(S) nära egen majoritet

Opinionsanalys Det är en mycket intressant opinionsmätning som presenteras av Temo idag. Med 46,3 procent av väljarstödet skulle socialdemokraterna vara mycket nära att säkra egen majoritet i riksdagen. Det räcker med att ett av de små riksdagspartierna trillar ut, det spelar ingen roll om det är från höger eller vänsterkanten. Och det verkar vara en fullt möjlig händelseutveckling. Tre partier – kristdemokraterna, vänstern och folkpartiet – ligger och sladdar vid 4-procentspärren.

Bildandet av Alliansen och valsegern 2006 kan bli något av en pyrrhusseger för den svenska borgerligheten. I och med att blockpolitiken nu är fast cementerad verkar väljarna tendera att betrakta det svenska partilandskapet som ett tvåpartisystem. Är det så blir de små partierna de stora förlorarna. Behovet av ett proportionellt valsystem där även små partier får genomslag blir också allt mindre. Utvecklingen mot ett tvåpartisystem syns också i det faktum att moderaterna ligger fast förankrade på en hög nivå i opinionen med 24,1 procent av väljarstödet.

De stora vinnarna på ett politiskt landskap där mittenpartierna utplånas är förstås socialdemokraterna. Stödet för den svenska modellen och välfärdsamhället är fast förankrat i den svenska valmanskåren och förknippas med socialdemokratin som ses som en garant.

Jämför man opinionsläget idag med motsvarande läge under tidigare borgerliga regeringar kan man se att socialdemokratin ligger mycket bra till inför valet 2010. Opinionssiffrorna vårarna 1980 och 1992 låg strax under det valresultat socialdemokraterna nådde vid nästkommande val. Man kan inte dra några långtgående växlar på detta, men jag vågar nog dra slutsatsen att socialdemokratin denna vår etablerat sig på sådana opinionsnivåer att talet om koalitionsregering med v, och mp blir mindre akut.

Istället för att bilda en så fast koalition som man har gjort i det borgerliga blocket kan socialdemkraterna bjuda in till en bredare debatt om regeringsbildningsfrågan. Där bör man även överväga att föra samtal med centern och folkpartiet. Även om tvåpartisystem gynnar socialdemokraterna, så är det inte säkert att det gynnar Sverige. En politik som bygger på överenskommelse och samsyn över blockgränserna kan mycket väl vara att föredra. Partiledarbytet i folkpartiet kan öppna för ett bättre samtalsklimat. Man kan i alla fall hoppas på det.

Trots en massiv medieuppmärksamhet rör sig inte Sverigedemokraterna i opinionen. Deras stöd finns framförallt lokalt och koncentrerat till Skåne. Det bör få partistrategerna i riksdagspartierna att ta sig en tankeställare. Det är inte på riksnivå man behöver möta Sd utan i lokala debatter där deras politik kan granskas tydligare. Sd är inte en maktfaktor på nationell nivå och det finns ingen anledning att låtsas att de är det heller.

[tags]politik, opinionsanalys, analys, temo[/tags]

The edit go to service menu is simply used to undo or redo certain actions

8 reaktion på “(S) nära egen majoritet

  1. Det är ju bara beklagligt att det trots allt tog så lång tid att genomskåda det nya arbetarpartiet. Men nu är vi ju tillbaka i den vanliga politiken som vi sett under tidigare borgerliga regeringar . Fast den här gången har de ju en extremt kassa som de använder när de avvecklar välfärden.

  2. Jag gläds mer er sossar för att ni är så omtyckta i opinionsmätningarna. Det behöver ni, det är viktigt för er och er Mona att ni är omtyckta och av många. Detta visar siffrorna!

    Stort grattis!

    Med dessa siffror vinner ni nästa val! Jag lovar! Gör inget dumt nu bara, sitt still i båten och se till att siffrorna håller i sig frm til ldess …

  3. Magnus,
    jag tror det är väl tidigt att uttala sig om 2010. Det Sahlinska ledarskapet har inte testats än, annat i en enda fråga (den mindre lyckade sd-debatten). Inför valet 2010 kan stora ekonomiska utspel från utförsäljningen av mängder med statliga egendomar förväntas. Lita på mängder med valfläsk.
    Obegripligt är däremot att oppositionen inte börjar mobilisera för att snabbt nyval med tanke på de ständigt höga opinionssiffrorna – den nuvarande regeringen regerar ju faktiskt mot folket.
    Tankar på inbjudningar till fp eller C är uppåt väggarna – precisera hellre en tydlig vänsterpolitik som attraherar och mobiliserar arbetarrörelsen – då hänger även den lägre medelklassen med.

