Petters patetiska pladder

Det är svårt att debattera med någon som inte lyssnar eller läser på det som sägs eller skrivs. Och det har uppenbarligen inte Petter Nilsson gjort när han på SVT Opinion svarar på mitt inlägg om problemen med anonymitet i en demokratisk debatt. Men jag gör ett försök.

Min uppfattning om att anonymiteten är skadlig för debatten begränsar sig inte, vilket Petter låtsas om, till de tillfällen då det framförs hot om våld eller grova påhopp. Nej, jag tycker det är betydligt mer bekymmersamt än så. Det handlar om demokratins fundamenta. Demokratin är inte begränsad till det tillfälle vi går till valurnorna eller räcker upp handen i en votering. Framför allt är demokrati ett styrelseskick som bygger på debatt och att argument prövas mot varandra.

Den debatten kan ske på torget, vid fikarasten, i riksdagens plenisal, insändarsidor eller på nätet. Överallt där människor interagerar med varandra. På de allra flesta platser skulle vi inte acceptera att en främmande person med dold identitet trängde sig in i våra diskussioner. Men på internet förväntas vi göra det, jag köper inte det. Det skapar en för kraftig obalans i debatten.

Låt oss för en stund föreställa oss en fri debatt där alla aktörer var anonyma. Det skulle, och det medger jag gärna, ha den fördelen att ingen kan dra fördelen av att vara känd sedan tidigare. Men nackdelarna är enorma. Vem tar ansvar för de förslag som presenteras? Hur utser vi våra representanter i en krets av anonyma, där man inte vet vem man röstar på? Hur utkräver vi sedan ansvar av den anonyme som blivit vald till en funktion?

Kort sagt, det funkar inte.

Demokratin förutsätter att de som ställer upp i val är kända. Demokratin förutsätter också medborgare som deltar i den samhälleliga debatten. Men om vissa i denna debatt är begränsade av att behöva ta ansvar för det som sägs och utförs medan andra kan delta fritt utan ansvarskravet då får vi en usel debatt och därmed en usel demokrati. Därför att debatten förs på ojämlika villkor. Och jämlikheten är en förutsättning för en man – en röst.

Petter blandar ihop demokratins två led – debatten och voteringen. Han skriver att ”Om nu åsikter som inte knyts till en enskild individ är odemokratiska – vad ska vi då göra med rösthemligheten? Ska vi göra identitetskontroller på insändare?”. Svaret är förstås enkelt.

Rösthemligheten är inte en del av den demokratiska diskussionen utan en del av processen där debatten avgörs. Deltagandet i detta är allt annat än anonymt. När du går till valurnan prickas du av, du deltar i valet med din identitet redovisad. Vad du röstar på är däremot hemligt, vilket garanterar att ingen kan använda ditt val emot dig eller utöva påtryckningar. Och på tidningsredaktionerna brukar insändarredaktörerna vara mycket noga med att de insändare som publiceras har en riktig avsändare, däremot accepterar man ofta signaturer. För övrigt precis samma ordning som jag valt att ha på min blogg.

När Petter skriver:

En åsikt som jag tillmäter värde för att den är genomtänkt, välargumenterad och intressant släpper jag långt hellre fram trots oklar avsändare än de aldrig så ointressanta ”ställningstaganden” från diverse kändispolitiker.

Det är ju närmast en truism. Och frågan jag ställer mig är varför en åsikt som är genomtänkt, välargumenterad och intressant behöver skydd av anonymitet. Är det inte viktigt att en sådan åsikt prövas på samma villkor som de ointressanta ställningstagandena från kändispolitiker som Petter själv?

Ps. Och ja, rubrikvalet är gjort för att visa att man kan vara uppriktig även om man uppträder under eget namn.

[tags]anonymitet, internet, bloggosfären, demokrati, politik[/tags]

She is an assistant professor in the school of nursing https://essayclick.net/ at the university of minnesota

13 reaktion på “Petters patetiska pladder

  1. Hej Magnus

    Jag skriver anonymt. Det vill jag fortsätta med. När jag ska söka jobb om ett halvår vill jag inte att min arbetsgivare ska kunna googla och se vad jag har för politiska åsikter. Om det är något jag vill avslöja vill jag göra det valet själv.

    Jag har familj som har blivit åsiktsregistrerade och svartlistade. När de som sitter vid makten får utrymme att behandla oliktänkande efter skön inträffar sådant. Nu inte sagt att vi lever i en sådan politisk verklighet idag men påverkan är inte obefintlig.

    Men det är kanske inte ok för mig som anonym att skriva här nu?

