Tre myror är färre än fyra elefanter

Jag har en fin kompis, som heter Håkan Juholt. Jag gillar honom skarpt. Han är för närvarande ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti – det viktigaste uppdrag en svensk politiker kan ha. Håkan är satt att förvalta drömmarna om frihet och jämlikhet, födda i en en rörelse för och av de små. Tillsammans med en handfull andra styr han nu över arbetarepartiet som visat att det går att rå på orättvisor i samhället genom att sluta sig samman, eller för att förklara det enkelt: Han äger det parti vars styrka är och har varit att man visat att fem myror är fler än fyra elefanter.

Men det går knackigt för Håkan. ”Håkans problem är att han inte har någon att lyssna på”, säger några i min omgivning. ”Håkans problem är att han lyssnar på fel personer”, säger andra. Det kan inte vara lätt. Så mycket förväntningar, ett socialdemokratiskt sekel av framgångar i bagaget och ett år av egna motgångar och motgångar för partiet. Jag har ingen aning om vad Håkans problem är, men jag ser att de finns.

”Jag känner ett mycket starkt stöd”, säger Håkan till tidningarna. Jag vet inte varför han säger så. Det är inte så det känns. Det känns som om väljarnas och medlemmarnas förtroende eroderar fortare än ett sandslott i en tsunami. Det tisslas och tasslas. Vem kommer efter? Vem ska ta över? Det blir ingen valprocess, säger några, ”Det måste bli en lång och öppen process”, säger andra. Vanligaste uppfattningen är ändå att VU:t pekar ut någon när – inte om – Håkan kastat in handduken. ”Det blir Carin Jämtin – det är enklast och snabbast”, säger några. ”Jag hoppas verkligen man kan övertyga Pär Nuder – nu är det allvar”, säger andra. Ingen säger ”Jag har mycket starkt stöd för Håkan”. Ingen säger heller ”Jag vet att vi vinner valet 2014″.

De som kan lyfta sig i håret och är bäst lämpade att ge Håkan ett praktiskt stöd, partiets talesmän i politiska frågor, levererar så lite faktisk politik så man kan tro att socialdemokratin helt vore utan idéer. Jag känner folk som mår fysiskt och påtagligt dåligt av att socialdemokratin med sina drömmar om en bättre värld helt saknas i den politiska debatten idag. Socialdemokratins myror, som genom att arbeta tillsammans mot stackens mål vunnit sina tidigare segrar, känner sig allt mer isolerade. Det är inte så lätt att vara en kaxig myra och slåss med näringslivets och kapitalets elefanter när man känner sig ensam. Tre myror känns jättemycket mindre än fyra elefanter ska ni veta.

”Känns det jättejobbigt att vara sosse idag?” är en av de vanligaste frågorna jag får. Nej, svarar jag, jag är stolt över att vara socialdemokrat. Jag bär den ideologin som en varm kappa när det blåser kallt, men jag är bekymrad för partiet, organisationen jag arbetat i hela livet – arbetarklassens hopp. Jag lider med Håkan, min fina kompis. Jag irriterar mig på den handlingsförlamning som kännetecknar dem som ska bära partiet vidare.

Så mitt i all denna förvirring, kaos och röra så påbörjas processen med ett nytt partiprogram. Det är ett litet ljus i mörkret. I det praktiska arbetet med att formulera, stöta och blöta ny politik så ryms mycket konflikter, men inte av den destruktiva art som just nu plågar socialdemokratiska arbetarepartiet utan en typ av konflikter där bäst argument går segrande ut.

Den energi jag i fortsättningen kan ge mitt parti kommer jag ägna åt det kommande partiprogrammet. Första svaren på programkommissionens diskussionsmaterial ska vara inne !:a mars. Jag kommer blogga mig fram till mitt svar. Kommentera gärna. Jag kan ju ändra mig- å rent av lära mig något.

Så detta hoppas jag är sista gången jag överhuvudtaget berör ledarfrågan inom S på min blogg. Jag har i ärlighetens namn inte tillräckligt starkt förtroende för någon av de ledande namnen för att känna någon stark och väl förankrad tillförsikt. Allt jag ber om det är att de som just nu förvaltar partiet ska lämna några sympatisörer och medlemmar kvar till efter kongressen. Socialdemokratin är så stark så den tål att börja om från början. Elefanterna är ju kvar – så det är bara att börja värva myror.

One https://celltrackingapps.com/spyera of the great things about the cyanogen os integration is that cortana will come pre-installed

6 reaktion på “Tre myror är färre än fyra elefanter

  1. Magnus, det här var mycket fint skrivet!Jag känner precis som du. Jag tycker mycket om Håkan Juholt. Men media har försökt avsätta honom från första dagen. Jag känner mig direkt ledsen över allt det här. Ledsen också över hur ruttet partikamraterna i VU och partistyrelsen agerat.
    Men det är rätt att göra som du skriver, lämna detta tragiska mobbningsspektakel och börja ägna sig åt nya partiprogrammet. Det tänker vi socialdemokrater i Simrishamn också göra. Den socialdemokratiska ideologin är större än alla dessa lågheter.

  2. Mycket mycket bra skrivet jag skulle kunna ge HJ några riktiga bra råd om han skulle vilja lyssna på ideer.
    Det är tragiskt o se att HJ får ro båten själv när meningen är att alla i VU o andra organ skall se till o ta tag i årorna o se till o BÖRJA ro, för medlemmar börjar nu se igenom detta spektakel, när man inte ställer sig bakom sin valda LEDARE o börjar prata politik.
    /En hängiven medlem

  3. Jag råkade komma in här av en slump. Du skriver ovanligt väl, och jag kan inte låta bli att känna sympati för din vånda, trots att jag inte delar dina politiska åsikter.

    Men det där att vara ”stolt över att vara socialdemokrat” tycker jag är märkligt. Det uttrycket ser man ofta, och det förvånar mig alltid. Det är väl ingen konst att vara socialdemokrat, lika litet som det är en konst att vara moderat, vilket naturligtvis är lika litet att vara stolt över. Var däremot stolt över dina åsikter som du formulerat själv.

    • Claes, det är ingen konst att vara socialdemokrat säger du. Vad är det att vara stolt över? Då kan jag berätta att det mesta jag känner stolthet över är enkelt. Det är ingen konst att vara pappa till min lilla Olle, ändå känner jag en oerhörd stolthet över hans bedrifter. Det är ingen konst att vara del av min familj och min släkt – ändå är jag löjligt stolt över att vara del av den och över de fina individer jag älskar och respekterar.
      Det är ingen större konst att vara jag heller, ändå är jag stolt över det jag hittills åstadkommit i livet. Jag känner en del skam också över sådant som blivit misslyckat, men mest är jag stolt.

      Men jag är alltså stolt över att vara socialdemokrat – stolt över en ideologi som bidragit till att befria så många människor, stolt över ett parti som genom decennier samlat, skolat och påverkat med sikte på att lyfta dem som inte begåvats med stora resurser så att de också kan nå sina bästa stämningars längtan. Det är verkligen ingen konst att vara socialdemokrat. Det är den enklaste sak i världen. Om ännu fler vore det skulle vi snart ha mer att vara stolta över.

  4. Pingback: Sossar – tänk efter före | Filppu Filosoferar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>