig torka! Länge leve Statsminister Reinfeldt, DN-Pravda och Den Eviga Solens Alliansrike! Leve dem!
Daniel Wiklund, 11:05, 02 januari 2012.

Inte? Det går ju utmärkt att hålla flyktingar inklusive barn inlåsta… Men det ville inte ”Fredde” berätta antar jag? DN blir mer och mer lik Pravda som inte skriver kritiskt mot regeringen och Reinfeldt. Märkligt nog sköter numera SvD det betydligt bättre…
Jerker Nilsson, (Webbsida) 11:04, 02 januari 2012.

Vilken fantastisk statsminister vi har! Och vilken fin granskande journalistik i denna artikel!
David Tingsgård, 10:44, 02 januari 2012.

Åh vad gullig han är vår ståtlige landsfader. Han har inte bara intellektuell skärpa,och briljans samt ett fysiskt enastående yttre, han tar sig även tid för att uppfostra de minsta i samhället. Jag är så fruktansvärt tacksam att denna mansgud leder vårt land
Olof Rensfeldt, 10:17, 02 januari 2012.

Här är länken till DN:s kommentarpolicy. Läsarna av denna blogg lämnas förstås fria att själva lista ut vilka regler de ovanstående kommentarerna bröt emot.

UPPDATERING: Här svarar Björn Hedensjö på kritiken, i Medievärlden.

Culturally based behavioral perspective how the customers reacts to a writer essay product on the basis of the inherited values from their family is another important aspect to look after for the companies

DN:s stalinistiska kommentarcensur

Dagens Nyheter publicerade idag ytterligare en devot hyllning till regeringen. Denna gång en gullig beskrivning om Fredrik Reinfeldts brevväxlingar med barn. Att DN publicerar helt okritiska artiklar där regeringen företrädare lyfts fram i positiv dager är numera tidningens modus operandi.

Tidigare i vintras kunde man i en intervju med Anders Borg läsa att han:

”är en person som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor”

Båda artiklarna har fått kritik för sin flathet och undfallenhet. Detta skedde också på DN: hemsida där kommentarerna kring den senaste artikeln måste beskrivas som mycket kritiska. Efter att kommentarerna blev allt för kritiska har DN valt att helt ta bort möjligheten för läsarna att kommentera tidningens regeringspropaganda.

Enligt tidningens webbredaktör Björn Hedensjö slogs kommentarerna av för att ”stor andel kommentarer bröt mot policy, ovanligt, men standardförfarande i sådana fall.” Policyn som skulle ha brutits är att läsarna inte ”hållit sig till ämnet”.

UPPDATERING: I denna FB-tråd finns några av de censurerade kommentarerna bevarade.

Hitherto, https://www.spyappsinsider.com/ the blogosphere was under the impression this new tie-in would operate under the babel moniker, but with hangouts already being a buzzword associated with google, I think the now-confirmed naming choice is a good decision

Släpp ingen djävul över bron!

Att delta i debatt om socialdemokrati är ej lätt.
Det man säger tolkas av vänner som endast de har ljuset sett.
Dristar man sig till att hävda – ”Det viktiga är politik!” –
Tas det till intäkt för att man i någons kista vill slå sin spik.

När det stora partiet föll och förlorade makten
ersattes det gemensamma strävandet av jakten.
Kamrater med fel åsikt ska jagas fram ur sina hål,
hånas, stenas, pinas och beslås med stål.

I brist på stöd i opinion är idéerna blott två
Någon annan måste bort – eller i brist på det – avgå.
”Han tänker ej det rätta!”, ”Hon är för lat och dum”,
”Men han saknar stil och klädsmak”, ”Hon då?, hon har ju läppstift och är nog skum.”

Så samlas forna kamrater på ena sidan ån
kastar varann’ i vattnet, förenade av tron
Att parti’t som de har vunnit och endast har på lån
stärks av att inget höra, inget se, och inte släppa någon djävul över bron.

De kallar varandra öknamn, ofta höger, lika ofta vänster.
De vägrar lyssna, se, förstå, att den andre har förtjänster.
Fienden, som samlats på andra sidan ån, slipper slåss om sin position
Målet med partiet är helt bortglömt, det enda viktiga – egna platsen i parti’ts organisation.

Tappert strider partiets sista riddare intill döden
förenade i sin död med Sven Duvas öden.
Ty den framtid som partiet ser ut att fått
är att långsamt dö, med huvud klent – men hjärtat det var gott.

Students consider working https://essaysheaven.com outside of the u