    K

  2. Jo, Katarina, det kan du få göra här. Men du måste ha en giltig e-postadress. Och jag kollar lite extra noggrannt på ip-adressen också.

    Jag tycker det är ett mycket obehagligt perspektiv du presenterar när du skriver att du tror din blivande arbetsgivare googlar efter din politiska åsikt. Dels därför att jag kan faktiskt se enskilda arbetsgivare som skulle kunna göra så framför mig. Exempelvis Fredrick Federley lär ju knappast anställa någon på sin slladsbar som talar väl om kollektivavtal.

    Men om det är så så är det ju ännu viktigare att inte låta sig tryckas till. För varje person som gömmer sig i anonymitet så får ju de som öppet debatterar en ÄNNU svårare situation.

    Till slut hamnar vi i ett samhälle där det blir konstigt och sjukt att faktiskt våga stå för det man tycker.

  3. Jag reagerade starkt på Kathy Sierras dödshot, men det finns ju faktiskt skäl till varför man ibland behöver vara anonym. Hur gör vi med de som vill demonstrera mot diktaturer där de förföljs med hot om tortyr för deras anhöriga i landet de kommer ifrån?

    Det här är ingen lätt fråga,som det kanske skulle ha varit om alla levde i demokratiska länder.

    Om vi inte tillåter anonymitet och personlig integritettystar vi röster som har en sanning att berätta om förföljelse och tortyr. Eller utsätter deras anhöriga för förföljelse och tortyr.

    Frågan är hur man ska lösa den frågan. Jag är kluven i den här frågan. Vi får ju inte tysta de som vågar berätta om orättvisor i diktaturer.

  4. Den anonymitet som man kan ha på internet är underbar. Att undra och vara lite irriterad över att man inte vet något om den man pratar med tycker jag är uppfriskande.

    Det finns mängder av argument om varför man behöver anonymitet. Några har nämnts här innan stora punkter har nämnts här. Hoten som kan komma, kan komma iallafall. Det går att göra sig anonym hur enkelt som helst eller att använda offentliga datorer etc.

    Jag har aldrig varit med om att tidningar har kollat upp insändare iallafall inte min lokaltidning som ändå räknas till en av de större tidningarna.

    Ingen pratar om att man ska rösta på anomyma personer till val om man nu ska ha val. Varför tar du upp det?

    PÅ våra universitet har anonymiteten på skrivningar t ex blivit en viktig del för att säkra att man ska kunna ha friare diskussioner i klassrummen utan att läraren ska döma folk som tycker fel eller ställer för många jobbiga frågor. Ett exempel från ett annat ställe där anonymitet börjat användas.

  5. Jag håller verkligen med Katarina ovan. Det är lätt för den som liksom du Magnus befinner sig i den politiska mittfåran att ”stå för det man skriver”, eftersom dina åsikter antagligen inte hålls emot dig i t ex en rekryteringssituation.

    Mvh Syrran

  6. Bengt: Det är av precis den anledningen jag absolut inte vill se en lagstiftning mot anonymitet. Anonymiteten är ett viktigt skydd mot repression.

    Och om det är så som både Syrran och Katarina skriver att man drabbas av diskriminering för att man uttrycker åsikter utanför ”den politiska mittfåran” då måste all energi läggas på att bekämpa den repressionen. Att acceptera den och istället få ett samhälle där människor känner sig tvingade att maskera sig för att agera politiskt är katastrofalt.

    Syrran: Kan du beskriva ett fall för mig där någon som debatterat öppet på nätet blivit nekad en anställning på grund av sina åsikter? Du får gärna mejla det. Jag skulle gärna förfölja den arbetsgivaren till jordens ände och tillbaks.

  7. Magnus, det är inte alltid så att en person får reda på varför hon/han inte blev anställd. Ty ingen arbetsgivare är så dum att de går ut med att de ogillar personens politiska åsikter. Du skriver om SD, varför för är det så många av dem som är arbetslösa? Du tror inte att de politiska ideerna de har är en av orsakerna?

    Under 50-talet och en en bit in på 60-talet var många politiskt aktiva kommunister tvungna att starta egna företag, eftersom de var utestängda från offentlig och privat arbetsmarknad.
    Vi har under hela 1900-talet haft folk som har blivit uppsagda pga sina politiska åsikter, de har inte passat arbetsgivarens världsbild. Även folk som har jobbat fackligt har råkat illa ut, eftersom det finns ett samband mellan politisk och facklig ideéologi.