  4. Opinionsundersökningar så här dags är rätt meningslösa, vilket gör det än mer lustigt att media och bloggare verkar mer besatta vid dem nu än innan valet..

    Dock har du en poäng med blocköverskridande lösningar: ska man ära folkviljan, så borde regeringspartiet söka stöd i den riktning där tyngdpunkten av väljarna ligger, under förra mandatperioden fick mp och v oproportionerligt mycket makt, när 40-45% av väljar sympatierna låg mot mitten snarare än vänster om Socialdemokraterna.

    Blocköverskridande politik har fungerat bra i Finland i årtionden, och kanske dessutom gjort landet mer stabilt och framgångsrikt än Sverige (Finland har kört om Sverige gällande ekonomiskt välstånd).

  5. Tvärtom är opinionsundersökningar mer viktiga nu än för tio år sen. Det sämsta man kan göra som riksdagsparti är att luta sig bakåt och tro att det kommer att ordna sig – tvärtom visar all erfarenhet att kraftiga tillbakagångar i opinionen är extremt svåra att hämta in. Med den statistik som finns tillgänglig kan man – och det sker redan i de borgliga partihögkvarteren – se hur väljarströmmarna sker under mellanvalsperioderna, och det är förvånande hur lite som är överraskningar. Ett rykande färskt exempel är de socialdemokratiska valstrategernas felbedömning av hur viktig väljarna ansåg att alliansens trovärdighet var, eller hur viktig arbetsmarknadspolitiken var.
    För de mindre partierna kommer det i stor utsträckning handla om hur populistiska de kan – vågar – vara, i skuggan av de stora. Paradoxen är att deras önskan att hålla ihop alliansen kan komma att spräcka samma allians. På samma vis är både mp och v tvungna att hitta en egen flodfåra att simma i; en där de inte genast kläms ihop av socialdemokraterna.

  6. Nu är St Just tillbaka till sitt mantra om klasser igen. Eftersom dessa tydligen finns trots avsaknaden av definitioner så varför inte en gång för alla utradera alla klasskillnader? Total socialism där produktionsmedlen, finanssektorn och alla landets råvarutillgångar nationaliseras är den enda framkomliga vägen för ett nå ett klasslöst samhälle. Eller vill inte St Just ha ett klasslöst samhälle? Detta har inget med ”gulag” eller annan obsolet retorik att göra!
    Svara nu St Just! Hur skall du och dina sympatisörer nå ett klasslöst samhälle utan total socialism?
    Nota bene; jag säger inte att det inte finns ett klassamhälle i Sverige idag!

  7. Rudström, jag återkommer alltid och förtäljer om klassamhället och klassernas kamp, för dig och andra intresserade.
    Då 2/3-delar av dem som tjänar 16000:-/mån inte ges förtroende att bestämma vad de ska göra den närmsta timmen av sitt liv – har vi ett klassamhälle. Den friheten har däremot 83 procent av dem som tjänar över 40000:-/mån. 20 procent av LO:s medlemmar kan inte ens ta en paus på fem minuter utan att säga till.
    Om LO-medlemmen tar sig rätten att själva bestämma över den närmsta timmen så kommer hans/hennes överordnade att förlora makt – dvs klasskamp – med en simpel förklaring.
    Ja, jag önskar och strävar efter ett klasslöst samhälle (hur man kan vilja behålla det är för mig en gåta). Vad som bör ställas under arbetarnas kontroll istället för finanskapitalets och spekulanternas, kommer alltid att diskuteras. Men begär inga scheman – historien följer inga upptrampade stigar – vi människor skapar historien utifrån konkreta omständigheter. I Venezuela ser de fattiga vägen framåt i tuffa men rimliga nationaliseringar av oljebolag – i Sverige vore jag mycket nöjd om alliansregeringen och dess politik föll.
    Rudströms begrepp ”total socialism” är bara hans egen högst privata tolkning för att skrämma barnen.
    Buhh!

  8. Bra svar St Just! Pga olika orsaker ger jag något sent en liten blänkare tillbaka. Givetvis förstår jag ditt dilemma vad avser total socialism, och sympatiserar faktiskt med det.
    Inte skrämmer jag några barn med det ordet, men förhoppningsvis en eller annan ärlig socialdemokrat så att dessa ges möjligheten att förstå skillnaden mellan total socialism,som kan ge dem det efterlängtade klasslösa samhället och en socialdemokratisk blandekonomi, som (enligt dem själva) har tillåtit att klassklyftorna ökat!
    Det senare är vi väl i alla fall överens om, eller?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>