    För att vara riktigt tydlig, det här gäller inte bara det privata näringslivet utan i mycket stor omfattning även offentliga sektorn.

    Slutligen, makten i både näringslivet och offentliga sektorn vill tysta folk och få bort möjligheten att agera anonymt. De vet att många är rädda för att uttrycka sig och därmed kanske bli stigmatiserade.

  8. Hinner inte skriva så mycket men den (unga) personalansvarige som inte googlar för att få en bild av den de tänker anställa finns inte.

    Vad de sedan gör med informationen är en annan sak, men som arbetsmarknaden ser ut väljer de nog en okontroversiell person.

  9. Anonymitet är ett viktigt skydd mot repression. Så sant. När människor som uttrycker sina åsikter, agerar helt enligt lagar och regler och ändå utsätts för diskriminering, förlorar jobbet, blir förbigångna och i värsta fall hotas eller misshandlas – då är anonymitet (så mycket den nu är värd i den moderna tappningen av 1984) ett litet skydd.
    Jag har själv erfarenheter. Efter att ha varit klubbordförande på ett metallföretag fick jag stämpla i ett år pga arbetsgivare som informerade varandra om mitt fackliga arbete.
    Senare fick min fru telefonhot under ett halvt års tid då hon engagerade sig i olika jämställdhetsfrågor bla kvinnans rätt till abort.
    Jag kan lova att det var jobbiga perioder, perioder som åtskilliga i detta land fått genomlida.
    Nu talar jag ändå inte om det lika obehagliga större karläggandet från SÄPO, IB mfl som förstört åtskilliga människors liv, utan om mer vardagliga förföljelser. Förföljelser från knäppstarar till mycket representativa arbetsgivare.
    Egentligen finns det bara ett skydd – de många människorna! Starka folkrörelser ger bättre stöd än lagar. De första fackföreningsmänniskorna åkte på stryk, avskedades eller tvingades emigrera till USA – några decennier senare var facket något man inte kunde sticka upp emot utan att mötas av en hel folkrörelse. Så har det varit och så kan det åter bli.

  10. Jag tror man måste skilja på anonymitet och pseudonymer. Anonymitet inbjuder ofta till påhopp och har en del andra praktiska problem i debatter.

    Men det mesta du nämner går utmärkt att kombinera med pseudonymer, både i internetsammanhang och i den fysiska världen. Det vet jag av egen erfarenhet, inklusive att fatta beslut och genomföra dem. (I det första ledet i alla fall, pseudonymer i den fysiska världen är väl mer vanligt förekommande i terroristceller och liknande organisationer. :) )

    Och jag tror man överskattar hur mycket man egentligen känner till om många debattörer, även om man har ett namn på dem. Jag har minimal kunskap om tex Göran Greider och Peter Wolodarski som personer, och de skulle lika gärna kunna publicera sig under pseudonymer som ”Tjocka vänsterfarbrorn” och ”Liberalen med krångligt efternamn” utan att det egentligen skulle ändra på mitt förhållningssätt till dem.

    Så där finns åtminstone en fördel med den här sortens nätdebatter: man tvingas ta hänsyn till argumenten och inte till en persons status som professor, proffstyckare eller båda delarna.

  11. St Just, jag har upplevt samma sak och det är_för_jävligt. Man kan ju konstatera att fackligt engagemang oftast inte är någon merit när man ska söka nya anställningar. Men samtidigt vägrar jag låta ”de andra” vinna. Jag håller också med om skillnaden i psuedonymer ochg anonymitet, där infama inlägg oftast kommer från anonyma skribenter som inte kan spåras – och då ska de bort.

  12. Magnus:

    Jag har blivit nekad jobb för mina åsikter på internet. Hade en sajt som beskrev ekonomiska orättvisor i världen, helt faktaorienterat och absolut inte särskilt radikalt. Chefen på den lilla marknadsföringsfirman visade sig vara moderat. Blev förhörd och kritiserad för sajten under intervjun, liksom fick andra kunskapsfrågor (som jag klarade). Var ändå väldigt tydligt varför jag inte var gillad och inte kunde få jobbet. Så det förekommer. Slutade dock bra: fick motsvarande jobb någon vecka senare på en bättre firma där de inte brydde sig om sajten, det var dessutom för många, många år sedan.

    Trots det är jag skeptisk till anonymitet.

  13. Ville bara tipsa om TV4s nyhetsmorgon igår, ”Arbetsgivare googlar dig innan anställningsintervjun”. Även om det kanske inte specifikt är Google reskryteraren använder sig av så förekommer det. Undrar om vad det är för andra verktyg han använder sig av?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>